Det har gått åtta år sedan jag skrev det här manuset

Det är fredag, hurra! Det betyder att jag får vara författare :-) Fast jag får erkänna att jag lät mitt vanliga jobb inkräkta en del på den här dagen – jag hade några saker som jag inte hade hunnit färdigt med tidigare i veckan. Men nu är det romanprojektet som gäller.

När jag tittar bland mina mappar i datorn upptäcker jag att gjorde synopsis till det här manuset, romanen A (jo då, jag ska snart berätta vad boken heter) på hösten 2004, när jag gick en kurs på Skrivarakademin. Och sedan skrev jag manuset i början av 2005. 2005!! Det är alltså åtta år sedan jag skrev det här manuset! Då fattar ni hur mycket det är dags att det kommer ut nu?

Romanen A är det andra romanmanus jag har skrivit (det första är preskriberat). När jag skrev det så gjorde jag ett experiment: jag skrev manuset rakt igenom utan att gå tillbaka och ändra eller redigera något. Jag ville se om det var ett arbetssätt som passade mig. Det gick snabbt att skriva: jag skrev manuset på tre månader. Då hade jag alltså arbetat fram ett detaljerat synopsis innan. Men redigeringsfasen blev desto längre. Jag vill minnas att det tog ett och ett halvt år innan jag kunde skicka manuset till en lektör. Och det är för lång tid för mig. Jag gillar inte riktigt att vara i redigeringsfasen. I synopsisfasen och skrivfasen får jag använda mer av min kreativitet och det är då jag trivs bäst. Så det här arbetssättet passar inte mig.

När jag skrev nästa manus, romanen B, tog jag längre tid på mig och gick tillbaka och ändrade saker längs vägen. Det manuset har jag inte redigerat – eller ens läst igenom – än, men jag räknar med att det går snabbare och att det är ett betydligt bättre råmanus än vad romanen A var.

Men åter till nutid. Det första steget i redigeringen nu (ja, det här är alltså ungefär urtisjuttonde redigeringsomgången för det här manuset) är att jag läser igenom hela manuset från början till slut utan att ändra något. Parallellt med läsningen gör jag en lista på saker som jag ser att jag behöver göra. Att jag inte ändrar något på en gång beror på att jag vill skapa mig en helhetsbild av manuset – det har gått några år sedan jag jobbade med det sist, och om jag läser hela manuset rakt igenom får jag en bättre känsla för helheten.

Det första steget i egenutgivningen är … äsch, det vet jag inte riktigt. Jag står fortfarande och stampar. Läser information som jag har samlat på mig. Väntar på att de två böckerna om egenutgivning som jag beställde ska dimpa ner i brevlådan, eftersom jag tänker mig att de kommer att hjälpa mig att komma igång.

Nu ska jag gräva ner mig i manuset ordentligt en stund. Sedan är det helg. En välförtjänt sådan eftersom jag har jobbat mycket i några veckor.

4 reaktion på “Det har gått åtta år sedan jag skrev det här manuset

    1. jennyforsberg

      Krönikören: Faktum är att den nog har passerat bäst före-datum i sitt nuvarande skick :-) Men om jag bara ändrar lite småsaker så blir den färsk och fräsch och nästan som ny igen ;-)

      Svara
  1. Elins kammare

    Hej! Hittade precis hit till din blogg, den är helt i min smak, går nu en författarlinje och siktar på språkkonsultprogrammet i höst! Så jag behöver alla tips och all motivation jag kan få. :)

    Har du läst ”Konsten att ge ut böcker på eget förlag”? Den hjälpte mig mycket när jag skrev mitt gymnasieprojekt om bokutgivning. Den är skriven av Katharina Wolf-Brandt och kan varmt rekommenderas! Om du är intresserad av min projektrapport kan du få ta del av den om du tror den kan hjälpa.

    /Elin

    Svara
    1. jennyforsberg

      Elin: Kul att du gillar bloggen – och att du vill bli språkkonsult! Tack för boktipset – jag måste absolut kolla in den boken! Och ja tack, jag läser gärna din rapport! Finns den så att du kan mejla den så tar jag gärna emot den på jenny snabel-a iklartext punkt se – eller ligger den uppe på nätet någonstans?

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *