Jag måste bara få berätta om mitt nya roliga uppdrag: att använda storytelling för att skriva personliga brev till arbetssökande. Vi skriver en sann och personlig historia som visar varför den arbetssökande passar för just det jobbet. Det roliga för mig är att jag får nytta av å ena sidan min fantasi och det kreativa skrivandet som jag använder för att skriva romaner och å andra sidan de kunskaper som jag som språkkonsult har om mottagaranpassning och vad som gör en bra text. Kan det bli bättre?
Hur fungerar det då? Jo, den som vill beställa ett personligt brev fyller i ett beställningsformulär på Team Factorys webbplats. I formuläret svarar den arbetssökande på frågor om sig själv och skickar med sina nuvarande ansökningshandlingar. När den arbetssökande skickar iväg formuläret kommer det till oss skribenter. Förutom jag själv, som ju är språkkonsult och författare, så består skribentgänget av en journalist, en teatermanusförfattare, en svensklärare och en doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap. Ingen dum blandning va?
Visst är det en bra idé som Team Factory har kläckt? Vad tror ni – kommer det här att bli en succé?
Väldigt intressant och rolig idé, men har verkligen en rekryteringsansvarig som kanske får tre-fyrahundra ansökningar tid att läsa en historia som den från sjuksyrran i Lillköping? Jag får en känsla av ”kom till saken, människa” när jag läser. ;)
Att läsa och leva sig in i en historia är ju på sätt och vis som att ge sig ut på en resa, en resa man bör vara villig att följa med på. Och många resor blir det.
Jag antar att man har gjort en attitydsundersökning på målgruppen, alltså rekryterarna som är mottagare av CV-storytellingbrevet. Väldigt nyfiken, för jag är beredd att gilla det här, trots mina funderingar.
Bra synpunkter, AC! Jag tror faktiskt att rekryteraren orkar läsa ett cv-storytellingbrev. Det tar inte längre tid att läsa det än att läsa ett annat personligt brev, men på köpen får man bra en historia. Och bra historier ska aldrig underskattas :-)
Om man som rekryterare får in 300 ansökningar och 5 av dem är storytellingbrev så tror jag att det är just de 5 arbetssökande som man kommer att komma ihåg när man har läst klart. Om vi kommer till ett läge där alla skriver sina ansökningsbrev på det här sättet, det vill säga att 300 av 300 ansökningar är storytellingbrev, ja då sticker vi inte ut längre, då får vi nog hitta på något nytt! Men dit är det långt :-)
Låter som ett väldigt roligt jobb! Det skulle jag också vilja ha :-D! Som sagt, storyn får inte vara för lång och jag antar att första meningen är otroligt superviktig för att skapa intresse att läsa vidare.
Ethel: Ja, visst låter det kul! :-) Du har helt rätt i att första meningen är viktig och att storyn inte får vara för lång.
Jag håller med om att det måste vara ett kul jobb, men finns det inte ett moraliskt problem i detta också? Om vi skulle ta in någon på intervju på mitt jobb och då på något sätt få veta att han eller hon fått hjälp med att skriva ansökan av ett proffs tror jag vi skulle backa direkt.
Visst kan man få tips av ett proffs, men själva skrivarbetet? Njae, jag är tveksam.
Men vad vet jag, om det handlar om ett jobb där man inte på något sätt behöver kunna skriva så kanske det är okej.
Annika: Om man söker jobb som skribent eller skrivande journalist eller liknande kan jag hålla med om att det blir konstigt om man skickar en text som man inte har skrivit själv. Men å andra sidan tror jag inte att man anlitar oss i så fall. Då är man nog mån om sin egen stil och har ett eget sätt att skriva sitt personliga brev på. Men annars: nej, jag tycker inte att det är ett moraliskt problem. Att söka jobb är att marknadsföra sig. Precis som ett företag anlitar en textmänniska som skriver deras webbtexter eller broschyrer eller liknande så kan man som privatperson anlita någon som skriver en text som man ska använda till att marknadsföra sig.
Anneli: Vi är också mycket nyfikna på reaktionerna! :-)
Vilken spännande idé!
Det skulle vara kul att höra hur de kommer att tas emot av företagen som får dem.