Du kan inte ana vilket trauma jag råkade ut för i helgen! Men låt oss ta det från början.
Det finns många bra författarpoddar att lyssna på för dig som vill få koll på hantverket eller ta del av författares vardag. En av dem är Skrivdrömmar som görs av Johannes Vivers och Pia Lerigon.
I förra veckan fick jag ett mess av Johannes på Facebook, där han frågade om jag hade hört senaste avsnittet av Skrivdrömmar, eftersom de pratar om Tsunamin där. Det hade jag inte, så jag lyssnade i helgen. Avsnittet, som är nummer 8 av podden, är en alla hjärtans dag-special som heter Att skriva om kärlek och romantik.
Så där satt jag i godan ro i lördags och tog till mig av de kloka tipsen som Pia och Johannes delar med sig av. Halvvägs in i podden har de en passage där de pratar om att skriva sexscener, något som jag själv tycker är en vånda utan like. Det har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Bland annat om hur jag, mot slutet av redigeringsarbetet med Tsunamin, var nöjd med det allra mesta i boken, men varje gång jag kom till bokens enda sexscen så skruvade jag på mig och tyckte att det var allmänt besvärligt att behöva läsa eländet igen för att redigera manuset.
Kärleksavsnittet av Skrivdrömmar tar även upp att många precis som jag tycker att det är jobbigt att skriva sexscener (räck upp en hand om du känner igen dig!). Och Pia delar med sig av ett tips till oss: skriv klart scenen för dig själv som om ingen annan ska läsa den. Därefter kan du redigera och stryka de delar som du inte vill att någon annan ska läsa. Det handlar alltså om att inte censurera sig själv under själva skrivfasen – om du tycker att censuren behövs så kommer den in senare i processen, närmare bestämt i redigeringsfasen. Mycket bra knep!
Podden fortsätter med att Pia läser upp en scen ur en av Margit Sandemos böcker, och visar hur författaren avslutar sin beskrivning innan det rent konkret hettar till. Och sedan kommer mitt trauma.
Johannes säger: ”Men då har jag ett annat exempel som faktiskt är mer explicit. Jag tycker att det är jättebra.” Sedan. Läser han upp. (Delar av.) Tsunamins enda sexscen!
Alltså kan ni förstå vilket trauma det här var för mig? Medan Johannes läste så upprepade jag i fasa ”Nej, nej, nej, nej”, medan jag höll händerna för öronen. Vilket hjälpte föga eftersom jag lyssnade på podden i hörlurar. Jag var i chock i säkert en timme efter att jag hade lyssnat på det här. Sedan tog jag mig ur det och känner mig nu så stolt: en podd använder min bok som exempel på en bra sexscen! Det är ju otroligt smickrande. En scen som jag tycker var superjobbig att skriva och minst lika jobbig att redigera får tjäna som exempel på en bra text. Wow! (Men när jag lyssnade på den här delen av podden igen för att skriva det här inlägget så var jag tvungen att hoppa över Johannes uppläsning för att jag tyckte att det var så jobbigt.) Cred förresten till Johannes, som klarar av att läsa upp en sexscen på det här sättet.
Du som skriver skönlitteratur: är du bekväm med att skriva sexscener eller låter du helst någon av personerna släcka lampan och lämnar scenen där?
