Etikett: Den snälla företagaren

Där satt den!

De senaste veckorna har jag skrivit på ett avsnitt i Den snälla företagaren som jag kallar Den snälla säljaren. Men oj, vad det gick trögt! Jag läste fyratusen säljböcker och tänkte att ”inte har väl jag något att tillföra på det här området, det finns ju andra som är mycket bättre än jag på det här med försäljning”. Självklart är det så, försäljning är inte mitt expertområde, men jag visste ju att det inte var det som var det egentliga problemet; jag hade bara inte hittat rätt vinkel än.

Jag läste böcker och antecknade. Skrev något stycke här och något stycke där. Skumläste böcker. Antecknade. Skrev och skrev om. Ändrade strukturen i texten. Läste böcker. Och så under påskhelgen tog jag ett ordentligt omtag: vad är det egentligen jag vill säga? Hur är man en snäll säljare? Jag kom fram till att avsnittet framför allt skulle handla om två saker: att vara snäll mot sig själv, till exempel genom att ha rätt inställning och att peppa och belöna sig själv, och att vara snäll mot kunden så att man hjälper henne att köpa tjänsterna. Jag lämnade datorn en stund, skissade lite med papper och penna, benade ut vilka olika delar avsnittet bestod av. Och plötsligt såg jag hur de här olika delarna hängde ihop i en metod. Där satt den!

Jag gillar verkligen när bitarna faller på plats efter att jag har varit förvirrad ett tag. Det är en av de bästa sakerna med att vara författare. Nu ska jag först prova det här avsnittet på ett par företagare i min bekantskapskrets. Sedan får förlaget säga sitt. Och så ni, om ni vill. På Den snälla företagarens webbplats kommer vi  nämligen att lägga upp delar av boken vartefter jag skriver dem. Än så länge finns ingen text uppe, eftersom jag fortfarande håller på med de första avsnitten. Men snart kommer ni att kunna provläsa och kommentera utdrag ur boken där. Hoppas att ni vill vara med och tycka! Och själva boken kommer ut i slutet av året, om det händelsevis är någon som har missat det.

Kreativa kanaler kräver koncentration

Innan jag började blogga undrade jag hur folk kunde komma på så mycket att blogga om. Inte gick jag omkring och fick idéer till nya blogginlägg var och varannan dag. Men så startade jag bloggen och vips drog en ny kanal i min hjärna igång – bloggkanalen. Nu får jag nya idéer till blogginlägg hela tiden. Det som hindrar mig från att sitta och blogga hela dagarna är inte brist på idéer utan att jag ibland måste jobba lite också. Och så är det ju alla de där böckerna som ska skrivas …

Varje gång jag drar igång ett nytt projekt så skapar min hjärna en kanal för det och plötsligt sprutar det ut nya idéer. Jag tror faktiskt inte att det finns någon övre begränsning för hur många kanaler det kan finnas rent kreativitetsmässigt. Det finns förstås begränsningar i tid. Det finns även begränsningar i hur många projekt min hjärna ska ha igång samtidigt om jag fortfarande vill må bra och ha balans i tillvaron, hur många timmar per dygn som min kropp klarar av att sitta framför datorn och så vidare. Men jag tror alltså inte att själva kreativiteten har någon maxgräns, om ni förstår skillnaden?

För mig är det viktigt att inte bara vara kreativ utan även produktiv. Det räcker alltså inte att jag sprutar ur mig idéer, jag måste även få ner dem i en form som leder till något. Ett exempel är att om jag sprutar ur mig romankaraktärer, scener, händelser eller miljöer så kommer jag snart att ha en hög med lösa anteckningar. Om jag däremot vill producera en hel roman så krävs det även ett stort mått arbetsdisciplin. Lösningen här är förstås att fokusera.

För att fokusera, koncentrera mig på någon av de kreativa kanalerna,  behöver jag stänga av de andra. Några kreativa kanaler som jag har påslagna just nu är Den snälla företagaren, bloggen, twitter och någon slags generell sociala medier-kanal. De skönlitterära kanalerna – romankanalen, haikukanalen, novellkanalen och fritt skrivande-kanalen – har jag däremot stängt av tillfälligt.

Tyck till om snällt företagande

Snällt företagande verkar vara ett ämne som engagerar. När jag berättar att jag håller på att skriva en bok om det reagerar folk positivt och många börjar spontant ge exempel på snälla företag och företagare. Det är superkul av flera anledningar:

  1. Jag tycker förstås själv att det är ett spännande ämne som jag gärna diskuterar.
  2. Jag får uppslag och exempel till boken.
  3. Att ämnet intresserar borde rimligtvis innebära att även boken kommer att engagera och därmed sälja bra.

Vad tänker du på när jag säger att jag skriver boken Den snälla företagaren? Har du några exempel på snälla företagare eller företag? Kanske är du själv en – hur gör du affärer genom att vara snäll? Hur skulle du vilja att företag (are) var snälla? Eller har du tvärtom exempel på elakt företagande?

Och den viktigaste, och kanske svåraste,  frågan: går det att både vara snäll och tjäna pengar? För det är ju det som Den snälla företagaren handlar om.

Bakom kulisserna på Den snälla företagaren

Jag har precis börjat skrivarbetet med Den snälla företagaren. Kanske ändras arbetssättet längs vägen, men jag tänkte i alla fall berätta hur jag jobbar just nu. 

Till utgångspunkt har jag ett synopsis med en preliminär kapitelindelning. I varje kapitel har jag samlat sådant som ska ingå där. Det kan handla om ett citat som jag gillar, ett tips jag har fått av någon eller en notering om att jag ska läsa en bok som är relevant för ämnet. Eller så har jag skrivit ett stycke eller två som jag vill använda. När det sedan är dags för ett arbetspass med boken gör jag så här:

  1. Jag väljer ett kapitel som jag ska arbeta med och sätter igång att skriva med utgångspunkt i de lösa anteckningar som jag har samlat på mig. Under tiden dyker det upp nya idéer som kanske passar in här (i så fall skriver jag om dem också) eller någon annanstans  (i så fall gör jag en anteckning i det kapitel där de passar in).
  2. Jag läser litteratur som är relevant för kapitlet. Oftast handlar det om böcker som jag har läst tidigare och som jag vet kan ge mig idéer till boken.
  3. Jag läser igenom kapitlet som jag har skrivit, går igenom det med hjälp av en checklista (Jag äääälskar checklistor, jag har checklistor för allt) och ser till att jag ha fått med allt som jag vill ha med.
  4. Jag ber någon klok företagare i mitt nätverk läsa igenom avsnittet och ge mig återkoppling.
  5. Jag omarbetar, ändrar, lägger till saker utifrån den kloka återkopplingen.
  6. Jag skickar kapitlet till Tomas och John på TUK Förlag, som läser och kommer med fler kloka kommentarer och dessutom en hel del glada tillrop.
  7. Jag omarbetar igen. Eventuellt läser jag ytterligare litteratur efter tips från Tomas och John.

Längre än så har jag inte kommit med boken än. (Ja, om jag ska vara ärlig så är det inget av kapitlen som har gått igenom alla de här stegen heller.) Men när jag har skrivit det mesta av texten till boken så kommer jag – och Tomas och John – att gå igenom alltihop igen och se till att få överblicken och helhetsgreppet. Men det känns som att det är långt dit.

Hur föddes Den snälla företagaren?

När jag startade eget 2002 läste jag massor av företagar- och starta eget-handböcker. I många av dem fick jag korkade råd av typen ”om du reser bort, säg till dina kunder att du är på affärsresa, aldrig att du är på semester”. Själv vill jag ha kunder som har förståelse för att jag är en människa och inte en maskin – och alltså behöver ha semester ibland.

Jag hade funderat ett tag på att skriva en företagarhandbok för oss företagare som beöver semester och som står för det. Jag gillar att bolla tips och idéer med andra företagare och att ge råd till folk i mitt nätverk som står i begrepp att starta företag. Eftersom jag är en strukturerad person som gillar att dokumentera det jag gör har jag dessutom samlat på mig en del material  som bara väntar på att bli sammanställt till en bok. Men det finns ju redan hundrasjutusen företagshandböcker på marknaden, så vilken var min USP? USP är marknadsföringska och betyder Unique Selling Point, alltså min nisch, det som skiljer den här boken från de hundrasjutusen andra.

För ett par år sedan läste jag Stefan Einhorns Konsten att vara snäll, och det var då de berömda bitarna föll på om inte plats så i alla fall någonstans i närheten av platsen där de borde befinna sig. Där blev de liggande medan jag höll på med livet och jobbet och det där andra man håller på med, ni vet. Men så i vintras kom tillfället att ta tag i det här. Jag samlade ihop mitt material till ett synopsis och skrev ett provkapitel. Jag bad några kloka företagare i min omgivning tycka till om det och så gav jag mig på förlagsjakt.

Det fanns en handfull förlag som verkade intressanta för min bok. Kanske mest intressant var TUK Förlag. På deras webbplats hittade jag idel uttryck som stämde överens med hur jag tänkte mig boken: Vi gillar när det är praktiskt … inga tjocka luntor … konkret … kunskapen går att använda direkt … Och eftersom jag tror på marknadsföring via sociala medier gillade jag att de fanns på både Facebook och Twitter. Jag skickade mitt synopsis till TUK och ett par förlag till sent en fredag eftermiddag. Sedan tog jag helg och tänkte skicka det till ytterligare ett par förlag på måndagen. När måndagen kom hörde TUK av sig och sa att de ville ge ut boken.

Pin It on Pinterest