Det råder delade meningar om det här med semester. En tämligen vanlig åsikt som jag hör är att den som har ett tillräckligt roligt jobb inte behöver ha semester. Jag håller inte med. Jag jobbar periodvis hårt och mycket. Eftersom jag ofta jobbar med saker som engagerar mig, till exempel mina böcker, så har jag svårt att koppla bort jobbet när jag är ledig. Jag är noga med att ta ledigt på helgerna, och jag lyckas med det till kanske 95 procent; det är också viktigt för mig. Men jag kommer inte ner i varv på bara två dagar. Jag jobbar oftast sent på fredagskvällar och vaknar med jobbtankar i huvudet på lördagen.
Att komma ner i varv tar lång tid för mig. Jag behöver nog ett par veckor till det första steget, avgiftningen eller vad vi ska kalla det. Därefter vidtar stadiet när jag är avslappnad, när jag blir dagvill, när tankarna börjar sväva iväg. Det kan vara den bästa tiden på året. Det är nog den enda tiden när min hjärna får vila ordentligt. Det är otroligt välbehövligt.
Det är i det stadiet jag börjar fundera på mål och strategier för det kommande året. För mig är det på sommaren jag stämmer av läget och tänker nytt. Jag har kommit ur de vanliga hjulspåren och kan tänka smarta tankar om vad jag vill ägna mig åt och vad jag vill ändra i mina rutiner. Jag låter det ta tid. Gärna flera veckor. På semestern tar saker tid, eftersom jag är så upptagen med att vara ledig. Läsa böcker och sånt där viktigt, ni vet.
När semestern närmar sig sitt slut skriver jag ner mina mål och gör planer för kommande rutiner. Jag har ny energi, och förhoppningsvis lyckas jag undvika att bara göra precis som vanligt.
Jag har märkt att jag inte alltid får förståelse inom författarskrået för att jag behöver semester även från skrivandet. De flesta författare jobbar ju precis som jag med andra saker för att försörja sig. Och många ser semestern som det bästa tillfället att få skrivtid. För mig funkar det inte. Jag har försökt någon sommar. Inte att skriva på heltid eller så men att skriva en timme om dagen. Jag fick en hel del skrivet, men jag kom inte alls ner i varv på samma sätt. Jag var inte lika utvilad efter sommaren, och så var det ett helt år kvar till nästa chans att komma ner i varv ordentligt. Det försöket gör jag inte om i första taget.
Men nu loggar jag ut. I min komma-ner-i-varv-strategi ingår att inte vara lika uppkopplad som vanligt. Något enstaka blogginlägg blir det nog men inte varje vecka. Och antagligen kommer jag som alla andra att lägga ut en och annan odräglig bild på Instagram och Facebook föreställande mina egna fötter kombinerat med en blå himmel som speglar sig i vattnet. Men jag planerar att komma bort från den dagliga vad-har-det-hänt-för-skitviktigt-i-mitt-flöde-idag-kollen.
Min semester börjar nu. Hoppas att du också får det skönt och ledigt i sommar!
Jag är i och för sig en som passar på att få skrivtid under sommaren, men jag är å andra sidan rätt bra på att varva ner när det ska varvas ner, såväl helger som sommar. Och jag tillåter mig visst lediga dagar. Hur som helst så tycker jag att man ska göra just det som passar en själv och är det semester som behövs för att orka hålla på under andra tider, då är det klart att man ska ha det och rejält. Så klokt av dig alltså, att ha semester. Ha en skön semester, tycker jag!
Tack Mia! :-) Det låter skönt att vara bra på att varva ner. Det ska jag också bli när jag blir stor ;-) Hoppas att du får en skön sommar med lagom mycket skrivtid.
Jag tycker att du gör helt rätt! Det är viktigt att varva ner och vila hela kroppen med jämna mellanrum. På så sätt håller du mycket längre än vissa workaholics (inga namn nämnda ;-)) som inte prioriterar återhämtning. Fast i år försöker jag faktiskt att dra ner något på tempot och lägga mer tid på att rensa ogräs och läsa böcker än att skriva dem. Det är i alla fall min plan.
Känns ändå som att man kan bli relativt effektiv om man gör som du. D.v.s har 95% ledigt under helgerna och faktiskt har semester under semestern. Man har ju ändå tid att göra saker när man jobbar.
Det är väl två olika livsfilosofier det handlar om möjligtvis :-)