Jag lever i det förflutna

Ibland när jag redigerar Akrobaten-manuset så dyker det (fortfarande) upp saker som avslöjar att det har gått nio år sedan jag skrev texten. Ungdomar som lyssnar på cd-skivor – Hallå, hur många ungdomar gör det i dag? Folk som pratar fasta telefoner, där de borde ringa på mobilen.

Ibland handlar det också om att jag har utgått från hur det var när jag var ung. Om jag skriver utifrån tonårsperspektivet är det naturligt att jag tänker mig in i hur det var jag var tonåring. Kanske tänker jag inte på att dagens ungdomar använder dator till saker som man gjorde med papper och penna när jag var tonåring. (Nu låter det som om jag var i åttioårsåldern, men det har ju skett en hel del teknisk utveckling på de tjugo år som har gått sedan jag var i tonåren.) Sådant kan vara svårt att upptäcka på egen hand också – när jag läser igenom manuset känns de här sakerna fortfarande självklara för mig. Så vi får väl se vilken sådan blunder som kommer att finnas kvar i den färdiga boken :-)

Fyra dagars redigering av Akrobaten-manuset fick jag in förra veckan. Jo, jag vet att jag sa att jag skulle redigera i fem dagar, men så var det en del jobbadministration som behövde göras också, som jag trodde att jag skulle kunna göra med vänsterhanden under de här dagarna, men allt det blev kvar till söndagen.

Men jag är mycket nöjd med mitt arbete ändå. Min bedömning är att jag har ungefär tre dagars redigeringsarbete kvar med Akrobaten nu. En av dem planerar jag att göra på fredag.

Det här betyder förstås att det är dags att ta tag i själva bokutgivningen igen också. *blundar och håller för öronen och hoppas att det ska lösa sig på egen hand tills jag är klar med redigeringen*

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *