Sammanfattning av 2018

Här kommer en sammanfattning av mitt 2018.

Jenny sitter på en stenstrand och tittar ut över havet

Under vintern hade jag två rejäla förkylningar, eller en förkylning och en influensa var det nog snarare. Det gjorde min vintervistelse på La Gomera snäppet sämre än vanligt, eftersom det hindrade mig från två av mina viktigaste fritidsaktiviteter i Valle Gran Rey: att vara ute och vara fysiskt aktiv och att sjunga . Nu satt jag i stället mest inne och hostade. Sammanlagt var jag mer eller mindre sjuk i flera månader, och mina luftrör återhämtade sig inte ordentligt förrän till sommaren. Fortfarande kan jag känna av dem ibland. Jag brukar annars skryta med att jag nästan aldrig är förkyld, och när jag är det så är det den lätta varianten som försvinner på bara några dagar. Tji fick jag den här gången.

Under påsken åkte jag på Vipassana. Jag satt och mediterade i tio dagar. Jag hatade det, men å vad bra det var för mig! Jag skulle verkligen behöva göra det igen, men å vad jag inte vill utsätta mig för det en gång till! Här har jag skrivit om Vipassana – när jag mediterade i hundra timmar på tio dagar. Jag är jätteglad att jag gjorde det och jag önskar att jag orkade göra det igen, men just nu känns det inte så.

Efter det mediterade jag mer än vanligt under en period, men sedan gick jag tillbaka till den halvtimme varje morgon som jag gjorde tidigare. Med tillägget att jag även ska meditera valfri tid större än noll på kvällen. Fast i praktiken skolkar jag från kvällspasset titt som tätt; jag har verkligen mycket svårare att meditera på kvällen än på morgonen. Under sommaren lade jag även till ett meditationslångpass på tre timmar en gång i månaden. Det har jag hållit hårt på, och jag tycker att det ger mycket. Långpasset lade jag till som en kompromiss mellan att jag under Vipassanakursen märkte att det ger så mycket mer att meditera längre tid och att jag inte vill prioritera att meditera längre än en halvtimme dagligdags.

I maj fick fick den fina hunden närmast kameran på den här bilden flytta till hundhimlen.

Hundarna Chaplin och Enzo
Chaplin vaktar yogamattan medan Enzo håller sig en bit ifrån

Det är maken som har hundar. Eller, nu har han alltså bara en. Chaplin blev tolv år, och jag har bott med honom de senaste sex åren. Han var fin, och även om han var skröplig på slutet och det inte var oväntat på något sätt så var det ändå en sorg.

Under våren började jag klura på min kommande romanbokserie. Jag insåg att jag behövde skriva om klimathotet, kläckte idén om att skriva fyra böcker med de fyra elementen Vatten, Jord, Eld och Luft som tema, och började jobba på synopsis till framför allt den första boken Vatten.

Det blev sommar, jag odlade grönsaker, jag hade en lång och skön och fantastisk sommarsemester som vanligt, och även om värmeböljan fick mig att oroa mig rejält för planeten så var det min bästa tid på året.

Under hösten hittade jag äntligen mitt sångsammanhang. Jag har ju sjungit med fantastiska Ange Turell i många år, men han är inte i Stockholm så ofta numera, så jag behövde ett annat sammanhang där man sjunger bara för att det är skönt. Ibland när jag tycker att det är för lite sång i mitt liv så går jag med i någon kör – bara för att komma på att jag ju inte alls vill sjunga i kör. Men nu har jag hittat min sånggrupp. Det är en liten sluten grupp där vi sjunger en kväll varannan vecka med mycket rörelse och fokus på att komma in i kroppen och att det ska kännas skönt och att vi mår bra av att sjunga. Superhärligt!

I september avsatte jag en hel vecka för att jobba med synopsis till Vattenboken. I oktober började jag med själva skrivandet. Men sedan gick det utför med skrivglädjen. Nu när jag ser tillbaka på det så känns det som om det var i samband med att jag gick in i skrivfasen som det slutade vara roligt. Och sedan har lusten inte kommit tillbaka. Vill jag inte skriva romaner längre? Aldrig mer? Den frågan brottas jag med just nu.

En efterhängsen järnbrist gjorde att jag hade huvudvärk i två månader under hösten och var supertrött.

Nu när jag sammanfattar det så här så verkar 2018 inte ha varit något höjdarår för mig. Skröplig hälsa och tappad skrivlust. Min känsla från året är att det är flera saker – även annat än det jag skriver här – som liksom har fastnat och inte kommer vidare. Det är frustrerande, och jag hoppas att 2019 är året när det lossnar.

Hur gick det med mina mål för 2018?

I min sammanfattning av 2017 nämnde jag även några mål för 2018. Hur har det gått med dem?

Jag skulle ha dubbelt så mycket passiva inkomster som året innan. Det uppnådde jag absolut inte. Det kommer ett separat inlägg om det, men jag kan redan nu avslöja att 2018 hamnade mina passiva inkomster strax under året innan.

Jag skulle leva efter att det är viktigare att leva än att jobba. Jo då, det har gått ganska bra. Jag har inte haft någon sådan där riktig jobba-ihjäl-mig-period under året. Å andra sidan låter jag som vanligt att-göra-listorna styra mitt liv alltför mycket.

Jag skulle börja på nästa roman. Japp, check på den!

Jag skulle fortsätta experimentera med mina vanor och hur jag ville leva och jobba och testa nya saker i vardagen. Från sommaren 2017 till sommaren 2018 hade jag ett projekt som jag kallade “Testa i en månad”, där jag provade alla möjliga vanor. Det här hade jag nästan glömt men jag experimenterade verkligen med en massa olika saker. Det var riktigt bra! Några jobbvanor som jag fastnade för:

  • Jag lärde mig äntligen att jag kan jobba mycket effektivare om jag inte kollar mejlen på morgonen och inte har mejlprogrammet uppe hela tiden medan jag jobbar. Ja, jag vet att det alltid rekommenderas att man bara ska kolla mejlen vid ett par tillfällen under dagen, men jag har inte fattat det på riktigt förrän i år. Jag kollar mejlen precis före lunch, en gång under eftermiddagen, och om jag jobbar efter kontorstid kan jag ha mejlen uppe då, för då kommer det inte in så mycket nytt. (Dock går det här åt skogen om jag jobbar med någon kund där vi har en pågående dialog via mejlen som jag behöver svara på vartefter.)
  • Att ta en ordentlig paus från jobbet mitt på dagen: träna, äta (inte vid datorn) och kanske läsa lite, lyssna på en podd eller göra något annat en stund. På så sätt blir arbetsdagen inte en enda lång dag, utan snarare två kortare arbetspass. Det passar bra in i min ambition om att leva snarare än att jobba.
  • Ha ett tydligt schema i Google Calendar som visar exakt vad jag ska jobba med (och när det är paus) vid varje tidpunkt hela dagen. Jag älskar scheman! Jag behöver dock bli ännu bättre på att faktiskt följa mitt schema :-)

Mina mål för 2019

Jag sätter ju upp mina mål på sommaren, så mitt stora jobb med att sätta mål sker inte nu. Men eftersom jag nu håller på och pratar om sådana saker så passar jag på att nämna några mål för det kommande året:

  • Skriva klart ett första utkast till Vattenboken före sommaren. (1 maj är min deadline; just nu känns det inte det minsta realistiskt, men det är fortfarande det som gäller. I nödfall har har jag tid på mig till semestern.)
  • Hitta tillbaka till skrivglädjen i romanskrivandet. Hur kan det bli roligt igen? Jag har några teman som jag återkommer till, som är det jag går igång på att skriva om, och jag tror att en lösning kan vara att fokusera mer på dem. Minst ett par av dem är med i boken, men de har drunknat i research och av att jag har kört fast i saker som jag måste faktakolla för att ens komma vidare. Har jag tagit mig vatten över huvudet med det här bokprojektet?
  • Komma fram till om jag ens ska fortsätta skriva romaner. Just nu har jag alltså tappat skrivglädjen. Om jag inte hittar den igen kan jag inte fortsätta i all evighet med något jag inte tycker är roligt längre. Håll tummarna för att jag hittar tillbaka!
  • Ta reda på alla detaljer om hur jag kan ta mig till La Gomera utan att flyga, bestämma mig för om jag vill lägga den tiden, energin och pengarna på det eller om jag kan leva med att fortsätta flyga till Kanarieöarna tur och retur en gång om året, och i så fall vad jag behöver göra för att kunna leva med det. Det här behöver jag göra i början av 2019. Det är nu under vintern jag bokar lägenhet i Valle Gran Rey till nästa vinter. Det funkar inte att bara boka lägenhet och tänka att jag tar tag i flygfunderingarna vid ett senare tillfälle – det var nämligen så jag tänkte förra vintern, och jag orkade inte ta tag i det under året.
  • Ha mer harmoni och flow i livet, jobbet och skrivandet.
Regnbåge över en by som ligger vid foten av ett berg
Regnbåge över La Calera, som är en del av Valle Gran Rey, där jag helst vill vara på vintern.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *