I förra veckans Babel var Paul Auster på besök. Han berättade att han ser på skrivandet som en sjukdom – man skriver för att man måste. Ingen normal människa vill väl tillbringa livet instängd i ett litet rum och fästa ord på ett papper? menar Paul Auster och fortsätter med att säga att det är något som tvingar författare till det. Och att det nog är ett tecken på att vi lider brist på något. ”Kan man bli botad?” undrar programledaren Daniel Sjölin, men Auster svarar att det snarare bara blir värre, eftersom skrivande föder lust till mer skrivande.
Det sista håller jag verkligen med om: ju mer jag skriver desto mer vill jag skriva. Men att jag lider brist på något vill jag inte riktigt gå med på. Och om det är något som ”tvingar” mig att skriva så är det snarare lust än tvång.
Paul Auster berättade också att om någon som vill bli författare kommer till honom och ber om råd så blir hans råd alltid ”Låt bli!” Det är ett råd som jag har hört förut. Författaren och förläggaren Hans-Olov Öberg brukar säga ungefär: ”Finns det något annat du kan tänka dig att göra än att skriva så gör det i stället.” Och jag blir inte det minsta avskräckt av att höra det. Jag kan visserligen tänka mig att göra – och gör – en massa annat också. Men att jag det är skriva jag ska göra, det tvivlar jag aldrig på.
Hur ser du på skrivandet? Är det ett tvång och en sjukdom? Ett kall? Drivs du av lust eller något helt annat?
Jag kommer genast att tänka på den bok som jag läser just nu och som är så fascinerande. Midnight Disease av Alice W Flaherty. Hon är neurolog och beskriver så väl blockeringar som tvångsmässigt skrivande och det lyckade skrivandet utifrån vad som sker i hjärnan. Allting har sin lilla plats i hjärnan. Det är oerhört spännande och känns ingalunda som en motsägelse mot andra tankar om kreativitet, tvärtom utvidgar det ens förståelse. På ett för mig oväntat sätt.
Det låter verkligen som en intressant bok!
Hej,
intressant fråga. På vår blogg intervjuar vi författar om varför de skriver, och Birgitta Lillpers vände på den här tematiken och beskrev skrivandet som ett vårdarbete:
”Jag är, numera, tämligen övertygad om att den viktigaste drivkraften bakom mitt arbete är en vårdinstinkt. Skrivandet skulle därmed utgöra ett vårdarbete.”
http://blogg.aglaktuq.se (scrolla ner till Lillpers)
Jag drivs definitivt av lust! En lust jag inte vill vara utan. När jag sent omsider i livet upptäckte hur kul det är att skriva, finns det ingen återvändo till livet före. Men det vill jag absolut inte heller. Håller inte med Auster. Kan det var en aningens aning snobbism som lurar här :-)?
Karin: Spännande med Birgitta Lillpers teori. Ibland undrar jag om det inte finns lika många anledningar att skriva som det finns människor som skriver.
Ethel: Härligt! Se till att behålla lusten till skrivandet! :-)
Jag kan verkligen rekommendera Midnight Disease. Den är så spännande, jag läser den som om den vore en deckare. Vad händer nu, på nästa sida?