Jag firar inte jul. Det är inget jag tänker så himla mycket på. Det går ju inte att bo i Sverige och inte notera att de flesta omkring en håller på med julgrejen, men jag brukar ignorera den så gott det går.
Jag har främst två anledningar att inte fira jul:
- Den är så galet kommersiell. Jag har generellt svårt för den konsumtionshets vi lever i, och på julen antar det löjliga proportioner. I många fall handlar det om att vuxna människor köper onödiga saker till andra vuxna människor som själva har råd att köpa vad de behöver.
- Begreppet julstress tycker jag säger allt. Att ordet ens finns. Att många stressar för att hinna koppla av med familjen. Galet.
Förutom det här så är jag inte speciellt förtjust i helger och den typen av traditioner över huvud taget och firar dem ganska sparsamt eller inte alls. Och inte är jag så mycket för släktsammankomster heller.
Jag är medveten om att alla inte firar den här typen av kommersiell jul med julstress och julklappshets. Många har alternativa julvarianter, tar det lugnt, köper inga julklappar eller bara några enstaka till barnen – och det tycker jag låter bra. Jag är också medveten om att det finns människor som önskar att de hade någon att fira jul med och som kanske tycker att jag är bortskämd som väljer bort den möjligheten. Och ja, visst är jag bortskämd och privilegierad som har möjlighet att välja bort julen bara för att jag vill det.
Julen 1998 försökte jag få igenom hos min ursprungsfamilj att vi inte skulle köpa några julklappar. Det var ett försök att tona ner konsumtionsdelen av julen, men förslaget gick inte hem. Det var sista (nåja, senaste, man ska aldrig säga aldrig) gången jag firade jul. Strax efter det blev jag ihop med en person som inte heller gillade julen, så vi bestämde oss för att åka utomlands julen efter det. Det var en bra lösning för mig; jag hade nog haft svårt att få förståelse hos familjen för att jag inte tänkte komma och fira jul utan bara stanna hemma. Nu arton år senare är det förstås rätt etablerat att jag inte firar julen. Men eftersom jag vill komma bort från den svenska vintern så passar det mig utmärkt att kombinera det med att även komma bort från julen. Jag gissar att jag har befunnit mig utomlands runt femton av de arton jularna som jag inte har firat.
Jag har fått frågor om hur jag gör med julen nu när jag är på La Gomera. Särskilt när det framgår att maken är kvar i Sverige. (Han firar för övrigt inte heller jul, och i år valde han att vara hemma och inte fira.) Att ”sitta ensam på julafton” ses av många som det värsta som skulle kunna hända. För mig är det ingen grej alls. Jag har inga särskilda planer för juldagarna. Precis som att jag kan ha en vanlig helg när jag inte har några särskilda planer. Det är för övrigt min favorittyp av helg – den där jag inte har några planer. Jag är ju introvert och tycker att det är hur skönt som helst att vara för mig själv.
Jag märker också att jag känner mig lite obekväm med att säga ”god jul” till någon, eftersom det liksom inte betyder något för mig. Om någon säger det till mig kan det slinka ut ett ”god jul” tillbaka, fast oftare blir det nog ett ”tack detsamma” så att jag slipper säga det. I skrift blir det ofta något i stil med ”jag hoppas att du får det skönt och ledigt under helgerna”. För det är ju det jag önskar vänner och bekanta. Lugn och ro. Tid med familjen för den som vill ha det. Tid för sig själv för den som behöver det.
Jag önskar dig helger fyllda av det som du vill fylla dem med – oavsett om det är julfrid eller någon annan typ av frid.
Helt fantastiskt! Äntligen en som tycker som jag. Men vart tar man vägen när eländet håller på? Några förslag?
Ett år mönstrade jag p en frakt båt i Europa, det var perfek.
Härligt att vi är fler :-) Jag har ju mitt vintertillhåll på La Gomera som jag alltid åker till – här bloggar jag om det, särskilt när jag är där: https://gomera.nu/gomerabloggen/. Om jag skulle börja om nu med att hitta ett sätt att fly från julen så skulle jag vilja åka någonstans utan att flyga, med tanke på klimathotet. Kanske ta mig ungefär så långt söderut i Europa som man kan ta sig med tåg? Det där med fraktbåten låter inte dumt det heller (om man inte har anlag för sjösjuka/åksjuka som jag då) – en repris på det kanske?
BRA SKRIVET
Tack för reflektioner. Det kommer nog inte att gå att stoppa julen i första taget eftersom det är föräldrarna, som pga dagens mediatryck och sociala tryck, är för svaga för att helt enkelt inte göra 24/12 till en sockrets, alkoholens och presenternas högtid. INGET barn skulle fira utan att få socker och presenter. INGEN vuxen skulle slösa dyrt förtjänta semesterdagar med att titta på tecknad film, resa land och rike runt för att sitta långsittning och käka nordisk sekelskiftkost med salt salt salt, socker socker socker och ännu mer grisproteinhäva, stå ut med girigt präglade minderåriga a la ”Du sköna nya värld” (någonsin sett småbarn öppna julklappar? Jo, de skiter vad som är i paketet och sliter genast upp nästa) utan att få döva bedrövelsen med alkohol. Det är föräldrar som präglat nästa generation på denna dompaminsörja och så fortsätter det i oändlighet eftersom nästa generation kommer att göra likadant då de har sentimentalt inpräglade emotioner associerade till jul. Sluta med dumheterna och var ledig istället för att springa runt som yra höns – inse att du är grundlurad sedan barndomen. Prova en gång utan jul så kommer du att inse att det inte finns särskilt mycket att förlora mer är stress, kapitalsvinn, socker- och alkoholberoende, extra kilon och dyrbar tid i ditt liv.
Min man och jag har alltid tyckt om att fira jul men utan stress utan bara umgås med nära och kära.
Det som gjort att vi vill dra ett streck över hela jul och nyår är att våra vuxna barn med egna familjer inte vill ha någon kontakt med oss.
Den ena säger att vi inte har lyssnat på hen så hen har brutit kontakten av den anledningen – det är bara det att vi har ställt upp när hen har hört av sig om vill ha hjälp med olika saker + pengar.
Den andra har en partner som tycker att de inte ska ha någon kontakt alls då partnern själv inte har kontakt med sina föräldrar och det ska vara just de två och ingen annan.
Allt känns så jobbigt i och med att vi alltid har ställt upp på familjen. Vet att de är vuxna men vart finns respekten för sina föräldrar. Min man och jag närmare oss pensionsåldern. Vi får heller inte ha kontakt med barnbarnen – hoppas bara att barnbarnen kommer ihåg oss.
Tack för mig/oss – kram till er alla.
Håller med. Enligt mig så existerar alla dessa traditioner inklusive namnsdag, kanelbullensdag, kebabrullensdag,chokladbollensdag och första torsdagen i mars endast för att folk ska ha en anledning att sitta och trycka i sig mängder av mat utan att behöva rättfärdiga varför dom gör det. Gemensamt med alla dessa traditioner/högtider är att alla kretsar kring ”MAT”, att ledigt kunna äta hur mycket man vill utan att behöva skämmas och för kunna göra det av en anledning så hittar man på att man firar ju jesu födelse eller att man firar in våren eller att man firar att sommaren äntligen är här. Om folk bara vågade visa att alla är en liten gottegris innerst inne så hade vi inte behöft alla dessa tratitioner ”ursäkter för att kunna äta vad och hur mycket som helst utan att någon undrar”. Det är bara mina teorier. Ursäkta om det blev felstavat. Orkar inte gå igenom texten och renskriva detta är ju bara en kommentarer och ingen novell. 🙂