Å vilken fin recension av Akrobaten hos Lingonhjärta!
Det här är faktiskt den typ av recension som gör mig allra gladast: när det framgår att boken har framkallat ordentligt med känslor hos läsaren. Det är ju det man vill som författare: få läsarna att känna något. Precis som jag själv som läsare vill känna något när jag läser böcker. Jag måste bara få skryt-dela med mig av några citat ur recensionen:
I den här boken blir jag helt vansinnigt upprörd över beteendet hos vissa karaktärer. Ibland känner jag det som att jag ville slänga boken i golvet för att de var så otroligt irriterande. Fast ändå fortsatte jag att vända blad. Och fort gick det att läsa. Och jag läste och jag läste och jag läste och jag kunde inte sluta läsa.
Leila, Toms fru är vansinnigt naiv och det är henne som min frustration mestadels riktar sig in på. Jag skulle helst av allt bara vilja ge henne en örfil så hon vaknar upp till verkligheten.
Boken är också väldigt lättläst och språket är enkelt något som jag uppfattar kan vara svårt att få till bra men Forsberg lyckas alldeles utmärkt med detta. Jag gillar också att jag blir väldigt upprörd och irriterad av karaktärerna för när känslor skapas som är så starka över karaktärer så vet man att författaren har gjort ett bra jobb av att bygga upp dem. Jag gillar också att de på sina sätt är enkla för ofta i böcker är det lätt att kräva komplicerade karaktärer men ibland är livet mycket enklare än så.
Den här recensionen gav mig en riktig kick, och det kan verkligen behövas. Innan dagen är slut ska jag nämligen skicka tsunamimanuset till redaktören. Och jag är INTE klar än. Det blir en lång dag.