Jag längtar efter två saker just nu:
- verklighetsflykt
- att få vara mer kreativ
Den första punkten är nog mest en önskan att fly från alla hemskheter som händer i Sverige och världen just nu och från den annalkande vintern. Jag har lust att sträckläsa en feelgoodroman eller ha ett katastroffilmsmaraton. Men jag har svårt att hitta tiden till det. Jag har i alla fall äntligen kommit igång med att gå på bio igen efter att ha kommit av mig över sommaren.
Den andra punkten hänger ihop med den första. Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner och skriva en roman från början. Nu har det snart gått tio år sedan jag gjorde det sist. Det börjar kännas orimligt att jag använder så lite av min tid, även av min författartid, till att vara i den där fantastiska kreativa fasen när jag skriver synopsis till en roman och sedan faktiskt skriver den. En stor del av författartiden går åt till redigering, sälj och marknadsföring – och om jag ska vara egenutgivare även bokproduktion. Dessutom har jag material till minst en fackbok som också har stått i kö ett tag nu för att få bli en bok. Skriva fackböcker är kul, men det är inte den där fria kreativiteten som jag längtar efter just nu.
Jag skulle förstås kunna välja att bara skriva manus och inte göra allt det andra jobbet. Några större pengar har jag inte tjänat på mina böcker än, så det skulle inte göra någon skillnad för min ekonomi om manusen blev kvar i byrålådan. Jag kunde ägna fredagarna åt skrivande som ren hobby i stället för att skriva något som blir böcker. Men skulle det ge större tillfredsställelse?
Nej, jag har svårt att tro att jag skulle känna mig nöjd med att skriva saker som ingen läste. Kanske är det vad som skiljer en författare från en skrivande person i allmänhet: att en författare skriver böcker som människor läser. (Här lägger jag inte någon värdering i hur stor publik en författare når, utan bara att det är fler som läser boken än den närmaste familjen och vännerna.) För mig personligen är det i alla fall en viktig del av att vara författare: att jag skriver böcker som någon läser, inte att jag skriver texter som blir kvar i byrålådan.