Är du en påbörjare eller en avslutare?

Avslutar du det du påbörjar? De senaste dagarna har jag i flera olika sammanhang stött på den frågan – i nyhetsbrev jag prenumererar på eller liknande – och medföljande tips på hur man kan göra för att avsluta saker. Jag har förstått att det här är ett problem för många. Jag tänker särskilt på en kompis som ständigt har nya projekt på gång och som bland annat är en oerhört talangfull romanförfattare. Men jag tvivlar på att han någonsin kommer att skriva en hel roman. Han tröttnar nämligen någonstans halvvägs, eftersom han kommer på att han i stället ska starta ett nytt företag, börja odla blåbär eller flytta till Italien och plugga italienska.

Själv har jag inte det minsta nytta av de här tipsen på hur man ska avsluta sådant man påbörjar. Jag har nämligen det diametralt motsatta problemet: jag kan inte släppa något när jag väl har påbörjat det. Det är ofta en bra egenskap. Mina böcker blir alltid färdigskrivna och jag får massor av saker gjorda. Men i bland är det inte alls bra. När jag väl påbörjar något är det som om den kritiska delen i hjärnan stängs av, och så fortsätter jag med det jag håller på med även om saker och ting förändras och det inte längre är någon bra anledning att slutföra det. Det gör att jag ibland ägnar timmar av min arbetstid – eller min fritid – åt något som inte längre är relevant. Först när jag är färdig och har prickat av den punkten på att göra-listan så inser jag att det inte alls var rätt sak att ägna tid åt. Och då är det så dags.

Vilken typ är du – en påbörjare eller en avslutare? Och har du något tips till mig om hur jag kan höja blicken när jag är mitt i en arbetsuppgift, så att jag kan stämma av om det fortfarande är rätt sak att lägga tid på?

4 reaktion på “Är du en påbörjare eller en avslutare?

  1. Emilia

    Mmm, hög igenkänning! Jag är så mycket en påbörjare att det gör ont. Nya saker är så, så roliga! Att avsluta, det betyder ju att det roliga är slut. Nej, det är svårt.

    Tur att jag kan bestämma mig för att avsluta viktigheter fast det gör ont. Och att jag har fina kollegor, kunder och vänner som kan hjälpa mig att sätta punkt efter att jag dragit igång oss på nåt nytt äventyr.

    Vilken tur att vi är olika!

    Svara
  2. Pompom

    Hemlisen måste väl vara att hitta en av den andra sorten att samarbeta med? Men jag misstänker att avslutare kan luta sig mot regeln om tillgång och efterfrågan när de kräver tio gånger så hög lön.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *