En man som heter Ove

En av de böcker som jag läste under semestern var En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Jag läser Fredrik Backmans blogg ibland och tycker att han skriver fantastiskt bra och roligt. Så jag var beredd på att skratta. Och det gjorde jag. Jag skrattade säkert hundra gånger medan jag läste den här boken.

Däremot var jag inte beredd på att gråta. Men det gjorde jag. Säkert tio gånger – varning alltså för att läsa En man som heter Ove ute bland folk, typ på spårvagnen från Santa Cruz till till La Laguna Roslagsbanan. Ibland var Oves liv så oändligt sorgligt. Samtidigt fanns det så mycket värme och kärlek och hopp i boken att jag blev alldeles lycklig av att läsa den.

Ja, vad ska jag säga, om jag hade en bokblogg där jag recenserade böcker och gav dem betyg så skulle En man som heter Ove få högsta betyg. Minst.

Fredrik Backman har även skrivit Saker min son behöver veta om världen och Min mormor hälsar och säger förlåt, och nu måste jag självklart läsa dem också.

Köplänkar:

PS Just nu är jag på La Gomera och bloggar mer på Gomerabloggen än här.

5 reaktion på “En man som heter Ove

    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Vilken tur att du övergav din princip – det hade ju varit tråkigt att missa Ove :-)

      Svara
  1. Pingback: ”En man som heter Ove”, Fredrik Backman | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *