Jag har en deadline för redigeringen. Senast den 13 november ska jag skicka texten till redaktören. När jag sedan får tillbaka manuset tror och hoppas jag att det bara blir småsaker att ändra.
Något som är intressant är att jag fortfarande inte är immun mot eländet i texten. Människor som råkar ut för en tsunami är ju ett tungt ämne, och eftersom boken bygger på verkligheten skarvad med hjälp av min fantasi befinner jag mig hela tiden i scener som har hänt eller som skulle kunna ha hänt. Och varje gång jag läser de tyngsta scenerna så dras jag ner i det igen. Den här boken är den mentalt jobbigaste jag har skrivit, och nu ser jag fram emot att få lämna arbetet med texten bakom mig.