En proffsig egenutgivare

Jag är alltid nyfiken på egenutgivare – mest för att jag är ganska sugen på att ge ut romanen A på egen hand. Jag har sett en del egenutgivna böcker som … har förbättringspotential, för att uttrycka det diplomatiskt. För låt oss se sanningen i vitögat: hur språkligt säker författaren än är så ser hon inte sina egna misstag. Dessutom slinker det alltid in några korrekturfel på vägen från manusfilen till den layoutade boken. Alla böcker behöver med andra ord en korrekturläsare. Och jag har svårt att tänka mig en romanförfattare som klarar sig helt utan redaktör, hur skicklig författaren än är. (Rätta mig gärna om jag har fel här!) Och det borde vara självklart att inte ge ut en bok utan att anlita en professionell formgivare. Ändå har jag sett exempel på böcker som har fått klara sig utan allt det här. Resultatet har blivit därefter.

Därför blir jag så glad när jag läser Ingetora Gumbels Och helt plötsligt är man vuxen. Det är inte en roman utan en krönikebok. Och det roliga är att trots att jag vet att författaren gav ut boken med relativt små medel så får jag ett alltigenom proffsigt intryck av boken. Omslaget är snyggt, inlagan är klanderfritt layoutad (så vitt jag kan bedöma; jag är knappast någon formgivare) – och jag hittar inte ett endaste litet korrekturfel. Det gör mig glad; det går alltså att ge ut böcker på egen hand och få det att bli bra!

Dessutom är det en bra bok. Krönikorna handlar om vardagen, och Ingetora är skicklig på att fånga just de där vardagsdetaljerna som liksom bara är på pricken. Det är ofta roligt – jag skrattar högt flera gånger. Det är en lämplig bok att plocka fram om du bara har en liten stund på dig att läsa. Boken är tunn och krönikorna är bara ett par sidor styck, så det går bra att sluta när som helst. Det var i alla fall vad jag trodde innan jag började läsa. I själva verket var det precis tvärtom: varje krönika gav mersmak, och eftersom de är korta är det så lätt att ”bara läsa en till”. Som ni säkert har gissat sträckläste  jag boken.

Har du läst några egenutgivare? Var böckerna proffsiga eller taffliga? Har du några exempel på misstag som egenutgivare har gjort?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *