Jag ska få en ny höft

I morgon, tisdag, ska jag få en ny höft inopererad. Jag har artros i båda höftlederna sedan sju år tillbaka. Eller kanske har jag haft det längre – jag vet faktiskt inte hur det där fungerar – men sedan sju år tillbaka har jag besvär av det.

Det handlar inte om att jag går runt med stora smärtor i min vardag, men jag har blivit mer och mer funktionshindrad under de här åren. Förutom höfterna så har jag även ett mindre diskbråck i ryggen som jag känner av i varierande grad, och periodvis har jag en hel del strul med mina knän.

Innan kroppen blev trasig för sju år sedan var jag en person som tränade hårt, ofta och mycket. Först var jag tvungen att sluta träna karate. Och sedan har jag skurit ner på fler och fler fysiska aktiviteter. Jag fick sluta jogga, har inte åkt inlines på många år nu, kan inte göra någon tung styrketräning för benen utan det blir lätt rehabträning (men tyngre styrka för överkroppen, där jag fortfarande är stark). Men: Det var också den trasiga kroppen som fick mig att börja göra mer och mer yoga. Att avstå från fysisk aktivitet är inte min grej, så jag gör det jag kan. Yoga. Jag har yogat till och från sedan millennieskiftet, men tidigare blev det inte mer än någon enstaka gång i veckan – jag prioriterade hårdare fysisk träning. Sedan några år tillbaka är yogan en stor del av min livsstil. Tillsammans med annat som jag ägnar mig åt, som också handlar om att vara medvetet närvarande: meditera, sjunga, dansa fridans och så vidare, så ger det här mig oerhört mycket. Så den viktigaste meningen med att min kropp är trasig tycks vara att jag skulle hitta djupare in i yogan.

Men det var ju inte det jag skulle prata om :-)

I vintras när jag var på La Gomera så blev jag plågsamt medveten om hur dåligt skick mina höfter, framför allt den högra, är i nu. Inte nog med att jag inte kunde vandra i La Gomeras vackra berg längre. Jag kunde knappt ens gå en promenad. Det blev ett stort problem att jag hade hyrt en lägenhet som låg en bit ifrån dalens centrala delar, och att jag behövde promenera vart jag än skulle. Hemma i Sverige har jag bit för bit, nästan utan att jag har märkt det, skapat mig ett liv där jag inte måste gå så mycket. Jag cyklar när jag ska någonstans i närheten. Jag kan gå korta sträckor som till tåg, bussar och oftast från tunnelbanestationer och dit jag ska. Men i vintras blev det tydligt att jag är funktionshindrad i min vardag. Det var dags att operera höften.

Och nu har jag en tid för höftoperation inbokad i morgon. Under de senaste månaderna har jag tagit mig igenom de värsta orosmomenten om att någon ska såga sönder min lårbenshals, plocka ut höftleden och sätta in reservdelar i metall och plast. De senaste veckorna har min oro främst handlat om allt som kan göra att operationen inte blir av. Jag får inte operera mig om jag har ett sår någonstans på kroppen (de minsta småsåren typ pappersskärsår på fingret är okej), om jag har en rejäl finne någonstans på kroppen (det känns ju svårt att göra något åt), har ordentliga eksem (mina är under kontroll just nu) eller har en förkylning.

Jag har isolerat mig från människor så gott det går senaste veckorna för att inte riskera att någon smittar mig med ett förkylningsvirus. Jag försöker verkligen undvika att skrapa i någonstans eller göra illa mig, men det känns helt omöjligt att inte ha ett enda sår på hela kroppen. Senast i lördags skar jag mig på en plastförpackning i köket, och fram tills i morse när jag hade fått okej på det såret så var jag inte alls säker på att det skulle bli någon operation i morgon. Och så går jag och baddar sprit på minsta finne och hoppas, hoppas, hoppas att den inte ska växa sig större. Ja, jag är nojig, och det är okej. Det är en stor grej för mig att jag ska genomgå den här operationen. Och just nu ser det ut att bli av.

Där är jag just nu.

Jag har en massa saker att blogga om, och jag har även lite idéer om åt vilket håll jag vill styra den här bloggen framöver. Jag hoppas att jag även faktiskt lyckas avsätta tid för bloggandet under hösten; jag har lite idéer om det också. Men först en sjukskrivning. Om operationen blir av som den ska så kommer jag att vara sjukskriven i någonstans mellan en och två månader, skulle jag tro. Jag gissar att det inte blir så mycket bloggat då. Eller så är det då det blir mycket bloggat. Den som lever får se :-)

Kram så länge så hörs vi framöver!

Min sommarsemester 2017 – en summering

I det här inlägget berättar jag om min semester och vad jag har haft för mig i sommar. 

En lång sommarsemester – den bästa investeringen i mig och mitt företag

Jag har skrivit förr om hur viktigt det är för mig att få vara ledig på sommaren, hur bra jag mår av det och hur den återhämtningen ibland har varit avgörande för att jag har orkat köra eget i femton år. Även om jag har perioder när jag jobbar (för) mycket så kommer det alltid en sommar när jag får all den vila jag behöver. Och så orkar jag ett år till :-) Så jag går inte in på det mer här. I stället tänkte jag berätta vad jag har haft för mig under sommaren.

En vecka på Öland med snabb nervarvning

Jag var på Öland en vecka tillsammans med maken. Han lyckades hyra den perfekta introvertstugan för oss. Mannen som hyrde ut stugan hade ett hus på samma tomt men bodde inte där till vardags, så det var bara vi där. Vi behövde inte prata med någon på hela veckan, och vi kunde hänga ute på tomten med makens två hundar utan problem (den ena har en tendens att bli fullständigt galen om det är andra människor eller djur i närheten). Dessutom låg den lilla stugan precis vid vattnet.

Min förväntan var att jag skulle få det ganska tufft att varva ner; jag hade jobbat på tok för mycket i flera månader och mått dåligt av det ett tag. Och jag har tidigare varit med om att jag har haft svårt att varva ner från ett sådant läge, och att jag har känt mig liksom bakfull den första veckan eller så. Vi åkte till Öland på en lördag, som var den första dagen på semestern, och när vi kom dit på kvällen så veckohandlade vi och packade upp och såg till att vi inte hade några måsten dagen efter. På söndag morgon satt jag på stenstranden och tittade ut över vattnet och tänkte att ”nu börjar jag nervarvningen; undrar hur lång tid den tar”. Och redan på söndagskvällen var jag helt dagvill och trodde att vi hade varit där i flera dagar. En dag tog det att varva ner!

Att åka iväg så där direkt första dagen på semestern är helt klart mitt bästa knep för att varva ner snabbt och på så sätt få ut mer av semestern.

Sjunga i Värmland

Jag var hemma någon dag och packade om och sedan tog jag tåget till Värmland för att sjunga i en vecka med min favoritsångpedagog Ange Turell.

Så härligt att få genomsköljas av sång hela dagarna, och i vackra och somriga omgivningar dessutom. En bonus var att min rumskamrat lärde mig några för mig nya örter att koka te på. På rawfoodsidan har jag skrivit om att gå ut och plocka växter och göra sitt eget örtte.

Pånyttfödd efter yogafestivalen på Ängsbacka

Jag var hemma i en vecka, och så bar det iväg till Värmland igen, närmare bestämt till yogafestivalen på Ängsbacka. Det var fjärde gången jag var där. Den här gången kände jag ett stort motstånd mot att åka – så där som man kan göra ibland inför något som man vet är bra för en men innebär en del jobb. Jobbet i det här fallet är att under en hel vecka med yoga, sång, dans, meditation, föreläsningar så kommer det upp massor av känslor och tankar och veckan innebär alltid att man jobbar med sig själv, ofta på djupet. Det är så klart fantastiskt, men det kan också vara lite jobbigt. Och det var allt det där. Jag hade en superbra vecka och kom hem och kände mig totalt upplyst och pånyttfödd. Det går inte att beskriva hur mycket man hinner vara med om på en veckas yogafestival; sista dagen kändes det som om jag hade varit där i en hel månad.

Bilden föreställer de gongar som gongmästarna slår på i ett gongbad, där deltagarna ligger på madrasser och låter sig omslutas av klangen.

På klippan i Finnhamn

Några dagar senare tog jag Vaxholmsbåten ut i Stockholms skärgård, närmare bestämt till Finnhamn, tillsammans med en vän och kollega. Lite av en konferensresa, fast i väldigt avkopplat läge. Vi tillbringade ett par dagar på klippan i solen och jag fick massor av input på jobbsaker som jag går och ältar. Jag borde över huvud taget lufta mitt ältande oftare – saker brukar må bättre av att få ljus på sig än att gömmas i mina mörka hjärnvindlingar.

Hemester i kombo med strategiklur

Därefter har jag haft ett par veckor på hemmaplan som har varit en kombination av att vara ledig och att ägna mig åt målplanering, strategiarbete och allmänt klurande. Och lite administration. Det är vid den här tiden på året som jag sätter upp mina mål för det kommande året och funderar på vad som inte var bra under det senaste året (jag jobbade för mycket!) och vad jag vill göra annorlunda (prioritera att leva före att jobba!). Vid den här tiden brukar min hjärna ha kommit in i ett läge där den bara är just den här tiden på året. Den har varit nervarvad och avkopplad en längre period och jag har distans till vardagen. Dessutom har jag varit iväg på aktiviteter som startar processer i både kroppen och huvudet, och jag brukar oftast ha gjort några nya insikter under sommaren. Så även i år.

Skördat massor av godsaker på min odlingslott har jag gjort också förstås.

Summa summarum har jag haft en helt fantastisk semester.

Jag läste 16 böcker under semestern. Flera av dem var ruskigt bra. Låt mig återkomma med ett separat inlägg om dem.

Det enda jag inte är nöjd med är att jag plockade på tok för lite blåbär. Det har flera orsaker:

  1. Jag var för upptagen med att sjunga, göra yoga, titta på havet, läsa böcker, hänga på klippan och så vidare, och var inte hemma så mycket.
  2. Det var inget vidare blåbärsår i år, i alla fall inte hos mig.
  3. Just nu försöker jag vara så försiktig jag kan för att inte få några sår på kroppen. Om jag har ett sår får jag inte göra min höftoperation som är planerad till på tisdag. Det är lätt att få sår i blåbärsskogen upptäckte jag när jag var där i förra veckan, så jag gav upp det.

 

Jag hade tänkt att skriva mer om min kommande höftoperation här, men nu har jag redan skrivit så långt, så det får bli ett separat inlägg. Jag återkommer!

Hoppas att du har haft en lika fantastisk sommar som jag! :-)

Jag saknar att blogga

Det har nu gått sisådär tio veckor sedan jag bestämde mig för att testa att inte blogga lika mycket längre. Under den perioden har jag haft en katastrofalt för hög arbetsbelastning, så det var bra att jag inte dessutom kände pressen att skriva ett par blogginlägg i veckan.

MEN: Jag saknar att blogga! Eller rättare sagt: jag saknar att skriva de där lite mer reflekterande inläggen. Jag har ju börjat använda mina andra sociala kanaler mer, men där har jag gjort kortare inlägg.

Här är några exempel på mer reflekterande inlägg som jag har skrivit i år, bara så att du ska veta vad jag pratar om:

Det är förstås möjligt att skriva reflekterande inlägg på Facebook också, och det hade jag tänkt göra, men det myckna jobbandet kom helt enkelt i vägen. Och bloggen är snäppet bättre för det. Här kan jag bre ut mig hur mycket jag vill.

Min plan för bloggen framöver blir därför att skriva mer än vad jag har gjort den senaste tiden, och kanske inte lägga så mycket tid på att skriva om mitt pågående bokarbete. Jag har ett tema som jag är sugen på att styra bloggen mer mot, där de mer reflekterande inläggen passar in. Kanske kommer jag att skriva mer om det jag känner för och mindre om sådant som jag tänker att en författarblogg borde handla om? Jag ska klura på det här under sommaren, och så tar jag ett omtag till hösten.

Min nya bok: Skriv för din målgrupp – tips för träffsäkra texter

Men det händer ju saker i mitt författarliv också. Så här ser min kommande bok ut:

Den heter alltså Skriv för din målgrupp – tips för träffsäkra texter och kommer ut i september. Kul va?

På fredag loggar jag ut för att ta en lång och skön och extremt välbehövlig semester. Oj, vad jag har gjort mig förtjänt av det!

10 misstag författare gör – lättillgänglig och pedagogisk skrivhandbok

Jag läste boken 10 misstag författare gör av Kristina Svensson, Kim M Kimselius och Lennart Guldbrandsson. Jag var nyfiken på boken både för att det är ett intressant ämne och en bra vinkling och för att jag känner författarna. Nåja, ”känner” i varierande grad, men jag är i alla fall Facebookvän med dem alla tre ;-).

Det jag gillar mest med boken är att den är så konkret. Författarna delar med sig av lättfattliga exempel på sina egna och andras misstag. Det låter kanske inte så pedagogiskt att utgå från misstagen, alltså hur man inte ska göra, men oroa dig inte: boken är tvärtom mycket pedagogisk.

För min egen del kände jag ibland under läsningen att jag inte helt ingår i målgruppen. Med snart sex böcker ute har jag redan gjort en hel del av misstagen och förhoppningsvis lärt mig något av dem. Andra misstag har jag lyckats undvika genom att läsa författar- och egenutgivarhandböcker innan jag började eller längs vägen. Och det känns helt rimligt att en författarhandbok i första hand riktar sig till personer som är nya som författare, alltså inte riktigt till mig.

Men boken innehåller även massor av matnyttigheter som inte (bara) riktar sig till nybörjaren, så jag tar med mig ett gäng smarta tips och bra idéer från läsningen.

Vad lärde jag mig?

Här är några av de saker som jag plockade upp ur boken:

  •  ”Låtsas att du måste berätta allting utan ord. Rita en teckning eller välj en bild som säger samma sak. Verkar det omöjligt? Det är det inte. Du har bara inte vant dig vid att tänka på det sättet. Ge dig åtminstone en timme att lära dig hur du ska göra.” Det här är ett skrivtips från Lennart för att undvika att överösa romanläsaren med bakgrundsinformation. När man sedan har valt bild så kan man sätta in den i en scen. Det här låter intressant. Och svårt! Och som något jag skulle behöva.
  • Gör inte dig själv till romanens huvudperson, eftersom det då är lätt att man som författare vill skydda sig själv. Det smarta tipset är att i stället göra sig själv till hjältens rådgivare.
  • Stryk de första och de sista replikerna i varje dialog.
  • Motivera precis varenda handling som personerna i boken gör.
  • Rekommendera andras böcker till potentiella läsare, snarare än att till varje pris sälja in dina egna böcker. Det är bättre att du rekommenderar rätt bok till rätt person än att du rekommenderar din egen bok och läsaren inte blir nöjd.
  • Om du ska samarbeta med andra författare, se till att de har lika många läsare som du. Om du samarbetar med författare som har färre läsare än du så kommer de också att dra färre läsare än du till ert gemensamma projekt.
  • Fokusera på att nå dem som faktiskt gillar dig och dina böcker på riktigt än på att få så många fans/gillare/följare som möjligt.
  • Se till att få kritik tidigt i processen med en bok, eftersom det är lättare att rätta till saker då.
  • Oroa dig inte för att någon annan ska stjäla dina idéer. De flesta författare har betydligt fler idéer till böcker än de har tid att faktiskt skriva böckerna.
  • Krama ut allt ur din bokidé. Hur kan du dra historien till sin spets? Vilka inneboende ämnen finns det i idén som du också kan göra något av? Gör en lista med femtio idéer på hur du skulle kunna utveckla historien.
  • Förhandla med förlaget om avtalet. Och stirra dig inte blind på royaltyprocenten; det kan finnas annat att förhandla om. För den som är ute och säljer böcker mycket själv kan det till exempel vara guld värt att få fler friexemplar av boken att sälja.
  • Ha inte för bråttom med att anlita en agent. Tänk i stället igenom varför du behöver en. Kanske blir det billigare att anlita de tjänster du verkligen behöver separat, till exempel en jurist för att förhandla om förlagsavtal, en säljare för att sälja in boken till förlag och en mentor att prata författarkarriär med. Om du anlitar en agent så se till att de bara får procent på de affärer som de har sålt in, så att du inte till exempel behöver betala procent till agenten på föreläsningsgig du själv har sålt in.

Allt du behöver veta om Wikipedia

Lennart Guldbrandsson verkar för övrigt veta exakt allt som finns att veta om svenska Wikipedia. Han har varit presskontakt åt dem i flera år och skriver fortfarande artiklar där. Boken innehåller en lång och matnyttig artikel av honom som handlar om hur man som författare kan förhålla sig till Wikipedia, och vad som gäller om man är intresserad av att få en artikel om sig själv där. Rekommenderad läsning!

Nästa bok redan ute

10 misstag författare gör är författarnas första bok i den här samarbetskonstallationen. Boken kom ut förra året och faktum är att deras bok nummer två, med den för mig mycket lockande titeln 10 tips för att leva på din kreativitet, redan är ute. Den är självklart på min läslista.

(Uppdatering i sista stycket för att jag hade fått titeln på den nya boken fel. Och se: med rätt titel kunde jag till och med hitta den hos nätbokhandlarna och göra en (annons)länk ;-)

Strunta i de tidigare böckerna?

Min jobbtillvaro är (för) splittrad mellan många olika saker. Ibland har jag en känsla av att ju fler olika saker jag tidigare har ägnat mig åt, desto längre blir min att göra-lista. För att bli konkret så låter jag det här blogginlägget handla om mina böcker. Jag har skrivit fem böcker och jobbar på den sjätte. I princip alla de fem tidigare böckerna är periodvis fortfarande på min att göra-lista. Några exempel:

Jag skulle behöva göra en e-bok av Tsunamin. Det har stått på min att göra-lista i ett år nu, sedan boken kom ut, men jag har inte hunnit med det. Det är inget stort jobb om jag anlitar samma formgivare som för pappersboken. Jag tittar på att göra-listan och tänker att jag borde verkligen göra det här, men så är det varken viktigast eller mest bråttom just nu.

De flesta av mina böcker säljer inte sig själva. (Tydliga texter är undantaget.) Om jag vill att böckerna ska sälja måste jag vara ute och sälja dem. Som jag har skrivit om tidigare har jag fattat beslutet att jag inte ska lägga så mycket av min tid och energi på det. Men någon gång ibland är jag ute och säljer – lördagen den 27 maj ska jag till exempel stå på Täby torg tillsammans med Stockholmsförfattarna, något som vi också gjorde för ett par veckor sedan.

När jag fick royaltyspecen för Tydliga texter nu under våren så såg jag att den var nästan slutsåld. (Igen! Hurra!) Eftersom jag hade noterat en återkommande företeelse i boken som skulle behöva uppdateras så frågade jag förlaget om jag fick uppdatera den innan de trycker nya böcker. Det fick jag, och när jag gick igenom boken så hittade jag förstås fler saker att uppdatera. Jag la en del tid på att göra diverse små ändringar och uppdateringar och nu är det en ny upplaga på gång av boken – fjärde upplagan. Det innebär att jag kommer att bolla saker fram och tillbaka med förläggaren och sedan ska jag göra en korrekturvända i slutet. Superkul med en ny upplaga. Fler saker på min att göra-lista.

För mina romaner Tsunamin och Akrobaten är jag ju inte bara författare utan även förläggare. Det innebär lite administration även när böckerna redan är ute. Till exempel behöver jag regelbundet se till att böckerna finns att beställa hos BTJ, för annars blir de av någon outgrundlig anledning listade som ”tillfälligt slut” där efter några veckor. Det här är en arbetsuppgift som står på min att göra-lista varje månad.

Och så vidare, och så vidare. Och det här är inte något som är specifikt för mina böcker. Det gäller även för en massa annat som jag tidigare har jobbat med och som fortsätter att generera punkter på att göra-listan. Jag börjar komma till ett läge när det är ohållbart. Jag planerar att göra en ordentlig översyn över min lista försöka göra en (bort)prioritering. Men hur? Hur gör andra författare, och då särskilt egenutgivare som även behöver jobba med annat?

Om jag skulle utgå från 80/20-regeln, alltså att göra de 20 procent av jobbet som ger 80 procent av resultatet, så blir det så här: Jag fortsätter att lägga tid på Tydliga texter eftersom det är den som säljer. Resten av mina tidigare böcker struntar jag helt i, och så koncentrerar jag mig på att skriva nya. Efter varje ny bok så har jag en period i början när jag satsar på marknadsföring och sälj (det är så jag brukar göra), men om jag inte får snurr på den under den perioden så måste jag släppa den helt. Alltså helt. Det gör ont att tänka på att lämna Tsunamin att inte sälja mer – det är en bra bok, om jag får säga det själv ;-) Men kanske är det så jag måste göra? Hur tänker du? Jag tar gärna emot tankar och goda råd.

”Jag är inte förvånad”

Låt oss anta att jag har blivit illa behandlad på något sätt – det kan vara stort eller litet, allt från att jag har blivit bestulen på något till att en okänd person säger något otrevligt till mig på bussen. Låt oss säga att jag sedan skriver om det på sociala medier. Eller så berättar jag om det för en bekant, det spelar ingen roll. Det är svaret som jag får som jag vill fokusera på här. Ofta får jag nämligen kommentaren ”Jag är inte förvånad.”

Va? Varför inte? Sedan när blev det okej att behandla varandra illa? Jag blir i högsta grad förvånad varje gång det händer mig eller någon annan, och det tänker jag fortsätta bli. Jag tänker fortsätta tro gott om mina medmänniskor. Jag tänker fortsätta ta för givet att ingen stjäl från mig. Jag tänker fortsätta utgå från att människor i min omgivning är trevliga mot mig.

För om jag inte förutsätter att världen är god och att alla runt omkring mig är goda, vad har vi då för samhälle? Ska vi gå omkring och förvänta oss det sämsta från varandra? Ska vi utgå från att våra medmänniskor är otrevliga redan innan vi vet det? Ska vi ta för givet att vi kommer att bli bestulna?

Nej tack, den världen vill inte jag leva i! Jag tänker fortsätta att bli förvånad varje gång jag eller någon annan blir behandlad illa. För jag vill inte att hat, terror och kriminalitet ska bli det normala.

Mindre blogg, mer Facebook

Jag tänkte blogga lite mindre regelbundet här framöver. Bloggen är inte nerlagd men det står inte längre på att-göra-listan att blogga ett par gånger i veckan, utan det blir mer när det är något särskilt jag vill prata om, och som är för långt för ett Facebookinlägg. För jo, det är nog så det blir: fler inlägg på min författarsida på Facebook och färre här.

Jag provar så ett tag i alla fall och så får vi se hur jag trivs med det. Och hur du som läsare trivs med det. Så häng på till min författarsida på Facebook nu!

Det går också att följa mig som @forfattarjenny på Twitter. Och på Instagram som @forsbergjenny.

Om du vill följa mina konton för mitt företag Klartext så heter Facebooksidan Klartext och Twitterkontot @iklartext.

Skriv gärna en kommentar om du tycker något! Kram så länge!

Fatta inte beslut när du är låg

Jag lyssnade på en föreläsning med Tomas Lydahl när jag var på mässorna Personal & Chef och Möten & Event nyligen. Han sa något mycket klokt som jag behöver ta med mig: fatta inte beslut när du är låg. Och jag vill även utöka det till följande råd till mig själv: initiera inga diskussioner när du är låg.

När jag är låg, arg, sur, ledsen eller på dåligt humör så är det lätt att jag börjar tänka på det som jag uppfattar som dåligt, på jobbet eller i livet. Det kan också ske i omvänd ordning förstås: jag börjar tänka på det som är dåligt och blir därför låg. Och då vill jag ändra på det dåliga. Inget fel i det – jag skrev tidigare om att det kan komma mycket gott ur negativa drivkrafter. Men jag har svårt att se att det kan komma något gott ur ett dåligt humör.

Det jag ska göra är helt enkelt att notera – gärna i betydelsen skriva ner – vad som gör mig på dåligt humör, eller vad jag ältar när jag är på dåligt humör, men inte åtgärda det just då. I stället ska jag göra något som gör mig glad igen. Eller bara vänta till en annan dag när jag är på bättre humör. Då kan jag titta på den där anteckningen och bestämma om det är något som jag behöver åtgärda. Antingen är det inte det, eller också kan jag åtgärda det på ett bättre sätt: prata med någon utan att ha den irriterade undertonen, till exempel.

En kompis som delar min inställning till vintern nämnde häromveckan att hen har förbjudit sig själv att fatta några stora beslut i livet (typ byta jobb eller så) under perioden november till februari. Det låter som en bra regel i mina öron.

Att inte fatta beslut eller ta diskussioner när jag är låg är definitivt något jag behöver öva på. Vad tänker du? Tror du på den här metoden eller vill du hellre ta tag i saker direkt?

Det är okej att vara låg ibland

I bokhögen just nu

Så här ser min bokhög ut för närvarande:

Med bokhög menar jag högen med böcker som jag har i mitt hem och som jag har ambitionen att läsa men inte har läst än.

Jag måste säga att högen är ovanligt liten och nätt. Det beror på att jag sedan jag kom hem från La Gomera i februari har följande ambition: innan jag läser något nytt ska jag beta av de där böckerna som har hamnat längst ner i högen och blivit kvar där i flera år. Det går bra måste jag säga, och just nu är det bara fyra böcker kvar i den kategorin. Det är de fyra böckerna som du ser överst på bilden nu – jag har gjort en rockad för att påminna mig själv om vad som gäller. Jag måste erkänna att jag har en hög tröskel för att ge mig på Karen Blixen. Har fått för mig att den är lite tungläst, och dessutom känner jag alltid motstånd mot att läsa på andra språk än svenska – till och med om det är på mitt favoritspråk danska. Så kanske är det inte den jag läser härnäst. Men Åke Edwarson känns lockande. Mattias Ribbing har alltid kloka saker att säga. Och Karin Fossum har jag inte läst på många år. Det kommer att bli kul det här! :-)

Det rimliga vore ju att ha köp- och låneförbud av andra böcker medan jag läser klart de här böckerna. Och det var väl tanken. Typ. Men inte så hårt förbud. Bara att jag inte får göra en beställning på Adlibris, eller gå in på biblioteket och låna en hög böcker. Men om man liksom bara snubblar över en bok så är det väl okej att den hamnar i högen? Som Vid varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, som jag hittade när jag var på Myrorna och provade kläder förra veckan. Och Stina Stoor, som jag köpte på bokrean när jag var inne i Näsbyparks bokhandel för att kolla om de hade sålt några Akrobaten. Och Uppdrag textgranskning, som jag köpte på bokbordet när jag var på språkkonsultkonferens. Och Cecilia Lindblads nya bok som jag köpte på releasen – när man går på boksläpp är det nästan lag på att köpa boken; jag är ju där för att stödja författaren. Och på sagda release var det dessutom goodiebags med böcker andra böcker från Hoi förlag, så då hamnade Lars Rambe och Sandra Gustafsson också i högen.

Min bokhög fungerar på samma sätt som min att göra-lista: den tar aldrig slut; det dyker alltid upp nya saker att fylla på den med. Och det är väl som det ska vara.

Jag ger skrivtips i Skriv-tv i morgon

I morgon ska jag vara med i Ann Ljungbergs Skriv-tv kl 15–16. Jag kommer att ge tips om hur man skriver tydliga och effektiva brukstexter. Och så finns det chans att ställa frågor. Så titta gärna! Du ser programmet genom att gå med i Facebookgruppen Skriv-tv.

När du går med i gruppen kommer du att kunna se programmet även i efterhand om du inte kan just i morgon kl 15. Och dessutom kan du se tidigare Skriv-tv-avsnitt. Så vad väntar du på? Gå med nu :-) Så hoppas jag att vi ses i morgon.