Under semestern läste jag om Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Det är en bok som jag gärna återkommer till med jämna mellanrum – det vore bra att läsa den en gång om året, men den här gången hade det gått längre tid än så. Det är i den här boken som Bodil Jönsson myntar begreppet ställtid, alltså den tid som det tar att ställa om mellan olika aktiviteter – tid som man behöver ta med i beräkningen när man planerar.
Men det var inte det jag skulle prata om. Varje gång jag läser Tio tankar om tid så tar jag med mig något nytt ur den. Det kan vara något som jag inte har varit medveten om tidigare eller något som är aktuellt i mitt liv just nu. Den här gången plockade jag med mig begreppen styckad och ostyckad tid.
Styckad tid är all tid som är schemalagd på något sätt. Den ostyckade tiden är tid där du inte har något planerat och inga tider att passa. Som sommarlovet när du var liten.
Det här var inget som jag hade satt ord på, men nu när jag har orden så inser jag att jag har ett behov av ostyckad tid. Det är det som är förklaringen till varför jag är så ovillig att träna på en schemalagd tid på helgerna. Det tar emot något fruktansvärt att passa en tid i karatedojon klockan 11 en lördagsförmiddag – samtidigt som jag inte har några problem med att ta en joggingtur samma tid. Joggingturen tar jag för att det, just den lördagen, passade mig att jogga klockan 11. En annan lördag joggar jag klockan 18. Jag behöver ostyckad tid på helgerna.
Det är också det här som gjorde att jag under vissa perioder under sommarens semester inte kände mig så ledig som jag faktiskt var. Jag inrutade dagarna i ett schema där jag ville hinna till gymmet innan jag lyssnade på Sommar i P1 klockan 13. (Jo, jag vet att man kan lyssna när som helst, men det kändes lättast att komma mig för att lyssna om jag hade det som en rutin.) Och sedan hade jag några andra rutinmässiga saker som jag ville få gjorda och först efter det kunde jag gå in i en period av ostyckad tid – när det redan var sent på eftermiddagen. Det kändes för inrutat. Jag är visserligen en schemafascist som mår bra av rutiner och fasta tider, men uppenbarligen har jag också behovet av det motsatta – och det behovet har jag inte riktigt varit medveten om. Förrän nu. Nästa semester ska jag vara mer mån om att få ostyckad tid.
Hur fungerar du? Behöver du ostyckad tid eller vill du gärna ha rutiner och scheman?