Kvällste på vilda örter

Det här inlägget skrev jag från början i augusti 2017, och då låg det på den rawfoodblogg jag hade i några år. Nu har jag lagt ner den bloggen, men den här kunskapen vill jag gärna ska fortsätta ligga uppe på webben, så nu lägger jag den här. Hoppas att du också får nytta av informationen.

När jag var och sjöng i Värmland en vecka i somras hade jag lyxen att få en rumskamrat som visste massor om medicinalväxter. Jag följde med ut och fick en guidad tur i att plocka vilda örter till ett te. Det här är vad vi plockade:

Åkerfräken, som ska vara urindrivande och bra för levern.

Åkerfräken
Åkerfräken

Älggräs, som innehåller salicylsyra och därför är inflammationsdämpande (precis som acitylsalicylcyra som finns i vissa värktabletter).

Älggräs
Älggräs

Valeriana, som jag tycker känns svår att känna igen. Ser den inte ut som en massa andra växter? Även om bilden blev ofokuserad så kanske det går att se att den är lite vitrosa. Valeriana används för sina lugnande egenskaper och som man kan dricka på kvällen om man har svårt att somna.

Valeriana

Johannesört, som används mot nedstämdhet och sömnproblem. Jag fick även tips om att den är bra för huden och att man då kan lägga den i rapsolja, som man sedan smörjer in sig med. Om man gnuggar de gula blommorna så blir fingrarna lila – det kan vara ett bra sätt att känna igen blomman om man är osäker. Om du gör te på enbart Johannesört så blir det starkt rött.

Johannesört
Johannesört

Rölleka – jag gillar tydligen att ta suddiga bilder. I mitt inlägg Plocka vilda ätbara växter kan du i alla fall läsa mer om den. Den är för övrigt en av de växter som jag tycker är lik valeriana.

Groblad, som jag inte tog någon bild på. De används som bekant utvärtes för att läka sår, men den ska även ha läkande egenskaper när du äter dem eller gör te på dem.

Rödklöver och vitklöver var också med i vårt kvällste. De ska vara milt urindrivande och de ger också god smak och färg till teet.

Den här snygga buketten blev resultatet av örtpromenaden, och därefter kokade vi vatten och gjorde te på buketten. Det blev gott! Om man tycker att det blir bittert kan man alltid ha i lite honung eller någon annan sötning. Teet var även gott att dricka kallt nästa morgon.

Jag är så glad att jag fick lära mig några nya vilda växter!

Plocka vilda ätbara växter

Det här inlägget var tidigare publicerat på den rawfoodblogg som jag hade i några år. Men nu lägger jag upp det här i stället, eftersom jag gärna vill ha det kvar – inte minst för att jag själv återkommer till det varje år. Det ursprungliga inlägget skrev jag 2015, men kunskapen är ju tidlös. Jag hoppas att du också får nytta av det!

Under yogafestivalen på underbara Ängsbacka var jag på en workshop om ätliga växter. Det var en kort vandring, ledd av Johan Erle, där vi fick lära oss att känna igen några av de vanligaste ätliga gröna växterna som finns i diken och på ängar på många ställen i Sverige. Efteråt gjorde Johan en grön smoothie av växterna.

Innan jag var med på den här vandringen så hade jag i princip bara koll på maskros, nässlor och harsyra. Och så kirskål, som jag nyligen hade lärt mig att känna igen. Växtvandringen passade min nybörjarnivå utmärkt, och nu har jag koll på några fler ätliga växter. Vill du också lära dig att hitta gröna blad ute i naturen? Här får du veta vad jag lärde mig.

Ät mer klorofyll

Att gröna blad är nyttigt kommer inte som någon nyhet. Enligt Johan Erle är det klorofyllet i de gröna växterna som vi vill åt. Han menar att vi bör få i oss 200–300 gram klorofyllfyllda gröna blad. Och det är rätt så mycket. Många av oss äter kanske snarare 20–30 gram gröna blad per dag.

Gröna vilda växter är även en bra källa till mjölksyrabakterier, som du kan äta i stället för att ta probiotikakapslar.

Ju senare på säsongen, desto mörkare blad har växterna och desto mer av det nyttiga klorofyllet innehåller de. Om du har lärt dig att du ska plocka de spädaste bladen och att nässlor helst ska plockas innan de blommar, så handlar det om att de späda bladen är mindre bittra och alltså godare. För nyttigheternas skull är det bättre att plocka större och mörkare blad, som du lättare hittar senare på säsongen.

Groblad plockas späda

Du har kanske hört att det går att använda groblad som plåster, men de går även att äta. Groblad är undantaget som bekräftar regeln om späda blad. Grobladen vill du plocka när de är små och ljusa. De större bladen innehåller så mycket trådar att det inte går att mixa sönder dem i en smoothie.

Visste du att psylliumfrön kommer från groblad? Det visste inte jag. Fröna finns på grobladens blomma, en knopp som växer rakt upp från jorden. Om du vill använda fröna väntar du tills de har blivit helt svarta innan du skördar dem och torkar dem.

Nässlor ger gott om proteiner

Nässlor är mycket proteinrika, och du kan alltså plocka dem hela säsongen, inte bara i maj. Om du vill spara nässlorna kan du torka dem, mala dem till pulver och göra en grön smoothie av under vinterhalvåret.

Förutom att använda bladen kan du vänta tills de ger frön, repa fröna och torka eller frysa in dem. Att nässlorna bränns behöver du inte bry dig om ifall du tänker mixa dem i en smoothie – då bränns de inte längre. Däremot kan det förstås vara skönt att ha ett par trädgårdshandskar när du plockar nässlorna.

Kirskål går också att äta hela säsongen

Även här gäller att ju större och mörkare blad, desto nyttigare. Men personligen tycker jag att kirskål kan smaka riktigt illa, så jag håller mig nog till späda blad ändå, och har inte i för stor mängd av dem i min smoothie.

Rallarros – använd blommor och blad

På rallarros eller mjölkört kan du använda både bladen och blommorna. Plantan är runt en meter hög. Rallarrosen är växten med lila blommor som du ser i den övre delen av bilden. Längre ner tycker jag mig se rölleka.

Rölleka – en liten ingrediens i din smoothie

Längs med röllekans stam växer små och småflikiga blad som du kan ta med i din gröna smoothie. Det är också vanligt att bladen växer för sig utan några blommor. Bladen är rätt så bittra, så ta inte för många i din smoothie.

Röllekan ska även vara blodförtunnande, och enligt Johan innehåller den lyckohormoner :-) Du kan även använda blommorna till att torka och göra te av.

Skräppa ger syra

Skräppa är en syrlig växt, ungefär som harsyra eller ängssyra. Skräppan ger bra syra i en grön smoothie, men använd inte för mycket av den, för då blir det för syrligt.

Maskrosblad är godast späda

Även maskrosbladen ger mer klorofyll ju mörkare grön färg de har. Men efter att ha experimenterat lite med smoothies så plockar jag ändå hellre de små och späda. Det blir helt enkelt inte gott annars.

Daggkåpa mot mensvärk

Daggkåpa är en växt som traditionellt har använts mot mensvärk. Torka dem i så fall och koka te på dem. Men det går även att använda de gröna bladen färska i en smoothie som en källa till klorofyll. Även här gäller att de späda bladen är godare men de större och mörkare är nyttigare.

Vinbärsblad och hallonblad är gott

Hallonblad och vinbärsblad ger god smak till en smoothie. Jag har använt svartvinbärsblad både att koka te på och att blanda i en grön smoothie.

Svinmålla ger mild smak

Svinmålla är den växt som jag tycker är svårast att känna igen av dem jag lärde mig av Johan. Det är också den växt som jag har haft svårast att hitta. Och det är synd för den är mycket mild och därför skulle jag gärna använda en hel del i mina smoothies för att i stället kunna använda mindre mängd av andra, bittrare växter. Som extra hjälp på traven att känna igen svinmållan får du två bilder på den:

Tistel sticks bara när du plockar dem

Jag har aldrig tänkt på att tistlar går att äta, men det går alltså alldeles utmärkt. Precis som med nässlorna så behöver du bara tänka på att de sticks när du plockar dem och hanterar dem. När de väl är mixade kommer du inte att bränna dig på dem. Även de lila blommorna går att äta.

Nate eller våtarv ger mild smak

Nate eller våtarv är pyttesmå, gröna blad som liksom är ett litet trassel som växer nära marken. De är milda och därför kan du ha i rejält av dem i din gröna smoothie. Nate kan man börja plocka tidigt på våren.

Gör en grön smoothie av vilda växter

Hur gör man då en smoothie av vilda gröna blad? Du behöver du en mixer med hög hastighet. En matberedare fungerar inte så bra, eftersom den inte maler sönder bladen ordentligt och du kommer få en smoothie som du måste tugga.

Det går förstås bra att bara mixa växterna med vatten. Då kommer den att smaka precis som växterna gör – på gott och ont. Johan blandade en variant med avokado, banan och päron. Det blev riktigt gott. Han pratade sig också varm för att vanilj fungerar mycket bra för att mildra växternas bitterhet. I en andra omgång blandade han i ett proteinpulver gjort på groddat brunt ris och smaksatt med vanilj. Det blev en mycket söt och god smoothie.

När jag gör smoothie på egen hand har jag också kört banan, päron och eventuellt avokado. Och så ordentligt med vaniljpulver (alltså inte proteinpulver som Johan hade, och inte heller någon typ av vaniljsocker, utan bara vanilj).

Första gången jag gjorde en smoothie efter att jag hade lyssnat på Johan så plockade jag glatt de största och grönaste bladen på växterna. Och så gick jag hem och mixade en smoothie. Och hu, så äcklig den blev!

Nu har jag lärt mig att blanda växterna bättre. Hittar jag svinmålla och nate (våtarv) så har jag i ordentligt av det. Kirskål och maskrosor har jag inte i för mycket av, och framför allt väljer jag små och späda blad av dem. Och så gillar jag syra, så jag har gärna i en del harsyra till exempel.

Enklast för att få en bra blandning är att smaka på alla sorters blad medan du plockar. Om du grinar illa av något så vill du antagligen bara ha i några enstaka sådana blad i din smoothie, så att du inte känner smaken av dem.

Du bör också tänka på att inte plocka dina blad för nära en vältrafikerad väg. Femtio meter läste jag någonstans. Seså, ut med dig i naturen nu och botanisera. Lycka till!

Pin It on Pinterest