Kategoriarkiv: mat

Godaste chokladbollarna utan onyttigheter

Om du letar efter de godaste chokladbollarna utan onyttigheter så kan jag berätta att du hittar dem hos Food Pharmacy. Chokladbollar 2.0 kallar de dem.

Innan jag hittade det receptet så brukade jag göra chokladbollarna nedan. Och de är inte dumma alls de heller. Men varför lägger jag ens upp ett recept på chokladbollar som bara är det näst bästa? För den som vill ha lite variation kanske? Dessutom är smaken som bekant som baken: en del har mer än andra ;-)

Chokladbollar raw food style

De här chokladbollarna är inte helt raw, men de går självklart att göra till 100 procent raw om du vill det. Skippa i så fall kaffet (ha i lite vatten i stället, för konsistensen) och byt ut havregrynen mot mer solroskärnor eller några andra nötter eller fröer. Min ambition var att de skulle likna traditionella chokladbollar, fast utan smör och socker och sånt – och det lyckades jag bra med om jag får säga det själv.

Det här är vad jag hade i:

  • 2 dl solroskärnor
  • 2 dl havregryn
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 1 dl rå kakao
  • 1 dl russin
  • 1 msk honung
  • 1–2 msk bryggt kaffe
  • 0,5 dl kakaonibs
  • riven kokos att rulla i.

Kör allt utom kokos i matberedaren i samma ordning som de listas ovan. Anpassa mängden vätska så att smeten blir bra konsistens för att rulla bollar av. Kör inte smeten för länge sedan du haft i nibsen – du vill inte att de hackas sönder för mycket.

Rulla smeten till bollar som du sedan rullar i kokos.

Schnitzerkost – nyttig gröt som går att förbereda

Som den minnesgoda bloggläsare du är har du förstås koll på att det bjuds på mat här på bloggen ibland sedan jag tog ner min rawfoodblogg i somras. Nu insåg jag precis att mitt recept på schnitzerkost inte ligger uppe någonstans just nu, och så kan vi ju inte ha det!

Schnizterkost – vad är det?

Schnitzerkost, vad i hela fridens namn är nu det för konstigt? Jo det är en raw gröt som kan varieras i det oändliga. Grunden är att man först blötlägger olika sädesslag eller baljväxter och sedan blandar det med alla möjliga goa grejer. Det går bra att göra den på till exempel bovete, råg eller mungbönor.

Schnitzerkost – recept

Jag gör min schnitzerkost på hel havre, eller nakenhavre som den också kan kallas, alltså de hela runda grynen som ser ut som när de växer ute på fälten. Jag lägger havren i blöt i en burk med dubbla mängden vatten i ett dygn i skafferiet. Sedan häller jag bort vattnet, sköljer havren och låter den stå i burken ytterligare ett eller kanske ett par dygn, fortfarande i rumstemperatur. Jag sköljer havren morgon och kväll.

Jag brukar göra två varianter på den här gröten. I den första varianten blandar jag havren med allt möjligt gott: russin, kanske någon annan torkad frukt, riven kokos, hackad mandel, pressad ingefära, pressad citron, kardemumma, kanel, vaniljpulver. När jag sedan äter den får den sällskap av färska bär eller kanske rivet äpple och mer kanel.

I den andra varianten kör jag hela blandningen ovan i matberedare tillsammans med ett par matskedar kakao per portion, en matsked honung och lite vatten för att få bra konsistens. Honungen är till för att det behövs extra sötma när den bittra kakaon kommer in i bilden. Chokladgröten gillar jag allra bäst att äta med färska blåbär. Är fortfarande lite ledsen över att alla skogens blåbär torkade bort i somras.

När jag gör schnitzerkost så fyller jag en stor glasburk och ställer i kylen. Då har jag frukost i 4–5 dagar. Bra för dig som har bråttom på morgonen – bara att ta fram och äta direkt. Eller förbered den i en matlåda och ät frukosten på vägen. Eller ät den som lunch mitt på dagen för all del; jag är inte så knusslig med vad man äter vid vilka tider på dygnet. Själv brukar jag ofta komplettera gröten med en smoothie av något slag om jag är hemma och inte ska iväg någonstans.

Jag är lite av en periodare när det kommer till schnitzerkost. Just nu har jag en halvfull burk i kylen som jag gjorde häromdagen, men innan dess hade jag inte ätit det på flera månader. Men gott är det, och fint med fibrer för magen att jobba med.

Äppelringarna passar bra i schnitzerkosten – det kör vi på!

Grönkålschips – på rawfoodvis eller i varmare temperatur

Grönkålen står grön och grann på min odlingslott just nu. Och grönkålschips är ju hur gott som helst! Eftersom jag tidigare hade en raw food-blogg så har jag ofta gjort grönkålschipsen på raw food-vis, det vill säga på låg värme. Så här gör jag då:

  1. Om du har en torkugn använder du den förstås. Annars sätter du din vanliga ugn på så låg temperatur som det går. Om chipsen ska bli raw food ska de inte hettas upp till över 42 grader. Jag har inte mätt temperaturen i min ugn, så jag kan inte svära på att det här är råa grönkålschips :-)
  2. Dra loss grönkålsbladen från den hårda stjälken i mitten och dra isär dem i mindre bitar.
  3. Strö flingsalt över grönkålsbladen. Tänk på att inte använda för mycket salt. Bladen krymper ihop rejält i ugnen, och om du saltar som du skulle ha gjort i en sallad till exempel så blir det för mycket salt i slutänden.
  4. Häll rejält med olivolja över bladen.
  5. Massera in oljan och saltet i grönkålsbladen.
  6. Ställ in i ugnen. Hur lång tid det tar beror på hur varmt det är i ugnen, men räkna med någonstans mellan sex och tio timmar. Prova dig fram, helt enkelt! Låt ugnsluckan stå lite på glänt hela tiden så att fukten släpps ut.

Om du inte har lust att vänta hela natten, och om det där med raw food inte är så noga, så går det utmärkt att höja temperaturen och köra chipsen kortare tid. Till exempel så här:

  • 200 grader i 7–10 minuter (jag har lyckats bränna chipsen när jag kör så hög temperatur, så jag vågar mig inte på det igen)
  • 150 grader i 15–20 minuter
  • 100 grader i en timme – den här känns mest som min melodi just nu.

Om du gillar lakrits så vet jag att Lakritslaban brukar göra grönkålschips med lakritssmak. Det gör jag också ofta.

Gör egen kimchi

Jag har så smått börjat syra saker, och det är så himla roligt och gott. Det började för någon månad sedan med att jag gjorde en omgång surkål – och faktiskt lyckades. Jag har nämligen provat någon gång tidigare, men det gick snett. Den här gången blev det gott. Så jag gick genast vidare till tyngre grejer: kimchi.

Så här har jag gjort:

Gör egen kimchi – ingredienser

  • 1 kg salladskål
  • 1 dl havssalt, grovt
  • 2 msk ingefära, riven
  • 2 pressade vitlöksklyftor
  • 1 färsk röd chili
  • 0,5 msk strösocker
  • 0,5 msk fisksås

Jag tror att det är viktigt att det blir rätt proportioner mellan salladskål och salt, så jag väger salladskålshuvudet och räknar sedan om de övriga ingredienserna så att det blir rätt proportioner. I äkta koreansk kimchi ska det egentligen vara en koreansk chilipasta som heter kodjochang, som jag aldrig har provat. Men eftersom det växter färsk chili på min balkong just nu så har det känts enklast och mest hållbart att använda den. Min chilisort är inte superstark, och min kimchi blir inte heller så väldigt stark, så om man är en sådan som vill ha ordentligt med chilihetta kan det vara en bra idé att använda dubbelt eller tre gånger så mycket chili – eller en starkare sort. Man kan även ha i andra grönsaker, som morötter, purjolök och rättika, men jag har låtit det vara så enkelt att jag bara använder salladskål.

Jag har sett recept på vegansk kimchi, som ser ungefär likadana ut fast minus fisksåsen. Någon som har testat? Fisksåsen är ju jäst, och jag antar att den bidrar till jäsningsprocessen, så det vore intressant att veta om det blir lika bra utan den. Lämna gärna en kommentar om du vet!

Gör så här

  1. Skär salladskålen i lagom stora bitar. 2 x 2 centimeter till exempel. Eller någon annan storlek som du tycker passar.
  2. Lägg kålbitarna i en skål och blanda med saltet. Massera runt saltet lite grann bland kålen så att det blandas. Låt stå några timmar. Jag har låtit det stå kanske 3–6 timmar. Det borde funka bra att lämna den under natten också.
  3. Lägg kålen i ett durkslag och spola bort saltet. Lägg tillbaka kålen i skålen.
  4. Blanda ihop ingefära, vitlök, chili, socker och fisksås. Häll i blandningen över kålen och massera in den ordentligt så att all kål täcks och så att den släpper ordentligt med vätska.
  5. Lägg i kålen i en väl rengjord glasburk med tättslutande lock; en med metallspänne och gummiring som håller tätt är bra. Tryck ner kålen vartefter med knytnäven eller en träslev så att den blir tätt packad. Det är bra om vätskan som bildas täcker kålen när du är klar.
  6. Låt kålen stå mörkt i 1–2 dagar. Öppna burken morgon och kväll och titta att det bubblar och lukta att allt verkar bra.
  7. Låt stå i kylskåp i 5–7 dagar.
  8. Ät och njut.

Jag tycker att det här blev helt sjukt gott, och jag har börjat ha kimchi till typ allt. Ja, utom det som jag har surkål till alltså :-) Syrat är da shit!

Torkade äppelringar

En nackdel med att plocka från äppelträd som står på allmän mark är att jag inte alltid kan vänta på att frukten ska bli helt mogen, för då kanske någon annan hinner plocka dem. Därför har jag ofta rätt så sura äpplen hemma.

Men när man ska torka äpplen är det nästan en fördel att de är extra syrliga. Dessutom köpte jag äntligen en äppelurkärnare häromåret, just för att kunna göra äppelringar.

Jag har provat att torka äpplen i ugn. Då sätter jag ugnen på så låg värme som det går och så får de torka i runt sex timmar med ugnsluckan en aning på glänt för att släppa ut fukten. En plåt penslade jag med lite kokosolja med smak och strödde över kanel. Det blev gott, men jag tyckte faktiskt att de helt naturella var ännu godare. De med kokosoljan på tog dessutom lite längre tid på sig att torka.

Och så har jag provat att hänga upp äppelringarna på snöre. Jag minns från när jag var liten att min mamma torkade äppelringar i rumstemperatur hängande på snören i köket. Själv gick jag mest och åt äpplena i smyg medan de hängde på tork.

Att torka på snöre gick också bra, men det kändes en aning meckigt. Om man har ett bra ställe att hänga upp dem på så kan det vara smidigt att de kommer ur vägen i stället för att ligga och skräpa överallt.

Det torksätt som jag i slutänden fastnade för är att lägga upp äppelringarna på tidningspapper. Det har nackdelen att det tar mycket plats, och medan de torkar kan det vara svårt att hitta någonstans att äta sina måltider för att borden är fulla av torkande äpplen :-)

Men så får det bli! En omgång äpplen tar upp halva matbordet just nu, och jag hoppas gå ut och plocka mer i helgen och göra en ny omgång då. Vad vi gör med alla äppelringar? Vi äter dem som snacks bara. Det står en burk i köket sedan några veckor tillbaka, och den tar slut hela tiden.

Kvällste på vilda örter

Det här inlägget skrev jag från början i augusti 2017, och då låg det på den rawfoodblogg jag hade i några år. Nu har jag lagt ner den bloggen, men den här kunskapen vill jag gärna ska fortsätta ligga uppe på webben, så nu lägger jag den här. Hoppas att du också får nytta av informationen.

När jag var och sjöng i Värmland en vecka i somras hade jag lyxen att få en rumskamrat som visste massor om medicinalväxter. Jag följde med ut och fick en guidad tur i att plocka vilda örter till ett te. Det här är vad vi plockade:

Åkerfräken, som ska vara urindrivande och bra för levern.

Åkerfräken
Åkerfräken

 

Älggräs, som innehåller salicylsyra och därför är inflammationsdämpande (precis som acitylsalicylcyra som finns i vissa värktabletter).

Älggräs
Älggräs

 

Valeriana, som jag tycker känns svår att känna igen. Ser den inte ut som en massa andra växter? Även om bilden blev ofokuserad så kanske det går att se att den är lite vitrosa. Valeriana används för sina lugnande egenskaper och som man kan dricka på kvällen om man har svårt att somna.

Valeriana

 

Johannesört, som används mot nedstämdhet och sömnproblem. Jag fick även tips om att den är bra för huden och att man då kan lägga den i rapsolja, som man sedan smörjer in sig med. Om man gnuggar de gula blommorna så blir fingrarna lila – det kan vara ett bra sätt att känna igen blomman om man är osäker. Om du gör te på enbart Johannesört så blir det starkt rött.

Johannesört
Johannesört

 

Rölleka – jag gillar tydligen att ta suddiga bilder. I mitt inlägg Plocka vilda ätbara växter kan du i alla fall läsa mer om den. Den är för övrigt en av de växter som jag tycker är lik valeriana.

Groblad, som jag inte tog någon bild på. De används som bekant utvärtes för att läka sår, men den ska även ha läkande egenskaper när du äter dem eller gör te på dem.

Rödklöver och vitklöver var också med i vårt kvällste. De ska vara milt urindrivande och de ger också god smak och färg till teet.

Den här snygga buketten blev resultatet av örtpromenaden, och därefter kokade vi vatten och gjorde te på buketten. Det blev gott! Om man tycker att det blir bittert kan man alltid ha i lite honung eller någon annan sötning. Teet var även gott att dricka kallt nästa morgon.

Jag är så glad att jag fick lära mig några nya vilda växter!

Plocka vilda ätbara växter

Det här inlägget var tidigare publicerat på den rawfoodblogg som jag hade i några år. Men nu lägger jag upp det här i stället, eftersom jag gärna vill ha det kvar – inte minst för att jag själv återkommer till det varje år. Det ursprungliga inlägget skrev jag 2015, men kunskapen är ju tidlös. Jag hoppas att du också får nytta av det!

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade, och inte heller någon typ av vaniljsocker, utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!

Vad sägs om lite matprat här framöver?

Jag har haft en rawfoodblogg i några år, men nu har jag bestämt mig för att lägga ner den. Det känns vemodigt. Även om jag aldrig riktigt har satsat på den så har jag investerat en hel del tid och energi genom åren, och jag tycker alltid att det är tråkigt att behöva lägga ner saker. Men det är bra och rätt beslut, och förhoppningsvis kommer det att frigöra lite energi som jag kan använda till något bättre. Överlag behöver jag bli bättre på att lägga ner saker tidigare. Jag tror alltid så hårt på det jag gör, och då kan det vara svårt att se när jag lägger tid på fel saker – sådant som tar energi eller som det inte finns någon lönsamhet i.

Dessutom vill jag ju blogga om mat; det var bland annat därför jag hade en rawfoodblogg. Eftersom jag allt mer styr över den här bloggen mot att handla om hela livet och inte bara om författandet så tänker jag att det även får bli ett och annat matinlägg här. Vad tror du om det?

Jag har sparat ner några inlägg från den gamla bloggen som jag inte vill ska förfaras, och som jag kommer att lägga upp här lite pö om pö. Och så får vi se när andan faller på att skriva något nytt om mat. Under sommaren kommer det att vara stiltje här dock; som vanligt planerar jag en lång, nerkopplad och välbehövlig semester.

Men först sista rycket! Tre dagar kvar. Kämpa Jenny!

Målbild inför semestern