På sommaren har jag ofta gjort grönkålschips med grönkål från min odlingslott, men det går förstås utmärkt att göra av köpt grönkål också. Jag gillar ju att samla mat i naturen, så en sommardag ställde jag mig frågan: borde det inte gå att även göra chips på vildväxande gröna blad? Jag började genast experimentera.
För att ett blad ska fungera som chips behöver det vara lite grövre, så där som grönkål är. Dessutom ska bladen inte vara för beska för då blir det beska chips. Enkel matematik.
Grobladschips – de bästa vilda chipsen
De vilda chips som blev bäst var grobladschips. Kom ihåg var du hörde det först :-) De blev krispiga och goda. Jag gjorde precis som i mitt recept på grönkålschips: massera dem med flingsalt och olivolja, sprid ut dem på en plåt eller i en långpanna, kör i ugnen på så låg temperatur som möjligt. Eftersom bladen är mindre än grönkål så går det fortare; runt fyra timmar kanske. (Du kan förstås också köra högre temperatur om du inte vill att det ska ta så lång tid, men då får du passa dem noga så att de inte bränns.)
Jag provade även att göra chips på andra vilda gröna blad. Så här blev resultatet:
- maskros: nja, lite för mjuka och lite för beska
- svarta vinbärsblad: nej, för beska
- daggkåpa: lite för beska, tyckte jag
- skräppa: ja, bra smak. Stammen blev dock för grov att äta, så man får dra bort bladet från pinnen med tänderna, vilket ju kan kännas lite osmidigt.
Jag provade inte fler blad än så, men det finns självklart fler blad att prova. Men grobladchipsen är i alla fall bäst av de jag har provat hittills. Tips inför sommaren alltså!
Om du själv vill experimentera med andra blad så se till att du verkligen väljer blad som går att äta. I det här inlägget kan du läsa mer om vilda ätliga växter.