Gå på skogspromenad barfota

En av mina absoluta favoritaktiviteter att göra på sommaren är att gå barfota. Det är så otroligt skönt, och jag tänker mig att det är välgörande också, både för fötterna och för hela mig.

Nu är det kanske inte sommar längre, men åtminstone i dag och åtminstone där jag bor så funkar det fortfarande. Jag rekommenderar särskilt att prova att gå barfota på olika underlag. Det är helt olika upplevelser att gå barfota på gräs, grus, asfalt och skogsstigar. Testa alltihop vettja! Och du har säkert fler underlag i din närhet att undersöka.

Just undersöka tycker jag är ett bra ord i sammanhanget. Hur känns de olika underlagen under fötterna? Vasst? Mjukt? Lent? Stumt? Undersök om du kan promenera på de olika underlagen utan att döma, utan att värdera något av dem högre än de andra.

Och i nästa andetag så utser jag genast en favorit, ha ha, hur var det nu med att inte döma? :-) För det är något alldeles speciellt med att gå barfota på en skogsstig. Har du provat? De där barren som ser så stickiga ut är alldeles mjuka så länge de ligger ner på stigen och inte sticker upp. De där kottarna, som kan orsaka smärta om du sätter foten hårt på dem, kan du i stället välja att sätta ner foten bredvid. Rötterna känns skrovliga under fötterna. Jorden var oftast hård och torr mot huden den här sommaren, men efter ett regn är den sval och kippar under foten.

Jag har förstått att många tycker att det gör ont i fötterna att gå barfota. För mig personligen känns det som en bra sak att öva på, inte som i att det är en till sak att prestera eller sätta upp på att-göra-listan: ”bli bra på att gå barfota”, utan bara spontant för att det är skönt och för att jag mår bra av det. Jag vill kunna gå barfota. Om jag måste öva några gånger först så är det värt det :-)

Barfota – kanske mitt favoritord

Hur gick min författarvecka?

Den här veckan har jag haft lyxen att få jobba som författare hela veckan, och inte bara på fredagen. Jag hade avsatt hela veckans arbetstid till att jobba med synopsis till den första boken i min klimathotsserie De fyra elementen. Hela veckans arbetstid är förstås en sanning med modifikation – självklart behövde jag kolla mejlen ibland, och en och annan administrativ arbetsuppgift dök också upp som jag kände att jag inte kunde skjuta på. Men jag hade faktiskt lyckats skjuta en hel del åt sidan av det där administrativa som annars har en förmåga att sprida ut sig över veckan och göra mig splittrad.

Något som hjälpte mig mycket är att jag inte jobbade hemma som vanligt den här veckan utan hade möjligheten att låna ett hus. Att inte bara avsätta tid utan att även vara på en annan plats än den vanliga hjälpte mig att ta det på allvar att jobba med boken hela veckan och inte bara hamna i mina vanliga hjulspår och peta med en massa andra saker på att-göra-listan. Jag kan verkligen rekommendera dig som har möjlighet att åka iväg för att jobba mer effektivt med ett manus. Jag vet många författare som hyr en bostad en vecka eller bokar en resa och åker iväg och skriver. Det är även flera i min omgivning som ordnar skrivretreater ibland, där flera författare samlas på ett ställe i en vecka eller så och skriver. Det verkar superbra, och det skulle jag verkligen gärna göra. Men det är också mycket annat jag vill göra, och jag gjorde en massa roliga och inte det minsta gratis saker på min sommarsemester, så jag valde det här budgetalternativet i stället.

Fick jag något gjort?

Så hur gick det då?

Det är så svårt, tycker jag, att veta hur det går när jag jobbar med synopsis. I skrivfasen är ju allt så mätbart: jag har skrivit x ord idag. I synopsisfasen kan jag ägna en hel dag åt att sitta och bläddra runt i texten, flytta något fram och tillbaka, googla något, bläddra runt lite till, tänka lite. Hur ska jag veta om jag har fått något gjort när dagen är slut?

Två av de fem dagarna var min känsla att jag inte fick något gjort; det var andra saker som trots allt pockade för mycket på uppmärksamhet. Men de andra tre dagarna tyckte jag faktiskt att jag kom framåt. Grejen med synopsis är också – i alla fall är det så för mig – att det liksom aldrig blir klart. Jag skulle kunna sitta och fylla i fler luckor och detaljer tills jag har ett synopsis på kanske 100 sidor. Så när är det dags att gå in i skrivfasen? Det är förstås bara jag själv som kan bestämma hur mycket jobb jag vill göra i vilken fas.

Så här blir det om jag jämför min känsla var inför mitt synopsis för en vecka sedan och nu:

För en vecka sedan: Oj, vad mycket luckor det är! Hur ska jag någonsin kunna börja skriva?

Nu: Det är fortfarande en del luckor och saker som jag skulle behöva göra research om, men jag känner att jag har det övergripande på plats. Jag ska nog sätta igång och skriva på fredag om en vecka.

Jag tolkar det här som att jag har kommit en bra bit på väg den här veckan. Bra jobbat, Jenny! :-)

Sedan tidigare har jag gett mig själv en deadline för första manusutkast, nämligen den 1 maj. Och nu har jag även gjort en mer detaljerad tidsplan hur långt jag bör ha hunnit i skrivandet på vilka datum. Gissa om jag som är struktur- och planeringsfascist går igång på att göra en sådan plan!

Och nu då? Ja, nu är det väl bara att skriva boken antar jag ;-)

Semesterns bästa böcker

En klippa på Finnhamn där jag läste i somras

Jag läste 18 böcker på min sommarsemester. Det var härligt att få komma ikapp lite med läsandet! Normalt har jag en lästakt på en bok i veckan, och den känner jag mig nöjd med. Alltså, det vore superkul att hinna läsa mer, men det är en massa annat i mitt liv som också är roligt och viktigt, och jag är glad och nöjd med att jag i alla fall tar mig tid att läsa en bok i veckan. Under de sista tre månaderna innan jag gick på semester så hamnade jag dock i en spiral där det var för mycket annat som hade högre prioritet, så läsandet hamnade på efterkälken. Men med den intensiva läsperioden under semestern så är jag ikapp och till och med förbi det där snittet på en bok i veckan.

Hur jag har koll på det? Jag använder Goodreads. Det är en sociala medier-kanal för just böcker. Själv använder jag den hittills inte alls särskilt mycket för det sociala – och på tok för lite för att marknadsföra mina böcker – utan mest för att hålla reda på vilka böcker jag har läst och när och vad jag tyckte om dem. Det är kul!

De bästa böckerna jag läste sommaren 2018

Men nu till det viktiga: Vilka var de bästa böckerna av dem som jag läste under semestern? Här kommer min lista med åtta personliga favoriter, utan inbördes ordning.

Listan är länkad med annonslänkar till Adlibris (utom Permakulturboken, som har en egen sajt). Det innebär att om du klickar på någon av Adlibrislänkarna och köper en eller flera böcker, och om tekniken är med mig, så får jag några kronor som blir en del av min inkomst. Så gör gärna det om du ändå tänker köpa böcker :-)

Hans Rosling: Factfulness – tio knep som hjälper dig förstå världen

Factfulness

Jag vet att jag sa att böckerna var utan inbördes ordning, men den här var nog bäst ändå :-) Jag rekommenderar den verkligen för alla. Den gör upp med bilden av fattiga och rika, bjuder på massor av fakta om hur världen ser ut och ger dessutom knep för hur man kan ta till sig fakta i stället för att låta sig luras av sina fördomar om världen.

Ylva, Johan och Siri Arvidsson: Permakultur – framtiden i din trädgård

Det är inte så länge sedan jag hörde talas om permakultur för första gången, och jag blev genast såld. Det här är vad jag har förstått den mest omfattande boken på svenska inom området. Permakultur handlar om att odla hållbart, till exempel genom att ta vara på allt och återanvända det i kretslopp. Så inspirerande och så mycket hopp för framtiden! Nu önskar jag mig lite mer mark att odla på än min odlingslott på 25 kvadrat.

Jenny Jägerfeld: Brorsan är kung!

Brorsanärkung

En viktig, rolig och fin bok om att få vara den man är.

Mats Söderlund: Ättlingarna: Hotet

Hotet

I och med att jag ger mig in i att skriva cli-fi, climate fiction alltså, så behöver jag även läsa in mig på området. Det här är en sådan bok som jag gillade mycket. Cli-fi, fantasy och katastrofroman i ett. Och med ett språk som höjer sig långt över standardmässig underhållningslitteratur. Det är första delen i en trilogi, och jag vill definitivt läsa även de andra delarna.

Sara Lövestam: Luften är fri.

Luftenärfri

Sara Lövestam är som alltid fantastisk. Det här är den tredje boken av fyra om detektiven Kouplan. Och det bästa av allt: den fjärde, Finns det hjärterum, har precis kommit i pocket!

Thordis Elva och Tom Stranger: På andra sidan förlåtelsen – en sann historia

Påandrasidanförlåtelsen

När isländska Thordis Elva är 16 år träffar hon Tom Stranger, utbytesstudent från Australien. De blir ett par. Efter en fest där hon blir rejält berusad våldtar han henne. Snart därefter åker han tillbaka till Australien. Ett antal år senare börjar en mejlväxling mellan dem, som varar i åtta år innan de bestämmer sig för att träffas och prata öga mot öga om det som hände.

Det här är viktig bok om våldtäkt och förlåtelse. Det är en både fin och ful berättelse. Thordis Elva och Tom Stranger har även gjort ett TED talk tillsammans där de pratar om det här. Se det!

Marie och Gustav Mandelmann: Självhushållning på Djupadal

Självhushållning på Djupadal

För att inte ha någon trädgård är jag rätt besatt av odling och självhushållning :-) Så himla fin bok! Massor av kunskap men även hög mysfaktor tyckte jag, i alla fall om jag hoppade över delarna som handlar om att slakta djur :-/

Patañjali och Swami Satchidananda: The Yoga Sutras of Patanjali

Patanjali

Äntligen kom jag mig för att läsa Patanjalis yogasutras. De är en viktig grundpelare inom yogan, och det handlar alltså om yogafilosofin och den yogiska livsstilen. Hur du ska utföra fysiska yogapositioner får du läsa någon annanstans. Jag kommer att återkomma till den här boken många många gånger.

Böcker med ett budskap är bäst

Intressant att notera är att bara tre av de åtta är skönlitterära böcker. Jag som mest läser skönlitteratur till vardags tog mig an några av fackböckerna som stod på min lista, och det var tydligen rätt!

Gemensamt för alla de här böckerna är att de har ett viktigt budskap som har potential att förändra världen. Det handlar om klimathotet, om att odla mat hållbart och därmed minska klimatavtrycket, om yogafilosofi och om att få vara sig själv. Jag läste dem inte bara som avkoppling i hängmattan, även om de allihop fyllde just den funktionen – också. Böcker som vill förändra världen är helt enkelt de bästa. Det bär jag med mig som en lärdom från sommaren – både till mitt framtida läsande och till mitt framtida skrivande.

En strand på Öland där jag också läste i somras.

Författarfredag i en hel vecka

Nästa vecka har jag författarfredag i en hel vecka! Jag har alltså avsatt hela veckans jobbtid till att jobba med med min kommande bok(serie). Det här är stort för mig! Jag drömmer alltid om att ha mer sammanhängande tid till att jobba med böckerna, och nästa vecka är alltså planen att det ska hända.

Vad är det nu igen hon jobbar med för böcker just nu? tänker du kanske. Jo, så här är det: Jag planerar att skriva fyra romaner om hur klimathotet drabbar främst Stockholm (åtminstone i den första boken), men även andra delar av Sverige och kanske i viss mån andra delar av världen. Det är lite luddigt än så länge hur mycket jag kommer att hålla mig kvar i Stockholm och Sverige. Bokserien har arbetsnamnet De fyra elementen, och böckerna har arbetsnamnen Vatten, Jord, Eld och Luft.

Vattenboken är alltså den första delen, och det är framför allt den som jag bygger synopsis till just nu. Men parallellt med det arbetet så är jag inne och petar lite i de andra böckernas synopsis, varefter jag kommer på saker som behöver få en fortsättning eller upplösning i någon av de senare böckerna.

Och nästa vecka ska jag alltså ägna mig åt det här hela veckan. Vilken lyx! Jag tror och hoppas att arbetet kommer att flyta på mycket bättre när jag får ordentligt med sammanhängande tid. Normalt jobbar jag ju bara med det här på fredagar, och till exempel nu i fredags så var det inte förrän på kvällen som det lossnade och jag kom igång ordentligt – och då var det dags att sluta. Genom att jobba i flera dagar på raken hoppas jag kunna komma igång och komma in i ett flyt.

Och samtidigt: vilken prestationsångest! :-) När jag nu har avsatt ordentligt med tid för en gångs skull så känner jag pressen att faktiskt prestera något. Helst skulle jag vilja ha ett synopsis i princip klart, med bara enstaka luckor, när veckan är slut, så att jag kan komma igång och faktiskt skriva boken sedan.

Jag tänker tjuvstarta författarveckan lite smått på söndag kväll, mest för att jag ska vara inne i det på måndag. Sedan ska jag jobba måndag till och med fredag – ett par av kvällarna har jag planerat andra saker men annars hoppas jag få till några kvällspass också; vi får väl se hur mycket jag orkar. Om jag inte tycker att jag har kommit tillräckligt långt på fredag kväll är det möjligt att jag  tar ett arbetspass även på lördag förmiddag innan jag tar helg.

Önska mig lycka till! :-D

De bästa sommarpratarna 2018

Så här års hör det till traditionen att jag skriver ett blogginlägg om vilka sommarprogram jag tyckte var bäst i år.

Generellt måste jag tyvärr säga att jag tycker att det har varit lägre kvalitet på sommarpraten än tidigare. Eller kanske snarare att det har varit för mycket av samma sak: känd person i övre medelåldern eller äldre berättar om sitt liv i kronologisk ordning – inklusive små anekdoter om när hen träffade eller lärde känna diverse andra kända personer – utan insikt i huruvida berättelsen är intressant för någon annan än de närmaste. (Hint: det är den oftast inte.)

Ja, det var ord och inga visor. Med det sagt tycker jag ändå som vanligt att man inte bara ska lyssna på de där personerna som man redan vet att man gillar, utan även ge en chans till några som man är skeptisk mot eller kanske inte gillar alls. Många av sommarpraten var alldeles fantastiska. Därför kommer här min lista över dem som jag tycker att du definitivt ska lyssna på om du inte redan har gjort det.

Ett tag när det var flera sommarpratare på raken av den sort jag beskriver ovan så funderade jag på: vad skulle jag ha gjort om jag hade fått sommarprata? Vad skulle jag prata om? Det tog några dagars funderande innan jag kom fram till det: Jag skulle prata om klimathotet. Det är ju det som är viktigast! Om vi inte räddar planeten kommer all den här kulturen som många av sommarpratarna representerar ändå att försvinna. Strax efter att jag hade kommit fram till temat för mitt högst teoretiska sommarprat så dök han upp: sommarprataren som gjorde just det där som jag saknade, som struntade i att berätta om sig själv och sin historia och i stället ägnade sitt sommarprogram åt det allra viktigaste: klimathotet.

Magnus Carlson pratar om klimathotet

Jag pratar om Magnus Carlson. Magnus är sångare i Weeping Willows. Han ägnade sitt program åt att ställa frågor till olika experter om klimathotet och hur vi ska bete oss för att minska vår belastning på jorden. Bland annat intervjuade han Johan Rockström, som är professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre (och har du inte lyssnat på hans sommarprat från 2015 så gör det!).

Johan Rockström berättade att om klimatförändringarna fortsätter som de gör nu så kommer vi ibland till så kallade tipping points, alltså tröskeleffekter där vi riskerar att abrupt få stora förändringar. Enligt Johan Rockström kan vi inte utesluta att den här sommarens värmebölja är en effekt av en sådan tipping point, för när Arktis smälter så snabbt som det gör så omfördelas kall luft till Arktis och den så kallade jetströmmen blir vågigare, och den styr hög- och lågtrycksmönster på jorden och gör att hög- eller lågtryck kan fastna, så som ett högtryck fastnade över Sverige hela sommaren.

Fler fantastiska sommarpratare 2018

Om du redan har lyssnat på Magnus Carlson, och på Johan Rockströms tidigare program, så var det en hel del andra sommarpratare som också var helt suveräna. Här kommer listan med dem som du inte får missa enligt mig. Listan är i kronologisk ordning, alltså i den ordning de pratade i somras.

  • Mouna Esmaeilzadeh. Läkare och hjärnforskare som vill förbättra människors hälsa på cellnivå – genom att ändra generna. Hon tror att människor kan bli 150 år. Och så pratade hon inspirerande om att göra gott för världen och om att vetenskap är sexigt.
  • Mark Levengood. Han är en av mina favoriter sedan länge så det här blir med reservation för att jag inte kan låta bli att gilla allt han gör. Han pratade mycket om homosexualitet, och det på ett sätt som gör att man liksom inte kan begripa hur det kan finnas fördomar – eller hat! – mot homosexualitet. Eller det kan man ju inte ändå, men ännu mindre efter att ha lyssnat på det här sommarpratet, som även innehåller ett stråk av svärta. Om du inte redan lyssnar på podden Mark & Jonas som han har med sin make Jonas Gardell så kan jag rekommendera den också.
  • Katarina Wennstam. Författare och journalist med inriktning på övergrepp mot kvinnor. Hon pratar bland annat om hur fel det är på ett samhälle där följande scenario utspelar sig: 1) en kvinna blir mördad när hon är ute och joggar 2) samhället uppmanar kvinnor att inte jogga med hörlurar. Som om det är kvinnorna som ska ändra på sig när män mördar! Ett superviktigt program som jag hoppas att jag tar mig tid att lyssna på igen. Jag har inte läst någon av hennes böcker än, men det planerar jag att göra nu.
  • Fatima Bremmer. Författare och journalist som ägnar hela sitt sommarprogram åt att berätta om en annan författare och journalist, nämligen Ester Blenda Nordström, som levde under första halvan av 1900-talet. Och som hon berättar! Jag satt klistrad under hela programmet och ville bara veta mer mer mer. Fatima Bremmer har skrivit boken Ett jävla solsken – en biografi om Ester Blenda Nordström, som var nominerad till Augustpriset 2017. Gissa om boken hamnade på min läslista efter det här programmet?
  • Maria ”Vildhjärta” Westerberg. Konstnär som enligt egen utsaga lever på att plocka pinnar i skogen och göra figurer av dem, som folk köper. Jag blev mycket inspirerad av hur hon pratade om att hitta sitt sätt att leva. Och det var hög igenkänningsfaktor hos mig när hon pratade om att helst vilja vara i fred utan att träffa några människor, ha ha;-). Jag som inte alls är konstintresserad kunde inte låta bli att bildgoogla hennes figurer, och jag blev akut berörd! Hon har även gjort ett par böcker, som innehåller bilder på figurerna om jag förstod rätt. Jag vill genast bläddra i böckerna!
  • Adam Taal. Artist som är mer känd under namnet Adam Tensta. Han använde ett annorlunda grepp: i stället för att berätta något för lyssnarna försöker han själv ta reda på mer om sin mamma, som dog i cancer. För att göra det intervjuar han folk i hennes – och sin – närhet: sin brorsa, moster, kompisar, en av mammans jobbarkompisar. Min första tanke när jag förstod vad programmet skulle handla om var: gäääsp, vad trist – men oj, så fel jag hade. Programmet berörde mig och det uppstod en spänning i att han själv fick reda på saker samtidigt som jag som lyssnare.
  • Paul Svensson. Kock som pratar om att minska matsvinnet, att laga mat på huvudsakligen grönsaker, på alla delar av grönsakerna och på livsmedel som är estetiskt fula eller har passerat bäst-före-datum – och att den maten blir ännu godare. Även om det inte var ett av de mest fängslande programmen så blir jag så inspirerad av människor som har och sprider ett tydligt hållbarhetstänk. Riktigt bra! Paul Svensson driver restaurangen Retaste och även restaurangen på Fotografiska, båda i Stockholm.
  • Sara Danius. Professor i litteraturvetenskap som kanske inte behöver någon närmare presentation efter Svenska Akademiens haveri. Jag tycker att hon är otroligt kool – och tänk att kunna prata så sakligt om något som ligger en så nära.

Vilka är dina favoriter i år?

Torkade äppelringar

En nackdel med att plocka från äppelträd som står på allmän mark är att jag inte alltid kan vänta på att frukten ska bli helt mogen, för då kanske någon annan hinner plocka dem. Därför har jag ofta rätt så sura äpplen hemma.

Men när man ska torka äpplen är det nästan en fördel att de är extra syrliga. Dessutom köpte jag äntligen en äppelurkärnare häromåret, just för att kunna göra äppelringar.

Jag har provat att torka äpplen i ugn. Då sätter jag ugnen på så låg värme som det går och så får de torka i runt sex timmar med ugnsluckan en aning på glänt för att släppa ut fukten. En plåt penslade jag med lite kokosolja med smak och strödde över kanel. Det blev gott, men jag tyckte faktiskt att de helt naturella var ännu godare. De med kokosoljan på tog dessutom lite längre tid på sig att torka.

Och så har jag provat att hänga upp äppelringarna på snöre. Jag minns från när jag var liten att min mamma torkade äppelringar i rumstemperatur hängande på snören i köket. Själv gick jag mest och åt äpplena i smyg medan de hängde på tork.

Att torka på snöre gick också bra, men det kändes en aning meckigt. Om man har ett bra ställe att hänga upp dem på så kan det vara smidigt att de kommer ur vägen i stället för att ligga och skräpa överallt.

Det torksätt som jag i slutänden fastnade för är att lägga upp äppelringarna på tidningspapper. Det har nackdelen att det tar mycket plats, och medan de torkar kan det vara svårt att hitta någonstans att äta sina måltider för att borden är fulla av torkande äpplen :-)

Men så får det bli! En omgång äpplen tar upp halva matbordet just nu, och jag hoppas gå ut och plocka mer i helgen och göra en ny omgång då. Vad vi gör med alla äppelringar? Vi äter dem som snacks bara. Det står en burk i köket sedan några veckor tillbaka, och den tar slut hela tiden.

Efter semestern

Så här efter sommarsemestern har jag energi på ett helt annat sätt än vad jag har före sommaren. Det blir tydligt att energikurvan för mitt år lutar uppåt hela vägen från efter sommaren och fram till nästa sommar. Utan att jag märker det höjer jag energinivån, ansträngningen och arbetsinsatsen lite i taget hela vägen fram till nästa års sommarsemester. Höjningen är ibland så liten att jag knappt märker den. Och under våren kan jag inte förstå att jag blir mer och mer sliten ju närmare sommaren jag kommer. Jag skulle behöva jämna ut den där kurvan en smula.

Ett sätt som jag tänker prova är att jag liksom sätter en generell deadline i livet den 1 maj. När kunduppdrag kommer in råder jag förstås inte över, men alla mina egna saker – du som brukar läsa min blogg vet att jag har en fullknökad att-göra-lista även de veckor när det inte trillar in några uppdrag – tänk om jag skulle försöka få klart dem till den 1 maj. Allt som jag tänker att jag ska göra från nu och fram till sommaren 2019 ska vara gjort före 1 maj. Kanske är det inbillning att jag skulle kunna få till det, men jag gör ett försök. Det innebär att jag har planerat in några avstämningspunkter under våren. Om jag då märker att det är för många saker på att-göra-listan för att jag ska hinna klart till 1 maj så ska jag (försöka!) planera om, acceptera att det handlar om saker som jag inte hinner, och i stället planera in dem under det kommande året. Visst låter det som en bra plan? Åtminstone i teorin :-)

Sommaren då? Den var fantastisk förstås. Sommarsemestern är min absoluta favorittid på året. Det är även den enda tid på året som jag verkligen kommer ner i varv på djupet. Det är superhärligt, och jag ser den lediga tiden – och alla roliga och avkopplande saker som jag gör på semestern – som en investering som gör att jag mår bättre hela året. Jag tror faktiskt till och med att det är en nödvändighet för att jag ska må bra på sikt, eftersom jag inte är så bra på att koppla bort jobbet och att-göra-listan under resten av året.

Ett orosmoln på sommarhimlen är dock klimatet. Den omfattande värmeböljan och torkan har gjort mig ännu mer orolig än tidigare över vad vi gör med vår stackars planet. Och det känns ännu mer aktuellt att min kommande romanserie med arbetsnamnet De fyra elementen handlar om just klimatförändringarna och hur de drabbar Stockholm, Sverige och planeten.

Torkan gjorde att det inte fanns några blåbär i mina skogar i år, och det är något som jag faktiskt sörjer. Att fylla frysen med blåbär är annars en viktig del av min sommar.

Däremot gjorde jag en massa andra superhärliga saker: tillbringade en mycket avslappnande vecka i hyrd stuga vid havet på Öland, skördade en massa goa grejer på min odlingslott, var på sångvecka i Värmland, på yogafestival på Ängsbacka och hängde på klippor i Stockholms skärgård. Gick barfota på mjuka skogsstigar. Läste böcker och lyssnade på Sommar i P1. Bra grejer!

En annan bra grej som man kan komma ihåg nu är att sommaren inte är slut för att semestern är slut. Än är det inte för sent att göra sådant som man gör på sommaren! Så vad gör du för somrigt idag? Själv ska jag se Melissa Horn på Gröna lund – utomhuskonserter är ju somrigt så det förslår!

 

Semester!

I dag håller jag på och samlar ihop mig och det sista jag behöver göra för att kunna gå på semester!! Oj, vad skönt det ska bli! Och jag blev faktiskt klar med att-göra-listan – har bara några sista småsaker att peta med i dag.

Tänk att det alltid blir så här inför semestern: att allt det där jag har planerat att få klart under året (mina år går som bekant från sommar till sommar) hopar sig och så jobbar jag tokmycket under försommaren – en tid på året när jag egentligen skulle vilja jobba mindre än vanligt och i stället vara ute och njuta av naturen. Annars har jag faktiskt haft en bra balans under året, men inte de senaste två månaderna eller så. Då tog jobbet över livet. Jag måste se till att ordna min tillvaro bättre till nästa försommar.

Nåja, nu blir det semester. En sak som har fått stryka på foten under de här senaste månaderna är läsning. Så under resten av sommaren är planen att läsa massor. Som av en händelse har jag en bokhög som ligger här och väntar. Och så lånade jag några böcker till på bibblan häromdagen för säkerhets skull. Jag kan ha klickat hem några e-böcker från bibblan till min telefon också. Oj, vad jag ser fram emot att få försjunka i alla dessa böcker!

Under semestern blir det antagligen stiltje här. Jag planerar dessutom att inte vara lika uppkopplad som till vardags i andra sociala medier heller.

Hoppas att du också får lite ledigt. Ha det nu riktigt skönt resten av sommaren!

Kvällste på vilda örter

Det här inlägget skrev jag från början i augusti 2017, och då låg det på den rawfoodblogg jag hade i några år. Nu har jag lagt ner den bloggen, men den här kunskapen vill jag gärna ska fortsätta ligga uppe på webben, så nu lägger jag den här. Hoppas att du också får nytta av informationen.

När jag var och sjöng i Värmland en vecka i somras hade jag lyxen att få en rumskamrat som visste massor om medicinalväxter. Jag följde med ut och fick en guidad tur i att plocka vilda örter till ett te. Det här är vad vi plockade:

Åkerfräken, som ska vara urindrivande och bra för levern.

Åkerfräken
Åkerfräken

 

Älggräs, som innehåller salicylsyra och därför är inflammationsdämpande (precis som acitylsalicylcyra som finns i vissa värktabletter).

Älggräs
Älggräs

 

Valeriana, som jag tycker känns svår att känna igen. Ser den inte ut som en massa andra växter? Även om bilden blev ofokuserad så kanske det går att se att den är lite vitrosa. Valeriana används för sina lugnande egenskaper och som man kan dricka på kvällen om man har svårt att somna.

Valeriana

 

Johannesört, som används mot nedstämdhet och sömnproblem. Jag fick även tips om att den är bra för huden och att man då kan lägga den i rapsolja, som man sedan smörjer in sig med. Om man gnuggar de gula blommorna så blir fingrarna lila – det kan vara ett bra sätt att känna igen blomman om man är osäker. Om du gör te på enbart Johannesört så blir det starkt rött.

Johannesört
Johannesört

 

Rölleka – jag gillar tydligen att ta suddiga bilder. I mitt inlägg Plocka vilda ätbara växter kan du i alla fall läsa mer om den. Den är för övrigt en av de växter som jag tycker är lik valeriana.

Groblad, som jag inte tog någon bild på. De används som bekant utvärtes för att läka sår, men den ska även ha läkande egenskaper när du äter dem eller gör te på dem.

Rödklöver och vitklöver var också med i vårt kvällste. De ska vara milt urindrivande och de ger också god smak och färg till teet.

Den här snygga buketten blev resultatet av örtpromenaden, och därefter kokade vi vatten och gjorde te på buketten. Det blev gott! Om man tycker att det blir bittert kan man alltid ha i lite honung eller någon annan sötning. Teet var även gott att dricka kallt nästa morgon.

Jag är så glad att jag fick lära mig några nya vilda växter!

Plocka vilda ätbara växter

Det här inlägget var tidigare publicerat på den rawfoodblogg som jag hade i några år. Men nu lägger jag upp det här i stället, eftersom jag gärna vill ha det kvar – inte minst för att jag själv återkommer till det varje år. Det ursprungliga inlägget skrev jag 2015, men kunskapen är ju tidlös. Jag hoppas att du också får nytta av det!

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade, och inte heller någon typ av vaniljsocker, utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!