Etikettarkiv: odling & självhushållning

Nästan semester

Jag vet inte vad jag ska skriva för att det här inte ska bli ytterligare ett jag-vill-verkligen-blogga-men-jag-hinner-inte-just-nu-inlägg. Men jag sliter vidare med självhushållningen och odlingen. Jag funderar mycket på vad jag behöver göra annorlunda nästa vinter och vår för att det inte ska vara så här slitigt nästa år också, för det är inte långsiktigt hållbart för mig att jobba så här mycket med odlingen. I alla fall inte om jag ska fortsätta göra annat också parallellt. Jag har skrivit en lista med saker som jag behöver göra annorlunda – kanske återkommer jag till det på bloggen.

Nu är i alla fall planen att jag ska ta semester. Från jobb-jobbet alltså, inte från självhushållningen. Men även den hoppas jag kunna dra ner på intensiteten i, för jag skulle behöva vila. Och jag skulle verkligen vilja läsa böcker och göra saker bara för att jag känner för det.

Om jag hinner klart idag så börjar semestern ikväll. Annars blir det några timmar vid datorn i morgon också. Min plan den närmaste tiden är att jobba på med odlingen i någon vecka till, så att jag får undan det värsta som står och stampar ute i trädgården. Efter det vill jag komma in i ett lugnare tempo. En tanke jag har tänkt är att ha en varannandagstillvaro, där jag varannan dag jobbar med att odla och självhushålla och varannan dag är ledig och kan läsa böcker, chilla eller göra någon utflykt. Vi får se. Jag vet inte hur det är att vara självhushållare på sommaren – förra året flyttade vi, så då var allt kaos.

Flytten ja – det är ett år sedan nu. Tänk att vi har bott här i ett år. Vilket intensivt år det har varit! Så knasigt – man flyttar väl inte ut på landet för att stressa ihjäl sig ;-) Nej, ett lugnare liv än så här vill jag få till framöver.

Och blogga mer vill jag göra också. Jag får se hur det känns när jag har kommit ner i varv lite senare under sommaren. Om jag har lust att blogga då. Eller om bloggen får vila till efter semestern. Den som lever får se. Hoppas att du har lust att titta in här igen efter sommaren, för senast då blir det fler inlägg.

Ha det skönt och somrigt så länge! :-)

Varför odlar jag?

Jag i lilla växthuset

Sedan vi flyttade till hus i juli har odling varit min högsta prioritet. Men varför?

Det korta svaret är att odla den mat som mitt hushåll ska äta känns som det mest meningsfulla jag kan göra just nu. Det betyder inte att allt annat jag gör är meningslöst. Det betyder inte att allt annat du gör är meningslöst. Och det betyder inte heller att mitt liv var meningslöst innan jag flyttade och fick chans att börja odla mer :-)

Jag tycker att det känns otroligt meningsfullt att

  • odla min egen mat
  • göra jord av mitt matavfall och sedan odla ny mat i den jorden
  • lära mig hur man kan sluta kretslopp (som i exemplet ovan eller till exempel att samla regnvatten för att vattna grönsakerna med)
  • lära mig hur jag skulle kunna klara mig när vi inte längre kan transportera mat kors och tvärs över jorden utan behöver äta det som vi kan få tag i nära oss
  • slippa bidra till att det tillverkas en förpackning av plast som min spenat ska förvaras och transporteras i.

Jag använder mest orden odla och odling när jag pratar om det här jobbet som jag gör, men egentligen räknar jag även in självhushållning i form av att vara ute och samla mat som växer i det vilda – och att förädla det jag odlar och samlar till en form som faktiskt går att äta. Alltså att laga mat av skörden, mjölksyra grönsaker, göra nyponsoppa eller rönnbärsdricka, förvälla och frysa in svamp och så vidare. (Däremot inte så mycket syltande och saftande för min del, men det är ju annars också ett sätt att förädla skörden.)

Det här var året när jag äntligen började plocka svamp. Här Karl Johan

Ett praktiskt arbete som jag klarar av

En del i att det känns så meningsfullt för mig att odla handlar nog om att det är ett praktiskt arbete som jag klarar av att göra. Jag är extremt opraktisk annars och skulle aldrig kunna bygga ett hus till exempel. Jag har inte tålamod att göra saker som måste mätas exakt och bestå av räta vinklar. Jag kan inte heller hantera en symaskin eller sticka en tröja. Men odling är så förlåtande. Det gör inget om det blir snett. Det gör inte så mycket om någon gröda inte grodde eller blev uppäten av jordloppor – så länge jag har odlat tillräckligt mycket annat som faktiskt blev lyckat.

Örtträdgården på framsidan av huset

När jag odlar minskar min klimatångest

En stor del i min känsla av meningsfullhet är att jag känner att jag gör något som minskar mitt klimatavtryck. När jag odlar är jag en planetskötare, om än i liten skala. Självklart är det en droppe i havet, och det skulle få större genomslag om jag ägnade tiden åt klimataktivista och påverka samhället och politikerna. (För att inte tala om hur mycket lättare det vore att minska mina utsläpp om jag bara bestämde mig för att hoppa över min årliga flygresa till La Gomera. Fast nu när jag skriver det så inser jag ju att lätt vore det ju inte alls, för då skulle jag redan ha gjort det. Att ta bort den flygresan är en av de svåraste sakerna för mig personligen att göra för klimatet.)

Men på min klimatresa är det odling som är nästa etapp. Min klimatångest har minskat mycket sedan jag flyttade; jag har faktiskt knappt känt av den alls. Det beror beror absolut inte på att jag tycker att jag nu lever som jag borde och därför inte behöver ändra min livsstil mer. Tvärtom är jag i en period nu i samband med flytten när jag konsumerar betydligt mer än jag har ambitionen att göra, och även åker fossilbil betydligt mer, för att köpa diverse saker som jag eller vi behöver under en kom-igång-period. Jag tror inte heller att faran är över nu bara för att jag odlar. Den mänskliga civilisationen är ju fortfarande på väg käpprätt åt fel håll, och jag vill fortsätta min resa mot ett mer planetvänligt liv på olika sätt, precis som jag tror och hoppas att du också gör. Men odlingen gör att jag hela tiden gör något praktiskt som leder mig i rätt riktning. Varje dag får jag en fysisk och konkret påminnelse om att jag gör något rätt. Det känns meningsfullt för mig.

Trädgårdsportlak – en ny bekantskap för mig

Är odling passiv inkomst?

Du som följer bloggen vet att jag har pratat en hel del om passiva inkomster (numera bloggar jag om passiva inkomster på en separat blogg). Jag har hittills inte sett odling som en del av mina passiva inkomster, eftersom det är många timmars hårt jobb till en oerhört låg timpenning. Jag har snarare sett det som en del i att downshifta, som det heter på modern svenska: jag minskar mina utgifter och behöver då inte dra in lika mycket pengar, vilket gör det lättare att leva på passiva inkomster. Men om jag tänker efter så fungerar det på samma sätt som att skriva böcker: jag lägger hundratals timmar på något som är roligt och som jag hoppas kommer att ge mig betalt någon gång i framtiden. I det här fallet inte i form av pengar utan i form av mat. Min plan är att minska mina matkostnader rejält från och med nästa sommar. I år går odlingen däremot på ett kraftigt minus eftersom jag har gjort en massa investeringar för att komma igång: jord, trädgårdsredskap, ett tunnelväxthus och så vidare. Jag räknar dock med att de här investeringarna kommer att ge avkastning på sikt.

Tunnelväxthuset

Hur går det hittills?

Hur går det då? Blir det någon skörd i år? Jag är långt ifrån att ha någon självhushållning att tala om – vi flyttade den 2 juli, så det blev en sen odlingssäsong. Men bladgrönsaker har vi varit självförsörjande på i någon månad nu. Det finns även en del örter. Och just nu har jag mycket potatis och en del lök. Tomater har det funnits en del, för det började jag odla i lägenheten redan i våras, men det är långt från självförsörjningsmängder. Jag har en hel del plantor med olika grejer som jag inte har gett upp hoppet om än, men det har redan varit några frostnätter, så jag misstänker att det blir svårt. Kål och bönor har gått riktigt, riktigt dåligt. I somras blev alla sorters kål som jag försökte mig på angripna av jordloppor. Men jag har några grönkålsplantor som jag sådde sent som äntligen börjar ta sig. Bönorna vet jag inte varför de inte har blivit något, men jag har i alla fall fått till några enstaka bondbönor som det nog är dags att skörda nu. Och så har jag varit ute och samlat en massa mat i naturen förstås, även om jag inte har kunnat prioritera det så mycket som jag hade velat.

Lilla växthuset för några veckor sedan

Det som jag är mest nöjd och stolt över är att jag har gjort så mycket jobb med att skapa nya odlingsbäddar. Det är ett jobb som jag kommer att ha igen nästa år och i min odling framöver. En siffra som brukar dyka upp i självförsörjningskretsar är att man behöver odla upp 500 kvadratmeter för att bli självförsörjande om man är en familj på två vuxna och två tonåringar. (Jag är osäker, men jag tror att man räknar med att den familjen även äter lite animalier.) Vi är bara två vuxna, och en tanke jag har är att jag behöver odla upp 250–300 kvadratmeter för att vi ska kunna vara självförsörjande. (Jag skriver jag, eftersom det är jag som står för odlingen, även om maken har hjälpt mig mycket, både med praktiska göromål och en del rent fysiskt som att gräva eller förflytta jord från en plats till en annan på tomten. Och att åka och handla saker, eftersom jag inte kör bil.) En gissning är att jag har fått till drygt 100 kvadrat odlingsmark nu. Och det är rätt bra jobbat på mindre än tre månader om jag får säga det själv!

Sydosthörnet – den senaste växtplatsen på tomten

Nyponsoppa med bara frukt

Röda nypon som nästan lyser i solen

Det är nyponsäsong och sedan flytten finns det äntligen en riktigt bra mixer i mitt hushåll. Denna kombo måste firas! Jag gjorde den här nyponsoppan.

Ingredienser:

  • ca 3 dl nypon
  • 4 mogna bananer
  • 1 äpple
  • 1 liter vatten

Det här är ingen exakt vetenskap, och jag har ärligt talat inte hundraprocentig koll på hur mycket av allt jag använde, men du fattar proportionerna ungefär :-)

Gör så här:

  1. Ta bort änden och den eventuella kvistbiten från nyponet så att bara bäret blir kvar.
  2. Kör nyponen i mixern tillsammans med ett par deciliter vatten, eller så mycket som behövs för att det ska funka att mixa en pasta eller puré av det.
  3. Sila nyponpurén genom en sil för att få bort kärnorna. (Jag har hört att man ska kunna använda hela nyponen med kärnor och inte behöva sila, men jag fick en massa kärnor i munnen som jag inte alls kunde äta. Kanske får jag prova igen och köra dem längre eller vrida upp mixern på max, för det vet jag inte om jag gjorde.) (Uppdatering: jo, nu har jag kört mixern på max, och då gick det att mixa ner även kärnorna så att jag inte behövde sila purén alls.)
  4. Häll tillbaka nyponpastan i mixern och kör tillsammans med resten av ingredienserna. På min mixer finns ett soppläge som gör varm soppa av kalla ingredienser, så jag fick varm nyponsoppa direkt i mixern. Om du inte har en sådan mixer men vill ha soppan varm så värmer du den försiktigt i en kastrull efter att du har mixat den.

Kanske är det för att jag inte har ätit köpenyponsoppa på evigheter. Kanske är det för att jag har ätit en massa saker gjorda av de betydligt surare rönnbären de senaste veckorna, men den här soppan var mycket sötare mot mina smaklökar än jag hade räknat med. På ett bra sätt alltså. Så god och så härligt värmande. Riktigt comfort food, som Nigella skulle ha sagt. Jag måste ut och plocka mer nypon, för den här nyponsoppan vill jag äta igen!

Röda nypon som lyser i solen.

En annorlunda sommar

Nä, nu får det vara slut! På den här bloggpausen alltså. Jag har haft en annorlunda sommar eftersom jag har flyttat. Nu bor vi här:

Vårt hus under regnbågen

Det känns precis hur bra som helst. Det är supermysigt att bo i hus: att få komma ner på marken igen, att vara i naturen så fort jag kliver ut genom dörren, och framför allt att få komma igång och odla ordentligt. Jag vill ju kunna odla en stor del av vår mat själv. Huset ligger i Ärla, 1,5 mil från Eskilstuna, 15 mil från Stockholm.

Jag odlar

Det har varit en slitig sommar. Som jag har skrivit om tidigare tycker jag att det är jobbigt att flytta. Och när vi väl var på plats så ville jag komma igång med odlingen så fort som möjligt. Vi flyttade den 2 juli, så odlingssäsongen började sent. Jag beställde tre lastbilslass med jord, som landade på tomten några dagar senare, och så körde jag igång. Jag kände hela tiden att jag var sent ute, så det fanns en stress i odlingen den här sommaren som jag hoppas att jag kan frigöra mig från kommande somrar. Men nu, två månader senare, tycker jag att jag har gjort allt jag har kunnat för att komma igång. Jag känner alltså inte den där stressen längre, men jag sliter fortfarande hårt. I helgen som var jobbade jag två tolvtimmarspass, åtminstone om jag i odlingsjobbet även räknar in att samla mat och att förädla den, alltså laga till det jag odlar och samlar.

Jag måste visst alltid vara besatt av något, och just nu är jag besatt av odling – jag skulle lätt kunna tänka mig att fylla en hel blogg med det. Alltså inte ett blogginlägg utan en hel blogg, den här bloggen till exempel :-) Räkna alltså med att jag kommer att återkomma till ämnet framöver.

Vill du läsa mer om odling här på bloggen? Vad skulle du vilja att jag skrev om i så fall?

Jag lär mig plocka svamp

Något jag hade bestämt mig för att ta tag i den här hösten var att plocka svamp. För några veckor sedan hade jag aldrig plockat en svamp i hela mitt liv. Detta alltså trots att jag de senaste åren har blivit mer och mer intresserad av att gå ut och plocka min egen mat. Svamp var en pusselbit som saknades. Jag hade anmält mig till en svampkurs i Eskilstuna nu i höst men den blev inställd, och jag tycker inte riktigt att jag har tid att åka till Stockholm för en svampkurs den här hösten – jag har redan lite för många Stockholmsturer inplanerade under hösten; jag som mest vill vara hemma och odla och ta tag i allt det där som vi fortfarande inte har hunnit fixa med hemmet.

Men. Då dök min svåger upp som en skänk från himlen. Han bodde hos oss en helg och kan mer om svamp än mig och maken. (Det var i och för sig svårt att kunna mindre än vi :-D) Så vi följde med honom på en promenad i skogen där vi bor, och jag fick plocka mitt livs första svampar. Vi hittade finfina kantareller och jag lärde mig att känna igen soppar i allmänhet och karljohansvampar i synnerhet. Så nu är jag en sådan som plockar svamp. Yay!

Jag vill absolut lära mig fler svampar, men eftersom jag just nu snubblar över karljohansvamp så fort jag lämnar huset så känns det som att jag kan hanka mig fram på den lilla svampkunskap jag har ett tag till. Så det blir karljohan för hela slanten i år – förhoppningsvis med några fler kantarellinslag, för faktum är att jag redan har hunnit tröttna lite på karljohan. Och så satsar jag på att lära mig mer nästa höst. Då får jag gå en svampkurs i Stockholm om jag inte hittar någon i Eskilstuna.

Karl johan

Vad har jag gjort mer?

Jag har gjort tre resor under sommaren:

  1. Yogafestivalen på Ängsbacka. Festivalen var lika fantastisk som vanligt, men jag kunde inte riktigt ta till mig det. Det här var bara ett par veckor efter flytten, och jag kom inte in i festivalflödet utan hade nog helst velat vara hemma och fortsätta odla.
  2. Finnhamn. Det är en tradition att åka till Finnhamn några dagar på sommaren med min vän och språkkonsultkollega Anna. Det var mysigt och bra, men jag var trött och kanske inte helt närvarande. Dessutom hade jag dragit på mig en förkylning när jag var på Ängsbacka, och den passade på att kulminera under de här dagarna.
  3. Höga kusten. Det var fint! Maken och jag skulle på bröllop, och eftersom jag aldrig hade varit på Höga kusten tidigare, så ville jag gärna passa på att se mig omkring. Vi hyrde en sjöbod i den mysiga fiskebyn Bönhamn, där vi hade en brygga som terrass. Turistsäsongen var över, så det var riktigt lugnt, för att inte säga öde, i Bönhamn. Det passade oss finfint.

Jag har plockat lite blåbär, men inte så mycket som jag hade velat – odlingen hade högre prioritet. Jag har lyssnat på Sommar i P1 som vanligt – jag får se till att återkomma med ett inlägg om vilka som var mina favoriter. Jag har inte läst så mycket böcker som jag brukar.

Jag har inte gjort planer för det kommande året

Normalt är sommaren den period när jag gör storslagna planer för det närmaste året. När jag är så där ordentligt nervarvad som jag blir efter en lång semester är det bästa tillfället för mig att planera framåt. I år kom jag inte till det läget. Jag kopplade verkligen bort jobbet, men flytten och det intensiva odlandet tog all min energi, och nu är jag ju besatt av odling, så jag har inte alls någon lust att göra planer för några andra delar av livet :-) Så för första sommaren på massor av år har jag inte satt upp mål och planer för året (när jag säger året menar jag alltså sommaren 2019 till sommaren 2020, för alla vet ju att det är läsåret som är det riktiga året ;-)) . Förutom att odla då. Jag känner mig faktiskt lite vilsen. Jag får se om jag tar tag i att sätta upp mål senare under hösten. Eller i januari. Eller inte alls.

Nu är det höst

Men nu är det höst! Känns inte det rätt gött ändå?

Min senaste växtplats, som blev klar i helgen som gick