Odling & självhushållning | Ett fritt liv

Gör egen tvål av såpnejlika

Vet du att du kan göra egen tvål, diskmedel, schampo och tvättmedel helt gratis av en växt som växer vilt? Och att det är superenkelt? Jag pratar om såpnejlika.

Jag har inte hittat den vild så jag köpte några plantor i våras som jag använder. Den är enkel att föröka, så jag räknar med att snart ha tillräckligt för årsbehovet. (Eventuellt förökar den sig lite för bra, så det kan vara bra att odla den någonstans där det inte gör något om den sprider sig för mycket. Eller helt enkelt hitta ett ställe där den växer vilt om du inte vill chansa.)

Så här gör jag: plocka växten (det går att använda blommor, blad, stjälk och rot – fast rötterna gräver jag inte upp). Jag delar dem i bitar om jag har plockat hela stjälkar. Häll på kokande vatten och gärna en liten skvätt ättika. Använd direkt eller låt stå tills det svalnar. Sila av. Häll upp på flaska och förvara i kylskåp. Den håller i några dagar.

Såpnejlika som tvål, schampo, diskmedel och tvättmedel

Jag har provat att använda såpnejlikan som

schampo och duschtvål – funkar utmärkt, håret blir alldeles mjukt (japp, det funkar för långt hår också, men jag förstår om du inte litar på mig i den frågan, du får prova själv om du har långt hår)
handtvål – japp!
handdiskmedel – oväntat bra, men jag låter flaskan med köpediskmedel stå kvar i köket för de svårare fallen
maskindiskmedel – nej, det funkade inte. Det blev inte rent.
tvättmedel – utmärkt! Jag kompletterar med ättika som sköljmedel.

Såpnejlikan går att torka så att man har för vinterns behov. Vilken grej att det växer gratis tvål och tvättmedel precis utanför huset!

Varför odlar jag?

Sedan vi flyttade till hus i juli har odling varit min högsta prioritet. Men varför?

Det korta svaret är att odla den mat som mitt hushåll ska äta känns som det mest meningsfulla jag kan göra just nu. Det betyder inte att allt annat jag gör är meningslöst. Det betyder inte att allt annat du gör är meningslöst. Och det betyder inte heller att mitt liv var meningslöst innan jag flyttade och fick chans att börja odla mer :-)

Jag tycker att det känns otroligt meningsfullt att

odla min egen mat
göra jord av mitt matavfall och sedan odla ny mat i den jorden
lära mig hur man kan sluta kretslopp (som i exemplet ovan eller till exempel att samla regnvatten för att vattna grönsakerna med)
lära mig hur jag skulle kunna klara mig när vi inte längre kan transportera mat kors och tvärs över jorden utan behöver äta det som vi kan få tag i nära oss
slippa bidra till att det tillverkas en förpackning av plast som min spenat ska förvaras och transporteras i.

Jag använder mest orden odla och odling när jag pratar om det här jobbet som jag gör, men egentligen räknar jag även in självhushållning i form av att vara ute och samla mat som växer i det vilda – och att förädla det jag odlar och samlar till en form som faktiskt går att äta. Alltså att laga mat av skörden, mjölksyra grönsaker, göra nyponsoppa eller rönnbärsdricka, förvälla och frysa in svamp och så vidare. (Däremot inte så mycket syltande och saftande för min del, men det är ju annars också ett sätt att förädla skörden.)

Det här var året när jag äntligen började plocka svamp. Här Karl Johan

Ett praktiskt arbete som jag klarar av

En del i att det känns så meningsfullt för mig att odla handlar nog om att det är ett praktiskt arbete som jag klarar av att göra. Jag är extremt opraktisk annars och skulle aldrig kunna bygga ett hus till exempel. Jag har inte tålamod att göra saker som måste mätas exakt och bestå av räta vinklar. Jag kan inte heller hantera en symaskin eller sticka en tröja. Men odling är så förlåtande. Det gör inget om det blir snett. Det gör inte så mycket om någon gröda inte grodde eller blev uppäten av jordloppor – så länge jag har odlat tillräckligt mycket annat som faktiskt blev lyckat.

När jag odlar minskar min klimatångest

En stor del i min känsla av meningsfullhet är att jag känner att jag gör något som minskar mitt klimatavtryck. När jag odlar är jag en planetskötare, om än i liten skala. Självklart är det en droppe i havet, och det skulle få större genomslag om jag ägnade tiden åt klimataktivista och påverka samhället och politikerna. (För att inte tala om hur mycket lättare det vore att minska mina utsläpp om jag bara bestämde mig för att hoppa över min årliga flygresa till La Gomera. Fast nu när jag skriver det så inser jag ju att lätt vore det ju inte alls, för då skulle jag redan ha gjort det. Att ta bort den flygresan är en av de svåraste sakerna för mig personligen att göra för klimatet.)

Men på min klimatresa är det odling som är nästa etapp. Min klimatångest har minskat mycket sedan jag flyttade; jag har faktiskt knappt känt av den alls. Det beror beror absolut inte på att jag tycker att jag nu lever som jag borde och därför inte behöver ändra min livsstil mer. Tvärtom är jag i en period nu i samband med flytten när jag konsumerar betydligt mer än jag har ambitionen att göra, och även åker fossilbil betydligt mer, för att köpa diverse saker som jag eller vi behöver under en kom-igång-period. Jag tror inte heller att faran är över nu bara för att jag odlar. Den mänskliga civilisationen är ju fortfarande på väg käpprätt åt fel håll, och jag vill fortsätta min resa mot ett mer planetvänligt liv på olika sätt, precis som jag tror och hoppas att du också gör. Men odlingen gör att jag hela tiden gör något praktiskt som leder mig i rätt riktning. Varje dag får jag en fysisk och konkret påminnelse om att jag gör något rätt. Det känns meningsfullt för mig.

Trädgårdsportlak – en ny bekantskap för mig

Är odling passiv inkomst?

Du som följer bloggen vet att jag har pratat en hel del om passiva inkomster. Jag har hittills inte sett odling som en del av mina passiva inkomster, eftersom det är många timmars hårt jobb till en oerhört låg timpenning. Jag har snarare sett det som en del i att downshifta, som det heter på modern svenska: jag minskar mina utgifter och behöver då inte dra in lika mycket pengar, vilket gör det lättare att leva på passiva inkomster. Men om jag tänker efter så fungerar det på samma sätt som att skriva böcker: jag lägger hundratals timmar på något som är roligt och som jag hoppas kommer att ge mig betalt någon gång i framtiden. I det här fallet inte i form av pengar utan i form av mat. Min plan är att minska mina matkostnader rejält från och med nästa sommar. I år går odlingen däremot på ett kraftigt minus eftersom jag har gjort en massa investeringar för att komma igång: jord, trädgårdsredskap, ett tunnelväxthus och så vidare. Jag räknar dock med att de här investeringarna kommer att ge avkastning på sikt.

Hur går det hittills?

Hur går det då? Blir det någon skörd i år? Jag är långt ifrån att ha någon självhushållning att tala om – vi flyttade den 2 juli, så det blev en sen odlingssäsong. Men bladgrönsaker har vi varit självförsörjande på i någon månad nu. Det finns även en del örter. Och just nu har jag mycket potatis och en del lök. Tomater har det funnits en del, för det började jag odla i lägenheten redan i våras, men det är långt från självförsörjningsmängder. Jag har en hel del plantor med olika grejer som jag inte har gett upp hoppet om än, men det har redan varit några frostnätter, så jag misstänker att det blir svårt. Kål och bönor har gått riktigt, riktigt dåligt. I somras blev alla sorters kål som jag försökte mig på angripna av jordloppor. Men jag har några grönkålsplantor som jag sådde sent som äntligen börjar ta sig. Bönorna vet jag inte varför de inte har blivit något, men jag har i alla fall fått till några enstaka bondbönor som det nog är dags att skörda nu. Och så har jag varit ute och samlat en massa mat i naturen förstås, även om jag inte har kunnat prioritera det så mycket som jag hade velat.

Det som jag är mest nöjd och stolt över är att jag har gjort så mycket jobb med att skapa nya odlingsbäddar. Det är ett jobb som jag kommer att ha igen nästa år och i min odling framöver. En siffra som brukar dyka upp i självförsörjningskretsar är att man behöver odla upp 500 kvadratmeter för att bli självförsörjande om man är en familj på två vuxna och två tonåringar. (Jag är osäker, men jag tror att man räknar med att den familjen även äter lite animalier.) Vi är bara två vuxna, och en tanke jag har är att jag behöver odla upp 250–300 kvadratmeter för att vi ska kunna vara självförsörjande. (Jag skriver jag, eftersom det är jag som står för odlingen, även om maken har hjälpt mig mycket, både med praktiska göromål och en del rent fysiskt som att gräva eller förflytta jord från en plats till en annan på tomten. Och att åka och handla saker, eftersom jag inte kör bil.) En gissning är att jag har fått till drygt 100 kvadrat odlingsmark nu. Och det är rätt bra jobbat på mindre än tre månader om jag får säga det själv!

Sydosthörnet – den senaste växtplatsen på tomten

Nyponsoppa utan socker med bara frukt

Det är nyponsäsong och sedan flytten finns det äntligen en riktigt bra mixer i mitt hushåll. Denna kombo måste firas! Jag gjorde den här nyponsoppan.

Ingredienser:

ca 3 dl nypon
4 mogna bananer
1 äpple
1 liter vatten

Det här är ingen exakt vetenskap, och jag har ärligt talat inte hundraprocentig koll på hur mycket av allt jag använde, men du fattar proportionerna ungefär :-)

Gör så här:

Ta bort ändarna och den eventuella kvistbiten från nyponet så att bara bäret blir kvar.
Kör nyponen i mixern tillsammans med ett par deciliter vatten, eller så mycket som behövs för att det ska funka att mixa en pasta eller puré av det.
Sila nyponpurén genom en sil för att få bort kärnorna. (Jag har hört att man ska kunna använda hela nyponen med kärnor och inte behöva sila, men jag fick en massa kärnor i munnen som jag inte alls kunde äta. Kanske får jag prova igen och köra dem längre eller vrida upp mixern på max, för det vet jag inte om jag gjorde.) (Uppdatering: jo, nu har jag kört mixern på max, och då gick det att mixa ner även kärnorna så att jag inte behövde sila purén alls.)
Häll tillbaka nyponpastan i mixern och kör tillsammans med resten av ingredienserna. På min mixer finns ett soppläge som gör varm soppa av kalla ingredienser, så jag fick varm nyponsoppa direkt i mixern. Om du inte har en sådan mixer men vill ha soppan varm så värmer du den försiktigt i en kastrull efter att du har mixat den.

Kanske är det för att jag inte har ätit köpenyponsoppa på evigheter. Kanske är det för att jag har ätit en massa saker gjorda av de betydligt surare rönnbären de senaste veckorna, men den här soppan var mycket sötare mot mina smaklökar än jag hade räknat med. På ett bra sätt alltså. Så god och så härligt värmande. Riktig comfort food. Jag måste ut och plocka mer nypon, för den här nyponsoppan vill jag äta igen!

Grobladschips – det nya grönkålschips

På sommaren har jag ofta gjort grönkålschips med grönkål från min odlingslott, men det går förstås utmärkt att göra av köpt grönkål också. Jag gillar ju att samla mat i naturen, så en sommardag ställde jag mig frågan: borde det inte gå att även göra chips på vildväxande gröna blad? Jag började genast experimentera.

För att ett blad ska fungera som chips behöver det vara lite grövre, så där som grönkål är. Dessutom ska bladen inte vara för beska för då blir det beska chips. Enkel matematik.

Grobladschips – de bästa vilda chipsen

De vilda chips som blev bäst var grobladschips. Kom ihåg var du hörde det först :-) De blev krispiga och goda. Jag gjorde precis som i mitt recept på grönkålschips: massera dem med flingsalt och olivolja, sprid ut dem på en plåt eller i en långpanna, kör i ugnen på så låg temperatur som möjligt. Eftersom bladen är mindre än grönkål så går det fortare; runt fyra timmar kanske. (Du kan förstås också köra högre temperatur om du inte vill att det ska ta så lång tid, men då får du passa dem noga så att de inte bränns.)

Jag provade även att göra chips på andra vilda gröna blad. Så här blev resultatet:

maskros: nja, lite för mjuka och lite för beska
svarta vinbärsblad: nej, för beska
daggkåpa: lite för beska, tyckte jag
skräppa: ja, bra smak. Stammen blev dock för grov att äta, så man får dra bort bladet från pinnen med tänderna, vilket ju kan kännas lite osmidigt

Jag provade inte fler blad än så, men det finns självklart fler blad att prova. Men grobladchipsen är i alla fall bäst av de jag har provat hittills. Tips inför sommaren alltså!

Om du själv vill experimentera med andra blad så se till att du verkligen väljer blad som går att äta – inga förgiftningar bland bloggläsarna tack! ;-) I det här inlägget kan du läsa mer om vilda ätliga växter.

Gör din egen kombucha – recept

Dags att göra egen kombucha? Här hittar du ett recept.

Undrar om jag är på väg att utvecklas till en riktig syrningsnörd? Jag har i alla fall fastnat rejält för att syra saker, och det står alltid burkar och bubblar i köket. Bilden ovan är från i helgen, när jag hade det här på gång: kimchi, yoghurt på kokosmjölk, kombucha och syrade rödbetor. Rödbetorna är mitt första försök, och jag har förstått att det kan vara lite knepigt. Håll tummarna för att det lyckas!

Men kombuchan blir bra, och jag gör ny varje vecka. Kombucha bryggs på te, som får stå i rumstemperatur tills det bildas en svamp som kallas scoby. Denna svamp använder man sedan för att brygga en ny sats kombucha, och sedan är det bara att fortsätta att göra en ny svamp och en ny omgång dryck varje vecka. Många börjar genom att köpa en scoby eller få av någon som man känner som redan gör egen kombucha. Jag började utan att ha någon svamp, och det gick också bra.

För att kombuchan ska jäsa behöver du använda socker. Det är sockret som gör att det jäser. I den färdigjästa drycken finns, om jag har förstått det hela korrekt, nästan inget socker kvar, så det blir en nyttig dryck som du kan dricka även om du inte vill få i dig så mycket socker. Dessutom innehåller den förstås en massa fina bakterier som magen och kroppen blir glad av.

Viktigt att tänka på när du gör kombucha är att du tvättar händerna noga och rengör alla redskap och burken du använder noga. Det hela ska ju stå och jäsa och om det kommer in bakterier som inte har där att göra så kommer de också att växa till sig och då möglar alltihop.

Gör egen kombucha – ingredienser

1,5 l vatten
1 dl socker
4 påsar svart eller grönt te (eller brygg vanligt te utan påse förstås)
ca 2 dl färdig kombucha

Jag brukar inte ha något riktigt te hemma, utan dricker till vardags bara örtter, oftast yogitea. Så jag satte glatt igång att brygga kombucha på det. Och det funkade hjälpligt. Men nu några månader senare har jag förstått att man behöver använda grönt eller svart te för att scobyn ska växa till sig ordentligt. Och jag har märkt att det blir stor skillnad om jag använder grönt te jämfört med att göra kombuchan på bara örtte. Så numera använder jag två påsar Yogitea Green Tea Ginger Lemon och två påsar Yogi Tea Classic (annonslänk till Bodystore).

Första gången behöver du alltså köpa en flaska färdig kombucha (annonslänk till Bodystore) som du kan använda. I de följande omgångarna använder du bara lite av din egen färdiga kombucha till att brygga en ny sats.

Så här gör jag:

Gör egen kombucha utan svamp (scoby)

Koka upp vattnet och rör ut sockret i det.
Lägg i tepåsarna och låt alltihop svalna. (Om du använder teet när det är för varmt kan det döda svampen, precis som du inte värmer vätskan till mer än 37 grader när du bakar med jäst, du vet.)
Ta upp tepåsarna och häll i teet i en glasburk tillsammans med ett par deciliter färdig kombucha.
Täck över glasburken med något som inte är tättslutande – jag brukar använda hushållspapper och en gummisnodd.
Låt stå några veckor i rumstemperatur men inte framme i solen. Jag tror att jag lät min första omgång kombucha stå kanske 5–6 veckor. Men det kan säkert vara klart på 3 veckor också, beroende på hur varmt det är till exempel. Titta och provsmaka och se vad som händer. Den är klar när den smakar ganska surt och det har bildats en scoby, alltså en svamp. I början blev mina scobysvampar knappt ens en millimeter tjocka, men numera blir de kanske en halv centimeter.

När jag googlade inför mitt första försök så läste jag att den första omgången skulle bli helt odrickbar och bara smaka vinäger. Så blev det inte. Jag tyckte att den var helt okej att dricka – möjligtvis kan jag ha spätt ut den med lite vatten, jag minns inte – men den var inte lika god som den blir numera. Men jag gjorde ju mina första kombuchasatser på bara örtte, så det är möjligt att det blir annorlunda för dig som kommer att fatta redan från början att du behöver använda grönt eller svart te :-)

Gör egen kombucha med scoby (svamp)

När du väl har gjort en första scoby – eller om du får en av någon eller köper – så är det bara att börja om på en ny sats, bara med skillnaden att kombuchan blir godare än den första satsen.

Gör så här:

Koka upp vattnet och rör ut sockret i det.
Lägg i tepåsarna och låt alltihop svalna.
Ta upp tepåsarna och häll i teet i en glasburk tillsammans med scobyn och ett par deciliter av den förra satsen färdig kombucha.
Täck över glasburken med till exempel hushållspapper och en gummisnodd.
Låt stå en vecka i rumstemperatur men inte framme i solen. Jag har sett olika tidsangivelser här, allt från några dagar till tre veckor. Du får prova dig fram till vad som fungerar bäst för dig. För mig fungerar det rent praktiskt bra att göra en ny omgång kombucha varje helg, så jag låter den stå en vecka.

När kombuchan har jäst i en vecka, eller så lång tid du kommer fram till passar dig, så har det bildats en ny scoby. För mig brukar det fungera så att den förra veckans scoby liksom har smält och gör vätskan grumlig längst ner i burken, medan den nya scobyn ligger längst upp som ett lock. Jag silar av kombuchan så att den nya svampen hamnar i en sil och är lätt att plocka upp och använda igen. Och så rör jag runt så att det grumliga blandas ut i resten av kombuchan.

Nu kan du använda kombuchan precis som den är om du vill. Det går även bra att blanda den med till exempel någon fruktjuice eller pressad ingefära. Du kan också välja att låta kombuchan jäsa några dagar till, eventuellt med någon smaksättning, för att låta den bli lätt kolsyrad. Det brukar kallas för andra bryggningen. Då gör du så här:

Gör egen kombucha – andra bryggningen

Häll upp kombuchan på flaskor, eventuellt tillsammans med någon smaksättning. Jag har läst att man inte ska använda glasflaskor till kombucha eftersom de kan sprängas. Hittills har jag ändå använt glasflaskor, och jag antar att jag kommer att fortsätta att göra det tills det händer en olycka :-)
Som smaksättning kan du använda bär, frukt, färska örter eller något annat som du gillar. Ingefära är min favorit. Jag skär dem i tillräckligt små bitar för att de ska gå ner i flaskan bara. En bra grej med ingefära är att den verkar bidra till att det faktiskt blir bubblor i drycken. Annars har jag märkt att de varierar lite – med några andra smaksättningar blir det knappt några bubblor alls. Om du har problem med att det inte bildas några bubblor är ett tips därför att lägga i ett par bitar ingefära tillsammans med andra smaksättningar också. Fler förslag på smaksättning kommer längre ner.
Låt flaskorna stå framme i rumstemperatur i några dagar. Öppna och pys dem snabbt 1–2 gånger om dagen. Kombuchan är färdig när den bubblar och när smaksättningen eventuellt har börjat ge färg åt drycken (om du använder något som ger färg, till exempel svarta vinbär).
Sila eventuellt kombuchan om du vill få bort det som du har smaksatt med. Det gäller särskilt om det är något som guckar sig och blir ofräscht förr eller senare. Annars brukar jag bara låta det vara kvar.
Ställ in flaskorna i kylen. Fortsätt att pysa dem cirka en gång om dagen.
Drick som måltidsdryck eller när du vill. Så gott!

Gör din egen kombucha – smaksättning

Några exempel på vad du kan använda som smaksättning i andra bryggningen. Jag petar bara ner saker direkt i flaskorna, efter att ha skurit dem i så små bitar att de får plats.

ingefära i bitar
svarta vinbär
blåbär
hallon
lingon
äppelbitar
juice, till exempel färskpressad äppeljuice eller blåbärsjuice som bara består av blåbär
thaibasilika
mynta
rosmarin
basilika
citronmeliss
lakrits (jag tog lakritspastiller, alltså ren lakrits utan socker eller något annat)
hallon- eller svartvinbärsblad
citron eller lime
kanel
mango.

Vad gör man med sin scoby när man reser bort?

När jag var bortrest i sju veckor i vintras så la jag scobyn i en plastburk tillsammans med ett par deciliter kombucha och såg till att det fanns gott om plats över i burken ifall den skulle jäsa. Sedan fick den stå i kylskåpet. När jag kom hem så gjorde jag en ny omgång på svampen plus den sparade kombuchan. Det gick utmärkt.

Lycka till med din kombucha!

Jag gillar verkligen kombucha, och det är himla lyxigt att få en ny sats varje vecka. Hoppas att du också kommer igång med din kombucha. Lycka till!

Grönkålschips – på rawfoodvis eller i varmare temperatur

Grönkålen står grön och grann på min odlingslott just nu. Och grönkålschips är ju hur gott som helst! Eftersom jag tidigare hade en raw food-blogg så har jag ofta gjort grönkålschipsen på raw food-vis, det vill säga på låg värme. Så här gör jag då:

Om du har en torkugn använder du den förstås. Annars sätter du din vanliga ugn på så låg temperatur som det går. Om chipsen ska bli raw food ska de inte hettas upp till över 42 grader. Jag har inte mätt temperaturen i min ugn, så jag kan inte svära på att det här är råa grönkålschips :-)
Dra loss grönkålsbladen från den hårda stjälken i mitten och dra isär dem i mindre bitar.
Strö flingsalt över grönkålsbladen. Tänk på att inte använda för mycket salt. Bladen krymper ihop rejält i ugnen, och om du saltar som du skulle ha gjort i en sallad till exempel så blir det för mycket salt i slutänden.
Häll rejält med olivolja över bladen.
Massera in oljan och saltet i grönkålsbladen.
Ställ in i ugnen. Hur lång tid det tar beror på hur varmt det är i ugnen, men räkna med någonstans mellan sex och tio timmar. Prova dig fram, helt enkelt! Låt ugnsluckan stå lite på glänt hela tiden så att fukten släpps ut.

Om du inte har lust att vänta hela natten, och om det där med raw food inte är så noga, så går det utmärkt att höja temperaturen och köra chipsen kortare tid. Till exempel så här:

200 grader i 7–10 minuter (jag har lyckats bränna chipsen när jag kör så hög temperatur, så jag vågar mig inte på det igen)
150 grader i 15–20 minuter
100 grader i en timme – den här känns mest som min melodi just nu.

Om du gillar lakrits så vet jag att Lakritslaban brukar göra grönkålschips med lakritssmak. Det gör jag också ofta.

Gör egen kimchi – så här gör jag

Jag har så smått börjat syra saker, och det är så himla roligt och gott. Det började för någon månad sedan med att jag gjorde en omgång surkål – och faktiskt lyckades. Jag har nämligen provat någon gång tidigare, men det gick snett. Den här gången blev det gott. Så jag gick genast vidare till tyngre grejer: kimchi.

Så här har jag gjort:

Gör egen kimchi – ingredienser

1 kg salladskål
1 dl havssalt, grovt
2 msk ingefära, riven
2 pressade vitlöksklyftor
1 färsk röd chili
0,5 msk strösocker
0,5 msk fisksås

Jag tror att det är viktigt att det blir rätt proportioner mellan salladskål och salt, så jag väger salladskålshuvudet och räknar sedan om de övriga ingredienserna så att det blir rätt proportioner. I äkta koreansk kimchi ska det egentligen vara en koreansk chilipasta som heter kodjochang, som jag aldrig har provat. Men eftersom det växter färsk chili på min balkong just nu så har det känts enklast och mest hållbart att använda den. Min chilisort är inte superstark, och min kimchi blir inte heller så väldigt stark, så om man är en sådan som vill ha ordentligt med chilihetta kan det vara en bra idé att använda dubbelt eller tre gånger så mycket chili – eller en starkare sort. Man kan även ha i andra grönsaker, som morötter, purjolök och rättika, men jag har låtit det vara så enkelt att jag bara använder salladskål.

Jag har sett recept på vegansk kimchi, som ser ungefär likadana ut fast minus fisksåsen. Någon som har testat? Fisksåsen är ju jäst, och jag antar att den bidrar till jäsningsprocessen, så det vore intressant att veta om det blir lika bra utan den. Lämna gärna en kommentar om du vet! (Uppdatering: nu har jag gjort vegansk kimchi genom att bara utelämna fisksåsen, och det har jäst lika bra ändå!)

Gör så här

Skär salladskålen i lagom stora bitar. 2 x 2 centimeter till exempel. Eller någon annan storlek som du tycker passar.
Lägg kålbitarna i en skål och blanda med saltet. Massera runt saltet lite grann bland kålen så att det blandas. Låt stå några timmar. Jag har låtit det stå kanske 3–6 timmar. Det borde funka bra att lämna den under natten också.
Lägg kålen i ett durkslag och spola bort saltet. Lägg tillbaka kålen i skålen.
Blanda ihop ingefära, vitlök, chili, socker och fisksås. Häll i blandningen över kålen och massera in den ordentligt så att all kål täcks och så att den släpper ordentligt med vätska.
Lägg i kålen i en väl rengjord glasburk med tättslutande lock; en med metallspänne och gummiring som håller tätt är bra. Tryck ner kålen vartefter med knytnäven eller en träslev så att den blir tätt packad. Det är bra om vätskan som bildas täcker kålen när du är klar.
Låt kålen stå mörkt i 1–2 dagar. Öppna burken morgon och kväll och titta att det bubblar och lukta att allt verkar bra.
Låt stå i kylskåp i 5–7 dagar.
Ät och njut.

Jag tycker att det här blev helt sjukt gott, och jag har börjat ha kimchi till typ allt. Ja, utom det som jag har surkål till alltså :-) Syrat är da shit!

Torkade äppelringar

Oj, vad jag har torkat äpplen de senaste veckorna!

Så här års plockar jag äpplen ute i stället för att köpa dem i mataffären. Jag har flera äppelställen att vittja, så jag brukar kunna vara självförsörjande på äpplen hela hösten, trots att jag inte har någon trädgård. I år har jag dessutom fått äpplen av flera snällingar i min närhet, bland annat Transparente Blanche, som är en tidig och syrlig sort som inte håller så bra att lagras som de är, men som går utmärkt att torka.

En nackdel med att plocka från äppelträd som står på allmän mark är att jag inte alltid kan vänta på att frukten ska bli helt mogen, för då kanske någon annan hinner plocka dem. Därför har jag ofta rätt så sura äpplen hemma.

Men när man ska torka äpplen är det nästan en fördel att de är extra syrliga. Dessutom köpte jag äntligen en äppelurkärnare häromåret, just för att kunna göra äppelringar.

Jag har provat att torka äpplen i ugn. Då sätter jag ugnen på så låg värme som det går och så får de torka i runt sex timmar med ugnsluckan en aning på glänt för att släppa ut fukten. En plåt penslade jag med lite kokosolja med smak och strödde över kanel. Det blev gott, men jag tyckte faktiskt att de helt naturella var ännu godare. De med kokosoljan på tog dessutom lite längre tid på sig att torka.

Och så har jag provat att hänga upp äppelringarna på snöre. Jag minns från när jag var liten att min mamma torkade äppelringar i rumstemperatur hängande på snören i köket. Själv gick jag mest och åt äpplena i smyg medan de hängde på tork.

Att torka på snöre gick också bra, men det kändes en aning meckigt. Om man har ett bra ställe att hänga upp dem på så kan det vara smidigt att de kommer ur vägen i stället för att ligga och skräpa överallt.

Det torksätt som jag i slutänden fastnade för är att lägga upp äppelringarna på tidningspapper. Det har nackdelen att det tar mycket plats, och medan de torkar kan det vara svårt att hitta någonstans att äta sina måltider för att borden är fulla av torkande äpplen :-)

Men så får det bli! En omgång äpplen tar upp halva matbordet just nu, och jag hoppas gå ut och plocka mer i helgen och göra en ny omgång då. Vad vi gör med alla äppelringar? Vi äter dem som snacks bara. Det står en burk i köket sedan några veckor tillbaka, och den tar slut hela tiden.

Kvällste på vilda örter

Det här inlägget skrev jag från början i augusti 2017, och då låg det på den rawfoodblogg jag hade i några år. Nu har jag lagt ner den bloggen, men den här kunskapen vill jag gärna ska fortsätta ligga uppe på webben, så nu lägger jag den här. Hoppas att du också får nytta av informationen.

När jag var och sjöng i Värmland en vecka i somras hade jag lyxen att få en rumskamrat som visste massor om medicinalväxter. Jag följde med ut och fick en guidad tur i att plocka vilda örter till ett te. Det här är vad vi plockade:

Åkerfräken, som ska vara urindrivande och bra för levern.

Älggräs, som innehåller salicylsyra och därför är inflammationsdämpande (precis som acitylsalicylcyra som finns i vissa värktabletter).

Valeriana, som jag tycker känns svår att känna igen. Ser den inte ut som en massa andra växter? Även om bilden blev ofokuserad så kanske det går att se att den är lite vitrosa. Valeriana används för sina lugnande egenskaper och som man kan dricka på kvällen om man har svårt att somna.

Johannesört, som används mot nedstämdhet och sömnproblem. Jag fick även tips om att den är bra för huden och att man då kan lägga den i rapsolja, som man sedan smörjer in sig med. Om man gnuggar de gula blommorna så blir fingrarna lila – det kan vara ett bra sätt att känna igen blomman om man är osäker. Om du gör te på enbart Johannesört så blir det starkt rött.

Rölleka – jag gillar tydligen att ta suddiga bilder. I mitt inlägg Plocka vilda ätbara växter kan du i alla fall läsa mer om den. Den är för övrigt en av de växter som jag tycker är lik valeriana.

Groblad, som jag inte tog någon bild på. De används som bekant utvärtes för att läka sår, men den ska även ha läkande egenskaper när du äter dem eller gör te på dem.

Rödklöver och vitklöver var också med i vårt kvällste. De ska vara milt urindrivande och de ger också god smak och färg till teet.

Den här snygga buketten blev resultatet av örtpromenaden, och därefter kokade vi vatten och gjorde te på buketten. Det blev gott! Om man tycker att det blir bittert kan man alltid ha i lite honung eller någon annan sötning. Teet var även gott att dricka kallt nästa morgon.

Jag är så glad att jag fick lära mig några nya vilda växter!

Plocka vilda ätbara växter

Det här inlägget var tidigare publicerat på den rawfoodblogg som jag hade i några år. Men nu lägger jag upp det här i stället, eftersom jag gärna vill ha det kvar – inte minst för att jag själv återkommer till det varje år. Det ursprungliga inlägget skrev jag 2015, men kunskapen är ju tidlös. Jag hoppas att du också får nytta av det!

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade, och inte heller någon typ av vaniljsocker, utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!