Simona Ahrnstedt: Betvingade

Nu har jag läst Simona Ahrnstedts andra historiska romancebok Betvingade.

Betvingade

Huvudpersonen, Iliana  Henriksdotter, ska gifta sig med Axel som hon har ett stillsamt kärleksfullt men helt opassionerat förhållande till. Men av ett missförstånd råkar riddaren Markus Järv kidnappa Iliana. För att inte Iliana ska få dåligt rykte tvingas hon och Markus gifta sig. De avskyr varandra men dras ändå fysiskt till varandra.

Jag hade höga förväntningar efter att ha sträckläst Simonas första bok Överenskommelser två gånger på raken. Jag upplevde ett något mindre bladvändarsug i Betvingade än i den första  boken. Men det handlar nog mest om att jag hade så mycket högre förväntningar. Med Överenskommelser trodde jag att jag bara skulle tycka att det var larvigt och så rycktes jag med så totalt. Den här gången var jag beredd. Och visst sträckläste jag. Och det faktum att jag tyckte att den var bra trots förväntningarna talar för sig självt. Simona är en skicklig författare. Hon kan både bygga karaktärer och skapa spänning och behärskar dessutom den svåra konsten att göra minutiös research utan att skryta med det i boken, alltså utan att man som läsare känner att författaren vill tala om för mig hur det minsann var på 1300-talet. För jo, boken utspelar sig på 1300-talet – alltså 500 år före Överenskommelser.

Jag kan verkligen rekommendera Betvingade, och har du inte läst Överenskommelser så se för guds skull till att läsa den också.

Släppfest för Betvingade av Simona Ahrnstedt

Igår var det släppfest för Simona Ahrnstedts bok Betvingade. Damm förlag bjöd på en lyxig release i van der Nootska palatset, med fina snittar, rosa bubbel och dito bakelser – och en välfylld goodiebag inklusive själva boken. Vi fick höra ett intressant samtal mellan Simona och historikern Christopher O’Regan. Dessutom var alla där :-) Det var så mycket folk att jag fick köa för att komma in i lokalen. Hur kreddigt är det inte att ha kö in till sin releasefest? Simona, du är min idol!

Apropå kreddigt var en riktigt kul detalj att vi bjöds på choklad med bokomslaget som omslagspapper. Det förevigades av spökskrivaren och författarcoachen Johanna Wistrand, som är snäll och delar med sig av den här bilden:

Jag blev nästan lika imponerad som jag blir av att Simona och hennes bok pryder bussarna på stan. Men bara nästan. När jag blir stor ska jag också ha reklam för mina böcker på bussarna.

Vi var några stycken som gick ut och åt middag och fortsatte fira med Simona efteråt och det var en rolig kväll. Ni som brukar läsa bloggen vet att jag inte är någon vidare mingelbloggare, men det finns många andra som är bra på det. Du kan till exempel hitta mingelbilder hos Simona själv (länk borttagen pga trasig).

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag blev totalt begeistrad i Simonas förra bok Överenskommelser. Så jag har höga förväntningar på Betvingade. Jag tror att jag ska ha den som tröstbok någon helg i höst när allting känns som så där väldigt mycket höst.

Överenskommelser övertygar

Simona Ahrnstedts debutbok Överenskommelser är en historisk romance-roman. Simona själv beskriver genren som lika spännande som deckare, men istället för ett mord som ska lösas så är den stora frågan: ska mannen och kvinnan få varandra till slut trots alla hinder?

Det ska sägas direkt: det här är inte min genre. Om sanningen ska fram så tycker jag att sånt här romantiskt dravel är larv! Dessutom är jag helt ointresserad av historia. Men, som jag har skrivit om tidigare, Simona fångade mitt intresse redan när jag hörde henne prata om boken på en författarsammankomst i vintras. Simona är både karismatisk och övertygande i sin tro på sig själv, sin bok och Romance-genren, som är en ny genre i Sverige. Så jag var riktigt nyfiken när jag öppnade boken.

Och jag blev helt såld! Boken var sååå spännande! Trots genrens förutsägbarhet kunde jag inte släppa boken. Visst fnissade jag högt åt formuleringar av typen ”Seth Hammerstaal såg fantastisk ut till häst, som den virila manligheten personifierad.” Men de var förlåtna så fort meningen var färdigläst, eftersom de följdes av en ny mening som drog mig, drev mig vidare, framåt i handlingen. Det var precis som i en deckare: jag måste, måste, måste få reda på hur det går. Jag sträckläste boken medan jag då och då fnissade eller utstötte ett ”Wow!” eller ”Oh my god, vad det här är bra!”

När jag hade läst ut den, typ ett dygn senare, så visste jag inte vad det var som gjorde den så bra. Jag bestämde mig för att läsa den en gång till. Långsamt och eftertänksamt den här gången för att förstå hur Simona hade lyckats fånga mig så hårt. Men det gick inte. Jag rycktes med en gång till och läste lika snabbt den andra gången. Ni får helt enkelt läsa själva så att ni förstår hur bra det här är. Och Simona, jag tror också på dig, din bok och din genre. Du kommer definitivt att slå. Hårt.

Pin It on Pinterest