De gula stenplattorna i trappan bar slaskiga spår av vintern. Blaskiga pölar, grus i hörnen. Bruna spyliknande fläckar dekorerade väggarna.
Jag gick upp för trapporna i det som i kommunens dokument hette
Täby Sportcentrum, men som i folkmun gick under namnet Tibblehallen. Jag var på väg från gymnastikklubbens hallar nere i källaren upp till kansliet på entréplan.
Jag gick förbi basket- och simklubbarnas kanslier i korridoren och in i det sjaskiga rum som var vårt kansli. Jag visste inte varifrån möblerna kom – ett skrivbord, en brun kontorsstol med trasig stoppning, två gamla köksstolar, en blommig soffa och ett rangligt bord. De såg ut att vara hämtade från ett grovsoprum. Jag hängde jackan på en krok bakom dörren och slog upp bokföringspärmen. Victor kom in.
”Pappa, kan vi inte dra hem? Jag är fett hungrig.”
Victor var klädd i träningsoverall och blå ryggsäck. Han var rödkindad och svettig i pannan.
”Jag måste göra klart det här först. Men jag har bananer i min väska om du vill ha.”
”Yes! Var är den?”
”Den står där borta. Vid dörren.”
Victor öppnade väskan och började rota i den. ”Vad är det här?”
Jag tittade upp och såg honom dra upp en röd, flortunn sjal ur min väska. Den skulle han inte se. Jag ryckte åt mig den och stoppade ner den i en låda. Victor tittade på mig. Jag låtsades fortsätta arbeta i hopp om att han inte skulle ställa några frågor.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här: