Jag har äntligen läst Lars Keplers Hypnotisören – en riktig bladvändare som jag kan rekommendera om du inte redan har läst den. Läsningen fick mig att reflektera kring pseudonymer. Jag minns vilket ståhej det var kring boken när den släpptes: Vem var det egentligen som stod bakom boken? Den recenserades i de stora svenska dagstidningarna. Och det var inte bara i Sverige intresset var stort. Danska Berlingske tidende hade en teori om att det var John Ajvide Lindqvist som stod bakom boken. Boken sålde stort och gjorde skäl för det feta förskottet som författarna fick (nio miljoner enligt Aftonbladet). Och till slut kom avslöjandet: det var paret Alexander och Alexandra Ahndoril som stod bakom pseudonymen.
Jaha? Vilket antiklimax! Kanske är det bara jag som är litterärt obildad, men jag hade aldrig hört talas om dem tidigare. Och om jag är obildad så är vi säkert fler som är det.
Så kanske är det så här man ska göra? Ge ut en spänningsroman under pseudonym och se till att skapa en rejäl hajp kring det. Frågan är om man måste ha ett stort förlag i ryggen för att genomföra en sådan här grej (Hypnotisören är utgiven av Bonniers) eller om man skulle kunna komma en bit på väg på egen hand, eller kanske med hjälp av en PR-konsult? För även om det är en spännande bok så menar jag att det var pseudonym-hajpen, och inte själva boken, som gjorde att den sålde så mycket. Vad tror du? Har du fler exempel – gärna från de senaste åren – på en bok som har sålt mer på grund av en pseudonym-hajp?