”Jag är inte förvånad”

Låt oss anta att jag har blivit illa behandlad på något sätt – det kan vara stort eller litet, allt från att jag har blivit bestulen på något till att en okänd person säger något otrevligt till mig på bussen. Låt oss säga att jag sedan skriver om det på sociala medier. Eller så berättar jag om det för en bekant, det spelar ingen roll. Det är svaret som jag får som jag vill fokusera på här. Ofta får jag nämligen kommentaren ”Jag är inte förvånad.”

Va? Varför inte? Sedan när blev det okej att behandla varandra illa? Jag blir i högsta grad förvånad varje gång det händer mig eller någon annan, och det tänker jag fortsätta bli. Jag tänker fortsätta tro gott om mina medmänniskor. Jag tänker fortsätta ta för givet att ingen stjäl från mig. Jag tänker fortsätta utgå från att människor i min omgivning är trevliga mot mig.

För om jag inte förutsätter att världen är god och att alla runt omkring mig är goda, vad har vi då för samhälle? Ska vi gå omkring och förvänta oss det sämsta från varandra? Ska vi utgå från att våra medmänniskor är otrevliga redan innan vi vet det? Ska vi ta för givet att vi kommer att bli bestulna?

Nej tack, den världen vill inte jag leva i! Jag tänker fortsätta att bli förvånad varje gång jag eller någon annan blir behandlad illa. För jag vill inte att hat, terror och kriminalitet ska bli det normala.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *