En författares beslutsångest

Orsaken till att jag har tagit hjälp av en redaktör med Akrobaten-manuset är jag vet att jag (liksom alla andra) blir blind för min egen text och att jag vill att någon annan sätter fingret på sådant som jag inte ser själv. Det har min nuvarande redaktör verkligen gjort! Jag är mycket tacksam för all konstruktiv kritik han ger mig. I många av fallen så kan jag själv se bristerna nu när någon annan har pekat ut dem för mig. Det kommer förstås också att hjälpa mig att bli en bättre författare i framtiden. (Om det inte redan har framgått så rekommenderar jag verkligen att man anlitar en redaktör, eller i ett tidigare skede en lektör, för att förbättra sitt manus och sitt skrivande.)

Men det är också en del ställen där jag är osäker på om redaktörens åsikter ska få väga tyngre än mina. Det inte bara detaljer utan även några stora frågor där jag i tidigare version av manuset har fått motsatt kritik. Några exempel:

  • En person som tidigare har läst manuset har uppmuntrat mig att utveckla ungdomarnas språk och att låta dem använda typiska ungdomsuttryck. Det har jag gjort men redaktören tycker inte att de tillför något utan att jag lika gärna kan stryka dem.
  • En person som tidigare har läst manuset har inspirerat mig att göra om Akrobaten så att den blir en mer renodlad psykologisk thriller. Det har jag jobbat med, men redaktören tycker inte att det fungerar så nu funderar jag på om jag ska ta bort psykologisk thriller-spåret och göra det till en vanlig roman igen.
  • En person som (långt) tidigare har läst manuset (eller kanske var det till och med det manus jag skrev före Akrobaten, som nu är preskriberat?) tyckte att mina metaforer var för vanliga och klichéaktiga och uppmanade mig att jobba med mitt språk och skapa egna metaforer. Det har jag gjort sedan dess men redaktören tycker inte att de fungerar utan har markerat i manuset att jag kan stryka de flesta av dem.

Bara för att vara extra tydlig: det här är ingen kritik mot redaktören, som jag är supernöjd med. Däremot är jag inte lika nöjd med beslutsångesten han har gett mig ;-) Jag måste förstås fatta mina egna beslut, men det är svåååårt! Så här blir det (nog):

  • Ungdomsspråket får vara kvar. Jag gillar det, har gjort en del research för att det ska vara autentiskt och tycker att det tillför en extra dimension till ungdomarnas personligheter.
  • Psykologisk thriller-spåret har jag inte bestämt mig om men just idag lutar jag åt att släppa det. Jag är kanske ingen thrillerförfattare ändå.
  • Metaforerna: Om redaktören tycker att de inte funkar så är det antagligen fler än han som tycker så. Jag stryker de flesta, men inte alla, som han har markerat. Och så ska jag fundera ordentligt på hur jag ska gå vidare med metaforer framöver. Jag är rädd att om jag skriver en text med få metaforer blir språket slätstruket. Eller så är det inte alls så, utan det är less is more som gäller. Helt klart är det här en fråga jag ska klura vidare på i mitt framtida skrivande.

Nu behöver jag bli peppad! Säg att jag så klart kommer att fatta de rätta besluten och att boken kommer att bli superbra i slutänden! :-)