”Emil! Maja! Kom hit, spring!”
Och då såg Emil: pappa såg rädd ut. Pappor ska aldrig vara rädda. Emils mage drog ihop sig. Pappa gjorde kom hit-tecknet med handen. Emil tittade på vattnet igen. Det kom tillbaka, det var stort nu. Och nära.
På annandagen 2004 var jag på Sri Lanka. Tsunamin skadade mig inte, men jag såg den och det påverkade mig djupt. Tillbaka i Sverige rann tårarna medan jag tog del av berättelserna om dem som hade råkat illa ut. Men hade jag rätt att skriva om något som drabbade många så hårt – jag som inte ens blev blöt om fötterna?
Det har gått över ett decennium och många unika berättelser är redan skrivna, men jag tar mig rätten att berätta fem till. Historierna är påhittade men bygger på verkliga öden. Jag har skrivit dem för att jag vill att tsunamin ska ingå i vårt kollektiva minne.
Tsunamin kom ut 2016. Du kan till exempel köpa den hos Adlibris eller Bokus
. Du kan också köpa boken direkt av mig genom att mejla din adress till jenny snabel-a iklartext punkt se. Berätta även om du vill ha boken signerad.
Röster om Tsunamin
”Jenny skriver med ett flyt som gör att berättelsen böljar in i mig. Hon skapar karaktärer och skapar ett band mellan dom och mig som läsare som gör att historien kommer närmare. Hon bygger helt enkelt upp stämningen på ett utmärkt sätt. Jag gillar hur hon har flera historier på gång samtidigt och att de är så skilda från varandra men ändå knyts ihop.
Eftersom det är många som drabbades av Tsunamin både indirekt och direkt så är det ingen lätt uppgift att skriva en skönlitterär bok om detta. Det måste skildras med hänsynsfullhet och finess. Det är något som Jenny verkligen lyckats med.
Jag älskar att hon låter en grupp elefanter komma till tals i några kapitel. Jenny skildrar elefanterna på ett strålande sätt och på ett sånt insiktsfullt sätt att det känns som hon varit en elefant i ett tidigare liv. Detta ger ytterligare en dimension till boken och ger en fantastisk helhet.”
”Stark, omskakande & gripande!!!”
/Jennies boklista
”Jag trodde nog att jag skulle hamna i något sorts snyftläsläge, men så illa blev det inte. Tsunamin berör förstås men Jenny Forsberg har inte skrivit den för att vi ska frossa i sorgliga människoöden. Skönt det. Om någon oroar sig för dess innehåll (för det gjorde jag) kan jag lugna. Ja det är sorgligt, men jag har läst sorgligare och otäckare historier än denna. Här upplever jag att respekten för livet och förlusten av liv är oändligt stor.
Tsunamin är en bok jag kan rekommendera. En eloge också till Jenny Forsberg som skrivit och gett ut denna fina läsupplevelse på egen hand. Roligt med så välskrivna egenutgivna böcker.”
”Boken är lättläst men ändå gripande. Utan att fastna i för mycket fakta och detaljer lyckas författaren fånga känslan av rädsla, maktlöshet och förtvivlan innan huvudpersonerna lyckas lokalisera sina familjer.”
”Jag vill inte spoila bokens innehåll men samtidigt måste jag få säga att det jag tycker allra bäst om i denna bok är den snygga växlingen mellan de olika berättelserna och inte minst att de så skickligt vävs samman. Det är väldigt effektfullt och det märks att författaren har storyn klart för sig, för det blir lite som att baka en sockerkaka. Man slänger i några ägg, lite socker, mjöl och bakpulver. Var och en för sig är ingredienserna helt egna, men tillsammans blir de genom energisk vispning och en stund i ugnen en god kaka. Så skulle jag vilja beskriva Tsunamin – som en välgräddad sockerkaka. Jag gillar när saker och ting känns genomtänkta och genomarbetade och jag har väldigt svårt för slarv och ologiska detaljer. Inget i Tsunamin är slarvigt genomfört och allt hänger ihop på ett sätt som gör att bokens sista fjärdedel blir den absolut bästa.”
/Joanna Björkqvist, Bokcirkelflickorna
Högupplöst omslagsbild på Tsunamin
Är du journalist och behöver en högupplöst omslagsbild på Tsunamin? Här hittar du den: Tsunamin_high.jpg (1629 x 2549 px, 300 dpi, 2,90 MB)
