Visst kan skrivande fungera lite som terapi ibland. Jag skriver dagbok. På papper med penna. Jo, faktiskt – det är nog det enda tillfälle när jag skriver för hand, förutom de otaliga post it-lappar som jag lämnar till mig själv överallt för att jag ska komma ihåg saker.
En dagbok ska man väl strängt taget skriva i varje dag, men min ambition är bara att skriva en gång i veckan. Fast det gör jag inte. Det blir snarare en gång i månaden, men oftare på resor och vid stora händelser i livet som jag vill komma ihåg – om inte annat för att kunna använda dem i en skönlitterär berättelse senare.
Om livet är tungt upplever jag att det känns lättare när jag har fått skriva av mig en stund. Dessutom tycker jag att det är ett bra sätt att reda ut tankarna. Om jag har ett problem som jag går och klurar på, kanske hur jag ska lösa en knepig situation som jag har varit i under en period, så tycker jag att jag brukar komma på smarta lösningar och uppslag om jag sätter mig ner och skriver om det. Det är som om jag ser problemet tydligare när jag har det på papper framför mig, och därför kan jag bena ut det bättre och komma fram till en lösning.
Känner du igen dig?
