Jag snubblade över en intervju med Eva Dahlgren (borttagen länk pga trasig), som är en av mina absoluta favorit-singer/songwriters, som vi säger på svenska :-) Intervjun handlar en hel del om skrivande och om kreativitet. Du som inte vill läsa hela den långa intervjun får några smakprover här.
Först ett avsnitt där hon pratar om det som jag har varit inne på tidigare: att kreativiteten och inspirationen kommer medan man jobbar:
”Skriver du dina texter i studion där du gör musiken? Är platsen viktig för kreativiteten och inspirationen?
1985 skaffade jag mitt första kontor, ett ställe som jag delade med några vänner som också hade fria yrken. Jag hade tröttnat på att försöka leva konstnärsmyten med att dricka vin och skriva på nätterna, för det blev ett sånt ensamt liv när mina vänner hade vanliga kontorstider. Kontoret blev början på ett annat sätt att se på kreativiteten. Jag väntade inte längre på den, utan jobbade mig fram till den. Det var härligt!
Förutom att jag fick arbetstider med lunch och 3-fika, kände jag att jag hade fått ett rum där kreativiteten och inspirationen bodde. Det var slut på att sitta på trappen och vänta, jag hade egen nyckel och kunde bara gå in.”
Visst sammanfattar det inspirationen rätt bra? Du har också en egen nyckel till din inspiration, det är bara att gå in. Gör det redan idag!
”Det låter idealiskt. Så arbetet flyter på utan problem?
Men det betyder inte att jag kommer undan perioder då jag kan sitta i veckor och bara skriva sådant jag inte tycker om. Fula låtar som jag inte ens skulle vilja att min värsta hatartist skulle sjunga. Det är tråkiga veckor som det inte går att komma undan. Kreativitet och inspiration gallrar ju inte automatiskt bort det som är dåligt.”
Jag tycker alltid att det är så skönt att få svart på vitt på att även ens förebilder har svackor …
”Arbetar du disciplinerat och mot deadlines?
Jag har deadlines, men ofta sätter jag dem själv. Det betyder dock inte att jag inte är som alla andra…jag är också ute i sista stund, men jag tror att det beror på att en del av arbetet görs undermedvetet. Att medan jag går och har ångest över att det snart är torsdag och jag ska presentera mitt arbete för andra, så jobbar det på därinne. Hur många gånger är det inte som en ändring görs i sista stund och det är den som gör att helheten blir bra.”
Två viktiga saker kan vi ta till oss av det här: 1) Sätt en deadline för dig själv om du har svårt att producera något. 2) Som jag också har varit inne på tidigare: det är inte bara när du sitter framför datorn och faktiskt skapar ord som du jobbar.
Och så några ord om den där känslan av att det man gör kanske är rätt meningslöst ändå? Om någon känner igen den? ;-)
”Får du någonsin skrivkramp? Vad gör du då?
Jag tvivlar såklart ibland på min förmåga. Jag känner mig usel. Jag skriver dåligt. Lyssnar och rodnar och slänger bort. Men i djupet av mitt hjärta vet jag att jag kan. Jag försöker lyssna till den svaga lilla rösten som viskar längst därinne. ”Du vet ju att du kan.”
Min ”kramp” är av annat slag. Ibland tvivlar jag på att jag vill. I perioder ser jag inte nödvändigheten med mitt yrke. På samma gång som upplevelseindustrin, som man nu för tiden kallar det, blivit gigantisk, så har den enskilda kreatörens värde minskat. Alla är utbytbara.
Jag har emellanåt svårt att boosta mig själv och intala mig att just jag inte är utbytbar. Den enda som kan säga det är ju jag och ibland misslyckas jag med det. Hur mycket konst finns det inte, hur många böcker och filmer och låtar och artister. Behövs jag? Så kan jag tänka men…så helt plötsligt så uppslukas jag av något intressant och sitter uppe på nätterna och ställer klockan på 6 och går till jobbet och timmarna bara flyter iväg och jag skiter fullkomligt i om jag är nödvändig eller inte. Jag är och jag gör och det är allt.”
I intervjun pratar Eva Dahlgren också om sin bok Hur man närmar sig ett träd, som jag verkligen kan rekommendera för dig som skriver.
