En annorlunda sommar

Nä, nu får det vara slut! På den här bloggpausen alltså. Jag har haft en annorlunda sommar eftersom jag har flyttat. Nu bor vi här:

Vårt hus under regnbågen

Det känns precis hur bra som helst. Det är supermysigt att bo i hus: att få komma ner på marken igen, att vara i naturen så fort jag kliver ut genom dörren, och framför allt att få komma igång och odla ordentligt. Jag vill ju kunna odla en stor del av vår mat själv. Huset ligger i Ärla, 1,5 mil från Eskilstuna, 15 mil från Stockholm.

Jag odlar

Det har varit en slitig sommar. Som jag har skrivit om tidigare tycker jag att det är jobbigt att flytta. Och när vi väl var på plats så ville jag komma igång med odlingen så fort som möjligt. Vi flyttade den 2 juli, så odlingssäsongen började sent. Jag beställde tre lastbilslass med jord, som landade på tomten några dagar senare, och så körde jag igång. Jag kände hela tiden att jag var sent ute, så det fanns en stress i odlingen den här sommaren som jag hoppas att jag kan frigöra mig från kommande somrar. Men nu, två månader senare, tycker jag att jag har gjort allt jag har kunnat för att komma igång. Jag känner alltså inte den där stressen längre, men jag sliter fortfarande hårt. I helgen som var jobbade jag två tolvtimmarspass, åtminstone om jag i odlingsjobbet även räknar in att samla mat och att förädla den, alltså laga till det jag odlar och samlar.

Jag måste visst alltid vara besatt av något, och just nu är jag besatt av odling – jag skulle lätt kunna tänka mig att fylla en hel blogg med det. Alltså inte ett blogginlägg utan en hel blogg, den här bloggen till exempel :-) Räkna alltså med att jag kommer att återkomma till ämnet framöver.

Vill du läsa mer om odling här på bloggen? Vad skulle du vilja att jag skrev om i så fall?

Jag lär mig plocka svamp

Något jag hade bestämt mig för att ta tag i den här hösten var att plocka svamp. För några veckor sedan hade jag aldrig plockat en svamp i hela mitt liv. Detta alltså trots att jag de senaste åren har blivit mer och mer intresserad av att gå ut och plocka min egen mat. Svamp var en pusselbit som saknades. Jag hade anmält mig till en svampkurs i Eskilstuna nu i höst men den blev inställd, och jag tycker inte riktigt att jag har tid att åka till Stockholm för en svampkurs den här hösten – jag har redan lite för många Stockholmsturer inplanerade under hösten; jag som mest vill vara hemma och odla och ta tag i allt det där som vi fortfarande inte har hunnit fixa med hemmet.

Men. Då dök min svåger upp som en skänk från himlen. Han bodde hos oss en helg och kan mer om svamp än mig och maken. (Det var i och för sig svårt att kunna mindre än vi :-D) Så vi följde med honom på en promenad i skogen där vi bor, och jag fick plocka mitt livs första svampar. Vi hittade finfina kantareller och jag lärde mig att känna igen soppar i allmänhet och karljohansvampar i synnerhet. Så nu är jag en sådan som plockar svamp. Yay!

Jag vill absolut lära mig fler svampar, men eftersom jag just nu snubblar över karljohansvamp så fort jag lämnar huset så känns det som att jag kan hanka mig fram på den lilla svampkunskap jag har ett tag till. Så det blir karljohan för hela slanten i år – förhoppningsvis med några fler kantarellinslag, för faktum är att jag redan har hunnit tröttna lite på karljohan. Och så satsar jag på att lära mig mer nästa höst. Då får jag gå en svampkurs i Stockholm om jag inte hittar någon i Eskilstuna.

Karl johan

Vad har jag gjort mer?

Jag har gjort tre resor under sommaren:

  1. Yogafestivalen på Ängsbacka. Festivalen var lika fantastisk som vanligt, men jag kunde inte riktigt ta till mig det. Det här var bara ett par veckor efter flytten, och jag kom inte in i festivalflödet utan hade nog helst velat vara hemma och fortsätta odla.
  2. Finnhamn. Det är en tradition att åka till Finnhamn några dagar på sommaren med min vän och språkkonsultkollega Anna. Det var mysigt och bra, men jag var trött och kanske inte helt närvarande. Dessutom hade jag dragit på mig en förkylning när jag var på Ängsbacka, och den passade på att kulminera under de här dagarna.
  3. Höga kusten. Det var fint! Maken och jag skulle på bröllop, och eftersom jag aldrig hade varit på Höga kusten tidigare, så ville jag gärna passa på att se mig omkring. Vi hyrde en sjöbod i den mysiga fiskebyn Bönhamn, där vi hade en brygga som terrass. Turistsäsongen var över, så det var riktigt lugnt, för att inte säga öde, i Bönhamn. Det passade oss finfint.

Jag har plockat lite blåbär, men inte så mycket som jag hade velat – odlingen hade högre prioritet. Jag har lyssnat på Sommar i P1 som vanligt – jag får se till att återkomma med ett inlägg om vilka som var mina favoriter. Jag har inte läst så mycket böcker som jag brukar.

Jag har inte gjort planer för det kommande året

Normalt är sommaren den period när jag gör storslagna planer för det närmaste året. När jag är så där ordentligt nervarvad som jag blir efter en lång semester är det bästa tillfället för mig att planera framåt. I år kom jag inte till det läget. Jag kopplade verkligen bort jobbet, men flytten och det intensiva odlandet tog all min energi, och nu är jag ju besatt av odling, så jag har inte alls någon lust att göra planer för några andra delar av livet :-) Så för första sommaren på massor av år har jag inte satt upp mål och planer för året (när jag säger året menar jag alltså sommaren 2019 till sommaren 2020, för alla vet ju att det är läsåret som är det riktiga året ;-)) . Förutom att odla då. Jag känner mig faktiskt lite vilsen. Jag får se om jag tar tag i att sätta upp mål senare under hösten. Eller i januari. Eller inte alls.

Nu är det höst

Men nu är det höst! Känns inte det rätt gött ändå?

Min senaste växtplats, som blev klar i helgen som gick

Rapport från flyttkartongerna

Vad jag har gjort på näsan? Det var en flyttkartong som attackerade mig :-o

Som du kanske vet är jag på väg att flytta. Här kan du läsa om att vi har köpt ett hus. För mig är en flytt ungefär det jobbigaste man kan utsätta sig för, förutom det där som är hemskt på riktigt, typ sjukdomar och död.

Att flytta är jobbigt på så många sätt:

  • Det är fysiskt krävande att lyfta tunga saker och packa ner i kartonger.
  • Det är administrativt jobbigt – hur kan det vara så sjukt mycket administration? Bara en sådan sak som att man måste jonglera med fyra olika elbolag (nuvarande och framtida elnätsbolaget, nuvarande och framtida elbolaget) …
  • Det är tufft att brottas med all nostalgi, alla minnen och allt vemod för det som ska rensas ut och platsen och orten som jag lämna. (Jag har bott i Täby i 38 år!) I samband med flyttpackandet konfronteras jag med foton och saker från förr och kastas tillbaka i tiden gång på gång. För mig tar det här en hel del energi.
  • Det är stressigt med allt som ska hinnas med före flytten. Eller egentligen är det kanske inte så stressigt rent tidsmässigt, utan bara jag som stressar upp mig inför stora händelser.
  • Jag är en person som oroar mig för saker. En flytt är inget undantag. Jag flyttar för sjutton ut på landet! Det finns vildsvin där! Och tänk om om kommunen en dag bestämmer sig för att det inte längre ska gå någon buss till min del av världen? Då blir jag helt isolerad.
  • Och så känslan av rotlöshet som för mig hänger ihop med en flytt. Mentalt har jag redan lämnat den här lägenheten bakom mig för länge sedan, men jag har ju inte rotat mig i det nya, eftersom jag inte ens är på plats än. Det gör att jag just nu känner mig lite vilsen. Jag ser fram emot att boa in mig på en ny plats.

Så jag känner mig trött och sliten nu. På tisdag går flyttlasset. En knapp vecka kvar alltså.

På sommaren brukar jag ju ta en låååång och skön semester och verkligen ladda batterierna, och för mig är det en mycket viktig del i att orka jobba och köra eget företag i år efter år. Även i år kommer jag att ta en lång semester från jobbet, men det blir inte lika mycket tid för att ta det lugnt. Det är ju mycket jobb kvar för att komma i ordning när vi väl är på plats i huset. Dessutom är det viktigt för mig att snabbt komma igång med odlandet och försöka få igång en viss matproduktion redan i år, även om min odlingssäsong börjar sent på året. Så jag planerar för en hel del slit och släp i sommar, även om det så klart ska bli superkul. Har även planerat tre grejer utanför hemmet, i sammanlagt två och en halv vecka, så då blir det återhämtning. Och planen är att kunna ta det lugnare efter några veckor, när jag har fått i ordning några odlingsbäddar och fått ner ett gäng fröer i jorden.

Under sommaren blir det förmodligen inte så mycket bloggat. Så kanske är det här mitt sista inlägg på ett tag. I vilket fall som helst önskar jag dig en skön och vilsam sommar!

Blåbärskaka med lime och lakritskola

Jag snubblade över det här receptet, från min numera nedlagda rawoodblogg. Det var länge sedan jag gjorde den här kakan nu, men när jag såg receptet så kom jag på att det ju är blåbärssäsong snart. Det fanns inte ett enda blåbär i skogarna i mina trakter förra året, så snacka om uppdämt behov nu! (Ja, jag har fuskat och ätit frysta köpeblåbär under året.) Det ska bli spännande att upptäcka nya blåbärsskogar i sommar, eftersom jag flyttar. Det ska också bli spännande att se om jag har tid att plocka några blåbär i år, eller om jag behöver prioritera att få igång odlandet.

I alla fall. Den här kakan är en kombo av en massa andra rawfoodkakor jag har bakat, men i det här receptet har jag lagt ihop dem i samma kaka, så att det blev en massa smarriga lager. Om du tycker att det verkar meckigt så kan du helt enkelt hoppa över något lager eller två – den blir god ändå. Hoppa inte över bottnen bara :-)

Lager 1: nötbotten

  • 4 dl blandade nötter
  • 1 dl torkade aprikoser
  • 1 dl hackade dadlar
  • 1 tsk vaniljpulver
  • en nypa flingsalt
  • lite vatten så att det blir lagom konsistens, en halv deciliter kanske

Kör alla ingredienser i matberedaren tills de sitter ihop som en boll eller en fast massa. Tryck ut massan i en springform.

Lager 2: lakritskolasås

  • 3 dl hackade dadlar
  • 2 dl kokosolja med smak
  • 0,5 dl agavesirap
  • 2 tsk vanilj
  • 2,5 vatten
  • en nypa flingsalt
  • 1,5 tsk lakritspulver

Kör alltihop i matberedaren länge. Kanske fem minuter eller så. Såsen ska ändra konsistens och bli blank och tjock. Bre ut såsen på nötbottnen. Ställ in formen i frysen medan du gör nästa lager.

Lager 3: kokos- och limekräm

  • 6 dl kokosflingor
  • 1 dl agavesirap
  • 1 dl kokosolja med smak
  • 4 lime – både skalet och juicen

Börja med att köra kokosen i matberedaren i några minuter tills den släpper ifrån sig sin olja och blir en slät smet. Häll sedan i resten av ingredienserna och kör tills allt är blandat. Häll ut smeten ovanpå de tidigare lagren. Det är bra om det går en stund mellan varje lager i den här kakan (utom bottnen, där du kan hälla på nästa lager direkt) så att det stelnar och inte blir en enda massa av alltihop. Själv hade jag inte det tålamodet men det blev rätt bra ändå.

Lager 4: blåbär

  • 3 dl cashewnötter
  • 5 dl blåbär – tinade om du använder frysta
  • 3 msk kokosolja med smak
  • 2 msk chiafrön
  • 0,5 dl agavesirap

Spara några blåbär att garnera kakan med om du vill. Kör cashewnötterna i matberedaren tills de är finfördelade. Häll sedan i resten av ingredienserna och kör till en smet. Bre ut smeten över kakan.

Lager 5: chokladtopping

  • 1 dl rå kakao
  • 1 dl kokosolja med smak
  • 1 msk agavesirap

Kör alltihop i matberedaren. Häll ut på toppen av kakan. I snygga mönster om du är lite mer avancerad än vad jag är. Garnera gärna med några extra blåbär på toppen.

Nu skulle jag förstås ha haft en bild på den här kakan också. Jag får uppdatera med det nästa gång jag gör den :-)

Saknar jag romanskrivandet?

Det har gått några månader sedan jag bestämde mig för att inte längre skriva romaner. Saknar jag det? Och blir det några fackböcker i stället? Det och lite till handlar det här blogginlägget om.

I januari bestämde jag mig för att inte längre skriva romaner. Det gick trögt och jag hade tappat lusten. Men kanske den främsta anledningen var att jag inte såg något sätt att inom rimlig tid få en inkomst från romanerna som motsvarar tiden jag la ner på att skriva dem.

Så hur känns det nu? Saknar jag skrivandet? Svaret på den frågan är både ja och nej.

Det här saknar jag med romanskrivandet

Det är framför allt två saker jag saknar:

  1. Det fria skrivandet, eller kanske snarare det fria skapandet, att få vara i ett kreativt flöde. Men det hade jag ändå inte mer än någon enstaka stund under de månader som jag jobbade med mitt senaste projekt.
  2. Min självbild som skönlitterär författare. Jag har byggt upp delar av min tillvaro utifrån att jag är en person som skriver skönlitteratur. Jag hittar en bok i min bokhylla som jag gillade och som jag har sparat för att återkomma till som inspiration i mitt skrivande. Men nu skriver jag inte skönlitterärt längre. Behöver jag verkligen ha kvar den där boken då?

Den där självbilden – eller imagen kanske, jag är osäker på vad jag ska kalla det för; personligt varumärke? – var något som jag jobbade upp under många år, både medvetet och omedvetet. En anledning till att jag startade den här bloggen 2010 var att jag ville ta mig själv på allvar som författare. Att ha en författarblogg var en viktig del i det. Det gör fortfarande lite ont i egot att jag nu inte är romanförfattare längre.

Det fria skrivandet har jag försökt återskapa genom att lägga någon timme här och där på att skriva något litet helt fritt. Jag har experimenterat lite med palindromer (så kul!), lagt upp dem på Instagram och konstaterat att det mest verkar vara jag själv som tycker att de är kul, ha ha :-D Just nu hittar jag inget fokus för fritt skrivande alls – jag återkommer till varför senare i inlägget. Men planen är att fortsätta lägga någon timme här och där på det efter sommaren. Och så är jag sugen på att skriva lite nya låtar. Det får också bli till hösten.

Det här vinner jag på att inte skriva romaner

Jag ser två stora fördelar med att jag inte längre skriver romaner. Den första är att jag inte längre är kvar i det där tröga läget i bokprojektet jag jobbade med. Jag vet inte om jag hade kunnat skriva mig förbi det eller om jag hade varit tvungen att börja om från något annat håll. Det är i alla fall skönt att inte vara där nu.

Den andra fördelen är att jag har frigjort tid till att jobba med mina andra passiva inkomster-projekt, de som inte är böcker. Framför allt handlar det om skrivarkurser online. Jag jobbar med ett par alternativa versioner av min största onlinekurs, Skriv tydliga texter, och jag hoppas att snart ha dem på plats så att jag kan göra någon kampanj runt det så småningom. Och så har jag fått upp två bokskrivarkurser, Skriv en fackbok och Skriv en roman på sex månader, som jag har gjort om från mejlkurser till självstudiekurser.

Den här frigjorda tiden gör att jag känner en större frihet i mitt liv. Det verkar rimligt att jag inom överskådlig framtid kommer att påbörja något av de där andra passiva inkomster-projekten som jag vill ta tag i; jag har ju fredagarna fria till det nu. Jag planerar ju även att göra odling och självhushållning till en större del av mitt liv framöver – kanske ska jag ägna fredagarna åt det under delar av året? Det är en stor frihet att ha den möjligheten.

Blir det några fackböcker?

Kommer jag att skriva några fackböcker då? Ja, förr eller senare tror jag, men det är inget självändamål att skriva en bok. Om jag jobbar med en produkt kan det lika gärna bli en onlinekurs som en bok – eller både och. Oftast ser jag det nog som att jag har större chans att få inkomster från en onlinekurs, eftersom man kan ta mer betalt för en kurs än en bok, trots att det kan ligga ungefär samma arbete bakom.

Så vad händer just nu?

Just nu är mitt liv ganska rörigt faktiskt. Vi ska flytta i början av juli (läs mitt inlägg om att vi har köpt hus om du vill veta mer). Och trots att det är fyra veckor tills dess så har tillvaron redan gojsat ihop sig till en enda röra av jobb och flyttförberedelser. Hu vad mycket administrativt jobb det är att flytta. Jag har i alla fall anlitat en firma som ska sätta upp solceller nu. Yay! Det får bli ett separat inlägg om det någon gång efter sommaren när allt är på plats.

Det här gör också att jag inte håller så hårt på mina passiva inkomster-fredagar – jag har ändå ingen struktur på tillvaron, så vad spelar det för roll liksom? Så jag bokar in några timmars kundjobb på en fredag. Eller fixar något med flytten. Och jag tänker att det är okej. Just nu får allt bli som det blir; jag kommer att hitta tillbaka till strukturen igen till hösten.

Men summa summarum är väl att jag känner mig nöjd med beslutet. Nu ska jag återgå till mitt jobb. Eller om det var flyttförberedelserna :-)

Jenny står på händer i skogen. Hunden Enzo ligger bredvid.
Lite oklart vad som är upp och vad som är ner i min tillvaro just nu, men jag kommer att landa på fötterna.

Klaga inte på den som försöker påverka klimatet

Du vet det redan men jag säger det ändå: det är kris!

Jag pratar förstås om klimatet. Vi behöver alla dra vårt strå till stacken. Det är INTE rätt läge att klaga på den myra som just har släpat ett stort och tungt strå till stacken och säga att hen minsann inte har fått med sig alla de där andra stråna som ligger ute i skogen och väntar. Myran drog sitt strå till stacken och nu är det dags att gå och hämta ett strå till.

Du vet vad jag menar. Den som försöker göra rätt får skit för allt som hen inte gör, i stället för att få kredd för det hen gör. Ett av de värsta exemplen jag har sett var när Greta Thunberg la upp en bild när hon satt på ett tåg på väg till (eller kanske från?) ett klimatmöte. På bilden syntes en framdukad måltid, som såg ut att vara köpt i farten och därför var i plastförpackningar. Greta fick massor av kritik för att hon konsumerade plast. Det här är ett övertydligt exempel på det jag pratar om. Det är inte möjligt att göra precis allt rätt. Ingen är perfekt. Det finns ingen anledning att klaga på den som försöker göra rätt för att hen gör ett sämre klimatval vid något tillfälle längs vägen.

Alla måste göra det som är rimligt

Alla måste göra allt som är rimligt för att minska våra utsläpp och rädda planeten. Det är till exempel inte rimligt att döda sig själv eller någon annan för att utsläppen minskar om befolkningen minskar. Det är inte heller rimligt att avstå från mat i en situation där valet står mellan inplastad mat eller ingen mat.

Man måste inte vara perfekt för att få ifrågasätta strukturer

Jag vill inte ha ett samhälle där bara den som redan själv har noll klimatavtryck får prata om vad vi behöver göra för klimatet. Ingen är perfekt. Ingen behöver vara perfekt. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Det är okej att inte vara perfekt på individnivå och ändå vilja förändra strukturerna. Vi är alla en del av systemet som vi behöver förändra.

Jag vill ha ett samhälle där den som försöker påverka sin omgivning att leva mer klimatsmart aldrig bemöts med “Men du då; du gör ju [något som ger negativ klimatpåverkan].” Man behöver inte ha slutat flyga helt för att få tycka att det behövs åtgärder på samhällsnivå för att minska flygandet.

Om varje individ måste vara perfekt själv för att få yttra sig får vi ett läge där INGEN påverkar vårt samhälle att bli mer klimatvänligt. Den som bryr sig får inte prata om det eftersom hen inte är perfekt själv. Och den som inte bryr sig kommer ju inte att påverka.

Att börja leva mer klimatvänligt är en process för de flesta av oss som lever i de rika delarna av världen. Vi har kommit olika långt i den processen. Inte bara den som har tagit sig hela vägen i mål får prata om processen och vad vi behöver göra och inte göra.

Uppmuntra och inspireras av den som gör bra saker

Enkelt sagt: När någon gör bra saker för miljön – klaga då inte på de saker som hen inte gör, eller på något annat som hen gör som inte är så bra för miljön. Varför klaga på den som försöker rädda världen? Om du inte orkar göra jobbet själv är det väl alldeles fantastiskt att någon annan gör det? Uppmuntra och inspireras när någon gör bra saker för miljön!

T-shirt: There's no planet B
There’s no planet B

De 10 bästa poddarna just nu

Jag har samma inställning till podcasts som till böcker: så många poddar/böcker, så lite tid! :-) Hela tiden hör jag talas om nya poddar som också måste in i min redan alldeles för långa prenumerationslista.

De flesta poddar lyssnar jag på för att jag vill lära mig något, men några enstaka är rent nöje och avkoppling. Jag har inte gjort några länkar, för jag tänker att du ändå behöver söka upp poddarna i din poddapp. Det här är mina favoriter just nu:

  1. Så funkar det. Anders och Måns är mina favoriter sedan många år. Humor när den är som bäst. Visserligen kan man lära sig massor av den här podden också, men jag lyssnar egentligen bara för att det är så kul.
  2. Skillnadens av Sara Bäckmo. Sara är min odlingsguru! Vad jag än googlar på eller söker efter på YouTube när jag undrar något om odling så kommer jag till henne. Hennes sajt sarabackmo.se är en guldgruva, och där finns även en medlemstjänst för den som vill ha ännu mer odlingskunskap.
  3. Björn och Navid. De har en paus just nu, men jag tror att de kommer igång igen när som helst. Så mycket klokskap. Så många nya tankespår som sätter igång hos mig.
  4. From the Heart – conversations with Yoga Girl. Yoga Girl är en viktig förebild för mig. Jag önskar att jag var hälften så modig, öppen och medveten som hon.
  5. Barnfrihet. “en podd för barnfria, barnlösa, folk som inte bestämt sig än och föräldrar som vill förstå oss”. Å vad jag beundrar Frida och Malou för att de orkar och vågar göra den här podden om ett så viktigt ämne och ta all skit som de får för det. Att programledarna ibland är lite väl kategoriska för min smak kan jag ta. Det här är precis den podden jag hade behövt när jag var 30 och inte blev tagen på allvar när jag sa att jag inte ville ha barn. Nu när jag är 44 är jag inte lika utsatt eftersom ingen vågar fråga längre, men det är ändå befriande att få lyssna på en podd om, av och med andra som är som jag.
  6. Meditation, coaching and life. OBS, på tyska! Kanske gillar jag den bara för att det är den enda podd på tyska som jag förstår, som inte är en lär-dig-tyska-podd. Podden innehåller både teori och övningar, och poddledaren Michael “Curse” Kurth pratar så lugnt och långsamt att jag faktiskt förstår det mesta.
  7. P3 Dystopia. Varje avsnitt är som en katastroffilm, fast i dokumentärform. Varje avsnitt tar upp ett nytt sätt för vårt samhälle att rasa samman, typ. Intressant, spännande och mycket skrämmande.
  8. Klimatpodden. Ragnhild Larsson intervjuar i varje avsnitt någon som jobbar mot klimatförändringarna. Det kan vara olika typer av experter, journalister, politiker och aktivister. Måstelyssning!
  9. Odlarna. Intervjuer med olika personer i varje avsnitt. Så mycket inspiration och kunskap!
  10. Coffee Break German. Jag kör en repris på säsong 2 just nu. Jag är bara nästan lika dålig på tyska som jag var första gången som jag lyssnade på säsongen. Ha ha :-) De har andra språk också; från början hittade till den här podden för att jag lyssnade på Coffee Break Spanish. Men sedan kom jag på att det är tyska och inte spanska jag behöver kunna när jag är i Valle Gran Rey (på La Gomera) på vintrarna. Så jag bytte. Den här podden har jag till och med köpt betalversionen av, och jag upplever att jag har fått mycket mervärde av det, men det går utmärkt att bara lyssna på gratisversionen också.

En podd som tyvärr inte kommer med några nya avsnitt längre, men som annars skulle ha knipit förstaplatsen är Andra sätt. Det är en intervjupodd med personer som har valt att leva sina liv på lite andra sätt än de vanligaste. Det här är den podd – eller den källa till information över huvud taget – som har inspirerat mig mest de senaste åren. Det går bra att lyssna på de gamla avsnitten, så missa inte det, vad du än gör!

Alltså, allt fick ju inte plats på den här listan, så det måste bli två bubblare också, som jag aldrig missar ett enda avsnitt av: Food Pharmacy-podden och Bortom ekorrhjulet.

Den naturliga frågan nu är förstås: Vilka poddar lyssnar du på? MEN jag ställer inte den för jag vill inte veta :-) Det får inte plats fler poddar på min lista nu, okej!? ;-)

Bästa poddlyssningen: på promenaden

Varför passiv inkomst?

Varför vill man ha passiv inkomst? Vad är poängen med det? Kan man inte bara skaffa sig ett jobb och nöja sig med det?

Jo, naturligtvis kan man det. Men vi är många som inte vill jobba på det sättet. I det här inlägget berättar jag först varför jag personligen vill ha passiv inkomst. Sedan nämner jag några andra anledningar till att man kan vilja ha passiv inkomst. Och till slut – i kommentarsfältet – får du berätta varför just du vill ha passiva inkomster. Ska vi säga så?

Varför vill jag ha passiv inkomst?

Det här är några anledningar till att jag vill ha passiv inkomst:

  • Jag vill leva ett fritt liv. Det är mitt övergripande mål. Jag lägger in många aspekter i ordet frihet, men ett par saker jag vill är att leva ett liv utan väckarklocka och att sällan behöva åka iväg någonstans för att jobba. Jag ser det som att det finns en frihetsskala som går från stämpelklocka till ekonomiskt oberoende. Jag är någonstans däremellan; en större andel passiva inkomster skulle förflytta mig i riktning mot den friare delen av skalan.
  • Jag vill ha ett jämnt inflöde av pengar. För mig som frilansande konsult kommer det inte in lagom med uppdrag alla månader, utan inkomsterna blir oregelbundna och ibland för låga. Ett regelbundet inflöde av passiv inkomst jämnar ut inkomsterna och gör att jag slipper vara helt utan inkomst om det inte kommer in några uppdrag en månad.
  • Jag vill ha högre inkomst. Det kan tyckas ytligt och kapitalistiskt, men jag drar inte alltid in så mycket pengar. Jag skulle vilja få upp min årsinkomst ett par snäpp för att leva ett tryggare liv.
  • Jag vill få mer tid till annat än jobb. Passiva inkomster är en möjlighet att dra in mer pengar per arbetad timme. Det kan ge frihet att jobba mindre. Då kan jag ägna mer tid åt att odla och samla mat, yoga, meditera, promenera, sjunga, dansa, spela gitarr, läsa böcker och se på film. Jag skulle kunna hitta en bättre balans mellan brödjobb och romanskrivande och ha möjlighet att skriva böcker i rimlig takt – om jag vill skriva romaner i den framtidsplan som den här inlägget handlar om alltså ;-) . Eller varför inte ägna mer tid åt att utbilda mig? Så många Youtubeklipp och poddar som bara väntar på att jag ska ha tid för dem.
  • Jag vill ha en vettig pension. Jag drar inte in så mycket pengar att jag har möjlighet att göra regelbundna pensionsavsättningar. Inte har jag någon tjänstepension heller. Att ha passiva inkomster blir ett bra sätt att utöka pensionen – för förr eller senare gissar jag att jag kommer att vilja trappa ner arbetslivet.

Fler anledningar till att ha passiv inkomst

Det finns nog oändligt många anledningar till att vilja ha passiv inkomst. Här kommer några till:

  • Du har valt ett yrke som du trivs med men som ger låg inkomst. Passiva inkomster kan vara ett sätt att dryga ut kassan utan att behöva dubbelarbeta.
  • Du vill dra in pengar till en dyr hobby.
  • Du vill inte jobba alls, utan bara äta grillchips/kolla på Game of Thrones/springa ultramarathon/dagdrömma/virka en halsduk av ditt navelludd/[infoga valfri sysselsättning som inte ger någon inkomst].
  • Du vill ta tjänstledigt en period och jobba med något annat än du gör till vardags, men du kan inte vara utan inkomst.
  • Du är student och vill dryga ut kassan utan att behöva ägna dig åt tidskrävande extrajobb som tar energi från studierna.
  • Du vill spara ihop till något: en renovering, en resa, ett retreat, kontantinsatsen till en bostad, ett buffertkapital.
  • Du vill kunna betala av ditt bostadslån.
  • Du funderar på att starta eget men tycker att det känns för otryggt att säga upp dig från din anställning utan att veta att du har åtminstone en liten inkomst varje månad.
  • Du vill kunna betala av ditt CSN-lån.
  • Du vill kunna skänka pengar regelbundet till något som du brinner för.
  • Du vill kunna sätta undan pengar till dina barn.
  • Du vill bli ekonomiskt oberoende.

Ja, du fattar – det finns hur många anledningar som helst till att vilja ha passiv inkomst.

Varför vill du ha passiv inkomst?

Nu är jag nyfiken på dig. Varför vill du ha passiv inkomst? Berätta gärna i en kommentar till det här inlägget. Om din kommentar drar igång nya tankespår i min hjärna så kanske jag skriver ett inlägg om det.

Läs vad jag tidigare har skrivit om passiva inkomster

Här är några andra inlägg som jag har skrivit om passiva inkomster:

Vad är passiv inkomst?

Passiv inkomst: lägg inte alla ägg i samma korg

Få passiva inkomster med peppmetoden

Få passiv inkomst genom sökmotoroptimering, SEO

Lite förkylningsgnäll

Nu tänkte jag gnälla lite. Hoppa bara över det här inlägget om du inte vill höra :-D

Jag har haft ett decennium utan särskilt många förkylningar – och de jag har råkat ut för har varit milda och gått över snabbt. Jag skröt om att jag aldrig är sjuk.

Men förra vintern hände något. Jag fick ett par rejäla förkylningar och hostade som en galning, och mina luftrör har aldrig riktigt återhämtat sig efter det.

Och nu verkar det vara så det är: jag blir sjuk, jag får feber när jag är förkyld, jag håller på att hosta ihjäl mig i flera veckor varje gång. Den rejäla feber som däckade mig i helgen har gett med sig, men hostan. HOSTAN. Den blir värre om jag är i horisontalläge, och i natt kändes det som om jag hostade oavbrutet från midnatt till kanske fyratiden. (Jag kan bara sova liggande på sidan eller i framstupa sidoläge, så det är inte ett alternativ att bulla upp med kuddar eller liknande.) Och det känns liksom inte rimligt att bli helt utslagen av en helt vanlig förkylning.

Jahapp, jag ville bara gnälla lite; tack för att du lyssnade. Nu: jobb.

Jag i helgen som gick

Grobladschips – det nya grönkålschips

På sommaren har jag ofta gjort grönkålschips med grönkål från min odlingslott, men det går förstås utmärkt att göra av köpt grönkål också. Jag gillar ju att samla mat i naturen, så en sommardag ställde jag mig frågan: borde det inte gå att även göra chips på vildväxande gröna blad? Jag började genast experimentera.

För att ett blad ska fungera som chips behöver det vara lite grövre, så där som grönkål är. Dessutom ska bladen inte vara för beska för då blir det beska chips. Enkel matematik.

Grobladschips – de bästa vilda chipsen

De vilda chips som blev bäst var grobladschips. Kom ihåg var du hörde det först :-) De blev krispiga och goda. Jag gjorde precis som i mitt recept på grönkålschips: massera dem med flingsalt och olivolja, sprid ut dem på en plåt eller i en långpanna, kör i ugnen på så låg temperatur som möjligt. Eftersom bladen är mindre än grönkål så går det fortare; runt fyra  timmar kanske. (Du kan förstås också köra högre temperatur om du inte vill att det ska ta så lång tid, men då får du passa dem noga så att de inte bränns.)

Jag provade även att göra chips på andra vilda gröna blad. Så här blev resultatet:

  • maskros: nja, lite för mjuka och lite för beska
  • svarta vinbärsblad: nej, för beska
  • daggkåpa: lite för beska, tyckte jag
  • skräppa: ja, bra smak. Stammen blev dock för grov att äta, så man får dra bort bladet från pinnen med tänderna, vilket ju kan kännas lite osmidigt

Jag provade inte fler blad än så, men det finns självklart fler blad att prova. Men grobladchipsen är i alla fall bäst av de jag har provat hittills. Tips inför sommaren alltså!

Om du själv vill experimentera med andra blad så se till att du verkligen väljer blad som går att äta – inga förgiftningar bland bloggläsarna tack! ;-) I det här inlägget kan du läsa mer om vilda ätliga växter.

Välfärd utan tillväxt av Tim Jackson

Välfärd utan tillväxt – jo, jag kan ha läst i sängen :-)

För ett par veckor sedan läste jag ut den här boken. Välfärd utan tillväxt – så skapar vi ett hållbart samhälle av Tim Jackson. Sedan dess har jag velat säga något om det här, kanske skriva ett blogginlägg. Men jag hindrar mig själv för att det är svårt och för att jag inte tycker att jag förstår mig på sånt här. Så det blir bara en kort blänkare.

Jag tror i alla fall på att vi behöver ändra det nuvarande ekonomiska systemet. Att vi behöver komma bort från fokuset på tillväxt, konsumtion och en ständigt ökande BNP. Komma bort från normen att det är status att äga mycket och shoppa mycket. Jag tror på cirkulär ekonomi och delningsekonomi och på att sälja tjänster och produkter som bygger en hållbar planet.

Jag kan inte debattera och argumentera för det här, för jag begriper det knappt själv. Det är nog också en anledning till att jag tvekar om att ens prata om det.

Orsaken till att jag valde att läsa just den här boken, som är 10 år gammal, är att den finns på svenska. Det här är tillräckligt svårt på mitt eget språk. Du som är bättre på ekonomi än jag (eller bara bättre på engelska :-) ) kanske hellre ska läsa något nyare på engelska. Annars rekommenderar jag den här – jag tyckte att den kändes aktuell fortfarande.