Skriva ner bra saker ur skönlitterära böcker

När jag läser en skönlitterär bok så sätter jag alltid märklappar i boken när jag hittar en bra formulering. När jag har läst ut boken så går jag igenom lapparna och antecknar alla de bra formuleringarna – insorterade i olika kategorier.

Nä, okej, nu ljög jag faktiskt lite. Jag gjorde så här tidigare, men jag kom av mig i samband med att jag inte skrev något skönlitterärt på flera år. När jag prioriterade de tre fackböckerna som jag har skrivit. Men så plötsligt händer det. Under läsningen av Hela havet stormar av Arne Dahl, en av mina favoritförfattare, gjorde jag det här igen. När jag satt och skrev in anteckningarna så noterade jag för övrigt att förra gången jag sparade dokumentet med mina anteckningar var 2009 – jag har uppenbarligen inte gjort det här på ett tag :-)

Min tanke med det här dokumentet är att när jag sitter och skriver och saknar en bra formulering så kan jag öppna dokumentet, och om jag till exempel behöver beskriva vädret så går jag till kategorin Väder och ser vad jag hittar där. Jag tar förstås inte en redan befintlig formulering; det handlar snarare om att låta mig inspireras av det jag har läst och gillat till att själv skriva något bra.

I teorin låter det bra, eller hur? I praktiken fungerar det inte alls. När jag sitter och skriver vill jag inte fundera för mycket på enstaka formuleringar. Om jag inte kommer på något bra så skriver jag något dåligt och går vidare – och tänker att jag får återkomma till det när jag redigerar. Och när jag redigerar så brukar jag bara utgå från texten jag har och slipa på det – inte titta på något annat material. Det som händer är alltså att jag inte alls använder det här dokumentet när jag väl har samlat ihop materialet. Betyder det att jag samlar material helt i onödan, eller lär jag mig något ändå?

Hur skulle du använda det här dokumentet med formuleringar om du var jag? Gör du kanske själv något liknande?

2 tankar kring ”Skriva ner bra saker ur skönlitterära böcker

  1. Ethel

    Kanske formuleringar från andras böcker sätter sig i minnet utan att du vet om det. Som sen “kommer till dig” som inspiration när du håller på med ett avsnitt i ditt manus där du ska hitta passande ord för ett speciellt fenomen.

    Jag gör inget liknande. Jo, jag gör som du, att jag försöker att inte stanna upp för länge och söka bäst formulering utan går vidare, så länge och går tillbaka senare. Eller ofta funderar jag när jag gör annat än skriver och vips (ibland!) kommer de “rätta” orden till mig :-).

    Svara
    1. jennyforsberg Inläggsförfattare

      Du har en viktig poäng här: man ska inte underskatta hjärnans förmåga att arbeta omedvetet :-)

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *