Inne på Viggbyholms stationscafé satt Eva med en kopp varm choklad. Hon var klädd i en beige tröja. Håret uppsatt i en hästsvans.
”Hej. Alltså förlåt att jag är så sjukt sen.”
”Det räknade jag med”, sa Eva och log när hon tittade upp ur sin mattebok.
De kramade om varandra kort.
”Förlåt”, sa Anna igen och visste att det inte hjälpte hur mycket hon än bad om ursäkt. Hon skulle alltid stå i skuld till Eva.
Anna beställde en caffelatte och slog sig ner.
”Hur är det med dig?” frågade hon.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här: