Etikettarkiv: meditation

Vipassana – när jag mediterade i hundra timmar på tio dagar

Jag har varit på en tiodagars Vipassanakurs. Vipassana är en meditationsteknik, och den variant som jag lärde mig är den som lärs ut enligt S N Goenka. (Jag har förstått att det även finns andra varianter av Vipassana, men mer än så vet jag inte.) Det finns 185 Vipassanacenter i världen. Ett av dem ligger i Sverige, närmare bestämt utanför Ödeshög i Östergötland, och det var dit jag åkte. Här hittar du Dhamma Sobana Vipassanacenter Ödeshög.

Innan jag åkte var jag noga med att inte googla runt och läsa den här typen av blogginlägg – berättelser från andra som har suttit där själva. Och om du själv är på väg till din första Vipassanakurs rekommenderar jag faktiskt att du inte läser det här. Var och en har sitt eget jobb att göra, och om du läser om hur det var för mig kan det påverka din upplevelse.

Följa strikta regler

Att vara på en tiodagars Vipassana innebär att följa ett strikt schema och att underkasta sig massor av regler. Du får inte lämna centret under de tio dagarna; har du väl påbörjat kursen får du inte avbryta den förrän kursen är slut.

Man kliver upp klockan fyra på morgonen och mediterar cirka tio timmar om dagen. Inte kan man gå och lägga sig tillräckligt tidigt för att hinna sova de åtta timmar som jag vill sova heller, för på kvällen är det föreläsning med teori för att befästa det som man praktiserat under dagen och förbereda nästa dags meditation.

Det är förbjudet att kommunicera med de andra kursdeltagarna under kursen. Förutom att man inte får prata med varandra får man inte heller kommunicera med gester eller blickar – det är inte ens tillåtet att se någon annan i ögonen. Man får inte heller ha fysisk kontakt med någon annan, inte ens oavsiktligt (vilket är helt omöjligt att följa när alla meditatörer samtidigt ska ta på sig sina jackor och skor i det trånga utrymmet utanför meditationssalen). Du får prata med läraren på bestämda tider. Det finns också en kontaktperson som du kan prata med om det uppstår några praktiska frågor om boendet eller liknande under kursen.

När du påbörjar kursen får du skriva under på att följa följande fem regler under de tio dagarna:

  • Du får inte döda någon levande varelse.
  • Du får inte stjäla.
  • Du ska avstå från all sexuell aktivitet.
  • Du får inte ljuga.
  • Du ska avstå från alla berusningsmedel.

Du får frukost och lunch men ingen middag. Om det är din första Vipassanakurs får du äta två frukter till ditt kvällste klockan 17. Har du varit på kursen tidigare får du inte äta något efter lunchen, bara dricka te på kvällen. Maten var helt okej tyckte jag. Ofta typ gryta och ris. Helt veganskt som grund – det fanns lite tillbehör som det kunde vara mjölk i, men det var i så fall tydligt märkt med att det innehöll mjölk.

Om du är som jag så tycker du antagligen att rätt mycket av det här låter helt hemskt. När jag hörde talas om Vipassana för första gången från en bekant som hade varit på kursen så tyckte jag att det här lät fruktansvärt. Inte få äta middag? Inte få sova tillräckligt? Kliva upp klockan fyra?? Aldrig i livet! Det tog sju år för mig att ta mig från den inställningen tills jag var redo att åka.

Varför ville jag åka på Vipassana?

Varför i hela fridens namn ville jag då utsätta mig för alla de här hemska reglerna och schemat och åka på Vipassana? Det undrar du kanske nu, och det är en berättigad fråga.

Min främsta anledning var att jag länge har velat komma iväg och meditera i tystnad. Med länge menar jag nog närmare tio år. Jag var på ett dansretreat en gång som var i tystnad. Det var kanske tre dagar, och det var inte alla deltagare som tog det där med tystnad så himla allvarligt. Men själv kände jag att jag verkligen ville ha mer av tystnaden. Sedan dess har jag haft ögonen öppna för att hitta ett tystnadsretreat, men de jag har kollat upp har jag avfärdat av olika skäl – oftast för att de är kopplade till en religion, eller för att jag har tyckt att de är för dyra. Genom åren har jag frågat runt bland andra mediterande människor, till exempel de jag har träffat på yogafestivalen på Ängsbacka. Vipassana har återkommit bland tipsen lite då och då, men jag har fortfarande tyckt att det känns för hardcore. Men nu var det alltså dags.

En annan anledning var att jag ville utsätta mig för att inte ha tillgång till någon som helst underhållning. Jag har tagit pauser från sociala medier ibland, någon vecka här och där på sommarsemestern, men då har jag i allra högsta grad haft tillgång till olika former av underhållning, främst i form av böcker och poddar. Hur är det att inte få roa sig med något alls? Det ville jag undersöka.

Den tredje anledningen är att det var dags att ta nästa steg i mitt mediterande. I min meditationsskola har jag skrivit om hur jag tog ett nytt steg i somras, när jag började meditera en halvtimme varje dag. Nu var det dags för ett steg till.

Vipassana är hårt arbete

För den som inte har gjort något liknande är det svårt att sätta sig in i exakt hur hårt arbete det är att sitta och meditera i hundra timmar på tio dagar. Jag var beredd på att det skulle vara jobbigt – det var ännu värre.

Jag hade intensiva smärtor i ryggen under i princip hela kursen. Standardläget är att man sitter på golvet och mediterar, oftast med korslagda ben eller sittande på knä. Men man har meditationskuddar att bulla upp med så att det går att hitta en bekväm ställning. Eftersom jag är lite skröplig i kroppen hade jag bett om att få en stol. Det gjorde nog att jag hade lite mindre ont i benen än många som satt på golvet. Men smärtorna i ryggen kom jag inte ifrån.

De första dagarna gick jag och väntade på att smärtorna skulle gå över. Kroppen vänjer sig väl efter några dagar? Jag trodde att jag skulle ha ont i kanske tre eller fyra dagar och att det sedan skulle kännas bättre. På dag fem hade jag fortfarande precis lika ont, och jag trodde att jag skulle bli knäpp. På kvällsföreläsningen dag fem trillade poletten äntligen ner: smärtorna i ryggen kommer inte att försvinna av sig själva; jag måste göra jobbet med att inte lägga någon vikt vid dem och då kommer de inte att besvära mig längre. Heureka! Den sjätte dagen ägnade jag åt att göra det jobbet och på det sista ordentliga meditationspasset den dagen fick jag uppleva den fantastiska känslan när det bara släpper. Jag fick tårar i ögonen av lättnad, och nu när jag skriver det här får jag gåshud av minnet. Vilken lättnad! Smärtan var fortfarande kvar men det spelade ingen roll; den besvärade mig inte längre.

Dag sju gick jag runt som på moln. Faktum är att det var den enda av de tio dagarna som det inte var jobbigt utan bara härligt att meditera. På den åttonde dagen hade den känslan gått över igen och jag återgick till att längta efter att kursen skulle ta slut någon gång.

Jag har hört en del historier om folk som har rymt från Vipassana. Men det var aldrig aktuellt för mig. Om någon hade kommit och sagt mitt i kursen att “vi har gjort om reglerna och du får åka hem om du vill” hade jag inte tagit chansen. Jag var där för att göra jobbet, och jag var fast besluten att hänga i tills kursen var slut. Men å vad jag längtade tills det var över!

Meditation är terapi

Så vad fick jag ut av att åka på Vipassana? Den stora fysiska förändringen är att spänningen i mina käkar släppte (kanske inte fullständigt men åtminstone delvis). Jag varit tokspänd i käkarna i hela mitt vuxna liv. För typ 10–15 år sedan brukade det släppa på sommaren under min långa semester, och sedan satte det sig igen under året. När jag slutade äta p-piller, runt 2006 (nu kan jag inte alls förstå hur jag kunde utsätta min stackars kropp för att äta p-piller i en massa år, men det gjorde jag alltså), blev det bättre under en period men sedan satte det sig igen, och de senaste tio åren eller så har jag varit konstant spänd utan att få någon lättnad under sommarsemestern. Under Vipassanakursen släppte spänningen alltså. I samband med det fick jag en scen uppspelad för mig i mitt huvud: Jag går i högstadiet och ska åka på utflykt med klassen; vi sitter på ett tåg. En klasskompis säger något i stil med “du ser så sur ut” eller kanske till och med “du ser helt deprimerad ut”. Den kommentaren satte sig djupt och jag tänkte att det inte är okej att se sur ut. Man måste alltid vara glad, och för att se glad eller trevlig ut behöver jag spänna käkarna. Jag spänner alltså käkarna för att vara andra till lags – en social önskan att se trevlig ut snarare än sur, typ. Själv har jag alltid bara kopplat ihop mina hopbitna käkar med stress (och det bidrar förstås också).

Ja, du hör ju, det är ren terapi att utsätta sig för så här mycket meditation. En orsak till att den här sociala spänningen släppte var att jag inte fick prata med eller ens titta på någon under nio av kursens tio dagar. Jag behövde tydligen släppa det sociala helt för att kunna släppa taget om käkarna. Mycket intressant! Jag har inte fått tillbaka det spända läget i käkarna igen, och så här en vecka efteråt kan jag inte avgöra om lättnaden i käkarna är permanent eller inte.

Jag gjorde också flera andra insikter om vanor och fixa idéer som jag har i min vardag. Några av dem kan jag klara mig utan. Andra behöver jag prova om jag kan vara utan, eller kanske jobba lite på för att klara mig utan. Eller så kan jag bara notera att de finns där och vara medveten om dem.

Jag gillar Vipassanameditationen

Jag gillade också själva meditationstekniken, som handlar om att iaktta förnimmelserna i kroppen för att på djupet lära sig att inse att allt uppstår och försvinner, uppstår och försvinner, och att det inte finns någon anledning till att reagera på eller gilla/ogilla en enstaka förnimmelse, som smärta eller att det kliar, eftersom den ändå kommer att försvinna. Jag inser nu att jag tidigare har försökt lära mig det här mer teoretiskt, och att jag nu övar på det mer praktiskt. Och det känns riktigt bra.

Så jag har bytt min dagliga meditation till Vipassanameditation nu. Om man ska följa Vipassanavägen fullt ut ska man meditera en timme på morgonen och en timme på kvällen. Jag är inte riktigt där just nu, och jag har inte helt bestämt mig för om det är så jag vill göra på sikt. Just nu försöker jag i alla fall. En timme på morgonen har hittills inte varit några problem för mig, som ju nästan alltid jobbar hemma och inte behöver börja någon särskild tid på morgonen. En timme på kvällen har jag svårare att få till. Hittills har jag oftast mediterat ungefär det sista jag gör på kvällen, och ibland är jag helt enkelt för trött, så då blir det bara en halvtimme. En plus en halv timme är ju ändå betydligt mer än den halvtimme jag mediterade innan, så det är gott så!

Om man ska vara en äkta Vipassanameditatör ska man även åka på minst en sådan här tiodagarskurs varje år (och det finns även 20-, 30- och ända upp till 90-dagars kurser om man vill vara ännu mer hardcore; aldrig i livet är vad jag känner om det just nu). Min känsla inför att göra det här en gång till är å ena sidan att det gav mig jättemycket att göra det en gång, och jag tror att det skulle ge mig minst lika mycket att göra det igen – å, vad bra det skulle vara! Å andra sidan: det var något av det värsta jag har gjort, och definitivt det värsta som jag har utsatt mig för helt frivilligt; jag vore helt dum i huvudet om jag gjorde det igen! :-) Jag känner nog ungefär lika mycket motstånd som när jag för första gången hörde talas om Vipassana. Undrar om det tar sju år att komma över motståndet den här gången också.

Hur mediterar man? Meditationsskola del 3

Det här är den tredje och sista delen i min meditationsskola. Första delen handlar om vad meditation och mindfulness är. Andra delen handlar om varför man kan meditera. Och i den här tredje delen får du reda på hur du kan komma igång och meditera.

Meditera – hur gör man?

Det här är ett av de enklaste sätten att meditera. Börja med att avsätta en stund för dig själv och sätt dig någonstans där du inte kommer att bli störd. Stäng av signaler och aviseringar i alla manicker som brukar påkalla din uppmärksamhet. Sedan gör du så här:

  1. Sitt still. På en stol eller på golvet. Om du sitter på golvet behöver du kanske en kudde eller något att sitta på. Se till att du sitter bra; din meditationsstund ska inte bli en kamp mot en obekväm ställning.
  2. Blunda eller låt blicken vila mjukt på en punkt en bit framför dig på golvet.
  3. Fokusera på dina andetag. Räkna andetaget varje gång du andas ut.
  4. När du kommer till tio börjar du om på ett igen.
  5. Om du kommer av dig så börjar du bara om på ett igen.

Meditationen handlar inte om att stänga av och få tankar och känslor att försvinna. Snarare handlar det om att vara öppen inför det som kommer till dig, att observera det men inte fästa så stor vikt vid det. Låt tankarna och känslorna bara passera. En metafor som brukar användas i det här sammanhanget är att tankarna som kommer är lätta moln på en i övrigt blå himmel. Observera dem och låt dem flyga vidare.

Fem minuter tycker jag kan vara bra att börja med. Men om det känns för mycket så börja med en minut. Det viktiga är att du kommer igång och – om du vill fortsätta – att du gör meditationen till en vana. Hur kan du få in meditation i ditt liv varje dag? Eller någon annan regelbunden vana: Varje lördag och söndag? Varje dag som du inte har barnen? Varje dag som du inte tränar fysiskt? Bestäm dig för hur mycket du vill meditera och följ det.

Meditation – så enkelt och så svårt

Precis så här enkelt är det att meditera: att sitta still och andas. Och precis så svårt är det. För det är inte alltid det går att hålla fokus på andetaget. Du kanske upptäcker att det är helt omöjligt för dig att räkna till fler än två andetag på raken. Och det gör inget. En del av meditationen är acceptans. Acceptera det som kommer till dig. Allt i livet är kanske inte exakt som du skulle vilja att det var just nu, och det är okej. Följ med flödet och se vart det leder dig. Inom meditationen finns inget dömande. Du behöver inte vara bra på att meditera; du behöver bara göra det. Ett sätt att se på meditationen är att det är när du tappar fokus och sedan flyttar tillbaka det igen som du får som mest övning. Du behöver bara fortsätta öva. Kanske kan du en dag hålla fokus i tio andetag, kanske inte. Det är bara att sitta ner och fortsätta att andas och räkna andetagen. Och det är så svårt att vi behöver öva hela livet :-)

Så småningom kommer du kanske att vilja gå vidare i din meditation på olika sätt, till exempel genom att sätta en klocka som ringer efter 10, 15 eller 30 minuter – för att utmana dig att sitta  längre än vad du gör spontant – eller genom att fokusera på andra saker än just andningen. Men om du är nybörjare så är det inget du behöver tänka på än på många månader – eller kanske år. Se till att få in vanan först.

Läs mer om meditation

Har du inte läst första och andra delen av min meditationsskola så gör gärna det.

Uppdatering 15 april 2018: Sedan jag skrev det här har jag varit iväg på, och bloggat om, en tiodagars Vipassanameditation.

På min och makens webbplats allasvaren.se har jag skrivit mer om hur man mediterar. Det inlägget beskriver samma meditationsövning som jag berättar om här, men med mer utförlig information för dig som vill veta mer.

Det finns förstås massor av olika typer av meditation, både nya och sådana som har en lång tradition bakom sig. I det här inlägget går jag inte in på det alls, men här beskriver jag några olika sätt att meditera.

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få massor av användbara övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där av Joh Kabat-Zinn (annonslänk).

En bok som verkligen har varit en ögonöppnare för mig är En ny jord av Eckhart Tolle. Den tror jag dock inte att jag skulle ha haft lika stor nytta av om jag hade läst den när jag precis hade börjat upptäcka meditation. Den svenska utgåvan av boken verkar vara slutsåld men den finns på engelska hos Adlibris (annonslänk).

Varför meditera? Meditationsskola del 2

Det här är den andra delen av tre i min meditationsskola. Här hittar du den första delen, som handlar om vad meditation är.

Varför ska man då meditera? När du mediterar övar du på att fokusera, och det har du nytta av i andra delar av ditt liv, till exempel i ditt jobb.

Ibland hör jag någon säga något i stil med “Jag kan inte meditera för jag har så svårt att sitta still och koncentrera mig.” Ett extremt tydligt tecken på att den som säger det skulle ha nytta av att meditera förstås. Jag har även hört varianten “Jag kan inte göra yoga för jag är så stel.” Lite som att säga “Jag kan inte träna för jag har så dålig kondis/så lite muskler.” Det heter träna för att du ska träna på det, inte för att du ska vara bra på det redan innan. På samma sätt är det med meditationen. Du behöver inte vara bra på det; du behöver bara göra det.

Meditationens positiva effekter

Många börjar meditera för att bli lugnare och mer avslappnade och få lättare att hantera stress. Det är en bra anledning, men jag vill varna lite för att förvänta sig att det ska ske något särskilt i meditationen, till exempel att du ska känna dig lugnare efteråt. En viktig del i meditationen är att öva på att släppa alla förväntningar och bara fokusera på det som är. Om du känner dig avslappnad efteråt så gör du.

Men om du lovar att inte förvänta dig att något av det här kommer att hända om du börjar meditera ;-) så kommer här en lista med positiva effekter som meditation kan ge. Det finns en hel del forskning på det här, men jag har just nu inte koll på vilka av de här effekterna som är vetenskapligt bevisade, och inte bara i någon enstaka pluttstudie, så låt oss för tillfället bara säga att meditation sägs ge följande positiva effekter:

  • lindra depression, ångest och oro
  • hjälpa mot smärta
  • minska stress
  • öka känslor av välbefinnande
  • göra det lättare att fokusera och koncentrera sig
  • göra det lättare att prioritera
  • göra det lättare att slappna av
  • förbättra sömnen
  • göra det lättare att njuta av naturen och det som är bra i vardagen.
  • ge lägre blodtryck
  • förbättra blodcirkulationen
  • göra andningen och pulsen långsammare
  • minska syreförbrukningen
  • ändra hjärnans tankemönster åt det positiva hållet.

Varför mediterar jag?

Jag började meditera av något slags nyfikenhet – vad kan det här ge mig? I dag sitter jag ner och mediterar i en halvtimme varje dag. Nu när jag har mediterat hyfsat regelbundet i något decennium, och oregelbundet långt innan, så ser jag tydligt hur mindfulness har fått mig att utvecklas . Som jag skrev om i första delen av meditationsskolan så gör jag många saker där jag övar på mindfulness (yoga, sjunga, dansa etc.), och jag kan inte peka ut en enskild av dessa aktiviteter, till exempel den sittande meditationen, som en katalysator, utan allt det här tillsammans har format mig. Några saker som jag tydligt märker att mindfulness har gett mig i min vardag:

  • Jag njuter mycket mer nu. Jag kan uppskatta det vackra i små saker: regndroppar mot fönsterrutan, hur vinden känns mot min kind.
  • Jag har lättare att få syn på, och därmed njuta av, det som är fint och bra i en situation som jag tidigare upplevde som negativ.
  • Jag har lättare att se det goda i andra människor och att utgå från att människor som gör negativa saker inte gör det för att de är onda, utan för att de är trötta, stressade, hungriga eller typ hade lite otur när de tänkte.
  • Jag blir inte lika lätt arg. Och när jag blir arg går det ofta över fortare. (Observera att jag inte säger att jag aldrig blir arg.)
  • Jag har lättare att känna tacksamhet.
  • Jag är mer öppen för andra människors sätt att vara och leva.

Precis som alla andra har jag ett liv som ibland är stressat, där jag förlorar fokus och disciplin och blir uppslukad av meningslösa klipp som avlägset bekanta lägger upp på Facebook. Då känns det bra att veta att jag åtminstone har en halvtimme varje dag där jag övar på att fokusera.

Min ambition är att meditera varje dag i resten av livet, men det är klart att det även framöver kommer att finnas dagar när livet kommer emellan. För att vilja och orka ha den ambitionen så är jag noga med att släppa förväntningarna. Jag sätter mig inte och mediterar i tron att när min halvtimme har gått så kommer jag att vara piggare, mindre stressad eller mer fokuserad. Det ska helt enkelt inte hända något särskilt; jag ska bara sitta ner i en halvtimme. Däremot vet jag att om jag praktiserar varje dag så kommer jag att må bättre, njuta mer och vara en bättre människa än om jag inte mediterar. Så det är bara att fortsätta.

Läs mer om meditation och mindfulness

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få tips på övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där (annonslänk) av Joh Kabat-Zinn.

Du missade väl inte den första delen i meditationsskolan? Den tredje och sista delen kommer om en vecka, och där får du äntligen reda på hur du kan göra för att meditera.

Vad är meditation? Meditationsskola del 1

Många som inte mediterar är nyfikna på meditation. Så jag tänkte köra en kort och introducerande meditationsskola här på bloggen. Min meditationsskola har tre delar:

  1. Vad är meditation (det här blogginlägget).
  2. Varför meditera?
  3. Hur mediterar man?

Jag är inte meditationslärare, och det finns många som kan mer om det här än jag. Det här är tänkt som en första introduktion för dig som är nyfiken och kanske sugen på att komma igång. Sedan är det bara att googla vidare när du vill veta mer.

Min meditation

Först lite om min egen meditationserfarenhet och hur jag mediterar i dag – så att du vet var jag befinner mig i det här.

När jag var kanske 18 år eller så, läste jag en bok om meditation och blev nyfiken. Jag provade att meditera. Och även om jag inte kände några omedelbara effekter så gillade jag det. Det skulle ta många år innan jag började meditera regelbundet, men från den där första kontakten så återvände jag till meditationen lite då och då under åren.

Åren gick och jag byggde på min verktygslåda med kampsport, sång, fridans, yoga, mental träning och andra aktiviteter där mindfulness är en viktig del – uttalat eller outtalat. (Mer om mindfulness längre ner i inlägget). Jag har haft stor hjälp av ett antal fantastiska lärare inom de här olika disciplinerna, och ibland har jag även mediterat i grupp med en lärare – även om jag som introvert tenderar återkomma till att praktisera på egen hand. Runt 2008 började jag meditera mer regelbundet. Under ett antal år så formulerade jag det som att ”jag mediterar varje morgon som jag inte ska iväg någonstans”, vilket innebar att jag mediterade någonstans mellan fyra och sju morgnar i veckan, beroende på jobbuppdrag och vanor. Jag satte ingen klocka utan mediterade tills jag kände mig färdig, vilket oftast blev 10 till 15 minuter.

I somras tog jag nästa steg upp i min meditationstrappa och nu mediterar jag i en halvtimme varje dag. Oftast gör jag det på morgonen, men om jag har en dag när det inte fungerar så behöver jag göra plats för meditationen senare under dagen eller kvällen. Jag kliver aldrig upp tidigare för att meditera. Det har hänt kanske tre till fem gånger under det här halvåret att jag har missat min dagliga meditation för att jag har varit upptagen på morgonen och under dagen och sedan varit för trött på kvällen.

Mindfulness och meditation – är det samma sak?

Vad är då meditation? Och vad är mindfulness? Är det samma sak? Ja, på sätt och vis, skulle jag säga.

Man kan definiera både mindfulness och meditation på många olika sätt. En definition av meditation är att det handlar om att öva sig på att vara medveten om tankar, känslor och sinnesintryck, men att inte agera på dem. Om du till exempel blir ledsen eller arg behöver du inte göra något särskilt utifrån det. Du behöver inte reagera utan kan nöja dig med att observera känslan och vara i den tills den har passerat.

Ett sätt att definiera mindfulness – eller medveten närvaro som det brukar kallas på svenska – är att det handlar om att vara här och nu. Du övar dig i att uppleva allt fullt ut, utan att tänka på något annat. Du fokuserar på en enda sak.

Begreppen används ofta på lite olika sätt. Typiskt skulle jag säga att meditation oftare används för att sitta stilla och fokusera på något specifikt, till exempel din andning – även om det finns gående meditation också – medan mindfulness snarare används som ett verktyg som du plockar fram under till exempel en skogspromenad, och som du då använder för att fokusera helt och hållet på skogspromenaden.

I praktiken, och möjligtvis lite förenklat, skulle jag säga att meditation och mindfulness ofta är samma sak. Du kan meditera genom att ta en skogspromenad, och det är en mindfulnessövning när du sitter ner och fokuserar på dina egna andetag.

Meditation är en övning för relationer – och för livet

Viktigt tycker jag är att komma ihåg att meditation eller mindfulness inte handlar om att avskärma sig från omvärlden och bli en världsfrånvänd eremit, även om det kan se ut så på ytan eller utifrån. Tvärtom är det ett utmärkt verktyg för att öva sig på att interagera med andra människor. I meditationen lär du dig att ha ett öppet förhållningssätt och att inte döma, varken dig själv eller andra. När du lär dig att vara medvetet närvarande kan du använda det i dina relationer till och möten med andra människor, och det har du nytta av i alla delar av livet.

En mindfulnessövning för dig som vill

En mindfulnessövning, för dig som vill, är att välja en aktivitet som du ska göra i dag, och göra den fullständigt fokuserat. Det kan vara att äta en måltid, att diska, att ta en promenad. Välj en icke-intellektuell aktivitet som du gör ensam eller som du kan göra tillsammans med någon som också vill göra en mindfulnessövning.

Öva på att vara hundra procent fokuserad på aktiviteten du gör. Om du väljer att äta så fokusera på att uppleva maten med alla dina sinnen. Hur ser den ut? Hur smakar och luktar den? Hur känns den i munnen? Hur känns det i din kropp när du tuggar, sväljer etc? Om du märker att du börjar tänka på något annat så notera bara lugnt att du gjorde det, och för sedan ditt fokus tillbaka till upplevelsen av att äta.

Gör gärna den här övningen varje dag den närmaste veckan.

Läs mer om meditation och mindfulness

Det här var en introduktion om vad meditation och mindfulness är. På min och makens webbplats allasvaren.se har jag skrivit mer om vad mindfulness är.

Om du vill fördjupa dig i mindfulness och få massor av användbara övningar så rekommenderar jag boken Vart du än går är du där av Joh Kabat-Zinn (annonslänk).

Den andra delen i meditationsskolan, som kommer om en vecka, handlar om varför det kan vara bra att meditera. Och i den tredje och sista delen får du sedan reda på hur du kan göra för att meditera.