Mitt anti-skitsnacksmanifest

Jag är så trött på människor som snackar skit om andra. Särskilt de som har satt det i system. De som konsekvent använder det som ett sätt att skapa samhörighet: du och jag har något gemensamt nu genom att vi pratar skit om en tredje person. Samhörighet är bra, men den går att skapa utan att det sker på bekostnad av andra.

Jag är inte bättre än någon annan. När jag blir irriterad på någon, för det blir jag förstås, händer det att jag säger negativa saker om dem inför andra. Jag kan känna ett behov av att få gnälla en stund, och så känns det bättre sedan. Men om jag gnäller inför någon annan så sprider jag den negativa energin och skapar en kultur där det är okej att gnälla på andra. Och det är det inte.

Så vad vill jag med det här? Att vi skärper oss på den här punkten – jag och andra. Och eftersom jag inte kan förändra någon annan än mig själv så börjar jag där. Här kommer mitt anti-skitsnacksmanifest:

Jag, Jenny, lovar att

  • inte slentrianmässigt säga negativa saker om människor inför andra människor
  • inte låta mig dras med när andra snackar skit – ledord är neutral och diplomatisk; säg jaha och jaså minsann och styr sedan in på ett annat ämne eller gå därifrån. Det här är den svåraste punkten för mig. Det är så mycket lättare att bara haka på än att bryta mönstret.
  • om jag eller mitt arbete påverkas negativt av något som någon gör: öva på att ge konstruktiv kritik till den personen – berätta för den personen vad jag behöver av hen i stället för att berätta för någon annan vad hen gör fel
  • om jag ändå har ett behov att säga något negativt om någon: prata i enrum med någon jag har förtroende för och be hen att inte föra det vidare – poängen här är att jag kan behöva gnälla en stund men den negativa energin ska inte spridas vidare.

Vad tycker du om mitt anti-skitsnacksmanifest? Håller du med eller vill du göra på något annat sätt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *