Varför klarar jag svensk vinter bättre nu?

Den här vintern stannar jag i Sverige. Det var 21 år sedan jag senast var i Sverige en hel vinter. I blogginlägget Jag kan inte flyga har jag skrivit om att jag inte tycker att det är rimligt att jag fortsätter att flyga när vi är mitt i en brinnande klimatkris.

Vad jag har gjort de här 21 vintrarna

Först en kort bakgrund för den som inte vet: Jag har oerhört svårt för kylan och mörkret i Sverige under vintern, och jag har upplevt att det påverkar mitt liv negativt. Dessutom gillar jag inte julen. För drygt tjugo år sedan började jag göra en resa varje vinter till sol och värme – oftast två veckor över jul, några få gånger blev det en vecka i januari i stället. Men jag letade efter en bättre lösning, en större lösning.

Eftersom jag är barnfri och har kontoret på fickan så är jag tämligen mobil. Efter att ha letat i många år hittade jag till slut mitt andra hem: Valle Gran Rey på kanarieön La Gomera. Där har jag tillbringat ett antal veckor, oftast sex eller sju, varje vinter de senaste åtta åren. Jag är medveten om att jag är privilegierad som har kunnat göra den här prioriteringen. Det är för att många av oss har haft det och andra privilegier som vi har hamnat i den kris där vi är nu. Det är därför jag pratar om det.

Listan över varför jag klarar vintern bättre nu

Men nu är jag alltså i Sverige. I kylan och mörkret. Och vet du vad? Jag mår oförskämt bra! :-D

Peppar, peppar. Det är mycket vinter kvar, och där jag bor har det hittills inte varit så långa perioder med minusgrader, och då klarar jag mig personligen bättre (men å andra sidan blir min klimatoro värre när det blir så tydligt att vädret inte beter sig normalt). Kanske får jag ett bakslag senare under vintern. Men än så länge går det bra.

Vad är det då som gör att jag klarar den svenska vintern bättre nu än för åtta år – eller för tjugo år sedan? Det finns några anledningar som är tydliga för mig. Jag börjar med att lista dem i punktform. Därefter går jag igenom en i taget och utvecklar.

Därför mår jag bra nu, trots att det är vinter i Sverige:

  • Jag tar d-vitamintillskott.
  • Jag har tränat upp min förmåga att vara medvetet närvarande.
  • Jag har ett bra första hem.
  • Jag bestämmer över min inomhustemperatur.
  • Jag odlar året runt.

Jag tar d-vitamintillskott

Det är kanske fyra år sedan som jag ÄNTLIGEN fattade att jag måste äta d-vitamintabletter på vintern. Då hade jag hört om det i några år men tänkt att jag klarar mig ändå eftersom jag inte är i Sverige hela vintern. Men faktum är att inte ens på Kanarieöarna går det att få d-vitamin av solen i januari. Solen måste vara mer än 45 grader över horisonten för att våra kroppar ska kunna skapa d-vitamin. I Stockholmstrakten är den det ungefär fyra månader på sommaren – alltså två månader före respektive efter midsommar. Bor du långt norrut i Sverige är det en ännu kortare period som du får d-vitamin. Bor du längre söderut är perioden något längre. Här har jag skrivit mer detaljerat om det om du vill veta mer: Vilken tid på året får man d-vitamin från solen?

Att ta d-vitamintillskott är nog mitt största lifehack ever! Alla dessa vintrar som jag var så trött! Det var d-vitaminbrist! Så onödigt! Jag äter en sort som heter Vegovitamin D3. Jag tar en tablett om dagen – vilket är den dos som står på burken – från någon gång i september till kanske slutet av april. Det går att ta dem året runt om man vill. Jag vet att det pratas mycket i hälsokretsar om att man behöver en betydligt större dos än vad som rekommenderas, men för mig känns den här dosen utmärkt, så jag känner inget behov av att experimentera med det.

Jag har tränat på att vara medvetet närvarande

Under de senaste två decennierna har jag tränat mycket på att vara närvarande här och nu, känna tacksamhet, acceptera att allt kommer och går och att livet går i vågor, lära mig att allt jag behöver har jag inom mig och så vidare. Jag mediterar i princip dagligen, och har tillgång till en stor verktygslåda som jag hämtar från bland annat yoga, mindfulness, sång och fridans. Jag har mycket kvar att lära, men förhoppningsvis får jag möjlighet att fortsätta träna på det här i några decennier till.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att det här – medveten närvaro eller mindfulness – är en stor del av lösningen på hur vi kan ställa om till ett fossilfritt samhälle. Den som kan vara helt här och nu behöver inget annat än det grundläggande: mat, vatten, tak över huvudet med de viktigaste bekvämligheterna, vänner, familj och säkert ett par saker till som jag inte kommer på just nu. Den som kan vara helt närvarande behöver inte shoppa något annat än det nödvändigaste, behöver inte resa annat än till sina nära och kära och så vidare. Och jag vet att det här låter flummigt eller kanske till och med naivt, töntigt eller avskräckande för den som inte vet vad jag pratar om. Och då får det väl vara så.

Jag har ett bra första hem

Jag har ju sett Valle Gran Rey som mitt andra hem. Det var viktigare innan vi flyttade, eftersom jag inte var helt nöjd med mitt första hem. Det var inget fel alls på hyreslägenheten vi bodde i tidigare. Den fyllde sitt syfte och var tillräckligt stor för att två personer som båda jobbar mycket hemma skulle kunna sköta sina respektive arbeten utan att behöva vara på samma ställe.

Och här inser jag att jag talar emot det jag pratade om innan, om att vara nöjd och tacksam över det man har. Så jag måste förtydliga: Det var inget fel på mitt liv innan. Det var inget fel på mitt tidigare hem. Jag var tacksam över lägenheten och över mitt liv. Men sedan ett halvår har jag (eller vi snarare) ett hus, och därmed ett första hem som är så mycket bättre. I detta hus finns det ett par saker som gör vintern lättare: Vi har en kamin där vi kan tända en brasa. Vi har en vedeldad bastu på tomten. Det här hemmet är också en förutsättning för de två sista punkterna i listan, som jag ska utveckla nu.

Jag bestämmer över min inomhustemperatur

Den här punkten är lite jobbig att skriva om eftersom den ökar mitt klimatavtryck, men den höjer min livskvalitet på vintern något enormt. I lägenheten där vi bodde tidigare var det inte vi själva som bestämde inomhustemperaturen, utan vi var helt i händerna på hyresvärden. Allt vi kunde göra var att vrida upp elementen på max och sedan hoppas på det bästa. Vi levde absolut inte i en temperatur som är orimlig för människor att vistas i. Det var bara inte en temperatur som passade en vinterfrusen, stillasittande hemmajobbare som jag. Dubbla fleecetröjor var standardklädsel på mitt hemmakontor, gärna kompletterat med en vetevärmare på axlarna eller i knät.

Nu är det vi själva som bestämmer vilken temperatur vi ska ha, och det är två eller tre grader varmare än vad vi hade innan. Och jag vet att det rekommenderas att man sänker temperaturen inne på vintern för att sänka energiförbrukningen, men å, vad mycket bättre jag mår när jag får vara varm hela vintern. I mitt tidigare liv frös jag hela tiden på vintern. HELA VINTERN. Nu fryser jag bara när jag är ute. Sedan kan jag gå in och värma mig igen. Vilken otrolig skillnad det gör i mitt liv! Jag är så tacksam för det!

Lite parentetiskt så har vi ju solceller, men de producerar inte så mycket el på vintern, i alla fall inte med det gråväder som vi har haft på sistone. Jag har just nu inte koll på om vår solelsproduktion under vintern räcker för att kompensera för den höjda inomhustemperaturen. Kanske?

Jag odlar året runt

Den som följer mig har knappast undgått att märka att jag har blivit besatt av odling. Jag har varit det i ett par år, från att vi bestämde att vi skulle flytta till hus. Men i samband med flytten i somras slog min besatthet ut i full blom. Tricket här är väl ungefär att ägna mycket tid åt något som känns meningsfullt, och som dessutom minskar mitt eget klimatavtryck.

Tanken är att jag ska odla året runt. Jag gör det i liten skala redan – några enstaka grödor växer fortfarande i landet och jag har både sått och skördat saker under december. Från och med den kommande odlingssäsongen är tanken att vinterodla ordentligt. Att odla saker på sommaren som får stå i landen under hösten och förhoppningsvis även delar av vintern. Att så saker på vintern som får gro tidigt under våren. Att få saker att övervintra. Att påbörja spännande odlingsprojekt under vintern som får blomma ut under sommaren. Och så vidare. Odla ärtskott inomhus nu under vintern gör jag också.

Jag kompletterar det här genom att låta mig inspireras av vad andra odlare har för sig via Instagram och Youtube – jag ser vad de odlar just nu, och jag njuter av gamla sommarbilder och somriga odlingsfilmer. Och när jag gör allt det här så känns det som att det redan är vår. Jag odlar, alltså är det vår :-D

Tre av fem punkter är tack vare vårt hus

Sammanfattningsvis ser jag nu att tre av de fem punkterna handlar om att vi har flyttat till hus. Tydligen var det vad jag behövde för att kunna ta steget till att stanna i Sverige på vintern.

Ljusterapi i tunnelväxthuset – en dag i december när det för en gångs skull var sol

2 tankar kring ”Varför klarar jag svensk vinter bättre nu?

  1. Ingalill Andreasson

    Trodde nog hus skulle passa både dig o er bättre. Hunden också! Och det finns alltid nåt projekt att dona med!
    Vi stannade på Gomera över helgerna i år. Har husvärme, frys o kyl avstängda hemma, och bil o båt står ju still i tre månader. Ingen bilkörning här heller. Så kanske det jämnar ut sig, vad gäller energiförbrukning…

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Ha ha, “det finns alltid nåt projekt att dona med” – det är inte som att jag brukade ha några problem att sysselsätta mig innan jag bodde i hus :-)

      Det låter bra att ni stannade kvar på La Gomera över helgerna. Hoppas att ni har det fint – hälsa bergen och havet!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *