Vänta med att sprida något tills det har gått över

Jag har nämnt tidigare att jag har en ambition att vara mer öppen, personlig, äkta i alla mina kanaler. Jag tror också att jag har nämnt att jag tycker att det är svårt ibland. En sak som är knepig för mig är att dela med mig av det negativa. Det handlar inte om (tror jag) att jag tycker att jag måste vara en positiv person som är glättig hela tiden. Så vad handlar det om då? Bland annat de här sakerna:

  • När jag är låg eller ledsen är jag mer sårbar och mindre mottaglig för kritik och ”goda råd”. (För jag uppfattar det som att man ofta får oombedda råd i sociala medier.) Om jag lägger upp något som jag tycker är jobbigt – antingen det är en bagatell eller något stort i livet – och om jag gör det medan det fortfarande är jobbigt så vill jag inte ha någon kritik eller några goda råd. Jag vill bara ha en kram.
  • Jag väljer oftast att fokusera på det positiva. Det innebär att jag inte är lika benägen att dela med mig av det negativa. Jag vill helt enkelt inte sprida för mycket negativa vibbar – det finns så mycket skit där ute ändå. Jag vill hellre sprida det som är hoppfullt och roligt. Det betyder inte att jag inte känner negativa känslor. Jag väljer bara att inte sprida dem så ofta.
  • När jag är låg kommer det inte naturligt för mig att kommunicera över huvud taget, och särskilt inte i sociala medier. Jag blir ännu mer introvert än annars och vill bara vara ifred.

Jag har ju supersvårt för kylan och mörkret som råder i Sverige under vinterhalvåret. I fredags kände jag mig låg på grund av det, så jag skrev ett inlägg om det. Men när jag satt där och skrev så kände jag att ”å, nej, nu kommer jag säkert att få kommentarer av typen ’tänd ett ljus i stället för att förbanna mörkret’ och jag ooorkar inte med det”. Så jag struntade i att lägga upp texten, och det blev inget blogginlägg i fredags.

Sedan lyssnade jag på Yoga Girls podcast (hon är för övrigt en stor inspiration för mig) och blev påmind om hennes inställning till att lägga upp något negativt i sociala medier. Hon brukar formulera det som att så länge hon känner att det fortfarande är drama i situationen så lägger hon inte upp det. Så länge hon själv är upprörd – eller om det är flera människor inblandade: så länge folk är upprörda – så delar hon inte det. Först när dramatiken har lagt sig och hon känner att hon har lärt sig något av situationen så berättar hon om den i sociala medier. Då har hon också möjlighet att dela med sig av den lärdomen.

Det här tycker jag låter bra. Och kanske gör jag redan så i viss mån, fast jag inte har formulerat det. På det här sättet kan jag dela med mig även av det negativa, men jag slipper göra det när jag är som mest sårbar och kan ha svårt att hantera de kommentarer som kommer in. Och dessutom får jag chansen att sprida en lärdom snarare än att bara pysa ut negativa saker i atmosfären.

Hur ser du på att sprida det som är negativt?

Så här kände jag mig i fredags – ville helst bara rulla ihop mig till en boll.

Näthat: kärlek är bästa försvar

Du har antagligen inte missat debatten om näthat. Jag ska inte gå in djupare på den här, men här är ett par inlägg som jag rekommenderar dig att läsa om du inte redan har gjort det:

Isabella Löwengrip, Blondinbella,  berättar om fullständigt vidriga saker som hon måste hantera i sin vardag. (länk borttagen pga trasig)

Sofia Mirjamsdotter, Mymlan, som ger konkreta tips om vad du kan göra som motvikt till hatet.

I Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier berättar jag om vad jag gjorde när jag råkade ut för en betydligt mildare form av näthat. Vad ska vi kalla det … dåligt näthumör?

Personligen tycker jag att det fungerar bra att svara på sura kommentarer med en på gränsen till överdriven glädje eller tacksamhet. När jag ville mejla litteraturteveprogrammet Babel så hittade jag inte deras mejladress (den stod direkt på programmets sida, inte när man klickade sig vidare till redaktionen, vilket för mig var den naturliga sökvägen). Då skrev jag ett öppet brev till Babelredaktionen på min blogg, där jag också sa att om någon hade mejladressen så ville jag gärna ha den. Jag lade ut inlägget på Facebook, en Facebookvän hittade adressen och gav den till mig och jag kunde skicka mejlet. Sedan fick jag den här kommentaren på bloggen:

Frågan är snarare hur Jenny har tid att skriva en hel bok men inte tar sig tid att hitta Babels e-postadress. När man har hittat Babel på SVT scrollar man bara neråt. Längst ner på VÄNSTER SIDA står den självklara adressen: babel@svt.se.

Jag svarade: Tusen tack för din hjälpsamma kommentar och för att du är snäll och hjälper mig! Jag har fått tag i adressen tidigare, så mejlet har redan gått i väg till Babel.

Här väljer jag alltså att ignorera den mästrande tonen och svara så tacksamt jag bara kan, eller som Emil Holmströms och Erik Wikberg uttrycker det i Sociala medier: en marknadsföringshandbok: ”Kärlek är bästa försvar”.

Hur tycker du att man ska hantera näthat – eller bara dåligt näthumör?

Jag pratar om sociala medier i Svenska Dagbladet i dag

I dag pratar jag om sociala medier i Svenska Dagbladet apropå min kommande e-bok Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier.

En stor artikel är det, där jag blir intervjuad tillsammans med Ingrid Herbert, som också är språkkonsult, om vad man ska tänka på när man kommunicerar i sociala medier. Och bilden på mig blev riktigt bra – inte alltid jag tycker det när jag ser mig själv på bild :-o

Seså, gå in och läs artikeln nu!

Alla bloggar jag skulle vilja skriva

Å, alla bloggar jag skulle vilja skriva om jag hade tid! Vad sägs om de här till exempel?

  • en matblogg – massa mumsig och nyttig vegomat
  • en träningsblogg
  • en språkblogg förstås (Jag har ett språkbrev som jag skriver en gång i månaden ungefär, men det vore kul att regelbundet skriva lite längre än vad jag gör på Facebook och Twitter.)
  • en mer dagboksinriktad blogg där jag skriver om min vardag så där som jag gjorde när jag var utomlands i vintras
  • en bokblogg kanske?
  • en blogg om sociala medier – fast den skulle förstås handla om kommunikation i sociala medier, så de inläggen kan jag nog skriva i den där språkbloggen.

Och säkert ännu fler! Så fort jag får obegränsat med tid ska jag faktiskt starta alla de här bloggarna. Än så länge hinner jag ju knappt skriva på den här ens, så ni får nöja er med den :-)

Skulle du vilja blogga mer? Vad skulle du skriva om då?

Lyckliga människor behöver inte blogga

image

… så nu vet ni det :-)

Jag är på heldagskonferens med de andra som också är Tillväxtverkets ambassadörer för kvinnors företagande. Är du kvinna och funderar på att starta företag? Få hjälp och råd av en av oss ambassadörer. Bor du i Stockholm kan du till exempel kontakta mig.

Uppdatering: Jag bloggade från telefonen, så det blev inget längre inlägg. Men föreläsarna på bilden är Underbara Clara och bloggforskaren Annakarin Nyberg. De pratade om hur man blir en framgångsrik bloggare.

Dessutom vill jag gärna tillägga att det är alldeles gratis att träffa en ambassadör och att du kan läsa mer om det på www.ambassadorer.se (länken borttagen) – eller mejla mig på jenny snabel-a punkt se så berättar jag mer.

Vem ger mig det bästa erbjudandet för att blogga?

Hur kommer det sig att det inte är någon som betalar mig för att blogga? Jag är ju både kreativ och smart, och dessutom kan jag skriva. Har till och med skrivit böcker som alldeles riktiga förlag har gett ut.

Jag kan blogga om

  • hur du kan bli mer kreativ i din vardag (vilket jag skriver en del om här i bloggen)
  • hur du skriver en fackbok, säljer in den till ett förlag och marknadsför den (eftersom jag själv har två fackböcker ute och skriver på den tredje)
  • hur du skriver en roman med hjälp av ett detaljerat synopsis (Det lär jag även ut i distanskursen ”Skriv en roman på sex månader” på Falkens författarskola.)
  • hur du skriver tydliga och begripliga texter (vilket jag jobbar med i min vardag som språkkonsult och skriver om i Tydliga texter)
  • hur du kommunicerar effektivt i sociala medier
  • hur du startar eget eller driver ett soloföretag (det skriver jag om i Den snälla företagaren)
  • bokrecensioner och annat bokrelaterat (ja, sådant som också brukar dyka upp här på bloggen)
  • hur du lagar god, nyttig och energigivande mat med massor av grönsaker även om du har en stressig vardag
  • eller något annat – att anpassa texter för en viss målgrupp är mitt jobb om någon händelsevis har missat det.

Som ni förstår är jag värsta kapet som bloggare. Och ändå är det alltså ingen som betalar mig för att blogga!! Jag förstår att du blir förvånad nu. Men kanske är du kontakter på en sajt som behöver en bloggare som jag. Tipsa dem gärna om mig i så fall, och be dem höra av sig med ett riktigt bra erbjudande som slår alla de andra erbjudanden som jag nu kommer att få i och med det här inlägget. Eller tipsa mig om dem så kan jag höra av mig till dem. Om jag inte har fullt upp med att välja mellan alla de andra erbjudandena förstås :-)

Mår du dåligt av Facebook?

”En dryg miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet är på Facebook.” Det skriver DN i en artikel om Facebook i dag.

Artikeln bygger på en studie gjord av Leif Denti och Isak Barbopoulos, som, om jag förstod artikeln rätt, båda är doktorander i psykologi vid Göteborgs universitet och Ida Nilsson, kommunikationsstrateg på reklambyrån Valentin&Byhr.

Enligt artikeln mår vi inte bara dåligt om vi inte får kolla Facebook. Vi mår också dåligt när vi läser vad våra bekanta gör på Facebook och hur lyckliga de verkar vara:

”Vi tror att det har att göra med att man jämför sig med andras profiler. Folk lägger gärna ut bilder på sig själva när de är glada, vilket skapar en illusion om lycka eftersom man inte ser personerna i det verkliga livet och när de inte är glada. Jämför man sig mer med andra mår man sämre och känner sig mindre lycklig, säger Denti och jämför det med modemagasinens omslagsbilder.”

Det här är inget nytt. Fenomenet kan räknas in i det som brukar kallas för additionsstress. Man har en vän som alltid hinner träna, en annan som alltid bjuder på nybakt bröd, en tredje som gör superkarriär, en fjärde som verkar ha all tid i världen för att umgås med sina barn. Och så tror man att man själv måste göra allt det här och tänker inte på att den där vännen som hinner baka inte har några barn, aldrig tränar och har städhjälp. Med några hundra Facebookvänner alltid inom räckhåll har vi numera hur många saker som helst att addera på stresslistan. Och så blir vi mer stressade.

Lösningen då? Som jag ser det handlar det om att vara säker på sina egna prioriteringar. Om jag medvetet har valt bort att städa så blir jag inte stressad av att läsa en statusrad om någons nyputsade fönster. Mina fönster är alltid smutsiga men jag hinner alltid träna. Det är så jag vill ha det. Och så tycker jag att det är skönt  att koppla ner helt ibland, på semestern till exempel. Hur vill du ha det? Och vad har du för strategier för att använda sociala medier och samtidigt må bra?

Skriva resedagbok på bloggen eller någon annanstans?

Nu är det en knapp månad kvar tills jag flyttar kontoret till Kanarieöarna i sju veckor. Jag skulle vilja skriva  någon slags resedagbok under den perioden. Inte för att jag kommer att vara ute på äventyr eller så; jag är mest intresserad av att hitta en vardagslunk i ett klimat som jag trivs i. För jag trivs verkligen inte i den svenska januarivintern.

Men självklart kommer jag att få nya intryck när jag är på en ny plats och det är alltid kul att bevara sådant. Dessutom vill jag gärna dela med mig av hur det fungerar att flytta kontoret och distansjobba under en period. För jag misstänker att andra, både författare och soloföretagare kan vara intresserade av det.

Nu till min fråga: ska jag skriva denna resedagbok här på bloggen eller borde jag ha en annan kanal för det? En blogg som bara handlar om just det? Det enklaste för mig är förstås att bara skriva på här. Men samtidigt vill jag inte störa läsare som är här för att läsa om skrivande och kreativitet, eftersom jag då antagligen kommer att halka ur det ämnet titt som tätt. Vad säger ni som läser bloggen? Vill ni läsa om min utlandsvistelse här?

Norstedtsbloggen: Få ut ditt budskap i sociala medier

I mitt sista gästblogginlägg hos Norstedts pratar jag om hur man kan få ut sitt budskap i sociala medier (länk borttagen pga finns inte längre). Jag har just nu ett uppdrag som sociala medier-redaktör som innebär att jag kommunicerar på Facebook och Twitter för ett företags räkning. Det är precis hur kul som helst, och jag måste faktiskt se till att få in fler uppdrag av det slaget.

Precis som de andra gästblogginläggen valde att hålla det generellt, vilket gör att det riktar sig mer till den som inte har så stor erfarenhet av sociala medier. Men oj, vad mycket mer jag har att säga om det här området. Ska definitivt skriva mer om det här. Håll utkik! :-) Och ha en riktigt skön söndag!

November är skrivarmånaden nummer ett

I november skrivs det mer än någon annan månad. Då är det nämligen Nanowrimo. Som jag bloggade om förra året står det för  National Novel Writing Month. Det går helt enkelt ut på att du under november skriver en roman på 50 000 ord. På Nanowrimo-sajten finns ett forum där du kan prata med andra som sitter och skriver. Och så pratas det förstås om det i alla de vanliga sociala medierna. Det är kul, tycker jag, att det har fått så pass stor spridning. Jag är själv inte med. Är du? Hur går det i så fall? Eller är du sugen på att vara med nästa år?

Pin It on Pinterest