Det har gått över ett år sedan jag opererade min högra höft, och jag får en del frågor om hur det var efteråt, med rehabträning och återhämtning och så vidare. Jag skrev det här inlägget efter operationen: Operera höften – så var det för mig och det är en del som själva ska opereras som hittar inlägget och undrar hur det gick sedan. Därför kommer här ett uppföljande inlägg om hur det var för mig tiden efter operationen. Om du själv ska operera höften så kom ihåg att det är olika för alla och att det är en mängd faktorer som påverkar hur din återhämtningsperiod blir och hur lång tid de olika faserna tar.
Jag gjorde min höftoperation den 22 augusti 2017 på Capio Artro Clinic på Sophiahemmet i Stockholm. Jag var 42 år när jag opererade höften. Så här såg återhämtningsperioden ut för mig:
Timme 0– 24 efter operationen: Jag hade ont och mådde illa som tusan det första dygnet efter operationen. Då var det rejält jobbigt. Det skriver jag mer om i inlägget om själva operationen.
Dagen efter operationen: Framåt förmiddagen börjar illamåendet släppa lite, och jag får hjälp med att avlasta benet med kuddar, vilket gör att smärtorna avtar lite. Jag får tillbaka aptiten och får hjälp av en fysioterapeut att börja gå några steg. Och då känns allt lättare. Framåt kvällen mår jag så pass okej att jag kan åka hem.
Dag 2–4: Jag går på massor av värktabletter, som får mig att må illa. Äter medicin mot illamåendet, som gör mig lite yr och snurrig, och jag har hela tiden känslan av att ha bomull i hela huvudet. Jag rehabtränar tre gånger om dagen. Korta pass med små rörelser. Jag tar en spruta i magen varje dag med blodförtunnande medicin, för att minska risken för blodpropp. Jag kan göra några armhävningar och stå i plankan i 30 sekunder. Här någonstans börjar jag ta mig fram utan kryckorna i hemmet – det är lättare att halta fram några steg och ta hjälp av möblerna. De här dagarna var ganska jobbiga.
Dag 5–10: Jag trappar ner på värktabletterna en hel del. Fortsätter att ta sprutan i magen till och med dag 10. Jag gör rehabträning minst tre gånger om dagen, och kan få på mig strumporna med hjälp av en stekpincett :-)
Jag börjar även göra lite annan rörelseträning stillastående utan att flytta fötterna, för att hålla igång kroppen, och för att det känns bra. Jag kan gå några meter utan kryckor, men jag ska helst gå med dem. Men jag använder inte kryckorna hemma i lägenheten. En vecka efter operationen styrketränar jag överkroppen hemma med hjälp av en TRX (ett träningsredskap som gör att man kan göra diverse dragövningar med hjälp av sin egen kroppsvikt). Jag är fortfarande mycket trött, och förutom rehabträningen och lite annan träning så gör jag inte så mycket annat än att se på teve och läsa. Dagarna passerar i ett töcken, men jag är vid gott mod. Har inte lämnat lägenheten en enda gång sedan operationen.
Dag 9 provar jag att vara utan värktabletter. Det fungerar några timmar, men sedan mår jag dåligt så jag fortsätter att ta alvedon.
Dag 11–ca 16: Jag börjar orkar göra saker som kräver mental ansträngning. Men jag är trött och känner mig lite som om jag har feber. Det har jag dock inte enligt termometern (och det ska man inte ha; då är det läge att höra av sig till sjukhuset). Rehabträning minst tre gånger om dagen.
Dag 13 kan jag stå på händer om jag kravlar mig upp med hjälp av en vägg. Kan du inte stå på händer 13 dagar efter operationen? Jag skulle inte oroa mig över det om jag var du ;-) Börjar även göra lite försiktig fysisk yoga.
Dag 16: Mitt första besök hos min fysioterapeut. Första gången jag lämnar lägenheten sedan operationen. Jag behöver ta mig fram några hundra meter med kryckorna för att komma från bussen till fysioterapeuten, och det är vansinnigt jobbigt.
Dag 17: Jag är tillbaka på Artrokliniken för att ta bort stygnen. Trodde jag, men det visade sig att läkaren som opererade mig använder stygn som försvinner av sig själva. Men en sjuksköterska såg om såret i alla fall och sa att det såg bra ut. Mera hoppande på kryckor. Jobbigt.
Dag 18–ca 30: Jag börjar göra saker utanför hemmet, dit jag kan ta mig med buss. (Jag kör inte bil så jag vet inte hur lång tid det tar innan det går att köra.) Jag avskyr kryckorna och vill helst inte ha med dem att göra.
Jag gör solhälsningar med yogablock i framåtfällningen (om du som jag gillar yoga så vet du nog vad det betyder, och annars spelar det ingen roll). Jag gör armhävningar varje dag och försöker att öka med en varje dag. Diverse försiktig rörlighetsträning stående. Jag rör mig hyfsat obehindrat hemma i lägenheten nu, men jag kan inte ta mig fram mer än några tiotals meter, så jag måste ha kryckorna ute. Jag blir trött om jag försöker gå eller stå eller göra saker för mycket, så jag behöver vila mycket. Tröttheten känns liksom lite som om jag hade en mild influensa eller liknande: jag har ont i kroppen och huvudet och vill mest bara sova.
Förutom tröttheten är jag klar i huvudet, så jag kan tänka och göra mentala saker i några timmar. Jag kan dock inte sitta särskilt bra i en stol, så om jag behöver göra något med datorn så ligger jag oftast i sängen. Jag tar alvedon tre gånger om dagen. Även om jag inte skulle ha särskilt ont utan dem så behöver jag dem för att kunna rehabträna ordentligt.
Ca en månad efter operationen: Jag börjar jobba 25 procent. Eftersom jag jobbar hemma så behöver jag inte förflytta mig någonstans för att jobba, och jag kan anpassa jobbandet efter när på dygnet jag känner mig pigg.
Rehabträning tre gånger om dagen. Besök hos fysioterapeuten en gång i veckan. Nu är rehabträningen ganska omfattande och varje träningspass tar mycket tid. Så även om jag skulle ha orkat jobba mer än 25 procent så vet jag inte hur jag skulle ha hunnit med det, för jag lägger flera timmar om dagen på rehab.
Jag är fortfarande trött som om jag hade en mild influensa.
En månad och två dagar efter operationen: Jag kan cykla!! Vilken frihet! Jag är inte beroende av kryckorna, utan kan ta mig fram snabbt. Hurra!
Jag orkar inte stå så långa stunder, och jag kan inte heller sitta i flera timmar. Men cyklandet ger helt nya möjligheter att komma ut och röra på mig och lämna lägenheten när jag vill.
Ca 5–6 veckor efter operationen: Nu känner jag mig äntligen pigg och klar i huvudet igen. Fortsätter att jobba 25 procent fram till två månader efter operationen. Rehabtränar fortfarande många timmar om dagen och gör lite yoga nästan varje dag.
Jag börjar gå med stavar. Då kan jag gå mycket bättre än när jag försöker gå utan stöd. Första gången går jag bara något hundratal meter, men när jag har börjat gå med stavarna går det snabbt framåt.
6 veckor efter operationen: Jag går 400 meter utan kryckor – och utan stavar – för att komma till en konferens som är en bit från tunnelbanan. Jag hittar en busskur där jag kan sätta mig ner och vila på vägen. Dagen efter konferensen är jag helt slut.
Två månader efter operationen: Jag går stavgång i en halvtimme varje dag. Skulle kunna gå längre men jag måste ju hinna med alla timmar av rehabträning också :-)
Jag kan även gå 2 kilometer utan stavar, så nu kan jag ta mig fram på det sätt som jag behöver i min vardag igen. Två månader tog det alltså. Har helt slutat med värktabletter.
2–4 månader efter operationen: Jag börjar officiellt jobba heltid igen efter två månader, det vill säga det är då jag slutar få pengar från Försäkringskassan. Eftersom jag kör eget och kan bestämma mina arbetstider själv så prioriterar jag dock att fortsätta lägga mycket tid på rehabträning, så jag jobbar inte riktigt full tid under hösten. Rehabtränar en gång om dagen och fortsätter att promenera – med eller utan stavar – i princip varje dag. Och så rör jag på mig på andra sätt, som yoga och styrketräning.
Tre månader efter operationen kan jag sitta på huk utan problem. Jag har förstått att det är olika vad läkarna rekommenderar – en del ska inte sitta på huk någonsin igen, så kolla med din läkare vad som gäller. Men för min läkare så får jag det; jag behövde bara undvika det de första tre månaderna efter operationen.
Närmare fem månader efter operationen: Jag gjorde den här vandringen på kanske 3 timmar när jag var på La Gomera. La Gomera är mitt vintertillhåll, och jag kom iväg dit som planerat fyra månader efter operationen. Om jag minns rätt så fick jag inte flyga på två månader efter operationen på grund av den ökade risken för blodpropp då.
6–12 månader efter operationen: Några besök till hos fysioterapeuten, max en gång i månaden, kanske mer sällan. Rehabträning kanske två till tre gånger i veckan i början av perioden. Så småningom går jag ner till en gång.
Drygt ett år efter operationen, alltså nu: Jag skulle säga att jag kan göra allt jag behöver göra i min vardag nu. Jag får inte springa och inte hoppa. Jag ska vara försiktig med att sitta djupa huksittanden, sqats. Och jag ska inte tänja höftleden i några ytterlägen. Jag gör alltså inga försök att gå ner i spagat längre, och när jag yogar så är jag försiktig i positioner som enbent duva. Jag ska vara försiktig med att vrida höften inåt men att det går bra att vrida den utåt. Det innebär att jag kan stretcha rumpan med knät utåt, typ om jag sitter med vänsterbenet böjt, högerfoten på vänster knä, höger knä pekar åt höger så kan jag trycka ner höger knä mot golvet så mycket jag vill. Om jag däremot sitter med höger ben böjt, höger fotsula i golvet på utsidan av vänster ben så ska jag vara försiktig med att dra högerbenet inåt och liksom över mot vänster för att stretcha rumpan, för då vrider jag höften inåt, och det kan slita på protesen.
Jag rehabtränar en gång i veckan. För övrigt tränar jag inte längre så hårt som jag gjorde innan jag började få problem med höften. Men det blir en del yoga, jag promenerar, dansar fridans, styrketränar någon gång i veckan. Och så vidare. Jag har märkt att jag fortfarande blir trött om jag tar riktigt långa promenader, längre än två timmar eller så. Så jag drar mig lite för att göra det. Men egentligen tror jag inte att det är någon fara, och jag tänker mig absolut att det blir ett par vandringar i vinter när jag är på La Gomera. Men kanske inga heldagsvandringar. Visst känner jag i vissa yogapositioner att jag är lite stel i höften och att den inte är lika rörlig som förr, men jag är ju en rörlig person, så min förlorade rörlighet är i relation till vad min kropp kunde göra tidigare. Jag är fortfarande mer rörlig än medelsvensson.
Jag är supernöjd med min nya höftled, och jag hoppas att vi kommer att fortsätta att trivas tillsammans länge till :-)
Onlinekurs: Skriv tydliga texter
Skriver du texter i jobbet? Vill du bli bättre på det? Här hittar du onlinekursen Skriv tydliga texter.