Etikettarkiv: arbetsdisciplin

Varför tror alla att jag är så disciplinerad?

“Du är så disciplinerad!”

Det får jag ofta höra. Omgivningen tycker att jag är disciplinerad för att jag skriver böcker på fredagar. De tycker att jag är disciplinerad för att jag kan jobba hemifrån och ändå få saker gjorda. Under alla år som jag tränade mycket mer än vad jag gör nu så fick jag ofta höra att jag var disciplinerad som tränade. En del som får veta att jag mediterar en halvtimme varje morgon tycker att det är disciplinerat.

Jag märker att jag inte alls är bekväm med det här epitetet, så jag slår ifrån mig när någon säger så. Jag känner mig inte ett dugg disciplinerad. Jag gör planer för vad jag ska göra under dagen och den kommande veckan, men när jag dagen eller veckan är slut är jag aldrig klar med det jag skulle ha gjort. Jag ligger efter med allt. Alltid. Just nu ligger jag efter tidsplanen med mitt bokskrivande. Jag har knappt börjat med det jag har tänkt göra med min onlinekurs Skriv tydliga texter under hösten. Jag kollar sociala medier betydligt oftare än jag borde. Jag fastnar i oändligt skrollande på Instagram. Jag prokrastinerar och fastnar i alla andra aktiviteter än det jag ska göra för närvarande. Mycket av det jag ska göra blir försenat – inte sådant som jag ska leverera till kunder förstås; det är klart i tid. Men då har jag ofta, vis av erfarenhet, planerat in lite marginaler. Till exempel kommer jag överens med kunden om att jag ska leverera något på torsdag kväll. I min egen kalender planerar jag in att jag ska vara klar på onsdag kväll, och så har jag torsdagen fri för att jobba med onlinekursen. Men jag blir inte klar förrän på torsdagen. Kunden behöver aldrig märka att jag inte gjorde det jag själv hade planerat, men min egen planering och mina egna projekt blir försenade. Igen.

Så vad är det som gör att många upplever mig som disciplinerad? Är det något som jag kommunicerar utåt? Att jag säger att jag skriver på fredagar? (Fast jag gör ingen hemlighet av att jag aldrig får ihop så mycket text som jag skulle vilja på mina författarfredagar; tvärtom pratar jag om det på Instagram varje fredag.)

Är det att den som inte är van att jobba hemma tänker sig att det är mycket svårare att jobba koncentrerat då? Jag tänker att det inte är svårare än att jobba på ett kontor. Facebook finns där i datorn, både hemma och på kontoret. Fast den sociala kontrollen är kanske större på ett kontor; i ett kontorslandskap vill man kanske inte att chefen ska se hur ofta man kollar Facebook, så då kollar man mer sällan. Eller?

Jag skulle nog tvärtom ha svårare att jobba på ett kontor, och då särskilt i kontorslandskap, än att sitta hemma. Jag kanske ska börja säga det till alla som har ett jobb: “Jaha, du sitter och jobbar på jobbet? Bland andra människor? Du är så disciplinerad!” :-D

Jag vill gärna fundera och diskutera mer om disciplin. Det är något i mig som triggas av att bli kallad för disciplinerad, när det inte stämmer med min självbild. Och så vore det spännande att reda ut vad disciplin är. Börja gärna här i kommentarsfältet! Vad är disciplin för dig? Är du disciplinerad? Varför eller varför inte? Eller kanske snarare: När är du disciplinerad? För jag har svårt att tro att någon är det i alla situationer.

Dålig arbetsdisciplin

När jag berättade i min statusrad på Facebook att jag skulle ta en veckas semester fick jag frågan “Om man jobbar på Kanarieöarna, åker man till Sverige på semester då?” Men det gjorde jag inte; jag stannade här på La Gomera. För jag trivs ju så bra här. Bland annat har jag ägnat ett par dagar åt att se även andra delar av ön. Ska försöka hinna med att berätta om det  vid tillfälle.

Nu jobbar jag igen. I tre dagar. Sedan blir det mer semester. Sångsemester den här gången. Å, vad bra jag har det!

Men de dagar jag jobbar har jag svårt att få något gjort. Det är så mycket annat jag vill göra här, sådant jag inte kan göra hemma, som att promenera i bergen. Samtidigt vill jag inte släppa det där som jag gör till vardags hemma, gå till gymmet till exempel. Och så vill jag helst inte jobba för sent på kvällarna – jag jobbar bäst fram till kanske 19 eller 20, sedan är min hjärna trött och vill vara ledig. Som ni hör så går det här inte ihop.

Idag ville jag gymma. På söndagar har gymmet bara öppet till 14, så jag behövde börja dagen med gymbesöket. (Och även om jag gymmar på en vardag när gymmet har öppet längre vill jag helst gymma på dagtid för att slippa gå den långa promenaden hem i mörkret.)

Det där med att komma igång med saker tidigt på morgnarna är inte riktigt min grej. Och med promenaden till och från gymmet (40 minuter enkel väg), dusch, matlagning och lunchätning så hann klockan bli 16 innan jag satte mig framför datorn för att jobba. Eftersom jag minimerade datortiden under min semestervecka så fanns det lite att läsa ikapp i sociala medier. Trots att jag gallrade hårt vad jag skulle uppdatera mig om så tog det 1,5 timme. Vid 17.30 var jag alltså färdig att börja arbetsdagen. Några mejl att svara på hade förstås samlats under semestern, och ja, ni förstår, jag hann inte alls klart dagens jobb, trots att jag satt framför datorn till 22.30. Och så här blir det ofta. Ett riktigt i-landsproblem, som förstås har sin grund i att jag, när jag befinner mig här på La Gomera, inte prioriterar jobbet tillräckligt högt. Jobba kan jag väl göra hemma liksom. Undrar om det betyder att jag ska planera in mindre jobb under min nästa vistelse här. Eller om jag bara ska skärpa till mig :-)

Jag känner igen det här beteendet hemifrån också – på sommaren. Då vill jag hellre vara ute och njuta än sitta och jobba. Känner du igen dig? Har du perioder när du prioriterar jobbet lägre? Hur löser du det?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.