Mina torkade örter 2019

Mitt förråd av torkade örter 2019

Under sommaren och hösten gick jag ut varje morgon för att plocka örter till en kopp te. Det kunde jag faktiskt fortsätta med ända till i slutet av oktober, även om det bara var några enstaka sorters örter kvar då. Det sista som stod sig var röllika (eller rölleka som det också stavas) och rödklöver. Plus lite egenodlad mynta och salvia. De senare två planerar jag att odla betydligt av nästa år – då skulle jag nog kunna förlänga teplockarsäsongen ytterligare.

Röllika, svartvinbärsblad, gråbo och citronmeliss.

Nu tvingas jag dock inse att säsongen för färskplockade örter är över. Då känns det trösterikt att kunna ta fram och göra te på örter som jag samlade och torkade under sommaren.

De örter jag har i mitt teförråd just nu är:

  • röllika (Jag använder blommorna till te. Ibland lägger jag i något enstaka av de småflikiga bladen också, men annars brukar jag mest använda något enstaka blad i en grön smoothie.)
  • rödklöver
  • vitklöver
  • gråbo
  • älggräs/älgört
  • johannesört
  • rallarros, som också kallas mjölkört (Jag använder bladen torkade. På sommaren har jag också i de färska blommorna.)
  • groblad
  • daggkåpa
  • citronmeliss (som är från min odlingslott 2018).

Flera av örterna används även som medicinalörter, och mitt tips är att läsa på innan du använder dem – några av dem sägs det att man ska vara försiktig med. Två örter som jag inte använder dagligen är gråbo (sägs slita på levern om man använder det för mycket; jag använder den när jag har mens eftersom den sägs vara bra mot mensvärk) och älgört (innehåller salicylsyra som är febernedsättande; den tänker jag plocka fram om jag blir förkyld).

Pulver av nässlor, nypon och rönnbär

Dessutom har jag pulver av:

  • rönnbär
  • nypon
  • nässlor.

Mina pulver använder jag oftast i en smoothie. Jag kan även tänka mig att hälla ner någon matsked i en gryta eller kanske blanda i om om jag gör någon typ av rawfoodbollar eller liknande. Eventuellt gör jag även nyponsoppa eller rönnbärsdricka från pulver.

Av nässlorna har jag även torkade hela blad och dessutom torkade fröer. Bladen tänker jag använda i grytor och smoothies. Fröerna i smoothies och bollar – det lär vara mycket proteiner i dem; hemgjort proteinpulver alltså. Inte dumt! :-)

Jag blir glad av att se den här samlingen av örter – särskilt att de har så olika färger. Tack Sommarjenny för att du tänkte på Vinterjenny och samlade på dig allt det här!

PS Om någon undrade: att jag använder örter som sägs ha medicinska egenskaper betyder inte att jag tycker att man inte ska använda mediciner :-D

Läs mer om vilda växter

Här hittar du två andra inlägg om vilda växter:

“Du känner ju ingen där”

När jag var liten (också) så kunde jag oroa mig för vad andra skulle säga om mig i en viss social situation. Jag minns inget konkret exempel, men låt oss säga att jag hade fått en stor och ful fläck mitt på tröjan och vi skulle träffa folk. Då sa mamma någon av följande två saker:

  1. “Det spelar ingen roll; du känner ju ingen där.”
  2. “Det spelar ingen roll; du känner ju alla där.”

Efter ett tag genomskådade jag att hon alltid använde något av de här två motsägande argumenten och irriterade mig på det. Nu tycker jag att det är genialiskt!

Det finns ingen som helt anledning att oroa sig för vad andra tycker om mig. Antingen känner vi redan varandra, och då tycker de förhoppningsvis om mig ändå. (Och tycker de inte om mig så finns det ingen orsak för mig att försöka göra dem nöjda.) Eller så känner vi inte varandra, och varför ska jag då bry mig om vad de tycker om mig?

Jag jobbar på att ha den här inställningen :-)

Passiv inkomst: bygg en plattform

Ett bra sätt att få en passiv inkomst är att först bygga en plattform, som du sedan kan använda för att sprida produkten (till exempel en onlinekurs eller en bok) som ger dig passiva inkomster. I det här inlägget nämner jag några olika plattformar som du kan bygga upp. Några av dem gränsar till varandra utan någon tydlig linje mellan dem.

Få passiva inkomster med SEO

Jag har skrivit om SEO, alltså sökmotoroptimering, tidigare. Det innebär att människor hittar dig när de söker på just det som du säljer. Min erfarenhet är att det tar lång tid att bygga upp en webbplats med bra SEO; ibland kan det ta flera år av att lägga upp relevant material på en webbplats innan den börjar placera sig högt upp i Googlesökningar.

Fördelen med att jobba med SEO innan du har produkten är att du kan få försäljningsresultat snabbare när du väl lägger upp produkten. Då har du redan en webbplats som Google hittar. Låt oss till exempel säga att du jobbar med att ta fram en onlinekurs och det tar några månader att få den färdig. Om du inte har startat en webbplats innan så tar det först de månader som du jobbar med kursen och sedan kanske ytterligare ett år innan din publik börjar hitta till dig via Google. Om du i stället börjar med webbplatsen kan du jobba dig upp i Googles sökningar parallellt med att du tar fram kursen. Då behöver du inte börja från noll när du väl lägger upp kursen på webbplatsen. Men det går förstås också att börja med kursen och jobba med SEO senare.

Få passiva inkomster genom att vara en influencer

En influencerplattform är en annan grund för att skapa passiva inkomster. Det innebär att du bygger upp ett konto på till exempel Instagram, Facebook eller Youtube som får många följare. Därefter – eller medan du bygger upp kontot – använder du det för att sprida dina produkter. Även här kan du självklart skapa din produkt först och sedan starta kanaler och få dem att växa.

En fördel med att bygga en plattform först är att om du lyckas bygga upp en stor följarskara kan du använda din plattform för att sprida flera olika saker. Du kanske jobbar med flera olika typer av passiv inkomst eller även säljer tjänster som konsult eller föreläsare. Om du däremot bygger upp ett konto om ett visst ämne kan det vara svårt att få de följarna eller användarna att flytta över till ett helt annat ämne i takt med att du utökar din portfölj med olika passiva inkomster.

En blogg kan fungera både som influencerplattform och SEO-plattform – du har en följarskara samtidigt som du kan jobba med sökmotoroptimering för att locka in nya läsare. Inte alls någon dum kombination.

Att bygga upp en publik i sociala medier är för de flesta inget som sker i en handvändning. Jag som bara har några hundra följare i mina sociala kanaler kan inte förlita mig på sociala medier för att nå ut. Om jag gör ett inlägg om någon av mina böcker når jag i bästa fall någon enstaka ny läsare (vilket i sig inte är att förringa; varje person som hittar någon av mina böcker eller onlinekurser är en person som har möjlighet att gilla det jag gör och därmed vara en potentiell kund även för framtida produkter). En influencer med ett par miljoner följare kan däremot få ett enormt genomslag med ett inlägg som lanserar en ny produkt eller tjänst. Men även en influencer med några tusen följare kan nå långt om hen har byggt upp en följarskara som är intresserad av just det som hen säljer.

Lite parentetiskt måste jag säga några ord om den kritik som jag ibland ser mot hela influencerbranschen. Kritikerna verkar sätta likhetstecken mellan influencer och ”person som gör reklam för vad som helst bara hen tjänar pengar på det”. Jag har också sett att den typen av influencers existerar, men det är långt från alla som jobbar på det sättet. Jag menar att om du är autentisk och står för det du gör kan du bygga upp en publik som följer dig och det du står för och som är intresserade av det du erbjuder.

På det sättet menar jag att du i rollen som influencer även kan göra reklam för andras produkter utan att behöva göra avkall på din egen integritet och dina värderingar. Jag tar ett enkelt exempel: om du driver ett instagramkonto där du kritiserar konsumtionsnormen och förespråkar ett mer nerväxlat sätt att leva kan du ändå göra reklam för företag som säljer produkter gjorda med återbruk, tjänster som underlättar i att växla ner och konsumera mindre eller upplevelser med lågt klimatavtryck.

Använd ditt nätverk för att få passiva inkomster

En plattform som angränsar till influencerplattformen är att använda ditt nätverk för att sprida det du erbjuder. Nätverket kan finnas både i sociala medier och IRL.

Bli kändis först – få passiva inkomster sedan

Ytterligare en angränsande plattform är att först bli känd för något annat och sedan använda sitt kändisskap till att nå ut med böcker, onlinekurser eller något annat. Det finns många exempel på kända politiker, skådespelare och idrottare som har skrivit böcker och sålt betydligt mer än okända författare. En del av dem visade sig även vara utmärka författare. Andra inte, men de sålde ändå en del på grund av sitt kändisskap.

Vad finns det mer för plattformar?

Det här var det jag kom på just nu. Kan du komma på fler alternativ för att bygga en plattform som grund för att skapa passiva inkomster?

Läs fler inlägg om passiv inkomst

Här hittar du fler inlägg som jag har skrivit om passiv inkomst:

Fermenterad rönnbärsdricka

Å, vad jag gillar att fermentera saker! Det tillför så mycket, både i smak och i nyttigheter. Min senaste grej är att fermentera drycker. Till exempel den här rönnbärsdrycken. Självklart går det att hoppa över fermenteringen och dricka den som den är. Dock blir den surare på det sättet.

Jag körde följande i mixern tills rönnbären blev finfördelade och drycken slät:

  • 3 dl rönnbär
  • 12 dadlar
  • 0,75 dl honung
  • en liter vatten.

Därefter hällde jag i 1 tsk flytande probiotika och körde några sekunder till så att alltihop blandades. Jag hällde upp på glasflaska med skruvkork och lät stå i rumstemperatur i en vecka ungefär. Varje dag öppnade jag korken snabbt – annars finns det risk för att den exploderar. Efter några dagar börjar det pysa när man öppnar. Då vet jag att jag är på rätt väg.

Flytande probiotika – tänker du nu – vad sjutton är nu det? Den som jag köpte heter Probioform och är en tvåliters bag-in-box. Oj, vad matnörden i mig myser när jag tänker på att jag har en bag-in-box med probiotika i köket :-D Om du inte är lika nördig kan du köpa en burk probiotikakapslar i hälsokostbutiken. Öppna en eller två och häll ner innehållet i drycken. Observera att det måste vara kapslar som du kan öppna för att hälla ut ett pulver, inte fasta tabletter. Om du brukar använda något annat för att sätta igång fermenteringar så kan du förstås göra som du brukar – kanske fungerar det med en skvätt kombucha? Ytterligare ett alternativ är alltså att strunta i fermenteringen och dricka drycken direkt som den är.

Rönnbär är suuurt! Det är inte för inte vi har ett ordspråk om det. Även med all den här honungen och dadlarna så är det här en ganska sur dryck. Många tycker att den är väldigt besk också. Rönnbär passar helt enkelt inte alla smaklökar. Personligen tycker jag att drycken blir mycket godare efter fermenteringen, att det tar bort den värsta syran. Men även utan fermenteringen kan jag absolut njuta av ett glas, särskilt efter den här hösten när jag har vant mig vid smaken genom att experimentera med en massa olika rönnbärsrecept. Bland annat gjorde jag rönnbärsremmar. De blev också sura :-)

Har jag nämnt hur mycket jag gillar att kunna gå ut och plocka min egen mat? :-)

Passiva besparingar – en typ av passiv inkomst

Jag upptäckte nyligen podcasten Fri helt enkelt (nej, jag vet, jag har inte tid att lyssna på fler poddar, men den här bara måste jag lyssna på ;-) ) Den leds av Klara Joelsson, med Oskar Lindberg som ständig bisittare. (Oskar var tidigare känd som Fantastiska Farbror Fri och numera som en av de två författarna till boken Ut ur ekorrhjulet – så blir du också ekonomiskt fri.)

I denna podd lärde jag mig igår uttrycket passiva besparingar. Jag brukar prata om det som att ha så låga fasta kostnader som möjligt, men det är inte dumt att ha ett eget uttryck för det. Passiva besparingar är inte en inkomst i sig; på så sätt är rubriken till det här inlägget lite missvisande. Det är snarare ett sätt att minska sina utgifter. Utgifternas motsvarighet till passiva inkomster kan man säga.

I podden nämns som ett exempel på en passiv besparing att bestämma sig för att inte ha några streamingtjänster. Det är ett beslut som man fattar en gång, och sedan behöver man inte göra något mer, utan besparingen bara rullar på. Motsatsen, en aktiv besparing, kan till exempel vara att varje vecka sitta och jämföra de olika reklambladen från sina lokala matbutiker och sedan handla varje livsmedel där det är billigast just den veckan. Det är ett aktivt arbete som man behöver göra varje vecka.

Ett tydligt exempel på en passiv besparing som jag gör är att jag har en regel om att inte ha några rullande prenumerationstjänster. Det är en regel som jag ständigt bryter mot, men då har jag en tydlig anledning till det. Anledningen handlar ofta om hälsa, klimat eller att det är en tjänst jag behöver för att få inkomster, till exempel att jag genom min firma prenumererar på programvaran som jag använder för mina onlinekurser. Men det finns en grundregel där, som gör att jag alltid funderar både en och tio gånger innan jag börjar prenumerera på något. Och det är gott så.

Ett annat exempel på en passiv besparing är att vi nyligen har satt upp solceller på taket till vårt hus. Det kommer ju att leda till sänkta elkostnader i många år framöver – samtidigt som det krävde att vi gjorde en stor investering för att besparingen skulle starta. Lite som med de flesta passiva inkomster alltså.

Vilket är ditt bästa tips på passiva besparingar?

Jenny Forsberg i regnjacka på höstig skogsväg

Bästa sommarpratarna 2019

Jag har en känsla av att jag skriver det här inlägget senare på hösten för varje år som går, ha ha. Här kommer det i alla fall. Äntligen. De bästa sommarpratarna 2019 – hela listan! Enligt mig alltså.

Klippa och badbrygga – bra miljö för att lyssna på Sommar i P1
Här kan man lyssna på Sommar i P1

Stina Wollter är bäst – ingen protest

Stina Wollter är i en klass för sig, både bland årets sommarpratare och rent generellt. Hon är konstnär, författare, programledare. I sitt sommar program berättar hon om när hon lärde känna åttaåriga Maja som var döende i cancer. Och om den fantastiska relation som de hade i fyra månader innan Maja dog. Om du inte redan följer Stina på Instagram så är det för övrigt ett hett tips.

De övriga bästa sommarpratarna

De övriga på listan är, i kronologisk ordning (alltså i den ordning de pratade):

Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare. Han pratar om saker vi behöver för att må bra: sömn, motion, andra människor. Om den nya tekniken – att den är både bra och dålig, att vi absolut ska fortsätta använda våra mobiler, men att vi behöver hitta ett sätt att inte använda dem sex timmar om dagen. Anders Hansen sa flera intressanta saker som fick mig att stanna upp. Som att vi inte är designade för att må bra; vi är designade för att överleva och fortplanta oss. Evolutionen har premierat den typen av hjärnor som har ångest, för det var den som oroade sig som överlevde. I dag har vi ingen nytta av att oroa oss, och i stället är det många som inte mår bra. Om du inte har läst Anders Hansens bok Hjärnstark så rekommenderar jag den.

Caroline Farberger, vd på Ica Försäkringar. Hon har bytt kön från man till kvinna och berättar hur det fungerade för henne att göra det samtidigt som hon har en hög position i näringslivet. Programmet kändes äkta och personligt, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite misstänksam över att allt fungerade så otroligt bra. Hon verkar ha fått stöd av precis alla: sin fru och sina barn, släkten, vännerna, chefen och kollegorna. Fanns det verkligen ingen som tog det på ett dåligt sätt?

Carina Bergfeldt, journalist och författare. Hon berättar om hur illa hennes pappa behandlade henne och att han sa att hon hade en så obehaglig personlighet (jag är osäker på om det var exakt det ordvalet) att ingen skulle stå ut med henne i längden. Hon berättar om alla de medelålders männen som sa att hon var en dålig journalist, bland annat på hennes dåvarande arbetsplats Aftonbladet. Tills hon vann stora journalistpriset för sitt reportage om Utøya. Då fick hon helt plötsligt alla uppdrag hon ville. Sedan blev hon headhuntad till SVT. Carina Bergfeldt berättar personligt och bra. Möjligtvis hade jag önskat mig lite mer känslor i berättelsen. 

Madeleine In Hwa Björk, lyssnarnas sommarvärd. Hon är adopterad från Sydkorea och blev som liten förväxlad med ett annat barn. Adoptionsbyrån hävdar att det aldrig har hänt tidigare, men Madeleine In Hwa Björk menar att det förekommer. Hennes biologiska mamma ville aldrig adoptera bort henne, utan det var Madeleines mormor som adopterade bort sitt barnbarn bakom ryggen på dottern. Madeleine In Hwa Björk menar att adoptioner måste ske statligt och att det kan hända dåliga saker i och med att en adoptionsbyrå tjänar pengar på varje adoption. Det här är ett område som jag inte kan något om alls, men om det är så att dagens adoptionssystem leder till en efterfrågan som skapar en handel med barn så är det ju helt sjukt!

Alexander Mahmood, fotograf som även skriver reportage. Han berättar personligt om sin fetma och hur han gjorde en gastric bypass och gick ner från 200 till 100 kg. Han berättar även ett antal andra historier om personer som står honom nära, och eftersom han är bra på att berätta så blir jag berörd av historierna. Det handlar om hur hans föräldrar kom till Sverige från varsitt håll, om hans styvpappa, som kom till Sverige från ett tredje håll, och om en papperslös kompis som i fyra år jobbade svart, hyrde lägenhet svart och till slut fick uppehållstillstånd.

Jag har börjat lyssna på alla

Jag har börjat lyssna på alla årets sommarpratare, men jag lyssnade inte till slutet på alla program. Jag noterade att jag hade allt mindre tålamod med trista sommarprat ju längre sommaren gick. I början av sommaren är själva sommarprogramslyssnandet en grej i sig – Sommar i P1 är en viktig ingrediens i min sommarkänsla – och då är jag beredd att stå ut med några halvtrista program. Framemot september (för jo, jag hade program kvar att lyssna på då) var jag mer i no-bullshit-läge och lyssnade bara klart på dem som faktiskt var bra på riktigt.

Vilka var dina favoriter i år?

Klippa, skärgårdsmiljö, segelbåt långt borta. Också bra miljö för att lyssna på sommar i P1.
Här kan man också lyssna på Sommar i P1

Odling som passiv inkomst?

Jag skrev det här på Instagram häromdagen, men jag känner att jag vill lägga upp inlägget här också, eftersom jag brukar prata en del om passiv inkomst här.

Är odling passiv inkomst? Jag har tänkt att det inte är det eftersom det är en massa hårt arbete. Men så kom jag på att det är ganska likt att skriva böcker. man lägger ner hundratals timmar och hoppas att det ska ge betalt någon gång längre fram. Med odlingen sker betalningen dock i form av mat och inte pengar.

Men för att det ska finnas en poäng med de passiva inkomsterna, som jag ser det, behöver de också vara skalbara. En bok som säljer i hundratusentals exemplar ger mer pengar än en som säljer några hundra. Finns det någon skalbarhet i odlingen? Inte för den som odlar för självhushållning (eller+), men om man odlar för försäljning kanske?

Annars har jag mest sett på det som att om jag minskar mina matkostnader genom att odla (en del av) min egen mat är det en del i en nerväxling; jag behöver alltså dra in mindre pengar, och då blir det lättare att leva på passiv inkomst.

Hur ser du på kopplingen mellan odling och passiv inkomst?

Jag fick klok återkoppling

Texten ovan är inlägget jag la upp på Instagram. Jag fick flera kloka kommentarer på inlägget. Ett par saker som jag tar med mig från kommentarerna:

  • Fröer från odlingen är också en typ av inkomst – de ger ju mer mat framöver.
  • Odling ger även avkoppling – och hur grymt är det inte att få det samtidigt som det ger mat! Det är faktiskt en typ av skalbarhet: att få flera typer av “inkomster” eller nytta från samma arbete.

Har du några åsikter om hur passiv inkomst och odling hänger ihop? Skriv gärna en kommentar!

Odlingar med nyzeeländsk spenat i blickfånget
Nyzeeländsk spenat – en av mina (passiva?) inkomster den här sommaren

Läs fler inlägg om passiv inkomst

Här hittar du fler inlägg som jag har skrivit om passiv inkomst:

Jag vill inte köpa kläder men är fast i konsumtionsnormen

Jag önskar att jag aldrig behövde köpa kläder mer i hela mitt liv. Att inget i min garderob någonsin blev utslitet eller urvuxet. Det är liksom min grundinställning till kläder. Det är inget jag vill belasta vare sig min eller planetens budget med.

Det här är åtminstone nästan hela sanningen. Ibland kan jag känna begär efter något plagg som jag verkligen gillar och vill ha, och vi människor har ju ett behov av variation, så några plagg per år – två eller tre kanske? – skulle jag nog vilja köpa även om jag hade en garderob som jag kunde behålla för alltid.

På det stora hela vill jag gärna leva ett liv där jag begränsar min konsumtion och på så sätt minskar mitt klimatavtryck. Eftersom kläder inte är viktigt för mig är det ett bra område för mig att konsumera så lite som möjligt. I min verklighet sliter jag dock ut mina kläder förr eller senare och behöver byta ut dem. Jag letar ofta second hand, men ibland lyckas jag inte hitta något; kanske inte orkar leta tillräckligt länge eller så är det saker som är svåra att hitta begagnade.

Så här får jag kläderna att hålla längre

Min klädstrategi går ut på att jag ska använda varje klädesplagg så länge som möjligt. Det innebär bland annat att jag gör så här:

  • Jag tvättar inte i onödan.
  • Jag torktumlar inte kläderna.
  • Jag använder inte sköljmedel.
  • Jag drar igen dragkedjan innan jag tvättar ett plagg.
  • Jag äger inga kläder som behöver strykas. (Det är egentligen inte för att det sliter på kläderna att stryka dem utan för att jag inte kan förstå varför någon skulle vilja lägga sin tid på att stryka kläder.)
  • Jag försöker laga om det går. (Med reservation för att jag inte kan hantera en symaskin utan syr för hand och även det är jag dålig på.) Jag tänker även att jag ska använda Repamera om det är något som jag inte kan laga själv, till exempel ett blixtlås, men det har jag inte gjort än.
  • Kläder som har börjat bli lite väl slitna får en andra chans som hemmakläder – eller odlingskläder om de är slitstarka. Eftersom jag tillbringar den största delen av mitt liv hemma – jag har ju jobbet hemma – går jag ofta i hemmakläder. Det gör att de snyggare kläderna håller längre. Dessutom blir det ändå hundhår på alla kläder som jag har på mig hemma, så oftast kan jag inte ha de kläderna ute bland folk.
  • Jag håller vikten. Det tänker man kanske inte på i klädsammanhang, men om jag skulle gå upp eller ner för mycket i vikt skulle jag behöva byta ut min garderob. Inte bra. Jag har en variation på några kilo upp eller ner ibland, men det spelar ingen roll; min garderob innehåller inga tajta fodral som måste passa exakt på millimetern. Så jag kan använda samma kläder som för femton år sedan. Praktiskt.
  • Jag använder skohorn när jag tar på mig ett par skor. Även gympadojor och liknande. Då slits skorna inte lika snabbt. Det här är en regel jag nyligen har infört för mig själv, och den är inte så dum.

Det här innebär att jag går i samma kläder år efter år. Och det är helt som det ska. Det är inte konstigare än att jag äta sin frukost vid samma matbord år efter år. Det finns ingen anledning att byta ut något som fungerar. När jag packade min resväska för att åka till La Gomera i vintras lade jag i kanske två plagg som jag inte hade med mig året innan; resten var precis samma.

Vilka är dina bästa tips för att få kläderna att hålla så länge som möjligt?

Jag är fast i konsumtionsnormen

Men. Jag noterar ofta att jag är fast i konsumtionsnormen när det gäller kläder. Jag tror att jag inte kan ha på mig samma kläder som jag hade i går om jag ska träffa samma människor. Eller att jag inte kan ha på mig samma kläder som förra gången jag träffade samma personer, även om det har gått en månad sedan sist.

Det här handlar ju bara om norm, inte om det faktiska behovet. Jag behöver inte nya kläder förrän de förra har slitits ut. Men normen säger variation, normen säger förnyelse, normen säger köp nytt, köp nytt, köp nytt. Jag säger nej. Men jag behöver säga det igen och igen för att påminna mig själv om att inte fastna i konsumtionsnormen.

Vad säger du? Ska vi försöka ändra på den här normen genom att ha på oss samma kläder flera gånger på raken i samma sammanhang? Är du med?

Jenny Forsberg i grön fleecetröja i ett växthus
Jag i second hand-fleecetröja.

Varför odlar jag?

Jag i lilla växthuset

Sedan vi flyttade till hus i juli har odling varit min högsta prioritet. Men varför?

Det korta svaret är att odla den mat som mitt hushåll ska äta känns som det mest meningsfulla jag kan göra just nu. Det betyder inte att allt annat jag gör är meningslöst. Det betyder inte att allt annat du gör är meningslöst. Och det betyder inte heller att mitt liv var meningslöst innan jag flyttade och fick chans att börja odla mer :-)

Jag tycker att det känns otroligt meningsfullt att

  • odla min egen mat
  • göra jord av mitt matavfall och sedan odla ny mat i den jorden
  • lära mig hur man kan sluta kretslopp (som i exemplet ovan eller till exempel att samla regnvatten för att vattna grönsakerna med)
  • lära mig hur jag skulle kunna klara mig när vi inte längre kan transportera mat kors och tvärs över jorden utan behöver äta det som vi kan få tag i nära oss
  • slippa bidra till att det tillverkas en förpackning av plast som min spenat ska förvaras och transporteras i.

Jag använder mest orden odla och odling när jag pratar om det här jobbet som jag gör, men egentligen räknar jag även in självhushållning i form av att vara ute och samla mat som växer i det vilda – och att förädla det jag odlar och samlar till en form som faktiskt går att äta. Alltså att laga mat av skörden, mjölksyra grönsaker, göra nyponsoppa eller rönnbärsdricka, förvälla och frysa in svamp och så vidare. (Däremot inte så mycket syltande och saftande för min del, men det är ju annars också ett sätt att förädla skörden.)

Det här var året när jag äntligen började plocka svamp. Här Karl Johan

Ett praktiskt arbete som jag klarar av

En del i att det känns så meningsfullt för mig att odla handlar nog om att det är ett praktiskt arbete som jag klarar av att göra. Jag är extremt opraktisk annars och skulle aldrig kunna bygga ett hus till exempel. Jag har inte tålamod att göra saker som måste mätas exakt och bestå av räta vinklar. Jag kan inte heller hantera en symaskin eller sticka en tröja. Men odling är så förlåtande. Det gör inget om det blir snett. Det gör inte så mycket om någon gröda inte grodde eller blev uppäten av jordloppor – så länge jag har odlat tillräckligt mycket annat som faktiskt blev lyckat.

Örtträdgården på framsidan av huset

När jag odlar minskar min klimatångest

En stor del i min känsla av meningsfullhet är att jag känner att jag gör något som minskar mitt klimatavtryck. När jag odlar är jag en planetskötare, om än i liten skala. Självklart är det en droppe i havet, och det skulle få större genomslag om jag ägnade tiden åt klimataktivista och påverka samhället och politikerna. (För att inte tala om hur mycket lättare det vore att minska mina utsläpp om jag bara bestämde mig för att hoppa över min årliga flygresa till La Gomera. Fast nu när jag skriver det så inser jag ju att lätt vore det ju inte alls, för då skulle jag redan ha gjort det. Att ta bort den flygresan är en av de svåraste sakerna för mig personligen att göra för klimatet.)

Men på min klimatresa är det odling som är nästa etapp. Min klimatångest har minskat mycket sedan jag flyttade; jag har faktiskt knappt känt av den alls. Det beror beror absolut inte på att jag tycker att jag nu lever som jag borde och därför inte behöver ändra min livsstil mer. Tvärtom är jag i en period nu i samband med flytten när jag konsumerar betydligt mer än jag har ambitionen att göra, och även åker fossilbil betydligt mer, för att köpa diverse saker som jag eller vi behöver under en kom-igång-period. Jag tror inte heller att faran är över nu bara för att jag odlar. Den mänskliga civilisationen är ju fortfarande på väg käpprätt åt fel håll, och jag vill fortsätta min resa mot ett mer planetvänligt liv på olika sätt, precis som jag tror och hoppas att du också gör. Men odlingen gör att jag hela tiden gör något praktiskt som leder mig i rätt riktning. Varje dag får jag en fysisk och konkret påminnelse om att jag gör något rätt. Det känns meningsfullt för mig.

Trädgårdsportlak – en ny bekantskap för mig

Är odling passiv inkomst?

Du som följer bloggen vet att jag har pratat en hel del om passiva inkomster. Jag har hittills inte sett odling som en del av mina passiva inkomster, eftersom det är många timmars hårt jobb till en oerhört låg timpenning. Jag har snarare sett det som en del i att downshifta, som det heter på modern svenska: jag minskar mina utgifter och behöver då inte dra in lika mycket pengar, vilket gör det lättare att leva på passiva inkomster. Men om jag tänker efter så fungerar det på samma sätt som att skriva böcker: jag lägger hundratals timmar på något som är roligt och som jag hoppas kommer att ge mig betalt någon gång i framtiden. I det här fallet inte i form av pengar utan i form av mat. Min plan är att minska mina matkostnader rejält från och med nästa sommar. I år går odlingen däremot på ett kraftigt minus eftersom jag har gjort en massa investeringar för att komma igång: jord, trädgårdsredskap, ett tunnelväxthus och så vidare. Jag räknar dock med att de här investeringarna kommer att ge avkastning på sikt.

Tunnelväxthuset

Hur går det hittills?

Hur går det då? Blir det någon skörd i år? Jag är långt ifrån att ha någon självhushållning att tala om – vi flyttade den 2 juli, så det blev en sen odlingssäsong. Men bladgrönsaker har vi varit självförsörjande på i någon månad nu. Det finns även en del örter. Och just nu har jag mycket potatis och en del lök. Tomater har det funnits en del, för det började jag odla i lägenheten redan i våras, men det är långt från självförsörjningsmängder. Jag har en hel del plantor med olika grejer som jag inte har gett upp hoppet om än, men det har redan varit några frostnätter, så jag misstänker att det blir svårt. Kål och bönor har gått riktigt, riktigt dåligt. I somras blev alla sorters kål som jag försökte mig på angripna av jordloppor. Men jag har några grönkålsplantor som jag sådde sent som äntligen börjar ta sig. Bönorna vet jag inte varför de inte har blivit något, men jag har i alla fall fått till några enstaka bondbönor som det nog är dags att skörda nu. Och så har jag varit ute och samlat en massa mat i naturen förstås, även om jag inte har kunnat prioritera det så mycket som jag hade velat.

Lilla växthuset för några veckor sedan

Det som jag är mest nöjd och stolt över är att jag har gjort så mycket jobb med att skapa nya odlingsbäddar. Det är ett jobb som jag kommer att ha igen nästa år och i min odling framöver. En siffra som brukar dyka upp i självförsörjningskretsar är att man behöver odla upp 500 kvadratmeter för att bli självförsörjande om man är en familj på två vuxna och två tonåringar. (Jag är osäker, men jag tror att man räknar med att den familjen även äter lite animalier.) Vi är bara två vuxna, och en tanke jag har är att jag behöver odla upp 250–300 kvadratmeter för att vi ska kunna vara självförsörjande. (Jag skriver jag, eftersom det är jag som står för odlingen, även om maken har hjälpt mig mycket, både med praktiska göromål och en del rent fysiskt som att gräva eller förflytta jord från en plats till en annan på tomten. Och att åka och handla saker, eftersom jag inte kör bil.) En gissning är att jag har fått till drygt 100 kvadrat odlingsmark nu. Och det är rätt bra jobbat på mindre än tre månader om jag får säga det själv!

Sydosthörnet – den senaste växtplatsen på tomten

Nyponsoppa med bara frukt

Röda nypon som nästan lyser i solen

Det är nyponsäsong och sedan flytten finns det äntligen en riktigt bra mixer i mitt hushåll. Denna kombo måste firas! Jag gjorde den här nyponsoppan.

Ingredienser:

  • ca 3 dl nypon
  • 4 mogna bananer
  • 1 äpple
  • 1 liter vatten

Det här är ingen exakt vetenskap, och jag har ärligt talat inte hundraprocentig koll på hur mycket av allt jag använde, men du fattar proportionerna ungefär :-)

Gör så här:

  1. Ta bort änden och den eventuella kvistbiten från nyponet så att bara bäret blir kvar.
  2. Kör nyponen i mixern tillsammans med ett par deciliter vatten, eller så mycket som behövs för att det ska funka att mixa en pasta eller puré av det.
  3. Sila nyponpurén genom en sil för att få bort kärnorna. (Jag har hört att man ska kunna använda hela nyponen med kärnor och inte behöva sila, men jag fick en massa kärnor i munnen som jag inte alls kunde äta. Kanske får jag prova igen och köra dem längre eller vrida upp mixern på max, för det vet jag inte om jag gjorde.) (Uppdatering: jo, nu har jag kört mixern på max, och då gick det att mixa ner även kärnorna så att jag inte behövde sila purén alls.)
  4. Häll tillbaka nyponpastan i mixern och kör tillsammans med resten av ingredienserna. På min mixer finns ett soppläge som gör varm soppa av kalla ingredienser, så jag fick varm nyponsoppa direkt i mixern. Om du inte har en sådan mixer men vill ha soppan varm så värmer du den försiktigt i en kastrull efter att du har mixat den.

Kanske är det för att jag inte har ätit köpenyponsoppa på evigheter. Kanske är det för att jag har ätit en massa saker gjorda av de betydligt surare rönnbären de senaste veckorna, men den här soppan var mycket sötare mot mina smaklökar än jag hade räknat med. På ett bra sätt alltså. Så god och så härligt värmande. Riktigt comfort food, som Nigella skulle ha sagt. Jag måste ut och plocka mer nypon, för den här nyponsoppan vill jag äta igen!

Röda nypon som lyser i solen.