Hur går det med Den snälla företagaren?

– Hur går det egentligen med Den snälla företagaren? Du har inte berättat om den på länge.

– Nej, det har du rätt i. Bra att du påminde mig. På twitter skriver jag om det betydligt oftare – följ mig gärna där! Nu har jag råtext till i princip alla kapitel. På det mesta av texten har jag fått återkoppling från en eller ett par kloka människor i mitt nätverk och dessutom från TUK förlag. Det som jag har kvar att skriva är:

  • ett förord av något slag
  • ett introducerande kapitel om vad jag egentligen menar med att vara snäll (kanske är det här samma sak som förordet, kanske är det ett eget kapitel)
  • något avslutande
  • en checklista eller ett test av om man själv är en snäll företagare
  • och så klurar jag lite på att ta fram ett verktyg som man kan använda för att mäta om ett annat företag är snällt eller inte (den idén är bara i sin linda än så länge).


– Och sedan är du klar eller?

– Nja, jag har en hel del redigeringsarbete kvar. Jag har inte läst igenom boken i sin helhet än. Kanske dyker det upp massor av upprepningar, inkonsekvenser och annat som man inte upptäcker förrän man har helheten.

 

– När får vi läsa boken?

– Boken ska släppas i slutet av året. Hmm … det är rätt snart va? ;-) Just nu är dessutom mycket jobb och lite tid till skrivande, men jag ska säkert få ihop det.  Under tiden kan du tjuvläsa delar av texten på webben. Du kan dessutom förhandsbeställa boken redan nu, så landar den i din brevlåda så fort den finns för försäljning.

Vinn artikelsamling om ledarskap!

Som du kanske vet lägger vi upp smakprov ur Den snälla företagaren på bokens webbplats. Där kan du läsa och även kommentera ett antal avsnitt ur boken. Jag vill gärna ha in just dina åsikter och idéer om hur boken kan bli ännu bättre! Just nu kan du dessutom vinna artikelsamlingen TUK-tankar om ledarskap. De tre bästa kommentarerna som kommer in senast den 26 september får varsitt ex av den. Så vad väntar du på? Gå in och kommentera nu!

Ryckig skrivprocess

”Ryckig” är det bästa ord som jag kan komma på för att beskriva min skrivprocess med Den snälla företagaren. I går hade jag en extremt produktiv eftermiddag och lyckades skriva ett helt (visserligen kort men ändå) kapitel. Som kontrast kan jag berätta att två av de kapitel som jag har skrivit tidigare tog sammanlagt över två månader. Och i dag var planen att jag skulle komma en bra bit i kapitlet som handlar om dokumentation. Än så länge har jag inte skrivit ett enda ord, och nu är klockan fyra på eftermiddagen. Men jag har gjort en massa andra bra saker istället:

  • hittat ett nystartat förlag som verkar intressant och skickat manuset till romanen A dit
  • fixat till några sista jobbsaker så att jag faktiskt, faktiskt kan gå på semester i kväll
  • tvättat
  • mejlat och pratat i telefon
  • ätit lunch på balkongen
  • säkerhetskopierat
  • svurit över min för tillfället extremt sega internetuppkoppling (äh, det var ju ingen bra sak …)
  • planerat för en tripp ut i skärgården nästa vecka.

Och så har jag skissat på strukturen för sagda dokumentationskapitel. Jag har dessutom en del material till kapitlet sedan tidigare – det var bara så ostrukturerat. Nu ska jag sätta mig ner och flytta om textsnuttarna efter den nya strukturen. Och så ska jag skriva en kort introduktion till kapitlet. Förhoppningsvis hinner jag skriva lite text också.

Du vet väl förresten att det finns smakprovstext till tre av kapitlen i Den snälla företagaren nu? Du som är nyfiken på vad jag skriver kan alltså tjuvläsa delar av boken redan nu. Dessutom har du chansen att vara med och tycka genom att lämna en kommentar.

Under sommaren kommer jag att ha semester inte bara från brödjobbet utan också från skrivandet. Jag gissar att det blir färre blogginlägg också, men känner jag min hjärna rätt kommer den säkert att producera några inlägg utan att jag kan hindra den, så titta gärna in här då och då! För övrigt hoppas jag att ni har det härligt och soligt där ute i sommaren!

Rättning i ledet!

Den långa kön av oskrivna böcker beter sig oftast tämligen väluppfostrat. Den väntar snällt på att jag ska skriva klart Den snälla företagaren innan jag tar tag i nästa bok. Men just nu är det en bok som är lite extra sprallig. Det är en fackbok. Titt som tätt skuttar den ur ledet och kommer fram och rycker mig ivrigt i tröjärmen:

– Kom igen nu, du vill ju skriva mig eller hur?
– Jo, men du vet vad jag har sagt, det är inte din tur än.
– Jag handlar om ett högaktuellt ämne.  Om ett år är det kanske för sent, då har vågen passerat.
– Du får vänta.
– Jag kan lätt nämna tio förlag som du kan sälja in mig till på bara fem minuter!
– Tyst nu, jag skriver.
– Du kan väl skriva ett synopsis för mig i alla fall? Det behöver inte ta så lång stund. Då ser du om du har material till en hel bok.
– Om jag skriver ett synopsis så kommer jag vilja gå vidare med dig, förstår du väl? Då ser jag hur roligt det skulle vara att skriva dig.

Här tystnar sprallboken och tittar upp i taket med antydan till ett leende på läpparna. Undrar om hon inte till och med visslar lite lågt. Det låter som Robyns gamla hit Do you really want me? Jag fortsätter:

– Och hur ska det då gå med boken som jag håller på med?

Sprallboken rycker sorglöst på axlarna och trippar in i ledet igen.  Men om jag känner henne rätt har hon inte gett upp. Snart står hon här och rycker mig i ärmen igen.

Tre fjärdedels kapitel

På allmän begäran kan jag berätta att jag faktiskt kom en bra bit på väg med kundkapitlet, det kapitel i Den snälla företagaren som jag skrev på i fredags. Det var alltså inte bara jag som var en tidsoptimist den här gången, utan jag hade gjort en hel del förarbete. Jag skrev nog ungefär tre fjärdedelar av kapitlet i fredags. Förhoppningsvis får jag klart det nu på fredag :-)

Förresten, nu kan du vinna ett signerat ex av Tydliga texter på Klartextsidan på Facebook.

Är du också en tidsoptimist?

Jag förstår inte att jag är en sådan tidsoptimist när jag skriver på Den snälla företagaren, både för hela boken och för enskilda kapitel. När jag hade skrivit på boken i en månad ungefär så var jag liksom förvånad över att den fortfarande inte var färdig. Och då kan jag tillägga att jag skriver ungefär en dag i veckan. De två senaste kapitlen jag har skrivit – sälj- och marknadsföringskapitlen – tog över två månader tillsammans. Men de var de tyngsta kapitlen. Jag behövde läsa in mig på en massa litteratur, båda kapitlen blev rätt långa och jag hade ingen riktig känsla för hur jag skulle strukturera dem förrän de allra sista dagarna, när bitarna föll på plats.

Idag ska jag börja på ett nytt kapitel, och ni anar inte hur snabbt jag kommer att skriva det! Det kan nog bli klart redan idag, faktiskt. Det handlar inte om så mycket text den här gången, jag behöver inte läsa några fler böcker (tror jag), jag har redan tagit fram en struktur för kapitlet och jag har samlat ihop en hel del material i form av små textstycken. Bara att skriva ihop det med andra ord!

Hmm … upp till bevis … Är du också en tidsoptimist när du skriver/skapar/jobbar?

De oskrivna böckerna

Undrar när jag ska skriva alla de där böckerna som jag vill skriva? Nu behöver jag fokusera på Den snälla företagaren tills den är klar. Men under tiden dyker det upp idéer till en massa andra fackböcker. En del som är relaterade till den pågående boken, en del som handlar om helt andra saker.

Och då har jag inte ens slagit på romankanalen, den som gör att jag kommer på en massa romaner som jag vill skriva. Ni andra som också håller på med skapande på olika sätt, fungerar ni också så här? Känner du igen känslan av att tiden aldrig räcker till för allt det som du vill skapa? Ibland tänker jag att det skulle ordna sig om jag skrev på heltid, att tiden då skulle räcka. Men jag misstänker att det inte är så. Om jag skrev fem dagar i veckan istället för en så skulle jag ha fem gånger så många tillfällen att komma på nya böcker som jag ville skriva. Min teori är alltså att proportionerna mellan de ännu inte påbörjade bokidéerna och tiden som jag ägnar åt att skriva fortfarande skulle vara densamma. Och frustrationen därmed lika stor. Vad tror du? Hur fungerar det för dig?

Läs första avsnittet av Den snälla företagaren

Nu finns ett utkast till avsnittet Du bestämmer på Den snälla företagarens webbplats. Det betyder att du som är nyfiken inte behöver vänta ända till slutet på året, när boken kommer ut, utan kan smygläsa avsnittet redan nu.

Du som inte vill smyga är också välkommen. För dig finns till och med en kommentarsfunktion där du ohämmat kan tycka till om texten, klaga, berömma eller ställa frågor om du tycker att något är oklart. Jag blir förstås tacksam om du delar med dig av dina åsikter, så att jag kan göra boken ännu bättre.

Så vad tycker du?

Skrivarträff

Igår var jag på skrivarträff på mysiga fiket Ritorno (vid Vasaparken i Stockholm). Våra skrivarträffar är opretentiösa tillställningar som brukar gå till så att någon i mitt nätverk av skrivande människor hör av sig och undrar om det inte är dags dags för en skrivarträff snart. Om jag håller med om det (vilket jag oftast gör) så kommer vi överens om tid och plats och så bjuder jag in lite folk, och kanske bjuder de i sin tur in lite folk. Vi brukar bli runt fem personer, ibland uppemot tio.

Väl på plats fäller vi upp våra bärbara datorer eller anteckningsböcker. Och så fikar vi och pratar om våra skrivprojekt, skrivarvåndor, förlag, agenter, egenutgivning och annat relevant och irrelevant. Hänger på Facebook gör vi bestämt också. Och skriver förstås. Om det dyker upp en fråga medan vi skriver så ställer vi den till de andra och får förhoppningsvis en ny infallsvinkel. Oftast blir det mer pratande än skrivande och om det blir något vettigt skrivet är det att betrakta som en bonus. Igår var vi fem personer på plats runt det stora runda bordet på Ritorno. Efteråt var vi överens om att vi hade varit mer produktiva än vanligt och jag är nöjd med att jag fick en hel del skrivet på Den snälla företagaren.

Att skrivarträffen blev just igår beror på att en av skrivarträffdeltagarna, Lars Rambe, som för närvarande bor i Kenya, är i Stockholm på besök. Han släpper för övrigt sin kommande deckare Ut ur skuggorna om en dryg månad. Den ser jag fram emot att läsa!

Jag bor i en anslagstavla

Ibland känns det som om mitt hem är förvandlat till en anslagstavla. Då handlar det om att jag jobbar intensivt med Den snälla företagaren. När jag får en idé till något så skriver jag ner den på närmaste papperslapp. Om jag är hemma blir det oftast en post it-lapp eller – om jag behöver skriva mycket – ett skrivarpapper. Är jag någon annanstans skriver jag på ett miniblock som jag har i väskan. Eller på baksidan av något annat papper.

Så här såg det ut när jag försökte få ordning på diverse lappar och samtidigt läsa igenom högen med säljböcker som jag hade rotat fram ur bokhyllorna och lånat på bibblan:

Ibland använder jag även väggarna för att klistra upp post-it-lappar på om jag behöver få överblick över något. Så gjorde jag när jag skrev synopsis till den här boken. Och om jag behöver strukturera om en text som jag redan har skrivit kan jag skriva ut den och sprida ut på golvet över hela arbetsrummet och vidare ut i vardagsrummet.

Nu har jag samlat ihop alla lösa idéer och skrivit in dem på rätt ställe i dokumentet som både är mitt manus och mitt synopsis. Det känns alltid bra att få sortera saker. Boken kommer en bit framåt och lägenheten ser ut som ett hem igen.

Hur gör du för att tydliggöra strukturer när du jobbar – med text eller annat? Kan du hålla allt i datorn och huvudet eller har du som jag behov av att visualisera strukturen på olika sätt?

Pin It on Pinterest