Skriv en roman på en månad

Vart jag än vänder mig just nu pratas det om NaNoWriMo. Det står för National Novel Writing Month och infaller i november varje år. I korthet går det ut på att skriva en roman på 50 000 ord på en månad. Det kallas för en tävling men det finns inga priser eller krav på kvalitet eller så, utan poängen är att om du skriver en roman på 50 000 ord så vinner du … att ha skrivit en roman på 50 000 ord. Eller i alla fall ett råmanus som du sedan kan jobba vidare med.

Idén är förstås utmärkt för dig som behöver en kom-igång-spark i baken eller vill satsa extra på skrivandet under en månad. Dessutom verkar det vara en rolig grej – jag ser i de sociala medier där jag hänger att de som är med diskuterar tävlingen med varandra.

Är du med i år? Jag är det inte. Att skriva så där snabbt passar inte mig. Jag har visserligen aldrig varit med i NaNoWriMo, men romanen A skrev jag på tre månader, vilket ju också är kort tid. Då hade jag gjort ett detaljerat synopsis innan, och efteråt redigerade jag manuset i olika omgångar under flera år, och eftersom den fortfarande inte är publicerad blir det säkert ytterligare lite redigering på den så småningom. Men jag trivs bättre i synopsis- och skrivstadierna än i redigeringsstadiet av en roman, så jag drar hellre ut på skrivfasen och kommer ut ur den med ett manus som är något mer bearbetat – även om det fortfarande krävs en hel del arbete efteråt.

Hur gör du? Skriver fort och redigerar länge eller tvärtom – eller har du något helt annat arbetssätt? Har du varit med i NaNoWriMo någon gång, eller är du sugen på att vara det? Det är inte försent att hänga på i år; det har bara gått tre dagar av november.

10 kommentarer

  1. Jag har hängt på NaNo i år för första gången. Har ingen erfarenhet av att skriva lååånga texter, men håller på med ett skrivprojekt sen tidigare (”skriv en roman” med Ann Ljungberg som coach -hon är inspirerande :-D). Där gör jag ju allt enligt skrivkonstens alla regler. Därför tyckte jag att det skulle vara intressant att anta utmaningen att bara skriva utan att ha förberett mig, utan synopsis eller research.

    Så det gör jag nu, skriver utifrån en lös idé och utan någon egentlig struktur. Känns lite otäckt, som att bara hoppa ut. Vet ju inte om jag blir hängade i luften eller om jag landar.

    Det är inte lätt, jag håller tummarna att hjärnan inte kollapsar och blir helt tom. Känner mig dessutom lite för stressad för att det ska vara sunt, jag hetsar med allt annat för att kunna sätta mig och skriva NaNo, vilket innebär att jag går omkring som en trött zombie hela dagarna. Hur länge håller det :-)?

  2. Jag skriver långsamt. Och sedan redigerar jag i evigheter också! Ibland blir jag väldigt avundsjuk på dem som skriver fort, och ibland blir jag sugen på att öva upp mig. Kanske hoppar jag på det här någon gång, men det lär väl kräva att jag tar semester för att klara av det! ;-)

  3. Annika: jag tror att det kan vara en bra idé att prova att skriva snabbt någon gång om man brukar skriva långsamt – och vice versa. Kanske kan det ge helt andra infallsvinklar på skrivandet. Och om det visar sig att skriva långsamt ändå är din grej så är det inte så dumt att ha jämfört, så att du är säker på att du jobbar på det sätt som passar dig bäst.

  4. Jag är med för första gången och har jättekul. Poängen är att ägna sig åt kravlöst skrivande och det gör susen för att föra berättelsen vidare. Tidigare idag skrev kände jag för första gången att det jag skrev blev riktigt bra. Det har absolut väckt lusten att ge sig på längre skrivprojekt. Tidigare har jag bara försökt mig på att skriva för barn, utöver mitt frilansande för diverse tidningar.

  5. Jag ligger efter, har kommit upp i strax under 14 000 ord (igår 10/11 borde ju antalet ord ha varit 16 670 ord – idag alltså 18 337) ! Jag ligger ju inte så där jättelångt efter, men ändå…

    Försöker intala mig själv att det inte betyder något, men visst vore det kul att nå målet.
    Håller med dig Annelie, det viktigaste är ändå att det går att skriva en berättelse med en röd tråd, utan att veta vad som ska komma i nästa mening och det är i vilket fall som helst en seger för mig.

    Fast… jag kan ändå inte låta bli att känna en liten besvikelse över att jag inte hinner.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Pin It on Pinterest

Share This