Etikettarkiv: tsunamiromanen

Stress, recension och författarkonferens

Vad jag har för mig? Jag håller på att stressa ihjäl mig inför morgondagens releasefest, faktiskt :-/ Jag tar på mig alldeles för mycket ansvar i det här projektet och har lagt och lägger ner alldeles för mycket tid. Men nu finns ju boken, och från och med i morgon är den även ute officiellt. Då får jag se till att släppa ansvaret för den – om inte annat så för min egen hälsas skull. Men i morgon är det alltså boksläpp för Från ljugarbänken i Täby. Tjohoo!!

Och så har Tsunamin fått en så himla fin recension i bokbloggen Skriva läsa leva. Precis vad jag behövde under den här stressveckan :-) Vad sägs om de här fina orden:

“Jag trodde nog att jag skulle hamna i något sorts snyftläsläge, men så illa blev det inte. Tsunamin berör förstås men Jenny Forsberg har inte skrivit den för att vi ska frossa i sorgliga människoöden. Skönt det. Om någon oroar sig för dess innehåll (för det gjorde jag) kan jag lugna. Ja det är sorgligt, men jag har läst sorgligare och otäckare historier än denna. Här upplever jag att respekten för livet och förlusten av liv är oändligt stor.

Tsunamin är en bok jag kan rekommendera. En eloge också till Jenny Forsberg som skrivit och gett ut denna fina läsupplevelse på egen hand. Roligt med så välskrivna egenutgivna böcker.”

De här två styckena är så otroligt roliga att läsa för mig. Det första för att jag märker av en hel del motstånd när jag är ute och pratar om Tsunamin. Många drar sig för att läsa en bok med alltför jobbigt innehåll, och det förstår jag. Då är det så kul att läsa någon som kände så och som ändå tyckte om den. Hurra!

Det andra stycket är så kul att läsa för att egenutgivare alltid blir extra kritiskt granskade, och då är det så roligt att få beröm för just den biten. För ja, jag har gett ut två böcker på egen hand och det var slitigt men jag gjorde det! :-D

Jag har inte ens hunnit skriva något om att jag ska på författarkonferensen Skriv2016 hela helgen, och att det ju egentligen ska bli skitkul men just nu känns det inte som om jag orkar. Och så ska jag prata i tre minuter på scen om Tsunamin för en publik på typ en biljon människor – jag som verkligen inte gillar att prata för folk och tyckte att det var rätt jobbigt bara att prata för den lilla skaran som samlades på Täby Kyrkby bibliotek häromveckan. Men jag tänkte att det var dags för en utmaning inom det här området. Önska mig lycka till!

Vill du också hänga med författare och skrivande människor hela helgen? Jag har hört att det finns platser kvar, och förra årets upplaga av konferensen var verkligen bra.

Tsunamin “omskakande och gripande”

Tsunamin har fått en fin recension igen. Den här gången av Jennies boklista, vars blogg går ut på att ge korta omdömen och ett betyg. Betyget blev 4 av 5 och hennes omdöme lyder:

Stark, omskakande & gripande!!!

Sååå fint! Så glad nu :-)

Har sjukt mycket att göra idag men tycks inte riktigt komma igång med dagens jobb ändå. Och dessutom har vi möte med Täbyförfattarna ikväll. Det blir nog en sen jobbkväll efter det. Dock inte ens två veckor kvar till semester nu. Det känns däremot helt overkligt. Tid för ledighet, återhämtning och reflektion. Tänk att det har gått helt ett år igen.

Fin Tsunamin-recension hos Läs en bok

Titta! En superfin recension av Tsunamin hos bokbloggen Läs en bok. Så här står det bland annat:

Boken är lättläst men ändå gripande. Utan att fastna i för mycket fakta och detaljer lyckas författaren fånga känslan av rädsla, maktlöshet och förtvivlan innan huvudpersonerna lyckas lokalisera sina familjer.

Läs en bok ger Tsunamin betyget 4 av 5.

Att få en så här fin recension gör mig så himla glad. Hurra!

Vinnare i bildtävlingen

Jag har ju precis haft en tävling i samarbete med Stockholmsförfattarna, och nu är det dags att utse vinnaren. Som du kanske minns gick tävlingen ut på att lägga upp en bild på en plats där du skulle vilja läsa Tsunamin och tagga inlägget med #tsunamiromanen.

Den fina vinnarbilden ser ut så här:

strand tsunamiromanen

Visst väcker den semesterlängtan?

Och vinnaren är: Marikka Patrakka, som la ut den här bilden på Twitter, där hon heter @marikkasvego. Jag kan för övrigt rekommendera hennes vegoblogg www.marikkasvegetariska.se.

Stort grattis Marikka, som får ett ex av Tsunamin i brevlådan!

Trevlig helg alla! :-)

Tsunamin smakprov: prolog

Patong, Phuket, Thailand, 26 december 2004

Sanden i Thailand var vit. När Emil tog upp den i handen var den helt len. Den var bra till att bygga slott.

”Mitt slott är större än ditt”, ropade han.

Maja svarade inte. Hon satt en bit bort med ansiktet mot vattnet. Julklappshinken med en grön spade i stod bredvid. Genom hennes fingrar rann sand ner i en fånig hög.

”Men titta då!” Emil tänkte inte ge sig. Hans slott var högt nu. Maja hade börjat bygga sitt slott före honom. Men han hade en stor hink. Den hade han fyllt igen och igen med tung, blöt sand. Det blev en ordentlig hög som han gjorde till ett slott. Ett slott för krigare. De satt där inne och åt sin morgongröt. Sedan red de ut. Minst hundra var de som krigade.

Nu tittade Maja på honom. Hon rättade till baddräkten och satte händerna i sidorna. Det ljusa håret var blött längst ut. Det klistrade ihop sig.

”Droppslott ska inte vara stora.” Hon lät bestämd. En ny näve vattenblandad sand droppade ner mellan hennes fingrar. På hennes löjliga slott. ”Det är lagom för prinsessan som bor i det. Hon har ett långt svärd som hon kan slå ihjäl elaka drakar med. Och så kan hon göra karatesparkar. Pappa har lovat att jag ska få börja på karate nästa termin tillsammans med Hannah.”

”Det kan inte pappa bestämma utan att fråga mamma fattar du väl.”

Emil tittade mot pappas solstol för att se att han var kvar. Han låg på mage och läste en bok.
Det var bäst när pappa var nära. I går hade en kvinna sagt något till Emil som han inte förstod. Men pappa förstod. Emil kunde ropa på honom när någon pratade konstigt. Han slog med spaden mot slottet för att jämna till det. ”Du får fråga mamma när vi kommer hem.” Hem. Till Sverige. Det blev trångt i Emils hals när han tänkte på hur långt bort mamma var. Men så blev det varmt i magen. De var på semester med pappa, det var också roligt.

”Det kan han visst. Mamma och pappa får bestämma lika mycket, det har mamma sagt.”

”Nej, de måste bestämma tillsammans.” Föräldrar som var gifta kunde bestämma saker själva. Föräldrar som var skilda måste bestämma saker tillsammans. Det var så det var.

Emil tröttnade på att skrika åt sin syster, hon var ändå dum. Skönt att hon gjorde sitt slott långt borta från hans. Han tittade mot pappa igen. Solstolen bredvid pappas var Emils. Där låg en bok som pappa och han hade lånat på biblioteket hemma i Täby. Den var spännande. På Majas solstol låg hennes fula mjukiselefant.

Havet svoschade upp sina vågor i jämn takt bakom Emil. När han dunkade med spaden mot slottet blev det som musik tillsammans med vattnet. En takt. Emil rörde huvudet upp och ner medan han nynnade en alldeles egen sång. En bra sång. Ingen kunde höra den utom han själv och havet.

Men det blev fel i melodin. Han kom ur takten. Havet hade slutat svoscha och försvunnit. Varför var det så långt borta? Där vattnet nyss hade varit fanns bara mer av den blöta sanden som Maja använde till sitt droppslott.

*

Vem var det som skrek? Emil tittade åt andra hållet; det var pappa som kom springande. Han höll sin bok i handen och viftade med den och armarna. Om och om igen skrek han. Nu hörde Emil vad:

”Emil! Maja! Kom hit, spring!”

Och då såg Emil: pappa såg rädd ut. Pappor ska aldrig vara rädda. Emils mage drog ihop sig. Pappa gjorde kom hit-tecknet med handen. Emil tittade på vattnet igen. Det kom tillbaka, det var stort nu. Och nära. Det gjorde inga mjuka musikljud, bara dunkande dån. Han kunde inte se Maja någonstans. Emil sprang mot pappa. Kom vattnet för att ta dem, var det vad pappa menade? Pappa stannade. Han gjorde tecknet en gång till och ropade något som Emil inte hörde. Han hade stora ögon, Emil kände inte igen dem. Inte pappaögon. Pappa började springa. Emil förstod; det var farligt, han måste springa dit pappa sprang. Så fort han orkade rusade han efter. Men det var svårt att springa i sanden. Fötterna fastnade. Varje gång en fot landade i den vita sanden sjönk den ner som i lera. Han behövde stor kraft för att dra upp den. Pappa kom längre och längre bort. Emil tittade hårt på pappas rygg. Om pappa kunde springa fort så kunde han också det. Pappa hade ropat att han skulle springa. Pappa förstod när folk pratade konstigt. Pappa visste bäst, Emil sprang. Något hårt, som en stor planka, slog Emil i ryggen. Han tappade andan, och när han skulle hämta den igen fanns ingen luft. Bara vatten.

Tsunamin omskriven både här och där

I går fick Tsunamin en alldeles fantastisk recension på bloggen Boktokig. Boktokig-Eva skriver bland annat

Jenny skriver med ett flyt som gör att berättelsen böljar in i mig. Hon skapar karaktärer och skapar ett band mellan dom och mig som läsare som gör att historien kommer närmare. Hon bygger helt enkelt upp stämningen på ett utmärkt sätt. Jag gillar hur hon har flera historier på gång samtidigt och att de är så skilda från varandra men ändå knyts ihop.

Fast det här är kanske ändå mitt favoritcitat:

Jag älskar att hon låter en grupp elefanter komma till tals i några kapitel. Jenny skildrar elefanterna på ett strålande sätt och på ett sånt insiktsfullt sätt att det känns som hon varit en elefant i ett tidigare liv. Detta ger ytterligare en dimension till boken och ger en fantastisk helhet.

Jag blev så glad över den här recensionen att jag dansade runt på mitt kontor :-)

 

Dessutom har Tsunamin blivit omskriven av Täbytidningarna. Här hittar du ett fint reportage om mig och Tsunamin i webbupplagan av Mitt i Täby.

Så här såg reportaget ut i papperstidningen:

20160531_152113.jpg

och jag fick till och med en puff på framsidan:

20160531_152713.jpg

Tsunamin fick även en notis i Täby Danderyd Magasin den här veckan:

20160603_175824.jpg

På det hela taget en bra vecka PR-mässigt :-D

Träffa mig i Rålis på måndag!

På måndag deltar jag i nationaldagsfirandet i Rålambshovsparken i Stockholm. Mellan 12 och 18 kommer jag att stå där tillsammans med några kolleger ur nätverket Stockholmsförfattarna. Och med mina böcker förstås. Både Tsunamin och Akrobaten. Och kanske med någon av fackböckerna; jag ska se vad jag har hemma och vad jag får med mig.

Jag blir jätteglad om du kommer förbi och säger hej! Och mina författarkolleger bits inte heller så kom gärna och hälsa på dem också och passa på att ta en titt på deras böcker, som är i olika genrer. Om du är i krokarna och är sugen på att läsa Tsunamin är det dessutom ett bra tillfälle att lägga beslag på ditt eget signerade ex och slippa betala fraktavgift. Ses vi där?

Stockholmsförfattarna Rålis

Tävla och vinn Tsunamin

Nu kan du vinna ett ex av min sprillans nya bok Tsunamin. Den här tävlingen är ett samarbete med nätverket Stockholmsförfattarna, som jag är med i. Det du behöver göra för att vinna boken är att lägga upp en bild eller ett filmklipp i sociala medier på en plats där du skulle vilja läsa Tsunamin. Du får gärna vara med på bilden själv – kanske läsande en annan bok – men det är inget krav. Tagga bilden eller filmen med #tsunamiromanen så är du med i tävlingen. Det snyggaste, roligaste eller mest kreativa bidraget vinner. Här kommer tävlingsreglerna i detalj:

  • För att din bild ska vara med i tävlingen behöver du lägga upp den på Facebook, Instagram, Twitter eller LinkedIn senast på torsdag den 9 juni kl 23.59 och tagga den med #tsunamiromanen. Filmsnuttar får också mer än gärna vara med i tävlingen.
  • Bilden ska föreställa den plats där du skulle vilja läsa Tsunamin om du vinner den. Du får bidra med hur många bilder du vill i tävlingen.
  • Jag är jury :-) Så opartiskt som jag kan kommer jag att välja ut den bild som är snyggast, roligast eller mest kreativ.
  • Vinnaren utses på fredagen den 10 juni. Jag kommer att meddela vinnaren personligen och även berätta resultatet här på bloggen. Genom att vara med i tävlingen godkänner du också att jag lägger upp din bild eller ditt filmklipp här på bloggen och på andra sociala medier när jag meddelar tävlingsresultatet.
  • Vinsten är ett ex av Tsunamin + frakt. Värde 220 kronor.

Nu kör vi! Lycka till! :-)

Layout 1

Dagens boksignering i Näsbypark

I dag signerade jag böcker i Näsbyparks bokhandel. Det var en lugn seneftermiddag i bokhandeln. Utanför vräkte regnet ner, och jag misstänker att folk helt enkelt stannade hemma i soffan i stället för att gå ut och göra ärenden. Jag har ju signerat i den här mysiga bokhandeln tidigare och oftast sålt bra men i dag var det trögt med försäljningen. Det kom helt enkelt inte in tillräckligt mycket människor i butiken medan jag var där.

Däremot var det lika trevligt som vanligt att vara i bokhandeln. Eftersom det inte kom så mycket folk fanns det gott om tid att prata böcker med bokhandlare Elisabeth, och jag gick därifrån med flera nya boktips.

Nu är det äntligen fredag! Det känns som om den här arbetsveckan har pågått i minst en månad, och jag kan inte förstå att det faktiskt var nu i måndags som jag hade boksläpp. Jag är med andra ord helt slut. Jag planerar att tillbringa helgen i soffan med en bok. Ha en skön helg!

20160527_1544080.jpg

Jag och min dramaten (ja, man ser i alla fall handtaget) på väg till signeringen.

20160527_162451.jpg

Böcker, böcker, böcker. Klart att jag trivs i en sådan miljö.

Köp tsunamin till releasepris

Den här veckan ut kan du köpa Tsunamin till releasepriset 150 kr. Mejla din beställning till mig på jenny@iklartext.se med din adress, så skickar jag boken till dig. Frakt tillkommer med 40 kr. Berätta också om du vill ha boken signerad.

Så här i samband med boksläppet så trillar det in en del beställningar i min inkorg. Å, vad jag gillar det! Och å, vad jag gillar att få sådana här mejl:

2016-05-25-14.59.15.png.png