Kategori: inspiration

Skapa ett hypermultiverk

Som jag har skrivit om tidigare har jag ju snöat in på Babel i SVT. Det senaste programmet handlade bland annat om e-böcker. Panelen (Bodil Malmsten, Peter Englund och kulturjournalisten Martin Aagård) pratade om att e-böckerna idag försöker efterhärma pappersböckerna; man vill ge sken av att man bläddrar i boken även i sin läsplatta. Någon i panelen drog en parallell till när de första bilarna kom; de såg ut som häst och vagn fast utan häst. Och just nu i övergångsperioden är det samma sak med e-böckerna, men i framtiden behöver det inte alls vara så. Vad är det som säger att e-böckerna ska ha den minsta likhet med pappersböckerna egentligen? Kanske kommer vi att ta till oss dem på ett helt annat sätt i framtiden.

Programmet handlade också om att framtidens böcker inte nödvändigtvis består av bara text. De digitala formaten gör det möjligt att blanda text, musik, bilder, film och så vidare i oändlighet. Vilka möjligheter skapar inte det för oss som är multikreativa? Du som både skriver text och musik, och kanske målar också, hur kan du utnyttja de digitala medierna och göra en multibokskivtavla, eller vad du nu vill kalla det?

För att inte tala om hypertextens möjligheter. Alltså att vi inte behöver läsa en text från början till slut. Experiment har gjorts långt tidigare i pappersböcker, där läsarna  har haft möjlighet att skapa sin egen läsupplevelse genom att välja i vilken ordning texten ska läsas. I en e-bok blir det enklare både att skapa sådana verk och att läsa dem. Kanske är det en multi-hypertextbok som man ska satsa på  för att slå igenom? Tänk vilket PR-värde det skulle ha att släppa en sådan bok. Jag är förresten osäker på om ”bok” och ”läsa” är rätt ord att använda för det nyskapande verket som jag kommer att skriva. ”Skriva”, förresten … kanske snarare skapa. Nämen, hörni, nu har jag inte tid att sitta här och blogga. Jag ska sätta igång och skapa mitt nya hypermultiverk.

Vilka möjligheter skulle den nya tekniken kunna skapa för dig? Har du funderat på, eller till och med provat, att skapa ett multiverk? Berätta gärna om dina erfarenheter och funderingar i en kommentar!

De oskrivna böckerna

Undrar när jag ska skriva alla de där böckerna som jag vill skriva? Nu behöver jag fokusera på Den snälla företagaren tills den är klar. Men under tiden dyker det upp idéer till en massa andra fackböcker. En del som är relaterade till den pågående boken, en del som handlar om helt andra saker.

Och då har jag inte ens slagit på romankanalen, den som gör att jag kommer på en massa romaner som jag vill skriva. Ni andra som också håller på med skapande på olika sätt, fungerar ni också så här? Känner du igen känslan av att tiden aldrig räcker till för allt det som du vill skapa? Ibland tänker jag att det skulle ordna sig om jag skrev på heltid, att tiden då skulle räcka. Men jag misstänker att det inte är så. Om jag skrev fem dagar i veckan istället för en så skulle jag ha fem gånger så många tillfällen att komma på nya böcker som jag ville skriva. Min teori är alltså att proportionerna mellan de ännu inte påbörjade bokidéerna och tiden som jag ägnar åt att skriva fortfarande skulle vara densamma. Och frustrationen därmed lika stor. Vad tror du? Hur fungerar det för dig?

Att fastna i en bok

Finns det något bättre än att fastna helt i en bok man läser? Ni vet så där så att man inte kan släppa den. Jag gjorde det nu i helgen.

Och plötsligt hände det något med tiden. Oftast har jag inte alls tid att läsa i flera timmar i sträck; det blir snarare någon kvart här och där, i badkaret, innan jag somnar, medan jag äter lunch. Men som en gåva så fanns den bara där, all den tid jag behövde för att läsa ut boken. Så det gjorde jag.

För mig ligger det en barndomsnostalgisk känsla i att fastna i en bok. Jag flyttas tillbaka till bokslukaråldern, när jag kunde ligga på sängen och läsa en hel dag. Jag önskar mig fler sådana dagar, även i vuxen ålder.

Om det är någon som undrar så var det Camilla Läckbergs senaste bok, Fyrvaktaren, som jag fastnade i. Det tog kanske 50 sidor eller så innan jag var fast, men sedan var det kört. Precis som med alla hennes tidigare böcker. Hon vet vad hon gör, Läckberg, och hon har precis den där kombinationen mellan mordgåta och karaktärsdriven handling som jag går igång på, och som får bladen att bläddra sig själva.

När fastnade du i en bok senast?

Att göra-listan som blev ett monster

Jag har, som jag säkert har nämnt tidigare, en kroniskt gigantisk att göra-lista i min dator. När jag sitter och jobbar så är det en strukturerad lista, som visserligen växer i ett okontrollerat tempo, men den gör det på ett strukturerat sätt.

Men på helgen, när jag inte sitter framför datorn hela dagarna, och inte tittar på listan, så blir den ett monster. Istället för att vara samlad i ett dokument så sprider den ut sig över hela skrivbordet, arbetsrummet och faktiskt över hela lägenheten om jag inte tuktar den. Då förökar den sig främst via post-it-lappar. När jag satte mig framför datorn nu på måndag morgon så räknade jag till inte mindre än tio nya post-it-lappar som har kommit till under helgen. Efter som några av lapparna innehåller flera punkter så är det åtminstone femton nya arbetsuppgifter som har kommit till under helgen. När jag inte jobbade. Då kan ni tänka er i vilken takt min monsterlista förökar sig när jag sitter och jobbar och faktiskt ska tänka jobbrelaterade tankar.

Några av lapparna är snabbt fixade, så jag ska ta tag i dem omedelbart. Andra tar lite längre tid, så dem ska jag flytta över till listan i datorn, så att den blir strukturerad igen. Tills nästa helg.

Falkens författarskola bloggar

Falkens författarskola, där jag håller distanskursen Nå ut med ditt budskap, har startat en blogg. Där bloggar jag och de andra kursledarna om skrivande ur olika synvinklar, beroende på vilken inriktning vi har.

Det är kul att hålla en distanskurs! Och varje gång jag ser kursprogrammet så vill jag gå mina kollegers kurser också. För visst låter det kul med kurser som Kom igång och skriv! eller Författarverkstad (som finns på olika nivåer)? Fast mest sugen är jag nog ändå på Ge ut din egen bok med Ulf Diktonius, som har gett ut flera romaner på egen hand och driver webbplatsen egenutgivare.se (juli 2013: länken borttagen).

Har du gått skrivarkurser? Kan du rekommendera någon?

Skrivarträff

Igår var jag på skrivarträff på mysiga fiket Ritorno (vid Vasaparken i Stockholm). Våra skrivarträffar är opretentiösa tillställningar som brukar gå till så att någon i mitt nätverk av skrivande människor hör av sig och undrar om det inte är dags dags för en skrivarträff snart. Om jag håller med om det (vilket jag oftast gör) så kommer vi överens om tid och plats och så bjuder jag in lite folk, och kanske bjuder de i sin tur in lite folk. Vi brukar bli runt fem personer, ibland uppemot tio.

Väl på plats fäller vi upp våra bärbara datorer eller anteckningsböcker. Och så fikar vi och pratar om våra skrivprojekt, skrivarvåndor, förlag, agenter, egenutgivning och annat relevant och irrelevant. Hänger på Facebook gör vi bestämt också. Och skriver förstås. Om det dyker upp en fråga medan vi skriver så ställer vi den till de andra och får förhoppningsvis en ny infallsvinkel. Oftast blir det mer pratande än skrivande och om det blir något vettigt skrivet är det att betrakta som en bonus. Igår var vi fem personer på plats runt det stora runda bordet på Ritorno. Efteråt var vi överens om att vi hade varit mer produktiva än vanligt och jag är nöjd med att jag fick en hel del skrivet på Den snälla företagaren.

Att skrivarträffen blev just igår beror på att en av skrivarträffdeltagarna, Lars Rambe, som för närvarande bor i Kenya, är i Stockholm på besök. Han släpper för övrigt sin kommande deckare Ut ur skuggorna om en dryg månad. Den ser jag fram emot att läsa!

Gammelmedier: Babel

Även om jag är mest inne på sociala medier i dessa dagar händer det att jag konsumerar gammelmedier också. De senaste veckorna har jag fastnat för Babel i SVT. Jag tror att jag började titta för att jag tänkte att ”jag är ju författare, en författare ska vara litterär, bäst att jag tittar på det här litteraturprogrammet”.

Men sedan fastnade jag. Daniel Sjölin är en utmärkt programledare som har koll på när han ska lyssna och när det är dags att ställa nya frågor. Diskussionerna är en blandning mellan högt och lågt och gästerna en färgstark skara. Men bäst av allt är ändå Bob Hansson. Hans uppgift är att sätta in läsarnas inskickade kärleksdikter i olika sammanhang. Till exempel läsa upp dem för två personer och kolla om de blir kära i varandra. Bob är min nya idol, och jag ser fram emot att läsa hans bok Kärlek, hur fan gör man? som ligger i en av mina högar med olästa böcker.

Eva Dahlgren har nyckeln till inspirationen

Jag snubblade över en intervju med Eva Dahlgren (borttagen länk pga trasig), som är en av mina absoluta favorit-singer/songwriters, som vi säger på svenska :-) Intervjun handlar en hel del om skrivande och om kreativitet. Du som inte vill läsa hela den långa intervjun får några smakprover här.

Först ett avsnitt där hon pratar om det som jag har varit inne på tidigare: att kreativiteten och inspirationen kommer medan man jobbar:

”Skriver du dina texter i studion där du gör musiken? Är platsen viktig för kreativiteten och inspirationen?
1985 skaffade jag mitt första kontor, ett ställe som jag delade med några vänner som också hade fria yrken. Jag hade tröttnat på att försöka leva konstnärsmyten med att dricka vin och skriva på nätterna, för det blev ett sånt ensamt liv när mina vänner hade vanliga kontorstider. Kontoret blev början på ett annat sätt att se på kreativiteten. Jag väntade inte längre på den, utan jobbade mig fram till den. Det var härligt!
Förutom att jag fick arbetstider med lunch och 3-fika, kände jag att jag hade fått ett rum där kreativiteten och inspirationen bodde. Det var slut på att sitta på trappen och vänta, jag hade egen nyckel och kunde bara gå in.”

Visst sammanfattar det inspirationen rätt bra? Du har också en egen nyckel till din inspiration, det är bara att gå in. Gör det redan idag!

”Det låter idealiskt. Så arbetet flyter på utan problem?
Men det betyder inte att jag kommer undan perioder då jag kan sitta i veckor och bara skriva sådant jag inte tycker om. Fula låtar som jag inte ens skulle vilja att min värsta hatartist skulle sjunga. Det är tråkiga veckor som det inte går att komma undan. Kreativitet och inspiration gallrar ju inte automatiskt bort det som är dåligt.”

Jag tycker alltid att det är så skönt att få svart på vitt på att även ens förebilder har svackor …

”Arbetar du disciplinerat och mot deadlines?
Jag har deadlines, men ofta sätter jag dem själv. Det betyder dock inte att jag inte är som alla andra…jag är också ute i sista stund, men jag tror att det beror på att en del av arbetet görs undermedvetet. Att medan jag går och har ångest över att det snart är torsdag och jag ska presentera mitt arbete för andra, så jobbar det på därinne. Hur många gånger är det inte som en ändring görs i sista stund och det är den som gör att helheten blir bra.”

Två viktiga saker kan vi ta till oss av det här: 1) Sätt en deadline för dig själv om du har svårt att producera något. 2) Som jag också har varit inne på tidigare: det är inte bara när du sitter framför datorn och faktiskt skapar ord som du jobbar.

Och så några ord om den där känslan av att det man gör kanske är rätt meningslöst ändå? Om någon känner igen den? ;-)

”Får du någonsin skrivkramp? Vad gör du då?
Jag tvivlar såklart ibland på min förmåga. Jag känner mig usel. Jag skriver dåligt. Lyssnar och rodnar och slänger bort. Men i djupet av mitt hjärta vet jag att jag kan. Jag försöker lyssna till den svaga lilla rösten som viskar längst därinne. ”Du vet ju att du kan.”
Min ”kramp” är av annat slag. Ibland tvivlar jag på att jag vill. I perioder ser jag inte nödvändigheten med mitt yrke. På samma gång som upplevelseindustrin, som man nu för tiden kallar det, blivit gigantisk, så har den enskilda kreatörens värde minskat. Alla är utbytbara.
Jag har emellanåt svårt att boosta mig själv och intala mig att just jag inte är utbytbar. Den enda som kan säga det är ju jag och ibland misslyckas jag med det. Hur mycket konst finns det inte, hur många böcker och filmer och låtar och artister. Behövs jag? Så kan jag tänka men…så helt plötsligt så uppslukas jag av något intressant och sitter uppe på nätterna och ställer klockan på 6 och går till jobbet och timmarna bara flyter iväg och jag skiter fullkomligt i om jag är nödvändig eller inte. Jag är och jag gör och det är allt.”

I intervjun pratar Eva Dahlgren också om sin bok Hur man närmar sig ett träd, som jag verkligen kan rekommendera för dig som skriver.

Tyck till om snällt företagande

Snällt företagande verkar vara ett ämne som engagerar. När jag berättar att jag håller på att skriva en bok om det reagerar folk positivt och många börjar spontant ge exempel på snälla företag och företagare. Det är superkul av flera anledningar:

  1. Jag tycker förstås själv att det är ett spännande ämne som jag gärna diskuterar.
  2. Jag får uppslag och exempel till boken.
  3. Att ämnet intresserar borde rimligtvis innebära att även boken kommer att engagera och därmed sälja bra.

Vad tänker du på när jag säger att jag skriver boken Den snälla företagaren? Har du några exempel på snälla företagare eller företag? Kanske är du själv en – hur gör du affärer genom att vara snäll? Hur skulle du vilja att företag (are) var snälla? Eller har du tvärtom exempel på elakt företagande?

Och den viktigaste, och kanske svåraste,  frågan: går det att både vara snäll och tjäna pengar? För det är ju det som Den snälla företagaren handlar om.

Lästiden räknas inte

Otålig som jag är så förvånas jag lite över att Den snälla företagaren inte är klar än – jag har ju hållit på i flera veckor nu! ;-) Nåja, det går framåt i alla fall. Den här veckan fick jag faktiskt iväg ett (kort) avsnitt till ett par kloka vänner som har lovat att tycka till. Dessutom jobbar jag på två avsnitt till.

När jag väl skriver så går det rätt snabbt. Men under en stor del av arbetet skriver jag inte, utan använder tiden till att läsa relevant litteratur – för att hitta fakta och få inspiration. De flesta av böckerna har jag läst förut och det är riktigt kul att läsa dem igen, det blir många aha-upplevelser av typen ”Är det av den här boken jag har lärt mig det här?” Jag har läst många företagarböcker under mina år som soloföretagare och böckerna har förstås varit med och format mig som företagare, och min syn på företagandet. Sedan har kunskapen blivit internaliserad; jag vet inte längre varifrån jag har fått den. Förrän nu när jag läser om böckerna.

Men det är som om tiden jag ägnar åt att läsa inte räknas som arbete. Det är först när jag kan producera ord, rader, sidor som jag känner mig produktiv, som det känns som om arbetet går framåt. Du som skriver eller ägnar dig åt något annat som kräver förberedelser eller research känner kanske igen dig? Eftermiddagen idag ska jag ägna åt att plöja ett par böcker till. Förhoppningsvis blir det några rader skrivna också, så att jag får känna mig nyttig.

PS  Svara gärna på frågan om du läser e-böcker i det förra inlägget.

Pin It on Pinterest