Förra veckan var mässorna Personal & chef samt Möten & events på Kistamässan i Stockholm. De här mässorna är en gång om året och pågår i två dagar, och det var tredje gången jag åkte dit. Själva mässorna bryr jag mig inte om, men i anslutning till dem pågår seminarier hela dagarna, och jag ser det helt enkelt som att jag är på konferens. Gratis är det dessutom, vilket passar utmärkt för en fattig författare/egenföretagare med rätt så nära noll i utbildningsbudget. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit och gå på seminarier; det här brukar vara i februari varje år.
En av föredragshållarna jag lyssnade på i förra veckan var Teo Härén, som pratade om kreativitet.
Har du någon utbildning i kreativitet?
Teo frågade oss i publiken hur många som behövde vara kreativa i sitt arbete, åtminstone ibland. Nästan alla räckte upp handen. På frågan hur många som hade en utbildning i kreativitet var det däremot bara några enstaka som räckte upp handen. En intressant tankeväckare. Varför lär vi oss inte i skolan hur man blir kreativ?
Kreativitet och innovation är inte samma sak
Teo skiljer mellan kreativitet och innovation. Kreativitet är något som sker i ditt huvud. Innovation är att ta en idé som du eller någon annan har tänkt ut och genomföra den. Kreativitet har inget att göra med att göra saker. Innovation har inget att göra med att tänka. Innovation tar tid och kostar pengar. Kreativitet kräver inget mod, inga pengar, ingen tid – det sker i ditt huvud. En innovation grundar sig i kreativitet.
Ett sätt att få fler saker gjorda är att använda fler av de saker som man har tänkt ut och göra dem till innovationer. Ofta är det just så vi gör, men det är inte alls säkert att det ger ett bättre resultat. Kanske behöver vi inte göra fler saker, utan snarare tänka fler tankar, och sedan göra lika mycket (eller lite) som vi gjorde tidigare men göra bättre saker – alltså ha fler och bättre tankar att välja mellan och sålla ut de bästa. Att öka antalet uttänkta saker att välja mellan kostar i princip inga pengar; det handlar bara om att ändra inställning.
Med det här sättet att arbeta kommer man att få fler saker som inte blir gjorda, eftersom man har tänkt ut fler saker men inte gör mer saker än tidigare. Och det känner jag personligen att jag kan ha ett problem med. I min värld är det något dåligt att ha en massa saker på att göra-listan som inte blir gjorda. Men det borde det alltså inte vara. Att ha en massa ogjorda saker på att göra-listan kan tyda på att jag är kreativ – och det stämmer ju – och alltså är allt precis som det ska vara.
Gör om att göra-listan till en att fixa-lista
Apropå att göra-listor så menar Teo Härén att man inte ska använda sådana alls. I stället ska man använda att fixa-listor. Skillnaden är att på en att göra-lista skriver du upp exakt vad du ska göra och sedan gör du det. Det öppnar inte för kreativitet eftersom hjärnan redan är inställt på vad den ska göra. För att bli mer kreativ kan du, enligt Teo Härén, i stället skriva upp varför du ska göra det du ska göra. Han tar det här exemplet:
Om det på att göra-listan står ”hälsa på farmor” så kommer du att göra just det. Men varför ska du hälsa på farmor? Jo, för att göra henne glad. På din att fixa-lista skriver du alltså ”gör farmor glad”. Genast öppnar sig massor av möjligheter. Kanske ska du inte alls åka och hälsa på farmor; du kanske ska skicka ett blomsterbud i stället. Om du fokuserar på varför du ska göra något utan att bestämma exakt vad du ska göra så ger du hjärnan möjlighet att komma på kreativa lösningar.
Det här tycker jag låter som en mycket spännande idé. Men i praktiken är jag fortfarande fast i min att göra-lista nu en vecka efter att jag lyssnade på Teo.
Träna din kreativitet
Ett sätt att träna sin kreativitet är att ifrågasätta saker. Allt går att ifrågasätta, menar Teo Härén och uppmuntrar oss i publiken att göra en lista på hundra saker som går att ifrågasätta i våra liv eller på våra jobb. Visst låter det som en spännande övning?
Dela med dig av dina problem
Teo Härén uppmuntrar oss också att berätta för andra om våra problem – för att på så sätt få hjälp med att lösa dem. Han menar att vi i Sverige är dåliga på att dela med oss av våra problem, för att det är känsligt för oss att erkänna att ha ett problem. Och där känner jag igen mig – ”kan själv” är mitt mellannamn. Men det är dags att komma över det nu. Teo föreslår följande övning:
Lägg upp ditt största problem på Facebook och be alla du känner om förslag på lösningar.
Uppmuntra kreativitet
Teo Härén tycker även att vi kan bli bättre på att uppmuntra andra människors kreativitet. Om någon kommer med vad du tycker är världens sämsta idé, säg ”Bra tänkt!”. För även om resultatet, alltså själva idén, inte var bra, så var det ju bra att personen var kreativ och kom på en idé. Det tycker jag låter som en bra inställning.
1 kommentar