Solen vräkte ner över villaområdet. Det hade kunnat vara högsommar och inte bara slutet av maj. Inte en vindpust krökte grässtråna på de välansade gräsmattorna i Näsbypark. Tulpanerna blommade. Syrendoften spreds från de gröna häckarna i området och blandade sig med lukten av bräckt vatten. Några skator skränade i en trädgård.
Svetten droppade ner i Susannas ögon. Hon strök med handen över ansiktet för att stoppa den svidande rännilen. Det blev ett missprydande svart oljestreck tvärsöver pannan. Hon blinkade för att se bättre och torkade sedan ögonen med en trasa som hängde ut från bakfickan på det smutsstrimmiga blåstället. Susanna sög åt sig det gassande solskenet och tänkte på att det var långt till vintern.
På en stenmur bredvid hördes Våren av Vivaldi. Susanna köpte en ny mobiltelefon varje årstid. Ringsignalen var alltid en av Vivaldis De fyra årstiderna.
”Jag måste köpa en sommartelefon”, sa hon högt och försökte låta bli att olja ner telefonen när hon svarade.
Det här är ett utdrag ur min roman Akrobaten, som du till exempel hittar här: