Hur tänkte jag?

Undrar hur jag resonerade för åtta år sedan när jag skrev manuset till tsunamiromanen. Den är absolut inte färdigresearchad. Jag upptäcker hela tiden saker som jag inte har kollat upp ordentligt, och saker som är rent felaktiga. Som jag minns det var det betydligt svårare att göra research på den tiden, i och med att informationen inte var lika lättillgänglig som i dag med alla sociala medier och att till exempel Wikipedia har utvecklats så mycket sedan dess. Så kanske var jag bara lat.

Men tänkte jag att jag skulle komplettera med mer research i samband med redigeringen, eller hade jag tänkt att manuset skulle duga i det skick det är nu? Om jag tänkte att det skulle duga så var jag helt ute och cyklade – innehållet duger definitivt inte i sitt nuvarande skick.

Just nu går jag igenom manuset från början till slut och stannar till när jag kommer till något som jag behöver kolla upp och göra mer research om. Än så länge har jag kommit till sidan 35, och då har jag hållit på i flera dagar. Det går alltså låååångsamt.

Det där med att jag planerade tolv dagar för att redigera manuset kan nog fortfarande stämma, men då är det tolv dagar efter att jag först har gjort klart all research. Jag undrar hur lång tid det kan ta? Kanske också tolv dagar? Just nu jobbar jag något mer än en dag i veckan med det här, men normalt har jag ju bara fredagarna tillgängliga. Tolv dagars extra jobb innebär alltså tre månader extra för boken. Suck. Man borde inte vara författare när man är en person som vill få saker ur händerna snabbt.

Men det är klart att det är kul att äntligen få redigera det här manuset! Och att jag får berätta de här personernas historier. För även om det är en påhittad roman så är den starkt verklighetsbaserad, och mycket av det som händer i boken hände även på riktigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *