tsunamiromanen | Ett fritt liv

Första redigeringen färdig!

Jag är äntligen klar med den första redigeringsomgången av tsunamimanuset! När jag började i början av januari så var min plan att redigeringen skulle ta 12 dagar. Sedan gav jag mig själv en ordentlig bakläxa med researchen: jag hade inte gjort min research ordentligt utan behövde jobba vidare med det. Det tog 9 dagar bara det. Efter det tog redigeringen faktiskt 13 dagar, så jag hade inte räknat så fel ändå! Jag var bara inte medveten om att jag hade en massa researchjobb att göra också.

Att få till de här 22 dagarnas research och redigering tog drygt fyra månader för mig. Det går inte snabbt att skriva böcker när man är deltidsförfattare – vilket de allra flesta författare är; det är inte många som kan försörja sig på att skriva böcker.

I fredags skickade jag manuset till redaktören, så nu har jag ledigt från manusredigeringen ett par veckor. Mycket skönt! Det ska jag fira med att ta långhelg nästa vecka. Fyra dagar ledigt, vilken lyx! Det blir min första långhelg på länge och jag ser verkligen fram emot den.

Ett par veckor senare ska jag träffa redaktören för att under ett par dagar intensivjobba med manuset, diskutera och bolla frågor. Det blir spännande, och jag räknar med att åka därifrån med nya kunskaper och insikter, både om mitt manus och om mitt skrivande generellt.

Jag har en redaktör för tsunamiromanen

Den här veckan ska jag bli klar med min första redigering av tsunamiromanen. Ja, det har tagit en evighet. Drygt fyra månader närmare bestämt. Men boken kommer att bli så bra när den är klar!

Jag har hittat en redaktör som ska hjälpa mig med manuset. Att ta hjälp av redaktörer och lektörer är det som har utvecklat mitt skönlitterära skrivande allra mest genom åren. Jag prioriterar inte att gå skrivarkurser och liknande – hur roligt det än är. Min högsta prioritet är alltid att få klart den bok som jag för tillfället jobbar med. Och att då gå en skrivarkurs och kanske skriva helt andra saker känns inte rätt, även om jag självklart skulle lära mig massor av det.

Jag hade ju en utmärkt redaktör för Akrobaten. Och jag lärde mig så mycket av honom. Paradoxalt nog är det anledningen till att jag inte har frågat honom om han vill vara redaktör för den här boken också. Nu när jag sitter och redigerar på egen hand så tänker jag hela tiden att ”den där formuleringen skulle Akrobaten-redaktören ha sagt att jag måste stryka”. Jag upplever alltså att jag fick med mig mycket kunskap av honom, och nu vill jag komplettera det med en annan redaktörs kunskaper.

Tsunamiredaktörens redaktör har redan tjuvläst början av boken, och jag är mycket nöjd med den återkoppling jag har fått. Jag har också noterat att jag får färre kommentarer på det här manuset än vad jag fick på Akrobatenmanuset. Jag hoppas att det beror på att jag lärde mig så mycket av att redigera Akrobaten.

Dessutom har jag en idé om en titel på tsunamiromanen. Men det får jag återkomma till.

Författarfredag på skärtorsdagen

Jag har författardag i dag i stället för i morgon eftersom det är långfredag då. Fast om jag ska vara ärlig så blir det jobb hela dagen i morgon också, då dock med ett annat projekt :-)

Så hur går det egentligen med redigeringen av tsunamiromanen, eller romanen B, som jag har tidigare har kallat boken här på bloggen? Jo då, tackar som frågar. Det går framåt. Som vanligt på tok för långsamt för min smak, men det verkar vara så mitt författarliv ser ut. Jag är en långsam författare. Eftersom jag är en person som är otålig och gärna vill få saker gjorda snabbt så är det frustrerande.

Men jag tar det som en övning i acceptans. Jag har bara att acceptera att jag inte är en sådan där författare som kan få ur mig en bok om året. Jag kan inte ens få ur mig en bok om året när jag har ett manusutkast att utgå från. Jag började ju jobba med tsunamiromanen igen vid årsskiftet. Då hade jag ett färdigt första utkast att utgå från, som jag skrev för åtta år sedan. Jag räknar med att boken kommer att komma ut någon gång under 2016 om jag ger ut den på egen hand.

Men jag anar ljuset någonstans där framme. En gissning just nu är att jag skulle kunna vara färdig med min första redigering om en månad. Därefter är det dags att skicka manuset till en redaktör (vem vet jag inte i dagsläget) och så blir det en ny redigering efter det. (Och förmodligen ytterligare en efter det, men en betydligt snabbare omgång i så fall.)

Det börjar bli dags att kläcka en titel också, så att jag slipper kalla boken för tsunamiromanen. Är inte boktitlar ungefär det svåraste som finns?

Författarfredag: e-boksjobb och manusredigering

Jag är på god väg i arbetet med att få ut Akrobaten som e-bok. Liksom med pappersboken så anlitar jag folk som vet vad de håller på med – i stället för att själv lägga massor av tid på att lära mig saker som jag antagligen inte är så bra på ändå.

Och nej, ”övning ger färdighet” gäller inte i det här sammanhanget :-) Jag har verkligen ingen känsla för bild och form och färg och sånt. Jag ser helt enkelt inte vad som ser bra ut. Ord däremot är jag rätt bra på, så jag håller mig till det.

Och snart finns Akrobaten alltså som e-bok. Det finns två format för e-böcker: pdf och epub. Jag bad Akrobatens formgivare att ta fram en e-boks-pdf, och sedan har jag beställt en epub-fil av Elib, företaget som distribuerar e-böcker till internetbokhandlarna och biblioteken. Jag ska väl inte ropa hej förrän jag har kommit över bäcken, men än så länge har jag uppfattningen att inget av det här var särskilt svårt att ordna – eller särskilt kostsamt. Håll tummarna för att jag får behålla den uppfattningen ända in i mål.

Lite (som vanligt för lite) tsunamiboksredigering har jag hunnit med i dag också. Och det tänkte jag fortsätta med en stund till under kvällen. Och sedan är det helg! Helgens höjdpunkt är lakritsfestivalen här i Stockholm. Ses vi där?

Redigerar tsunamiromanen

I dag redigerar jag tsunamiromanen. Det är roligt jobb – och jag har inte kommit till det där stadiet där jag bara är trött på texten. Tur det, för det är många vändor kvar. Dessutom blir jag fortfarande berörd av en massa saker i texten, trots att jag nu har läst den ganska många gånger. Ett bra tecken, tror jag.

Så här ser min plan ut just nu för tsunamiromanen:

Redigera texten ordentligt på egen hand. Jag har inte vågat räkna efter på ett tag hur lång tid till jag tror att det kommer att ta. Det går otroligt långsamt nu. Inte för att själva redigeringen går så himla långsamt, utan för att jag lägger alldeles för lite tid på det. En dag i veckan, ni vet. Om jag har tio dagars redigeringsjobb kvar betyder det alltså tio veckor i kalendertid. Suck. Jag hade planer på att försöka få loss lite mer tid än bara fredagar. Men det är så mycket annat jag vill göra också. Nå ja. Jag ska inte deppa över det. Jag är tacksam över att jag har möjlighet att lägga en hel dag i veckan på att redigera den här romanen. Och det är ingen tvekan om att det kommer att bli en bok av det här också. Frågan är bara hur lång tid det kommer att ta.
Komma på en titel.
Låta en redaktör gå igenom texten. Jag tänker mig att det ska vara en person som inte har läst mina texter tidigare. Alla redaktörer och lektörer som jag har jobbat med tidigare har lärt mig otroligt mycket. Jag tänker att varje redaktör har sin approach och att genom att ta hjälp av en ny redaktör den här gången kommer jag att se nya saker som jag behöver jobba med.
Parallellt med att en redaktör läser texten hoppas jag hitta cirka tre personer som vill läsa texten lite mer som en vanlig läsare. Några testläsare, helt enkelt.
Sedan blir det en ny redigeringsomgång. Jag skulle vilja hinna med den före sommaren, men jag inser att risken är stor att det snarare blir i höst.
Jag har inte bestämt om jag ska ge ut tsunamiromanen på egen hand eller om jag ska försöka hitta ett förlag. Det lutar åt att jag ger ut den på egen hand. Vi får se. Det finns många för- och nackdelar med båda sätten. En av de största nackdelarna som jag ser det just nu är att om den blir refuserad av alla förlag så förlorar jag de där månaderna som jag måste vänta på svar från förlagen – i stället för att bara ge ut den själv på en gång.

Tillbaka i ett vintrigt Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är snö i Stockholm; det gillar jag inte.

Två dagar tog det att komma hem från La Gomera. Dessutom har jag ägnat två dagar den här veckan åt att typ sortera papper och få ordning på allt som hade blivit liggande medan jag var borta. Och så har jag suttit hos en kund och jobbat en dag. En ganska hektisk vecka alltså. Men nu är det alldeles snart helg. Skönt!

En av resdagarna fick jag i alla fall till en hel del redigeringstid. Jag har gjort det mesta av researchjobbet och är äntligen igång med redigeringen ordentligt. Det blev en riktigt fokuserad redigeringsdag på flyget. I alla fall tills batterierna tog slut i datorn. Då fick jag å andra sidan lyxen att läsa skönlitteratur i ett par timmar. Inte fel det heller.

Under min vistelse på La Gomera har jag läst mer än jag normalt gör. Och det känns kul! Jag har äntligen skaffat ett konto på Goodreads också, och lagt upp mina böcker där. Det ser så fånigt ut när ingen har betygssatt – jag har ju nyligen lagt upp dem. Finns du på Goodreads? Har du läst Akrobaten – eller någon annan av mina böcker? Om du har lust att ta några minuter och sätta ett betyg på boken där så skulle jag bli glad :-)

Jag ska få till bättre rutiner för att blogga här igen. Jag får erkänna att jag prioriterade ner den här bloggen under januari för att i stället blogga mer på Gomerabloggen och rawfoodsidan (länk borttagen pga lagt ner den bloggen). Men nu är det dags att bli mer regelbunden igen. Ungefär två inlägg i veckan är ambitionen.

Hur tänkte jag?

Undrar hur jag resonerade för åtta år sedan när jag skrev manuset till tsunamiromanen. Den är absolut inte färdigresearchad. Jag upptäcker hela tiden saker som jag inte har kollat upp ordentligt, och saker som är rent felaktiga. Som jag minns det var det betydligt svårare att göra research på den tiden, i och med att informationen inte var lika lättillgänglig som i dag med alla sociala medier och att till exempel Wikipedia har utvecklats så mycket sedan dess. Så kanske var jag bara lat.

Men tänkte jag att jag skulle komplettera med mer research i samband med redigeringen, eller hade jag tänkt att manuset skulle duga i det skick det är nu? Om jag tänkte att det skulle duga så var jag helt ute och cyklade – innehållet duger definitivt inte i sitt nuvarande skick.

Just nu går jag igenom manuset från början till slut och stannar till när jag kommer till något som jag behöver kolla upp och göra mer research om. Än så länge har jag kommit till sidan 35, och då har jag hållit på i flera dagar. Det går alltså låååångsamt.

Det där med att jag planerade tolv dagar för att redigera manuset kan nog fortfarande stämma, men då är det tolv dagar efter att jag först har gjort klart all research. Jag undrar hur lång tid det kan ta? Kanske också tolv dagar? Just nu jobbar jag något mer än en dag i veckan med det här, men normalt har jag ju bara fredagarna tillgängliga. Tolv dagars extra jobb innebär alltså tre månader extra för boken. Suck. Man borde inte vara författare när man är en person som vill få saker ur händerna snabbt.

Men det är klart att det är kul att äntligen få redigera det här manuset! Och att jag får berätta de här personernas historier. För även om det är en påhittad roman så är den starkt verklighetsbaserad, och mycket av det som händer i boken hände även på riktigt.

Redigering, fast mest research

Redigeringsdag, men jag fastnade i researchträsket. En av historierna jag skriver i tsunamiromanen utspelar sig på den indonesiska ön Simeulue. Det har hänt mycket sedan jag skrev det här manuset för åtta år sedan. Då hade jag rätt svårt att alls hitta information om den här delen av världen, vill jag minnas. Jag googlade men fick inte fram något bra. Jag var på biblioteket och letade efter böcker om Indonesien.

Nu kan jag följa Simeulue-bor på Instagram. Och de har Facebookkonton precis som alla vi andra. Det roliga är att folk jag ser på Facebook som är från Simeulue heter samma saker som de påhittade personerna i min roman. Uppenbarligen lyckades jag göra lite research i alla fall då när jag skrev manuset – jag fick till namn från rätt del av världen i alla fall :-)

Jag känner mig inte alls nöjd med min insats den här veckan. Det känns som att jag inte har fått något gjort alls. Men det beror förstås på att jag har gjort sådant som det är svårt att se några resultat av. Jag har läst igenom hela manuset och jag har gjort research. Inget av det går att räkna i antal skrivna ord eller redigerade sidor. Dessutom har jag ju satt mig in i materialet igen – det behövs när det har vilat så länge. Så jag ska nog vara nöjd egentligen. Ja, så säger vi. Bra jobbat, Jenny! Nu är det helg.

Jag är på La Gomera, och bloggar om det på Gomerabloggen. I morgon ska jag ut och vandra. Det ska bli sol hela dagen och förhoppningsvis inte alltför starka vindar.

Manusredigering pågår

Nu har jag läst igenom hela manuset. Å, vad kul det var! Som vanligt när jag ska redigera en text som jag har skrivit själv så har jag svårt att frigöra mig från att jag har skrivit exakt den bok som jag själv vill läsa, och att jag alltså tycker att det är en är jättebra bok. Frågan är bara om någon annan tycker det :-)

Tsunamiromanen består av fem olika historier – fem personer eller familjer som råkar ut för tsunamin. Mitt intryck efter att ha läst manuset är att jag blir berörd av fyra av historierna. Den fjärde behöver jag jobba lite mer med. I en av historierna behöver jag dessutom jobba om slutet. Den slutar på rätt sätt rent innehållsmässigt. Alltså det händer ungefär rätt saker, men det är liksom för mycket, så jag behöver tona ner saker och ting lite så att det inte går så fort fram. Ja, det där var ju lagom kryptiskt, men jag kan ju inte avslöja slutet på boken :-)

Medan jag läste ändrade jag inget i själva manuset, utom enstaka korrekturfel. Däremot gulmarkerade jag en del som jag behöver jobba med. Och så gjorde jag en separat lista med saker som jag behöver fixa. När jag hade läst hela manuset gick jag igenom den listan och en annan lista som jag har gjort när jag har läst igenom delar av manuset tidigare. Jag slog ihop listorna till en fet att göra-lista. Så nu har jag att göra ett tag framöver. Min plan innan jag skrev den här listan var att det skulle ta 12 arbetsdagar för mig att göra den här första redigeringen. Nu när jag tittar på att göra-listan känns det spontant som att det kommer att ta längre tid. Men det kanske bara känns så.

Nu är det bara att sätta igång med själv redigeringsarbetet!

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen. Den som jag har kallat romanen B här på bloggen. Det arbetsnamnet kom sig av att jag kallade Akrobaten för romanen A innan jag ville gå ut med namnet, och då kändes det naturligt att kalla den här för romanen B. Men numera tänker jag på den som tsunamiromanen.

Just nu känner jag mig mycket peppad att få börja jobba med det här manuset! När jag rotar runt bland gamla filer i datorn så tolkar jag det som att jag gjorde synopsis till det här manuset i slutet av 2006 och början av 2007 och att jag sedan skrev manuset under 2007. Åtta år sedan alltså.

Min plan är att börja med att läsa manuset rakt igenom utan att redigera något. Och samtidigt anteckna sådant jag ser i ett separat dokument. Jag tror inte att jag har läst igenom hela manuset någon gång tidigare. Däremot har jag börjat läsa vid några tillfällen, men sedan har det kommit något mellan, typ att jag fick svar från Norstedts att de ville ge ut Tydliga texter, och så behövde jag jobba med den boken före.

Farhågor nu innan jag börjar läsa: jag vet att jag inte har dokumenterat min research tillräckligt. Det innebär att jag inte har koll på vad i manuset som är researchat och vad som är påhittat. Jag kommer alltså att behöva göra en hel del ny research.

En annan farhåga är att jag skriver om ett par platser där jag faktiskt inte ens ha varit. Det är lite av ett no no egentigen, men nu är det så. Det känns inte som att jag kommer att åka till en avlägsen ö i Indonesien det närmaste året (eller någonsin, jag avskyr ju att resa) och en av berättelserna i boken måste liksom utspela sig där. Jag har förstås researchat de här platserna en hel del, men jag litar inte riktigt på att jag har gjort det ordentligt. Så det här är kanske egentligen samma farhåga som den ovan: jag behöver göra en massa research.

Jag har en påbörjad att göra-lista med saker jag ska jobba med i det här manuset, från omgångar när jag har börjat läsa igenom manuset. Men jag ska inte titta på den listan förrän jag har läst hela manuset rakt igenom. Därefter ska jag slå ihop den listan med den lista jag får av den genomläsning jag påbörjar i dag. På så sätt får jag en att göra-lista för redigeringen, som jag självklart kommer att fylla på under arbetets gång. Nu kör vi!

Etikett: tsunamiromanen