I senaste Babel pratar programledaren Jessika Gedin och författaren Bodil Malmsten om att använda prokrastinering som en kreativ drivkraft. Malmsten berättar att hon har ett stort romanprojekt på gång som hon skriver på hela tiden men aldrig kommer någonstans med. Men under tiden har hon skrivit flera av det som hon kallar loggböcker, alltså mer kåserande böcker. Böckerna verkar helt enkelt ha blivit skrivna som ett sätt att skjuta upp skrivandet på den ”riktiga” boken.
Jag är rätt bra på att prokrastinera, om jag får säga det själv, så jag erkänner att ett sådant arbetssätt lockar mig. Om jag behöver få något gjort som känns lite motigt så får jag helt enkelt ge mig själv en arbetsuppgift som känns ännu jobbigare. Och medan jag försöker undvika att göra det där superjobbiga så blir allt det där som bara var lite jobbigt gjort i ett huj! Kan det vara så enkelt? Någon som har provat?