Författararkiv: jennyforsberg

Mitt liv under pandemin

Vilket annorlunda år det här har varit, med karantän och fysiskt avstånd och inga resor. Och ändå inte så annorlunda för mig, utan bara en fortsättning på den väg som jag redan befann mig på före pandemin.

För tio eller femton år sedan hade jag tyckt att det här livet i corontän var en total katastrof, särskilt med de restriktioner som gäller nu. Inte gå till gymmet? Inte träna karate? Inte få sjunga, dansa, yoga i grupp? Kanske till och med undvika att gå på restaurang eller fik?

Jobba hemma har jag ju gjort i många år, även om jag ibland har haft en period där jag även har suttit hos en kund och jobbat med kolleger. Men allt det där jag gjorde på fritiden. Det var så otroligt viktigt för mig att få göra det, särskilt att få träna; jag var helt besatt av att träna. (Ja, jag är alltid besatt av något. Nu är jag besatt av att odla i stället.)

Innan vi flyttade ut på landet bodde vi dessutom på nionde våningen i ett hus med över 60 lägenheter. Sex lägenheter på varje våning. Jag kan bara tänka mig hur svårt det är att hålla avstånd när man bor så.

Så vart vill jag komma med det här? Kanske bara till den tacksamhet jag känner över att jag redan före pandemin hade ställt om mitt liv till något som är ganska nära pandemilivet.

Ta steg i rätt riktning hjälper min klimatångest

Har du stunder när klimatångesten/klimatsorgen/klimatilskan känns överhängande, ja nästan förlamande? Vad gör man då? Jag tycker att det fungerar att göra något som jag känner är ett steg i rätt riktning. I vardagen är det framför allt odlingen som fyller den funktionen för mig, men det kan även vara annat, som när jag sprider ett budskap i sociala medier som jag hoppas kan påverka någon annan att göra något bra för klimatet.

Och här måste jag infoga en brasklapp: det finns tyvärr en risk att när man gör något litet för klimatet, som att källsortera, så tror man att man har gjort sitt, trots att källsortering har på tok för liten effekt på klimatkrisen i det här läget. Det här kallas för Behavior Impact Gap, och jag vet att Klimatpsykologerna brukar prata om det.

Något som jag är övertygad om är ännu bättre mot klimatångesten är att göra något aktivt tillsammans med andra. Vi måste ju vara många för att kunna påverka samhället. Att odla tillsammans med andra. Att engagera sig i ett klimataktivistnätverk eller en miljöorganisation. Och så vidare. På den punkten är jag själv ingen förebild tyvärr, men kanske vill du berätta om något som du gör för klimatet tillsammans med andra, så att jag – och kanske någon annan – kan bli inspirerad?

Hur går det att stryka saker från attgöralistan?

För lite mer än en månad sedan skrev jag ett inlägg om att jag ska stryka en sak från attgöralistan varje dag. Så hur går det?

Jo, ganska bra, tycker jag. Jag har strukit något varje dag. Och det känns inte så krävande, i alla fall inte om jag tänker på vilket projekt det skulle vara att göra en större rensning och stryka bort många saker på en gång. De första två veckorna eller så var det riktigt enkelt att hitta något som jag ville prioritera bort. Sedan dess har det blivit svårare, men det är fortfarande inte omöjligt.

Den enda nackdelen är väl att nu när det är svårare att välja bort saker så tar det tid att bläddra igenom listan varje dag. Jag kan inte bara stryka någon av de första sakerna jag läser på listan, utan oftast får jag bläddra mig låååångt ner i listan innan jag hittar något som jag kan tänka mig att stryka. Kanske vore det en bättre lösning att stryka sju saker från listan en gång i veckan – för att bespara mig arbetet med att bläddra igenom alltihop varje dag. Men jag gillar kontinuiteten jag får av att faktiskt stryka något varje dag. Hmm … får klura lite mer på det.

På ett eller annat sätt vill jag i alla fall fortsätta med det här strykandet, för attgöralistan har faktiskt minskat sedan jag började. Jag gör saker på listan hela tiden förstås. Men jag skriver också dit nya saker varje dag. Över tid brukar sakerna på listan bli fler och fler, men sedan jag började med det här har den alltså krympt. Yay!

Jag har en preppingbokhylla

För några år sedan gjorde jag en rejäl rensning hemma där jag gjorde mig av med 500 saker under en period – kanske ett halvår eller så. Jag tror att jag skrev om det här på bloggen. En stor del av de där 500 var böcker. Jag älskar ju böcker, men det var ändå det som var lättast att rensa bort. Helt enkelt för att de är det jag har (hade!) mest av. Det blev många turer till Röda korset-butiken i Näsbypark med papperskassar fulla av böcker.

Senare flyttade vi, och i samband med flyttpackandet gjorde jag mig av med ännu fler böcker. Varje gång jag gick förbi bokhyllan såg jag en bok som jag inte behövde ha kvar. Det är verkligen skönt att rensa. Jag har fortfarande en hel del böcker, och jag skulle säkert kunna göra mig av med några till, men just nu har jag inga planer på det.

Sedan dess har jag dessutom minskat ner rejält på mina bokinköp, och nu lånar jag nästan allt jag läser på biblioteket. Oftast i form av fysiska böcker, men ibland läser jag e-böcker också. Ljudböcker har jag fortfarande inte kommit till – för hur skulle jag då hinna lyssna på alla poddar som jag vill lyssna på?

De böcker jag har kvar i bokhyllan nu är de bästa. Det är dem som jag vill återkomma till. När jag tittade på bokhyllan häromdagen så slog det mig: jag har en preppingbokhylla! Om det i framtiden inte längre går att få tag i böcker så kan jag tänka mig att läsa de böcker som jag har i hyllan i resten av livet. Då tänker jag inte bara på det referensbibliotek jag håller på att bygga upp inom självhushållning (det är inte så många böcker än så länge, men jag räknar med att fylla på vartefter), som jag antagligen kommer att ha nytta av i en kris. Jag tänker också på att jag har sparat de skönlitterära böcker som jag vill återkomma till. I nuläget läser jag sällan om något – jag har fullt upp med att läsa de böcker som jag inte har läst än. Men i ett krisläge känns det fint att ha en hylla med böcker som jag kommer att kunna läsa om och om igen. En preppingbokhylla :-)

Skapa rätt förväntningar på vad jag hinner

Jag har tänkt på att när jag har rätt förväntningar på vad jag ska hinna under en dag (eller valfri annan tidsperiod) så mår jag som bäst. Men ofta tror jag att jag ska hinna med så himla mycket, och när jag sedan har hälften kvar när dagen är slut så blir jag galet frustrerad, och så går det ut över nästa dags planering, vilket gör att jag är stressad nästa dag. Om jag inte snart kommer till en lucka som jag kan använda för att jobba ikapp eller planera om, så fortsätter stressen att byggas på dag för dag.

Jag behöver alltså bli bättre på att göra en realistisk planering, på att gå in med rätt förväntningar redan på planeringsstadiet. Varje gång jag planerar min tid (vilket jag gör typ hela tiden) ska jag tänka: Jag hinner mindre än jag tror. Jag hinner kanske bara en sak under det här arbetspasset, vilken sak ska jag göra då? Trots att jag nu vet det här så går jag in med fel förväntningar hur ofta som helst. Det där med att omvandla den teoretiska insikten till praktik är tydligen svårt.

Ett exempel på när jag hade fel förväntningar

Ett exempel på när jag hade fel förväntningar var i somras, när jag hade semester från sitta-framför-datorn-jobbet. Jag bestämde mig för att jobba med odlingen varannan dag och vara ledig varannan dag. Men det fungerade inte, eftersom jag hade för mycket att göra med odlingen. Det slutade med att jag varannan dag var ute och jobbade i trädgården och varannan dag först skördade och sedan stod i köket och tog hand om skörden.

Det kan ju låta som ett ganska trevligt liv, men jag blev frustrerad eftersom jag hade fel förväntningar. Den där dagen när jag var ute och jobbade så var jag nöjd med det. Jag jobbade på och såg fram emot nästa dag, när jag skulle ta det lugnt och få läsa den där högen med böcker som låg och väntade. Men så kom den “lediga” dagen, och då märkte jag att jag inte alls hade tid att vara ledig. Jag jobbade på men var frustrerad och olycklig över det och sneglade längtansfullt på bokhögen hela dagen. Så höll jag på ett tag, tills jag insåg att det inte fanns tid att vara ledig varannan dag. Jag behövde planera om. I stället planerade jag in en ledig dag någon gång ibland, men inte varannan dag. Och dessutom gav jag mig själv en lässtund här och där, men inte en helt ledig dag. Och då gick allt mycket bättre. Jag var inte alls lika frustrerad, utan kände mig ganska nöjd med min odlingssommar, även om det var slitigt. Tricket är alltså att ha rätt förväntningar.

Och nu när jag läser det här så tänker jag längtansfullt att nästa sommar, ska jag jobba med odlingen varannan dag och vara ledig varannan dag. kommer jag att ha effektiviserat mitt odlande så att det livet fungerar. kommer jag att hinna läsa en hel bokhög på sommaren.

Och det är ju här det går fel, gång på gång. Jag tror hela tiden att jag ska hinna mer, jobba snabbare, vara effektivare och så vidare. Men jag hinner alltid mindre än vad jag tror att jag ska hinna. När ska jag lära mig?

Med fel förväntningar som utgångspunkt är det lätt att känna sig överbelastad.

Jag ska stryka något från attgöralistan varje dag

Förra veckan bestämde jag att jag ska stryka något från attgöralistan varje dag. Bakgrunden är att jag ofta är frustrerad över min attgöralista. Den innehåller hundratals punkter. Jag gör för mycket. För att det är för mycket jag vill göra. Jag har svårt att prioritera, för jag upplever att jag redan har prioriterat bort så mycket. Allt som jag skriver upp på attgöralistan är viktigt. Annars skulle jag inte ha skrivit dit det. Men det är inte hållbart; jag behöver göra mindre.

Därför bestämde jag mig för att för att testa att stryka något från listan varje dag, som ett experiment. Det räknas inte att hoppa över en återkommande punkt, alltså låta bli att göra något som jag ska göra varje dag, vecka, eller månad. För då dyker den ju bara upp igen nästa dag, vecka eller månad. Det som räknas är att stryka saker helt från listan. Det betyder att jag måste prioritera bort saker som jag egentligen tycker är så viktiga att de förtjänar en plats på attgöralistan. Ack så svårt.

Jag tänkte göra det här i ett par veckor till att börja med, och sedan utvärdera hur det går. Jag började i fredags, och i dag är det onsdag. Hittills går det bra.

Ständigt på väg …

Gör eget hemgjort bokashiströ

Två glasburkar med olika sorters hemgjort eget bokashiströ.

I somras gjorde jag två varianter av eget bokashiströ – ett på kaffesump och ett på sågspån. Jag gjorde dem på köpta EM-bakterier, så det är inte helt och hållet självhushållning, men en bit på väg ändå.

Gör eget hemgjort bokashiströ – recept

Hemgjort bokashiströ, ingredienser:

  • 1 liter kaffesump eller sågspån
  • 1 dl vatten
  • 1 ml (ett kryddmått) EM-1 (bakterierna alltså)
  • 1 ml (ett kryddmått) melass

Jag dubblade mängden vatten, bakterier och melass när jag gjorde strö på kaffesump – helt enkelt för att det kändes så torrt. Men jag tror att det går utmärkt att faktiskt följa det här receptet också.

Jag köpte rårörsockermelass och EM-bakterier hos bokashi.se (ingen spons). Som du förstår av ingredienslistan går det åt yttepyttelite, så du kan köpa minsta förpackningarna om du inte behöver dem till något annat. Jag köpte lite större, eftersom jag ville testa att göra fermenterat nässelvatten också.

Eget bokashiströ – gör så här

Så här gjorde jag:

  1. Samla in en liter sågspån eller kaffesump. Sprid ut på en bricka och låt det torka. Jag har låtit det ligga i en vecka, men det kan nog vara klart snabbare än så. Det går även att använda till exempel vetekli som strö.
  2. Jag tänker mig att det blir bättre om det inte är klumpar i ströet, så jag har smetat ut det med en sked efter ett par dagar så att det blir slätt (det gäller särskilt kaffet, som kan bli ganska klumpigt). Sedan har jag gjort likadant en gång till om det är klumpar kvar i samband med att jag ska blanda ihop allt.
  3. Ljumma vattnet till cirka 35 grader. Blanda med EM-bakterierna och melassen och blanda till sist ihop allt med ströet. Rör om ordentligt. Lägg i en lufttät behållare. Jag har använt en enliters plasthink som det har varit turkisk yoghurt i, men en glasburk borde också gå bra.
  4. Låt stå i minst 4 veckor.
  5. Sedan är det bara att använda. Jag har hört att man kan låta det torka igen, men det har jag inte gjort. Bakterierna gör att det inte blir dåligt. Jag har börjat använda ströet direkt. Om man vill kunna lagra det under lång tid kan jag tänka mig att det får längre hållbarhet om det är torkat.

För mig har både ströet på kaffesump och det på sågspån fungerat bra. Jag kommer att göra mitt bokashiströ på kaffesump i fortsättningen. Helt enkelt för att det är lättast för mig. Maken dricker några muggar kaffe varje dag, så kaffesump är något som automatiskt finns i köket utan att jag behöver gå ut och samla ihop det eller göra något annat än att lägga det på tork.

Nästa steg är att göra mina egna bakterier, så att jag kan bli självförsörjande på bokashiströ på riktigt. Jag vet dock inte hur jag ska göra det. Kan jag använda mjölksyrabakterier från något annat som jag ändå gör, som kombucha eller fermenterade grönsaker? Eller behöver jag starta en ny syrning separat? Det här behöver jag ta reda på; jag skriver upp det på attgöralistan på en gång. Vet du hur man kan göra egna bakterier till sin bokashi? Berätta gärna i en kommentar.

Du missade väl inte den digitala bokmässan?

Bokmässan har jag skrivit en del om här på bloggen tidigare, under de år när det här var en författarblogg. Nu har jag inte prioriterat att åka till Göteborg på många år. Det är superkul och givande att gå på bokmässa, men det kostar också mycket tid, pengar och energi för mig att åka dit och vara där.

Men i år var bokmässan digital, och då kändes den lätt att prioritera. Covid-19 är hemskt på många sätt, men oj, vad det fungerar bra för mig att det är så mycket som sker digitalt nu! Det passar mig för att

  • jag är introvert
  • jag har flyttat från Stockholm, där mycket händer annars
  • jag jobbar på att växla ner och ha låga utgifter
  • jag vill leva mer lokalt och transportera mig mindre.

Så förra helgen var jag på bokmässa – hemma i soffan! Det är klart att det inte är samma sak som den fysiska bokmässan. Jag var inte på några mingel – även om jag vet att en del anordnade digitala sådana också. Jag träffade inte på en massa bekanta på mässgolvet. Men jag fick följa ett gäng intressanta samtal. Samtal om litteratur, skrivande, personlig utveckling, klimatkrisen och samhället.

Och vet du vad? Om du missade det så kan du se samtalen i efterhand. Gå till bokmassan.se och skapa ett konto – jo, om jag har förstått det hela korrekt så behöver du ett konto för att se samtalen i efterhand. Sedan är det bara att klicka runt bland samtalen och plocka ut godbitarna. Ha så skoj!

Det här med att gå på konferens hemma i soffan är för övrigt något jag skulle kunna tänka mig att ägna mer tid åt under vinterhalvåret. Har du något tips om en digital konferens som du tycker att jag borde gå på?

Bästa sommarpratarna 2020

Nu är den äntligen här! Listan med de bästa sommarpratarna 2020 – om du frågar mig alltså.

Jag är sedan länge ett stort fan av Sommar i P1, och jag har listat mina bästa sommarpratare i flera år. Längst ner i inlägget länkar jag till mina inlägg om de bästa sommarpratarna tidigare år, för dig som vill ha tips om tidigare sommarprogram.

Greta Thunberg pratar om klimatkrisen

Den sommarpratare som jag tycker att alla ska lyssna på 2020 är Greta Thunberg. Vad kan vara viktigare än att vi befinner oss början av en gigantisk klimatkris, och att det är extremt bråttom att göra något åt det? Jag måste faktiskt lyssna på hennes prat igen. Jag laddar ner det på en gång, så att jag kan lyssna när jag är ute och jobbar med odlingen.

Sara Bäckmo inspirerar till odling

Sara Bäckmo är förmodligen min största inspiratör inom odling. Jag har lärt mig (och lär mig fortfarande) otroligt mycket genom att följa hennes kanaler (och genom att det är hos henne jag hamnar för det mesta när jag googlar något om odling, bra SEO-arbete där!). Jag gillar att hon i sitt program pratar om hur man rent tekniskt gör vissa saker inom odlingen, praktiska kom-igång-tips alltså. Det är inte så vanligt i Sommar i P1, som oftast har fokus på att berätta en historia. Precis som i sina egna kanaler sprider Sara Bäckmo sin odlingsglädje och entusiasm. Alla kan odla – nu kör vi!

Mina andra favoriter bland sommarpratarna 2020

Det var många fler sommarpratare jag gillade. Här är några fler favoriter, utan inbördes ordning:

  • Björn Natthiko Lindeblad, före detta buddhistmunk, numera föreläsare. En av de klokaste människorna jag känner till. Hans program handlade mycket om döden. Sorgligt och fint. 
  • Therese Lindgren, influencer. Pratar om sin psykiska ohälsa, på ett sätt som gör att andra inte behöver känna sig ensamma.
  • Niklas Adalberth. En av grundarna bakom Klarna. Driver nu Norrsken Foundation, som investerar i företag som förbättrar världen. Niklas Adalberth berättar om hur han blev rik, gick i terapi och förstod att det är annat än pengar som är viktigt. Jag förstår att man kan tycka negativa saker om honom, och jag har själv ingen positiv bild av Klarna, men han kändes ärlig och fick mig faktiskt att känna hopp för mänskligheten.
  • Hedda Stiernstedt, skådespelare. Hon berättar ganska vanliga saker ur sitt liv, mest om vänskap. Men historien – eller historierna kanske – hänger ihop så bra, och jag blir verkligen berörd. 
  • Eveline Jacobson, intensivvårdssjuksköterska. Hon ger en inblick i vården på en intensivvårdsavdelning under covid-19-pandemin. Jag blev helt tagen av att lyssna.

Martin Hägglund är bubblare

Jag bjuder på en bubblare också: Martin Hägglund, filosof. Han får vara bubblare för att jag minns att jag tyckte att det var intressant men att jag var lite okoncentrerad. Jag vill minnas att även han pratade en del om döden. Och att han kom in på ett ämne som jag tycker är mycket intressant: kopplingen mellan konsumtion, skatter, tillväxt och välfärd. Det här ska jag också lyssna på igen. 

Mina favoriter bland tidigare års sommarvärdar

Nu när jag tittar tillbaka upptäcker jag att jag har skrivit ett sådant här inlägg varje år i tio år. Tio. År. Här har jag bloggat om vilka sommarpratare jag har gillat bäst tidigare år:

Om du vill lyssna på ett tidigare sommarprat kan du gå till Sveriges radios sida Sommar & vinter i P1 och bläddra igenom alla program där – eller söka på namnet i sökrutan. Du kan också söka i din poddapp.

Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?

Gör egen tvål av såpnejlika

Vet du att du kan göra egen tvål, diskmedel, schampo och tvättmedel helt gratis av en växt som växer vilt? Och att det är superenkelt? Jag pratar om såpnejlika.

Jag har inte hittat den vild så jag köpte några plantor i våras som jag använder. Den är enkel att föröka, så jag räknar med att snart ha tillräckligt för årsbehovet. (Eventuellt förökar den sig lite för bra, så det kan vara bra att odla den någonstans där det inte gör något om den sprider sig för mycket. Eller helt enkelt hitta ett ställe där den växer vilt om du inte vill chansa.)

Så här gör jag: plocka växten (det går att använda blommor, blad, stjälk och rot – fast rötterna gräver jag inte upp). Jag delar dem i bitar om jag har plockat hela stjälkar. Häll på kokande vatten och gärna en liten skvätt ättika. Använd direkt eller låt stå tills det svalnar. Sila av. Häll upp på flaska och förvara i kylskåp. Den håller i några dagar.

Såpnejlika som tvål, schampo, diskmedel och tvättmedel

Jag har provat att använda såpnejlikan som

  • schampo och duschtvål – funkar utmärkt, håret blir alldeles mjukt (japp, det funkar för långt hår också, men jag förstår om du inte litar på mig i den frågan, du får prova själv om du har långt hår)
  • handtvål – japp!
  • handdiskmedel – oväntat bra, men jag låter flaskan med köpediskmedel stå kvar i köket för de svårare fallen
  • maskindiskmedel – nej, det funkade inte. Det blev inte rent.
  • tvättmedel – utmärkt! Jag kompletterar med ättika som sköljmedel.

Såpnejlikan går att torka så att man har för vinterns behov. Vilken grej att det växer gratis tvål och tvättmedel precis utanför huset!