Bussjävel. I tabellen stod det 03.08. Nu var klockan fem i halv fyra och Anna lackade på att bussen inte kom. Hon var fett trött på att stå på den förbannade kukhållplatsen vid Tibble.
Kallt som i ett bårhus. Hon var redan likstel. Vit hud på gränsen till blå. Om hon tände en cigg skulle hon kanske bli varm? Kanske klarnade tankarna också. Anna var fortfarande inte nykter, fast det typ var flera timmar sedan hon drack. Hans spritiga andedräkt mot hennes ansikte. Blixtlåset till handväskan funkade inte. Sesam, öppna dig, tänkte hon medan hon ryckte och slet i stroppen. Det funkade. Fett! Hon måste lägga det på minnet, det funkade fan på riktigt.
Vad var det hon höll på med nu igen? Högerhanden höll i ett ciggpaket. Just det, tända en cigg. Hon rotade i handväskan men hittade ingen tändare.
”Ursäkta, har du en tändare?” frågade hon en äldre kille som stod längre bort på hållplatsen.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten. Som du ser har Anna, som är en av huvudpersonerna i boken, ett mycket mustigt språk. Det är alltid kul att få gå in i mina romanpersoners språk – särskilt om det är långt ifrån hur jag skriver till vardags.
Akrobaten hittar du till exempel här: